Posts Tagged ‘pasta’
Mat på tur del 3 - lika gott som hemma (minst)
När man är ute och vandrar så finns det några kriterier som är viktiga när man planerar mat. För det första ska det vara lätt att bära. Det säger ju sig självt när man får bära maten på ryggen hela vägen. Sedan så ska det gärna vara snabblagat också. Dels så blir man ofta väldigt hungrig väldigt fort. Dels så tar det ändå lite mer tid än vanligt att laga mat på stormkök (även om gasbrännarna har underlättat det hela MYCKET). Sist men inte minst så är det bra att hålla sig till få ingredienser, eller åtminstone komponenter. Man får gärna plocka ihop kryddor och annat hemma för att förenkla matlagningen. Återigen för att det ska gå lite snabbare och vara mindre att rota fram i packningen.
Den här rätten prickar i alla fall in två av dessa tre kriterier; få komponenter och snabblagat. Att det sedan kanske inte faller de mest hängivna gramjägarna i smaken bryr jag mig inte så mycket om, det smakar ju fantastiskt gott! Så gott att jag kan tänka mig att äta detsamma här hemma någon dag.
Gnocchi med pesto och salami
Det här är ju så enkelt att det inte går att kalla recept. Tag ett paket potatisgnocchi (finns i hyllan vid pastan). Koka upp vatten med lite salt i. Häll i hälften av paketet och koka 2-3 minuter, tills gnocchin börjar flyta upp. Häll då av vattnet i en annan kastrull. Koka upp det igen och ha i resten av paketet. Upprepa som innan, men nu kan du hälla av vattnet i naturen. Tillsätt en rejäl klick pesto i varje kastrull och rör om. Skiva ner riktigt med god italiensk salami (även här finns det sorter som inte ska vara kylda). Salta och peppra som så önskas och njut tillsammans med en vidunderlig utsikt (och en skvätt vin om sådant finns kvar). Annars duger det finfint med källvatten.
Mat på tur del 2 - köttfärsåsen som inte blev
Så. Nu är det väl dags att jag fortsätter med min lilla serie mat på tur. Frukosten var ju bara ett litet smakprov och nu är det dags att ta fram det tunga artilleriet. Jag hade tänkt börja med en riktigt lyxig måltid. Vi hade ju vänner med under första dygnet och de var ansvariga för middagen första dagen. Då de bara skulle vandra två dagar/en natt så lovade de att de kunde bära lite extra mat.
De pratades om murrika och allt mumsigt som kunde lagas på den. Jag såg verkligen fram emot den måltiden. Sen gavs den idén upp och A pratade lyriskt om en egentorkad köttfärssås*. Det lät inte heller helt fel, och jag hejade glatt på. Men sedan dök det upp en bild på torkad sojafärs på facebook och jag började ana oråd. Från den från början utlovade mumsiga murrika-middagen blev det helt enkelt köttfärssås på sojafärs. Men med ett glas vin och chokladmousse till efterrätt var det ingen som klagade. Dessutom upptäckte vi hur smidigt det är med sojafärs (finns även som strimlor) när man är på tur. Fler rätter i denna tappning kommer nästa gång, jag lovar!
Sojafärssås på vandringsvis
till 4 hungriga vandrare
1 påse torkad sojafärs
olivolja
1 påse bolognesemix
vatten
1 skvätt rödvin (kan uteslutas)
500 g spagetti
Gör såhär: Koka upp vatten och tillsätt sojafärsen. Låt svälla några minuter. Fräs färsen i lite olivolja. Tillsätt bolognesemixen och vatten. Kanske oxå lite rödvin och extra kryddor? Låt koka 5-10 minuer. Koka under tiden spagettin på ett andra stormkök (bra tips!). Servera tillsammans med en kåsa rödvin och njut av en avklarad vandring.
*För er som fortfarande funderar på att göra den där hemtorkade köttfärsen så finns receptet här.
Lammragú på mitt sätt
Köttfärssås och spaghetti känns ju inte så spännande. Ibland kan man nästan få för sig att det är en svensk nationalrätt och inte italiensk. Lammragú med papardelle låter ju lite roligare! I jakten på inspiration till min ragú fann jag dessutom att pasta bolognese heter just det överallt förutom just i Bologna, där rätten heter heter just ragú. Och serveras med tagliatelle dessutom! Den här varianten skulle då heta något som Papardelle con ragú d’agnello. I vilket fall så blev den fantastiskt mustig och god och tricket ligger i att låta den puttra så länge du bara orkar! En vardagskväll i vårt kök orkade vi bara en timme, men det räckte bra.
Lammragu med Papardelle
4-6 port
500 g lammfärs
1 liten palsternacka
2 små morötter
1 stor gul lök
4 vitlöksklyftor
2 skivor rökt skinka
2-4 dl rött vin (jag hade bara två dl och tog resten vatten)
1 msk fond
3 msk tomatpuré
en nypa socker
salt
peppar
350-500g papardelle (beroende på hur många som ska äta just nu)
Parmesanost till servering
Gör såhär:
Skala och hacka den gula löken. Riv palsternacka och morot grovt. Finhacka vitlöken alt riv den på litet rivjärn. Fräs lammfärsen, gärna i en gjutjärnsgryta. Låt grönsakerna fräsa med de sista minutrarna. Tillsätt skinkan som skurits i små tärningar samt vin, vatten, fond och tomatpuré. Låt puttra under lock minst en timme. Om det sedan är för mycket vätska (den ska vara tjock) låt grytan reducera lite, om den är allt för tjock kan du tillsätta lite mer vatten. Smaka av med socker, salt och peppar.
Koka pastan aldente. Lägg upp pasta, ragu och strö till sist över riven parmesan! Ät, njut och längta till Italien!
Nu är det dags att dela med sig
Här kommer en lasagne, som länge varit en återkommande favorit. Man kan fråga sig varför jag då inte tidigare delat receptet med mina läsare. Ville jag hålla det för mig själv kanske? Nej, svaret är nog att den har lite svårt att fastna på bild. Idag jagade jag den som värsta paparazzin, men den var fortfarande lite svårfångad. Ni får hålla till godo med bilden som blev.
Nog för att jag tjatat om genuin Italiensk mat på sistone, men den här gången får Italienarna faktiskt ursäkta. Den här lasagnen är inte autentisk italiensk, har influenser från flera världsdelar men den här gången bryr jag mig inte! Receptet kommer från början från viktklubb, så om man vill känna sig lite nyttig passar det också bra. Men framförallt är den helt fantastiskt god.
Då jag helst köper ekologisk kyckling, och då blir det framförallt hel kyckling, så brukar jag passa på att använda resterna från den ugnsgrillade kycklingen. Man kan såklart ta en färdiggrillad kyckling också. När jag var i full färd att röra ihop fyllningen kom jag att tänka på att det förmodligen är lika gott att äta fyllningen till ris eller klyftpotatis. Säg till om ni testar!
Kycklinglasagne
6 portioner
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 zucchini
1 paprika
2 tetror/burkar krossade tomater
1-2 tsk curry
1-2 tsk ingefära
1 dl mango chutney
köttet från en halv stor bosarpskyckling (eller en hel färdiggrillad)
250 g keso
50 g riven ost
ca 1/2 paket lasagneplattor
Gör såhär: Hacka lök och vitlök. Strimla paprika och zucchini. Hetta upp olja i en stor stekpanna, fräs ingefära och curry en kort stund och tillsätt sedan löken och grönsakerna. Låt fräsa några minuter. Tillsätt sedan de krossade tomaterna (spara en liten skvätt till botten av lasagnen) och mango chutneyn. Låt koka några minuter och tillsätt sedan kycklingen som delats i mindre strimlor. Smaka av med salt o peppar om det behövs. Börja med den sparade tomatkrossen i botten av en långpanna (gärna med teflonyta) och lägg ett lager med lasagneplattor. Lägg sedan på en tredjedel av kycklingröran och hälften av keson. Fortsätt med ytterligare ett lager plattor, kycklingröra och keso. Avsluta med plattor, det sista av röran och toppa till sist med den rivna osten. Grädda i 30 minuter i 225 grader. Låt gärna stå en liten stund i rumstemperatur när den är klar. Om du inte är alldeles för hungrig vill säga!
Har du sett herr Kantarell?
Det har jag! Och hela släkten kantarell med honom! Jag tänker såklart inte tala om svampstället, men kan hålla med i pappas beskrivning när han såg “ett hav av kantareller”.
Så, vad gör man med ett hav av kantareller? Såklart kan man förvälla och frysa in en hel del, men sedan så måste man ju få frossa också. Vi fick så många fina uppläggningsfat i bröllopspresent och jag har länge tjatat om att äta mer mat på fat. Så, jag ger er kort och gott: kantarellpasta!
Kantarellpasta
4 port
4 portioner spaghetti
ca 2 liter rensade kantareller (eller så mycket du har samvete att ta)
3 scharlottenlökar
1.5 dl grädde
salt
peppar
persilja
parmesanost
Gör såhär: Skala och skiva scharlottenlöken, fräs den mjuk i smör och lägg åt sidan. Dela de stora kantarellerna och lägg alla i torr panna. Låt vätskan koka bort och tillsätt sedan en rejäl klick smör. Fräs kantarellerna, salta och peppra och tillsätt löken mot slutet. Häll sedan över grädden och låt koka in någon minut. Koka under tiden spaghettin och blanda sedan med kantarellfräset. Lägg upp på fint fat, strö över grovhackad persilja och riven parmesan. Kanske behövs det en sväng till med pepparkvarnen?
Italy revisited
…eller hur man piggar upp en helt vanlig tisdag.
Passa på att fira att ni varit gifta i en månad (helt frivilligt). Laga en helt fantastisk pasta, efter italiensk devis; få råvaror, bra råvaror, utan att krångla till det. Duka fint och njut av maten och tisdagskvällen.
Pasta med panchetta, mandel och tomat
2-3 portioner
200-250 g linguine (gärna Gafarlo)
1 paket pancetta (80g)
1 ask körsbärstomater
1/2 dl sötmandel
en bit pecorino
olivolja
basilika
svartpeppar
Gör såhär:
Koka upp rikligt med pastavatten, salta ordentligt och koka pastan enligt förpackningen. Hacka mandeln grovt och rosta i torr panna. Tag upp och lägg åt sidan. Skär pancettan i cm-stora kvadrater. Stek pancettan krispigt i sitt eget fett, tillsätt tomaterna sista minutrarna. När pastan kokat klart blandas den med den stekta pancettan och läggs på snyggt fat. Strössla över mandeln, riven pecorino samt basilikablad. Ringla över lite god olivolja och vrid till sist några varv på pepparkvarnen. Ät och njut!
Italien och maten del 2: Pastan
Fredag, äntligen! Med ett glas Sprits* i min hand ska jag nu ta tag i andra delen av mina Italienska matupplevelser
Italien ÄR pasta och det känns som om italienarna inte frågar sig OM de ska ha pasta idag utan VILKEN pasta de ska ha. Så, when in Italy…. (When in Rome… lyder väl ordspråket egentligen och i den vevan insåg jag och den nyblivne mannen att Rom är lite väl överrepresenterat i kategorin ordspråk.)
Min söta nyblivne man påstår att jag bara åt en pastarätt under hela Italienresan. Jag dementerar, men medger att jag nog skulle kunna äta just spaghetti vongole var och varannan dag.
Vongole är en sorts mussla. Först trodde jag det var kammussla, sedan hjärtmussla. Inget av det stämmer visst, utan det finns en mussla som på svenska heter Vongole-mussla. Den finns såklart inte i Sverige, och hjärtmusslan är nog mest närbesläktad. Den allra godaste spaghetti Vongole (av två - eller tre, jag åt max tre) åt jag redan andra dagen i Venedig. Väldigt enkelt tillagad med massor av vitlök, persilja (tror jag) och riklig med olivolja (säkert lite vitt vin också). Massor av musslor och perfekt kokad spaghetti. Det behöver inte vara krångligare än så!
Under jakten på en lika god Vongole så fick jag även i mig en del andra goda pastarätter, bland annat en pasta med prosciutto i Bolonga (Trattoria del rosso), som nog kniper tredjeplatsen i min ranking. Det var en av få gånger vi inte var vid kusten (då jag alltid valde skaldjur) och man fick chansen att äta gott kött!
På andra plats i min inte så vetenskapligt utförda studie kom pastan jag åt på ett Vinotek (Enoteca) i Rom. Vinoteka Chianti hette stället, och de serverade bland annat en härlig färsk hemlagad pappardelle, men en ragu på vildsvin! Färsk hemlagad pasta slår det mesta helt enkelt!!!
Under våra veckor i Italien kom vi fram till att det fanns tre sätt (+en bonus) att hitta bra och prisvärda restauranger, bland alla bottennapp och turistmagneter. Speciellt i storstäderna är det lätt att hamna i turistfällorna.
1) Följ Lonely planets tips på bra restauranger, de vi testat har alltid hållit vad de lovar. Alternativt leta upp området där de tipsar om en restaurang (ofta lite utanför turiststråken) och ta en annan restaurang som verkar bra. Här fick vi vägvisning bla. till Ristorante Oniga i Venedig (Spaghetti Vongole!) och den fantastska budget-restaurangen Trattoria del Rosso i Bologna, med mycket prisvärda fasta menyer (€10 för primi, secondi, vin och kaffe vad jag minns)
2) Fråga på hotellet. Vi fick flera riktigt bra tips av trevliga hotellreceptionister. Speciellt på de lite mindre hotellen. De guidade oss till bland annat till Taverna Flavia (på Via Flavia, ganska nära centralstationen) i Rom, där vi hade trevligaste servitören på hela resan.
3) Få tips från någon som varit mycket i området. En vän till en vän gav oss riktigt bra tips i Florence. Där testade vi bland annat Bar Cabiria (goda drinkar och billig apertivi buffé**) på Piazza Santo Spirito. Flera restauranger runt den Piazzan kan rekommenderas!
*Bonus* Titta efter restauranger som mest är ett “hål i väggen”, där det sitter mycket italienare, helst på plaststolar! Just plaststolarna visade sig vara en vägvisare, men funkade bäst i lite mindre städer. Plaststolar fanns just på Trattoria del rosso, men även på La Lanterna i Riomaggiore (Cinque Terre) bland annat.
*Sprits är en väldig vanlig Italiens apertif, som kan bestå av Aperol och Prosecco.
**Apertivibuffé är helt enkelt en buffé som serveras runt “after work” tid (typ 19-21). Kostar ibland några euro, eller som i exemplet ovan en euro extra per drink. Känner man sig ekonomiskt lagd så kan man lätt äta sig mätt på detta.
Gott, helt enkelt
Det finns många ursäkter att laga pasta. Visst längtar jag tillbaka till Italien och den goda maten? Visst bör man kolhydratladda inför Göteborgsvarvet (ja, jag vet att det är två veckor kvar)? Visst ser de där champinjonerna i kylen lite ledsna ut? Visst är det bra med en snabblagad rätt en sen kväll efter jobbet?
Eller så behöver man inga ursäkter utan konstaterar att det helt enkelt är supergott med spagetti, champinjoner, ädelost och äpple!
Pasta med champinjoner, ädelost och äpple
3-4 portioner
350 g spagetti av bra kvalité
250 g färska champinjoner
75 g ädelost
1-2 äpplen (beroende på storlek)
olja, salt peppar
Gör såhär:
Sätt på pastavatten i en stor gryta. Dela champinjonerna på fyra. Tärna äpple och riv osten grovt. När pastan börjar koka så är det dags att även steka champinjonerna. Fräs på dem ordentligt i olja och salta o peppra. Ställ åt sidan tills pastan är klar. När pastan runnit av lite så blandar man helt enkelt ner champinjoner, äpple och ost. Lägg upp på tallrik och ät direkt efter att den blivit piffad med lite nymald svartpeppar*.
*Sambon hälsar att det blir ÄNNU godare om man även riven parmesan över. Men så är han också väldigt förtjust i ost.
Inte autentisk “ala norma” - men gott utöver det vanliga!
Av alla goda italienska rätter som finns, skulle jag för något år sedan inte välja Pasta ala norma på eget bevåg. Rätten är baserad på aubergine, och det är den grönsak jag gilllar allra minst. Gillade allra minst ska jag säga, nu har jag blivit vän med äggplantan! Min kära bror, som är superduktig på att laga pasta på italienskt vis (kan bero på att han har delat lägenhet med en sicilianska), bjöd mig på en underbar variant av “pasta a la norma” för ungefär ett år sedan. Min tveksamhet kom då på skam och jag lärde mig att aubergine kan vara gott om man tillagar den på rätt sätt. Rätt sätt är (återigen enligt min bror) att helt enkelt steka skiten ur den.
När jag nu dessutom hittat andra varianter av aubergine än den vanliga mörklila*, så var jag ännu mer sugen på att själv göra pasta a la norma. Jag fick såklart inte tag på siciliansk hård ricotta och kunde inte låta bli att slänga i lite zucchini också (den såg så ledsen ut och auberginen var så liten), men annars så var det som det skulle vara!
Tre saker är viktiga här: Använd riktigt bra krossade tomater (t.ex. Muttis eller Kung Markattas), använd pasta av bra kvalité (Gafarlo är en personlig favorit) och snåla inte på olivoljan. Gör du det är det svårt att misslyckas!
*Ica har en ekologisk tigeraubergine som är mycket ljusare i köttet och inte lika svampig i konsistensen som den vanliga mörka. I like!
“A la Norma” inspirerad pasta
350 g spagetti av bra kvalité
4-5 vitlöksklyftor
rejält med olivolja
1 (tiger) aubergine
1 Zucchini
1 burk krossade tomater
1 klick honung
salt o peppar
50 g pecorinoost
färsk basilika
Gör såhär:
Tärna auberginen och salta den, låt stå så att lite av vattnet dras ut. Tärna även zuccinin. Sätt på pastavatten i en stor gryta. Hacka 2 vitlöksklyftor fint, fräs dem i lite olivolja och tillsätt sedan de krossade tomaterna. Tillsätt en nypa socker och lite salt o peppar. Låt tomatsåsen puttra medan du tillagar resten. Skiva resterande vitlöksklyftor grovt. Låt dem fräsa i rikligt med olivolja, utan att de blir brända. Tag sedan bort vitlöken (oljan ska bara ta smak av vitlöken) och fräs auberginen länge, så den blir ordentligt gyllenbrun. Tillsätt zucchinin mot slutet. När grönsakerna är genomstekta och gyllene läggs dem på ett papper så att överflödig olja får rinna av. Koka pastan, smaka av tomatsåsen. När pastan är al dente häller man av vattnet, tillsätter tomatsås, aubergine och zucchini. Lägg upp direkt på tallrikar, strö över lite hackad basilika och strö över hyvlad pecorino. Ät och njut!
Skidsemester bland pasta, polenta och massor av ost!
Väl hemma igen efter skidsemestern i Aosta-dalen (Gressoney närmare bestämt) har den stukade handen läkt så pass att jag kan använda tangentbordet någorlunda bekvämt igen. Åkte snowboard gjorde jag såklart hela tiden! Detta trots att att envetet snöoväder försökte stoppa oss de sista dagarna. Förutom skid- och snowboardåkning så har veckan bestått av goda öl i solen (den lilla vi fick) samt mycket och god mat. Tyvärr så fotades maten knapphändigt, så ni får stå ut med en liten beskrivning utan bilder denna gång.
Bland höjdpunkterna så finner vi gnocchin på Rifugio Guglielmina (men även deras lasagne är toppen) och en fantastisk pasta carbonara på La Tana del Lupo. Det sistnämnda stället bjöd även på systemets mest galna och energiska ägare samt en fantastisk utsikt från solstolarna. När man är i Aosta-dalen är man även tvungen att äta Zuppa Valdostana (eller Aosta-soppa som jag kallar den). Den består av kål, bröd och en ansenlig mängd ost i en klar buljong. Låter lite konstigt, men är en riktigt god och framförallt mättande måltid efter några timmars åkande. Här kan man också börja ana denna del av Italiens förkärlek till ost. Mycket ost. Förutom den ostfyllda soppan så kan man få polenta med ost (här kan vi snacka mättande!) stora ravioli i ostsås och lasagne som innehåller mer ost än annat. Såklart så får man alltid lite parmesan att pudra över.
Förutom de stora mängderna ost så började vi även med den trevliga ovanan att doppa vitt bröd i olivolja (och balsamvinäger). En farligt beroendeframkallande anrättning som säkerligen kommer anammas här hemma också. Med mig hem har vi några flaskor vin från orten, lite salami från den lokala butiken samt en massa inspiration till de fantastiskt goda, men även enkla pastarätterna som jag tycker är så typiskt för Italien. Allt du behöver är bra råvaror och lite tid!
