Den röda tråden

Brödbakandet har gått i stå. Jag har jagat ett värdigt substitut här i Linköping, men efter att nu senast köpt ett valnötsbröd där man - med ett förstoringsglas och lite fantasi - kan skönja några nötsmulor har jag gett upp.

En ny surdegsstart står och puttrar och kommer inte den igång fort nog så blir det nog lite bröd på jäst först. Jag har en lång lista på saker jag längtar efter att baka. Den har hittills bara funnits i huvudet, men nu sätter jag den på pränt så kanske det blir av!

Bland annat är jag väldigt sugen på ett RIKTIGT nötbröd och sedan skulle mannen bli väldigt glad om jag gjorde bröd med stora hål på vetesurdeg. Då kan jag ju också passa på att göra lite crumpets till helgfrukosten! Sedan så vore det väldigt mumsigt med hembakade pretzels igen, och jag bara suktar efter att känna doften av nygräddade kanelbullar!

Ja, och känner jag mig själv rätt så hittar jag säkert på något helt annat istället, men ni kanske blev inspirerade att ta fram mjölpåsarna?

Det är verkligen stiltje här på bloggen nu. Kom på mig själv med att förutom att mina egna blogginlägg tryter så har jag knappt tagit mig tid att läsa mina favortitbloggar på sistone. Jag ska skärpa mig på båda fronterna.

Jag har i alla fall hunnit med en sväng på den internationella Matfestivalen, som kuskar runt i Sverige och nu hamnat i Linköping (sista dagen idag). Mumsiga crêpes till lunch, franska ostar, saftiga körsbär, mumsiga kanderade nötter och ett gäng oliver blev resultatet av besöket. Tur att jag bara han med ett lunch-besök, annars hade jag nog länsat fler stånd. Det är alldeles för trevlig att ströva runt och prova en stor del av det europeiska köket!

Väl hemma igen efter skidsemestern i Aosta-dalen (Gressoney närmare bestämt) har den stukade handen läkt så pass att jag kan använda tangentbordet någorlunda bekvämt igen. Åkte snowboard gjorde jag såklart hela tiden! Detta trots att att envetet snöoväder försökte stoppa oss de sista dagarna. Förutom skid- och snowboardåkning så har veckan bestått av goda öl i solen (den lilla vi fick) samt mycket och god mat. Tyvärr så fotades maten knapphändigt, så ni får stå ut med en liten beskrivning utan bilder denna gång.

Bland höjdpunkterna så finner vi gnocchin på Rifugio Guglielmina (men även deras lasagne är toppen) och en fantastisk pasta carbonara på La Tana del Lupo. Det sistnämnda stället bjöd även på systemets mest galna och energiska ägare samt en fantastisk utsikt från solstolarna. När man är i Aosta-dalen är man även tvungen att äta Zuppa Valdostana (eller Aosta-soppa som jag kallar den). Den består av kål, bröd och en ansenlig mängd ost i en klar buljong. Låter lite konstigt, men är en riktigt god och framförallt mättande måltid efter några timmars åkande. Här kan man också börja ana denna del av Italiens förkärlek till ost. Mycket ost. Förutom den ostfyllda soppan så kan man få polenta med ost (här kan vi snacka mättande!) stora ravioli i ostsås och lasagne som innehåller mer ost än annat. Såklart så får man alltid lite parmesan att pudra över.

Förutom de stora mängderna ost så började vi även med den trevliga ovanan att doppa vitt bröd i olivolja (och balsamvinäger). En farligt beroendeframkallande anrättning som säkerligen kommer anammas här hemma också. Med mig hem har vi några flaskor vin från orten, lite salami från den lokala butiken samt en massa inspiration till de fantastiskt goda, men även enkla pastarätterna som jag tycker är så typiskt för Italien. Allt du behöver är bra råvaror och lite tid!

Nu borde jag hämtat mig från förra helgens matsmässa så pass att jag kan ge ett litet referat. För er som undrar höll den till i Eriksbergshallen på Hisingen i Göteborg.

Sammanfattat i en mening så var det dött lopp mellan glädjen över all inspirerade mat och ångesten över all trängsel som det var. För trångt som tusan var det. Tyvärr så trångt att jag ibland bara struntade i vissa utställare för jag orkade inte brottas med alla andra. Det enda positiva med det var att min plånbok klarade sig lite lindrigare undan.

Annars så var det mycket ost och kött (som mina vegetarian/vegan syskon påpekade), en hel del choklad, olja och röror/chutneys. Variationen var det inget fel på tycker jag, och mycket var såklart fokuserat på västkusten. Det jag gillade mest var att kunna gå runt och jämföra alla olika producenter och skaffa sig en personlig uppfattning om vad man gillade bäst.

Choklad fanns det som sagt en hel del av. Det blev inga praliner för min del, men väl lite mörk choklad!

Hos Alexander the greek fanns det oliver i massor tillsammans med andra inlagda grönsaker och såklart olivolja! Jag fick med mig en burk fetaostfyllda paprikor!

Förutom ovanstående exempel slank det bland annat ner en fin olivolja, fantastiskt surdegsbröd från Alvar och Ivars surdegsbageri och fantastiskt fin bit Salmalax, som sambon sedermera lagade födelsedagsmiddag på. Jag sällar mig helt klart till fan-skaran av denna fina lax!

Inspiration fick jag såklart också med mig och förhoppningsvis rinner det över på bloggen också fram i vår.