Den röda tråden

Goda traditioner ska börjas i tid. Därför tyckte jag och mannen att vår första bröllopsdag skulle firas ordentligt. Då jag var borta mestadelen av dagen, och då den första bröllopsdagen (nästan) alltid infinner sig på en söndag så satsade vi på en riktigt god, lyxig och (för oss) lite mer avancerad trerätters hemmamiddag.

Då vi inte var lika bra på att detaljplanera middagen, som vi var på att prata om firandet så tog vi de flesta receptidéer från nätet. Vilket i och för sig är bra för mig nu, då jag kan fortsätta vara lite semesterloj och mest lägga upp bilder med tillhörande länkar!

Att förrätten skulle bestå av pilgrimsmusslor var bestämt sedan länge, men vad skulle vi göra med dem? Ett nytt grepp blev detta recept, med två såser och stekta äppelskivor. Vi struntade helt enkelt i jätträkan och tog två musslor var istället. Speciellt tomat- och pepparrotssåsen blev en favorit och kommer säkert dyka upp igen till andra skaldjur.

Då vi fortfarande hade en del fina bitar av Ullälva kalven i frysen så blev det ett enkelt val med entrecote till huvudrätt. Till det så blev det relativt enkla (hmm) tillbehör med klyftpotatis, rödvinssås och hemlagad bearnaise. Det blev tredje gången gillt för mig vad anbelangar bearnaisen. För första gången blev den riktigt bra i både smak och konsistens. För er som fortfarande känner er osäkra, testa tipsen på denna sida. Med lite övning kan vem som helst lyckas!

När vi kommit till val av efterrätt var klockan redan efter fem. Vi hade fortfarande inte handlat och alla funderingar på efterrätter som pannacotta (min favorit) eller chokladmousse (mannens) fick läggas på hyllan. Istället googlade jag glatt på snabb efterrätt och fick upp Marinerade jordgubbar med mandelmascarpone. Nu förenklade jag det hela ytterligare och gjorde ungefär såhär:
Dela 250 g jordgubbar i halvor. Strö över 1 msk råsocker, droppa över 2 tsk balsamvinäger och 2 tsk jordgubbsvinäger. Rör om och låt stå tills det är dags för servering. Vispa ihop 1/2 paket mascarpone med en skvätt amaretto efter smak. Ju mer amaretto desto rinnigare dock. Vid servering varvas jordgubbar och mascarponekräm i ett cocktailglas.

När jag hämtat mig efter firandet så återkommer jag med lite mer ordentliga recept. Det ska inte dröja allt för länge!

När man är ute och vandrar så finns det några kriterier som är viktiga när man planerar mat. För det första ska det vara lätt att bära. Det säger ju sig självt när man får bära maten på ryggen hela vägen. Sedan så ska det gärna vara snabblagat också. Dels så blir man ofta väldigt hungrig väldigt fort. Dels så tar det ändå lite mer tid än vanligt att laga mat på stormkök (även om gasbrännarna har underlättat det hela MYCKET). Sist men inte minst så är det bra att hålla sig till få ingredienser, eller åtminstone komponenter. Man får gärna plocka ihop kryddor och annat hemma för att förenkla matlagningen. Återigen för att det ska gå lite snabbare och vara mindre att rota fram i packningen.

Den här rätten prickar i alla fall in två av dessa tre kriterier; få komponenter och snabblagat. Att det sedan kanske inte faller de mest hängivna gramjägarna i smaken bryr jag mig inte så mycket om, det smakar ju fantastiskt gott! Så gott att jag kan tänka mig att äta detsamma här hemma någon dag.

Gnocchi med pesto och salami

Det här är ju så enkelt att det inte går att kalla recept. Tag ett paket potatisgnocchi (finns i hyllan vid pastan). Koka upp vatten med lite salt i. Häll i hälften av paketet och koka 2-3 minuter, tills gnocchin börjar flyta upp. Häll då av vattnet i en annan kastrull. Koka upp det igen och ha i resten av paketet. Upprepa som innan, men nu kan du hälla av vattnet i naturen. Tillsätt en rejäl klick pesto i varje kastrull och rör om. Skiva ner riktigt med god italiensk salami (även här finns det sorter som inte ska vara kylda). Salta och peppra som så önskas och njut tillsammans med en vidunderlig utsikt (och en skvätt vin om sådant finns kvar). Annars duger det finfint med källvatten.

Ni kan ju bara tänka er hur trött man var på de orden (och den där älgen) när man som liten fick älgstek till söndagsmiddag IGEN. Att man sedan fick köttbullar på älgfärs, sjömansbiff på älg och gryta på älg var inget man riktigt uppskattade då. Tur då att man kan ändra sig. Nu bär jag hem älgkött från fina pappa med ett leende på läpparna.

Mantrat “ingen helg utan älg” har till och med blivit en receptsamling med de bästa recepten från släktens kvinnor. För männens bidrag lyser med sin frånvaro. Man kanske får ta och göra en uppföljare? Men hur ska man då kunna slå den fantastiska fina omslaget, ritat av bonussystern, där älgarna själva utgör just ordet älg!

Den här grytan är den mest lagade (av mig vill säga), och den mest snabblagade i hela receptsamlingen. Och för att komma från en väldigt traditionell släkt, så är riktigt mycket fart i den!

Stinggrytan

4 portioner
400 g älgkött i strimlor (eller lövbiff om du inte får ta på älg)
1 msk curry
2 msk smör
1 msk soja
1(-2) tsk sambal oelek
2 vitlöksklyftor
1-2 dl vispgrädde
1-2 dl vatten
0.5 buljongtärning
salt, peppar

ris, morötter, purjolök till servering

Gör såhär: Bryn köttet tillsammans med curryn. Tillsätt övriga ingredienser och låt koka ca 5 minuter. Smaka av med salt och peppar. Servera med ris samt morötter och purjolök som bara touchat kokande vatten.

Köttfärssås och spaghetti känns ju inte så spännande. Ibland kan man nästan få för sig att det är en svensk nationalrätt och inte italiensk. Lammragú med papardelle låter ju lite roligare! I jakten på inspiration till min ragú fann jag dessutom att pasta bolognese heter just det överallt förutom just i Bologna, där rätten heter heter just ragú. Och serveras med tagliatelle dessutom! Den här varianten skulle då heta något som Papardelle con ragú d’agnello. I vilket fall så blev den fantastiskt mustig och god och tricket ligger i att låta den puttra så länge du bara orkar! En vardagskväll i vårt kök orkade vi bara en timme, men det räckte bra.

Lammragu med Papardelle

4-6 port
500 g lammfärs
1 liten palsternacka
2 små morötter
1 stor gul lök
4 vitlöksklyftor
2 skivor rökt skinka
2-4 dl rött vin (jag hade bara två dl och tog resten vatten)
1 msk fond
3 msk tomatpuré
en nypa socker
salt
peppar

350-500g papardelle (beroende på hur många som ska äta just nu)

Parmesanost till servering

Gör såhär:
Skala och hacka den gula löken. Riv palsternacka och morot grovt. Finhacka vitlöken alt riv den på litet rivjärn. Fräs lammfärsen, gärna i en gjutjärnsgryta. Låt grönsakerna fräsa med de sista minutrarna. Tillsätt skinkan som skurits i små tärningar samt vin, vatten, fond och tomatpuré. Låt puttra under lock minst en timme. Om det sedan är för mycket vätska (den ska vara tjock) låt grytan reducera lite, om den är allt för tjock kan du tillsätta lite mer vatten. Smaka av med socker, salt och peppar.

Koka pastan aldente. Lägg upp pasta, ragu och strö till sist över riven parmesan! Ät, njut och längta till Italien!

Jag har på senare tid (säg de senaste åren) börjat uppskatta grytor. Så länge de inte innehåller massa saggiga grönsaker vill säga. Det klarar jag fortfarande inte och kommer nog aldrig att göra. Stekar är en annan favorit såhär på hösten, men även annat som tillagas länge i ugnen, som hel kyckling. Allt detta har för mig varit helgmat. Den enda gången det finns (läs fanns) tid att ha maten i ugnen under flera timmar. Men nu har även jag upptäckt metoden att långlaga och tro mig, det kommer upprepas många gånger under vinterhalvåret. Tricket är att sätta ugnen på riktigt låg värme (sisådär 80-90 grader) och tillaga maten under hela dagen man är på jobbet/skolan. Väl hemkommen så finns där en smaskig stek, gryta eller annat gott. Jag värmde upp med vinkokt högrev för några veckor sedan, och nu var det dags för en klassisk chorio-gryta i ny tappning.

Grytan görs traditionellt på älg i det Hellströmska hemmet, efter ett noga angivet recept. Jag hade varken älg eller recept, men det blev bra ändå. Man kan såklart även laga den på traditionellt sätt genom att låta grytan koka på spisen ett par timmar.

Långlagad chorizogryta

4-6 portioner

500 g grytbitar av nötkött/älg
smör (att steka i)
salt o peppar
1/2 burk kalamataoliver med kärnor
ca 10 soltorkade tomater (vakuumpackade fungerar bra)
4 vitlöksklyftor
ca 2-3 dl förvälld blandsvamp - alt champinjoner
100 g chorizo (valfri styrka)
2 msk soja
1 msk viltfond
2 msk tomatpruré
Vatten
En skvätt grädde

Gör såhär:
Bryn grytbitarna i smör i en gjutjärnsgryta eller stekpanna (för då sedan över bitarna till en ugnssäker gryta), salta och peppra. Tillsätt oliver, soltorkade tomater, svamp och vitlöksklyftorna (hela). Pytsa även i soja, fond och tomatpuré och fyll på med vatten så det nästan täcker köttet. Sätt in grytan i ugnen på 80-90 grader och gör sedan något annat i 8-9 timmar. Sätt sedan grytan på spisen och reducera bort en del av såsen genom att koka grytan kraftigt utan lock. Under tiden kan man passa på att koka ris/matvete/potatis. När grytan har en önskad konsistens tillsätts chorizon i skivor och låt den bli varm. Häll i en skvätt grädde och smaka ev av med salt och peppar.

Det är väl egentligen helt fel att klaga, men efter bröllopsbestyr, en hejdundrande bröllopsfest och två veckor av Italiensk sol, historia och mat så längtade jag faktiskt hem till mitt eget kök igen. Samt tid att orka laga ordentlig mat igen.

I fredags föll äntligen alla de bitar på plats och jag fick äntligen testa det jag funderat på sedan tidigt i våras. Att laga mat, på låg temperatur, under hela arbetsdagen. Det är ju helt genialt att stoppa in en gryta i ugnen till frukost, cykla iväg till jobbet och vara flitig hela dagen och sedan komma hem till en mustigt doftande rätt lagom till middagshungern slår in. Detta kombinerades med ett recept på högrev som jag hittade i ICAs Buffé redan i midsommarnumret. Men HALLÅ, vem orkade långlaga högrev (eller något annat för den delen) denna varma sommar?

“Receptet”

Det hela var egentligen lite för enkelt för att bli ett regelrätt recept. Jag tog helt enkelt 1 kg högrev (av den fina kalven som fortfarande finns i frysen) som saltades och pepprades (vitpeppar) runt om. Köttet åkte ner i en stor kastrull och så hällde jag på ungefär en halv flaska rött vin samt en halv deciliter björnbärsvinäger. Sedan så satte jag in grytan i ugnen, satte den på 100 grader och lät köttet stå i ungefär 9 timmar.

Den serverades sedan med ugnsrostade rotfrukter (det är ju säsong nu!), vitlökssmör med soltorkade tomater samt gröna bönor och edamamebönor.En riktigt höstig fredagsmiddag blev det med andra ord.

Jag passar även på att göra reklam för den käcka matlådan jag hittade på Granit. Jag har länge gått och tänkt att det vore bra med en lunchlåda med fack. Här hittade jag en där facken dessutom går att ta ur, allt efter behov. I like!

Namnet på rätten talar ju för sig själv. Man tar lite ditt och datt som man har hemma, vilket blir en pytt. Pytten steker man sedan i en panna. Sedan får man gärna servera ägg och inlagda rödbetor till.

Eller; så kan man göra som min käre far. Man kan laga pyttipanna som vilken rätt som helst där man följer recept. Då hackar man gul lök som bryns försiktigt. Man tärnar den överblivna älgsteken från helgen (eller tar helt sonika en bit älg ur frysen enkom för pyttipannans skull), samt Tillmans falukorv*. Till sist tärnar man kokt potatis, som gärna den får vara kvar från söndagsmiddagen. Annars blir det här en lite väl avancerad rätt. Så steker man köttet och potatisen tillsammans med löken. Saltar och pepprar försiktigt och serverar sedan med stekt ägg och rödbetor.

Om man gör på det sätten kan man till och med imponera på italienare till den milda grad att man får ta med sig råvarorna till Italien och laga rätten på plats. Det tycker jag är imponerande!

Nu verkar ju jag inte vilja imponera på varken italienare eller andra utlänningar, för jag gjorde just pyttipannan till den rensa-kylen rätt den så ofta är. Framförallt blev potatisen bryskt utbytt mot zucchini och korven var en bit mumsig chorizo. Och visst ser vi rödlöken konkurerra ut den gula brodern helt. Så blev det också bara nästan lika gott som pappas.

*Pappa säger att även Tillmans falukorv börjar tappa stinget. Alltså ingen privatimport från Bollnäs längre. Falukorven från “Britta o Lennarts nära kött” i Norsholm är ett gott alternativ.

Det här med nationaldagsfirande har jag inte kommit igång med på riktigt. Men något svenskare än färskpotatis-premiär kan det väl inte bli? Till färskpotatisen skulle det kanske även serverats sill, men idag hamnade potatisen i en ljummen sallad med senapsdressing. Korv till det, med tre såser dagen till ära.* Att måltiden intogs ute på altanen, vid sommarstugan, där vi för första gången i år kunde gå runt i badkläder (dock inget dopp ännu) gjorde inte saken sämre. Heja Sverige!

*BBQ sås, vitlökssås och pesto ifall någon undrade vad som låg på tallriken.

Har du någon gång läst ett inlägg på en matblogg som börjar ungefär såhär: “Idag slängde jag snabbt ihop en fantastisk middag på de rester som gömde sig längst in i kylskåpet…”? Det kan vara ganska irriterande, eller hur? Vem har alla dessa fantastiska ingredienser liggande som rester? Var kommer all inspiration ifrån? Ska jag springa iväg och köpa allt detta (och låta det bli “rester”) för att efterlikna denna rätt? Eller ska jag bara le åt det hela, lägga mig på soffan och käka mackor.

Alltså: med risk för att irritera sådana som mig så ger jag er här middagen jag faktiskt slängde ihop av riktiga rester och som blev supergott! Om ni nu ser till att laga detta själva bli jag såklart inte ledsen. Men lika glad blir jag om ni blir inspirerade och gör er egen variant. Eller lägger er på soffan och käkar mackor. Ni har ju alla fall läst det här inlägget!

Marinerad biff med mangosallad och nudlar

1 portion
2-3 skivor rostbiff eller annan överbliven stek
japansk soja
mirinvin
sake -lika delar av alla tre en skvätt citronljuice
ingefära
chili
lite råsocker
en liten morot
några broccolibuketter
ca 1/3 mango
1 portion valfria nudlar - gärna ägg eller typ ramen