Den röda tråden

Goda traditioner ska börjas i tid. Därför tyckte jag och mannen att vår första bröllopsdag skulle firas ordentligt. Då jag var borta mestadelen av dagen, och då den första bröllopsdagen (nästan) alltid infinner sig på en söndag så satsade vi på en riktigt god, lyxig och (för oss) lite mer avancerad trerätters hemmamiddag.

Då vi inte var lika bra på att detaljplanera middagen, som vi var på att prata om firandet så tog vi de flesta receptidéer från nätet. Vilket i och för sig är bra för mig nu, då jag kan fortsätta vara lite semesterloj och mest lägga upp bilder med tillhörande länkar!

Att förrätten skulle bestå av pilgrimsmusslor var bestämt sedan länge, men vad skulle vi göra med dem? Ett nytt grepp blev detta recept, med två såser och stekta äppelskivor. Vi struntade helt enkelt i jätträkan och tog två musslor var istället. Speciellt tomat- och pepparrotssåsen blev en favorit och kommer säkert dyka upp igen till andra skaldjur.

Då vi fortfarande hade en del fina bitar av Ullälva kalven i frysen så blev det ett enkelt val med entrecote till huvudrätt. Till det så blev det relativt enkla (hmm) tillbehör med klyftpotatis, rödvinssås och hemlagad bearnaise. Det blev tredje gången gillt för mig vad anbelangar bearnaisen. För första gången blev den riktigt bra i både smak och konsistens. För er som fortfarande känner er osäkra, testa tipsen på denna sida. Med lite övning kan vem som helst lyckas!

När vi kommit till val av efterrätt var klockan redan efter fem. Vi hade fortfarande inte handlat och alla funderingar på efterrätter som pannacotta (min favorit) eller chokladmousse (mannens) fick läggas på hyllan. Istället googlade jag glatt på snabb efterrätt och fick upp Marinerade jordgubbar med mandelmascarpone. Nu förenklade jag det hela ytterligare och gjorde ungefär såhär:
Dela 250 g jordgubbar i halvor. Strö över 1 msk råsocker, droppa över 2 tsk balsamvinäger och 2 tsk jordgubbsvinäger. Rör om och låt stå tills det är dags för servering. Vispa ihop 1/2 paket mascarpone med en skvätt amaretto efter smak. Ju mer amaretto desto rinnigare dock. Vid servering varvas jordgubbar och mascarponekräm i ett cocktailglas.

När jag hämtat mig efter firandet så återkommer jag med lite mer ordentliga recept. Det ska inte dröja allt för länge!

Traditionen med fredagspizza startade tidigt i min familj. Den bestod ganska ofta av hembakad pizza, där degreceptet kom från vår nyinköpta matberedare. Ibland bestod den även av köpepizza, när vi tillbringade helgen hos pappa och önskade oss just det från byns nyöppnade pizzeria. Det var nytt och stort.

Fortfarande är nog fredagspizzan den mest frekvent återkommande rätten på fredan. Eller ska vi säga helgen, för det är nog lika vanligt med söndagspizza (men då brukar fredagsmaten bestå av något annat). Nu för tiden är den nästan alltid hembakad och ingredienserna har blivit färre, men exklusivare. Mannens fantastiska tomatsås, stark chorizo eller parmaskinka, mozzarella eller chevré och någon form av svamp blir det oftast.

Denna gång blev jag istället inspirerad av Tinas (på Pickipicki) pizza med rödbetor och chevré, men varierade toppingen en del. Det blev Champinjoner, ädelost och valnötter. Lite bladsallad på toppen när pizzan var färdiggräddad. Fantastiskt gott och funkar toppen fredag, som söndag.

Det mesta av energin den här helgen har lagts på att färdigställa projekt garderobsbygge. Framåt lördagskvällen ville vi ändå äta något gott och jag har suktat efter gnocchi ett tag nu. Jag är ju lite galen, så såklart skulle det vara hemgjord gnocchi efter det här receptet. Det hela fulländades sedan med smörstekta trattkantareller samt salladslök!

Gnocchi med trattkantareller

2 port
2 portioner gnocchi, hemgjorda eller köpta
2-3 dl förvällda trattkantareller
3 salladslökar
smör
salt
peppar

Gör såhär: Fräs kantarellerna i smör. Koka gnocchin snabbt (när de flyter upp är de klara) och blanda dem med kantarellerna. Tillsätt lite mer smör, fräs gnocchin snabbt och smaka av med salt o peppar. Strö över strimlad salladslök mot slutet. Servera direkt!

Severa som en förrätt/liten middag på egen hand, eller som tillbehör till t.ex en lammkotlett som vi gjorde denna kväll.

Den här gången passade jag även på att göra dubbel sats, så nu har jag okokta gnocchis i frysen till nästa gång!

Det har varit väldigt tyst här några veckor. Jag har tillbringat två veckor på kurs och däremellan hann jag med en besök av fina mamma, Östgötsk matmässa, sushi på Nori och ett halvt lamm från Smultronboda hamnade i frysen. Men ingen tid alls att blogga om det. Jag hann däremot tvivla på om jag skulle fortsätta med bloggandet, med tanke på allt annat jag vill hinna med just nu.

MEN sen så kom jag ju på allt gott som jag vill dela med mig av. Som tiramisun jag bjöd på i lördags, då R avkrävde efterrätt i avsaknad av förenad födelsedagsfika. Jag kände ansvaret på mina axlar och drog till men “min” fantastiska tiramisu. Receptet kommer från början från Daniel Roos, en fantastiskt duktig konditor. Jag vet fortfarande inte om jag gör som det är tänkt, men med tanke på resultatet så måste jag ju något bli rätt. För den här tiramisun är väldigt god. Det har jag flera som kan skriva under på!

Börja gärna i god tid, så den får gotta till sig ordentligt, och doppa inte kexen för länge i kaffeblandningen (då blir det lite vattnigt). Annars är det bara att sätta igång!

Tiramisu

6 portioner
2 ägg
140 g socker (ca 1.5 dl)
lite vatten
250 g mascarpone ost
2.5 dl vispgrädde
1 krm vaniljpulver (eller en vaniljstång)
1 paket savadori kex
1.5+2 msk amaretto
1 dl kaffe

Gör såhär:
Vispa äggen fluffigt. Mät upp sockret i en kastrull, tillsätt ca 2 msk vatten (så att sockret smälter) och koka upp sockerlagen. Till 121 grader står det i receptet, jag brukar koka ett tag då det blir lite segt. Häll sockerlagen över de uppvispade äggen och rör om litegrann och låt svalna. Vispa grädden lätt och vispa sedan ner mascarpone, vanillpulver (eller urskrapad vaniljstång) och 1,5 msk amaretto. Vispa inte för hårt, så det blir allt för klumpigt. När äggsmeten svalnat så blandar du den med ostsmeten. Här har alltid sockerlagen skurit sig med äggen, men det verkar inte göra något. Jag vet inte om det blir sämre av att bara vispa ägg o socker. Här får jag en ganska lös smet, men den stelnar sedan i kylen.

Blanda kaffe med amaretto (smaka av om du vill ha lite mer socker eller svagare kaffesmak, då kan du tillsätta lite sockerlag). Doppa kexen i kaffet och lägg ett lager i botten på en form (eller i 6 portionsformar). Häll över ett lager med smet, lägg på ett till lager med doppade kex och avsluta med ett lager smet. Låt stå i kylen i några timmar, eller över natten. Pudra över kakao vid servering.

Det är väl egentligen helt fel att klaga, men efter bröllopsbestyr, en hejdundrande bröllopsfest och två veckor av Italiensk sol, historia och mat så längtade jag faktiskt hem till mitt eget kök igen. Samt tid att orka laga ordentlig mat igen.

I fredags föll äntligen alla de bitar på plats och jag fick äntligen testa det jag funderat på sedan tidigt i våras. Att laga mat, på låg temperatur, under hela arbetsdagen. Det är ju helt genialt att stoppa in en gryta i ugnen till frukost, cykla iväg till jobbet och vara flitig hela dagen och sedan komma hem till en mustigt doftande rätt lagom till middagshungern slår in. Detta kombinerades med ett recept på högrev som jag hittade i ICAs Buffé redan i midsommarnumret. Men HALLÅ, vem orkade långlaga högrev (eller något annat för den delen) denna varma sommar?

“Receptet”

Det hela var egentligen lite för enkelt för att bli ett regelrätt recept. Jag tog helt enkelt 1 kg högrev (av den fina kalven som fortfarande finns i frysen) som saltades och pepprades (vitpeppar) runt om. Köttet åkte ner i en stor kastrull och så hällde jag på ungefär en halv flaska rött vin samt en halv deciliter björnbärsvinäger. Sedan så satte jag in grytan i ugnen, satte den på 100 grader och lät köttet stå i ungefär 9 timmar.

Den serverades sedan med ugnsrostade rotfrukter (det är ju säsong nu!), vitlökssmör med soltorkade tomater samt gröna bönor och edamamebönor.En riktigt höstig fredagsmiddag blev det med andra ord.

Jag passar även på att göra reklam för den käcka matlådan jag hittade på Granit. Jag har länge gått och tänkt att det vore bra med en lunchlåda med fack. Här hittade jag en där facken dessutom går att ta ur, allt efter behov. I like!

Jag har bloggat om pizza tidigare. Mest om pizzabottnar då, för vad man sedan väljer att lägga på pizzan är ju högst personligt. Tyvärr har pizzan aldrig hamnat på bild. Varje gång det serverats fredags- eller söndagspizza här hemma så har det tydligen sagt slurp så snabbt att slutaren inte hann med.

Denna gång blev botten inte den bästa, men istället blev resten superdupergott OCH den hamnade på bild. Hur mycket det var A:s förtjänst låter jag vara osagt. Hon bidrog med en fantastisk salami, samt kanske ett lite mer sansat ätande. Förutom salamin var tomatsåsen med en skvätt balsamvinäger, den rikliga mängden ost samt bladsalladen bidragande faktorer till succén! Det här kommer upprepas, var så säkra!

Är det något jag är dålig på att laga och nästan lika dålig på att äta, så är det klassisk svensk husmanskost. Det kan bero på att under de år jag själv lagat mat så har vi blivit överösta av spännande influenser från hela världen. Den svenska maten (sill och lax på alla sätt undantaget) har känts lite tråkigt.

Nu verkar husmanskost vara på tapeten igen. Flera vänner talar varmt om Leif Mannerströms bok “Husmanskost” och ICA har ju kommit ut med en bok där de klassiska landskapsrätterna fått ny tappning. Och jag har också fått ge med mig. Med all den fina kalvfärsen vi har i frysen så har jag nästan känt mig tvingad att testa på Wallenbergare! Efter en sväng på internet så kunde jag konstatera att det skulle gå åt mycket grädde, att jag fick blanda ihop “fyra kryddor”, att biffarna skulle vändas i ströbröd samt att de skulle stekas lätt för att bibehålla ljus färg. Att vissa menar att färsen skulle malas (upp till tre gånger!) i en fin köttkvarn, helst bestå av innanlår samt att ströbrödet skulle bestå av färskt vitt bröd struntade jag i.

Sambon supportade med fantastiskt potatismos, kokade ärtor och dukade fram den hemkokta lingonsylten. Vips så hade vi en fantastisk söndagsmiddag!

Wallenbergare

6-8 portioner
600 g kalvfärs
4 äggulor
4 dl vispgrädde
1 tsk salt
1-1,5 tsk fyra kryddor*
1 krm svartpeppar
ströbröd
smör till stekning

*två delar vitpeppar, två delar mald muskot, en del kryddpeppar, en del malda nejlikor

Gör såhär:
Sätt ugnen på 150 grader. Se till att alla ingredienser är väl kylda. Lägg färsen i en stor bunke, tillsätt äggulorna och kryddorna. Vispa ihop med en elvisp. Tillsätt grädden sakta genom att hälla den i en smal stråle samtidigt som du fortsätter vispa. Här är det bra med en hjälpande hand. Forma biffar, lägg dem på en tallrik med ströbröd och strö ströbröd på ovansidan också. Smält smör i en stekpanna. Stek biffarna på låg värme, några minuter på varje sida, så de bara blir ljusbruna. Lägg över dem i en form och låt steka klart i ugnen ca 10 minuter. Servera med potatismos, ärtor och rårörda lingon/lingonsylt.

Nu när snön smält och solen skiner tyckte även vi att det var dags för gillpremiär! Ur frysen kom snabbt två färdigknådade burgare fram (Ullälva-kalven såklart) och sambon plockade fram grillen från förrådet. Tillsammans med bacon, guacamole, mozzarella och grillade grönsaker blev det en mycket lyckad grill-premiär. Men vi åt inomhus. Nån måtta får det vara!

P.S. Den soliga påskdagen bjöd även på glass-premiär på Bosses Glassbar. Öppnandet av Bosses Glassbar är helt klart den officiella starten på våren! En titt i arkivet visar att förra årets Bosse-premiär också gick av stapeln den 4:e april. Det var som tusan!

Medan jag roade mig i skidbackarna i Italien kom visst våren till Sverige! Det är så himla härligt med all snö som smält, ljumma (nåja i jämförelse) vindar och de ljusa kvällarna. Och det kommer bara bli bättre och bättre!

Med vårens antågande så blir jag direkt sugen på mer somrig mat. Vissa har visst plockat fram grillen redan, men jag tror det får vänta ett tag till. Däremot så tycker jag det är dags att ersätta mustiga grytor och värmande soppor för lättare rätter, ljumma sallader och kallskuret! Det kommer med andra ord en hel del vårinspiration framöver, och snart så kommer maten också kunna fotas i ordentligt dagsljus. Bara positivt med andra ord!

Idag bjuder jag inte på något recept, utan ni får hålla till godo med lite inspiration (förhoppningsvis). Med i handbagaget från Italien hade jag med mig en helt fantastisk aubergine. Jag är inte alls förtjust i denna grönsak annars. Jag tycker den är ganska slemmig och osmaklig, även om man “steker skiten ur den” som bror skulle säga. Den här stora ljuslila varianten var helt annorlunda! Mild och god och inte alls så slemmig! Tyvärr har jag inte sett dem här hemma.

Med den som bas blev söndagsmiddagen en kavalkad av ugnsrostade grönsaker (adjö rotfrukter) tillsammans med hela vitlöksklyftor och hel schalottenlök. På med olivolja, salt och peppar, in ugnen på 225 grader i 15-20 minuter och vips så har du ett fantastiskt tillbehör till exempelvis några skivor rostbiff, grillad kyckling eller lax.

Indiska kollegan kom på middag, och såklart skulle vi bjuda på älg! En riktigt vintrig gryta blev det. Gästerna åt med god aptit och även jag som är uppvuxen på älg tyckte det blev riktigt riktigt gott. Tricket ligger i att låta rotfrukter koka med några timmar för maximal smak, men sedan ta bort de saggiga grönsakerna innan servering! Lite messmör i såsen gav en härlig sötma.

Mustig älggryta

ca 6 portioner
1 kg grytbitar av älg
smör
salt, peppar
2 gula lökar
1 mellanstor palsternacka
0.5 rotselleri
1 stor morot
2-3 lagerblad
10-15 grönpepparkorn
10-15 rosépepparkorn
2 msk soja
1 msk viltfond
5 dl vin + 5 dl vatten (eller så mycket vin du har samvete till!)

1-2 msk mjöl
250 g förvällda trattkantareller/blandsvamp
ca 0.5 dl messmör
0.5 dl vispgrädde
1 stor rödlök
1 äpple

Gör såhär:
Bryn grytbitarna runt om i smör. Salta och peppra. Lägg över i en stor gryta. Skala och dela lök och rotfrukter i mindre bitar. Lägg dessa i grytan, tillsätt vin, vatten, soja, fond, pepparkorn och lagerblad. Låt grytan koka upp och koka sedan på lag värme 1.5-2 timmar, tills grytbitarna är riktigt möra.

Sila såsen, lägg grytbitarna i ett annat kärl så länge, släng grönsakerna. Låt såsen koka utan lock på hög värme några minuter, så den reduceras. Bryn under tiden rödlök och svamp. Blanda ut mjölet med lite av såsen och blanda sedan ner i resten av såsen. Låt koka försiktigt så den reder sig. Tillsätt grädde och messmör, smaka av med salt och peppar om det behövs. Tillsätt till sist lök, svamp och kött och låt allt bli ordentligt varmt.

Vi serverade grytan med lättkokta sockerärter och morötter samt pressad potatis. Till matlådan idag blev det lingonsylt istället och det blev toppen det med!