Den röda tråden

Goda traditioner ska börjas i tid. Därför tyckte jag och mannen att vår första bröllopsdag skulle firas ordentligt. Då jag var borta mestadelen av dagen, och då den första bröllopsdagen (nästan) alltid infinner sig på en söndag så satsade vi på en riktigt god, lyxig och (för oss) lite mer avancerad trerätters hemmamiddag.

Då vi inte var lika bra på att detaljplanera middagen, som vi var på att prata om firandet så tog vi de flesta receptidéer från nätet. Vilket i och för sig är bra för mig nu, då jag kan fortsätta vara lite semesterloj och mest lägga upp bilder med tillhörande länkar!

Att förrätten skulle bestå av pilgrimsmusslor var bestämt sedan länge, men vad skulle vi göra med dem? Ett nytt grepp blev detta recept, med två såser och stekta äppelskivor. Vi struntade helt enkelt i jätträkan och tog två musslor var istället. Speciellt tomat- och pepparrotssåsen blev en favorit och kommer säkert dyka upp igen till andra skaldjur.

Då vi fortfarande hade en del fina bitar av Ullälva kalven i frysen så blev det ett enkelt val med entrecote till huvudrätt. Till det så blev det relativt enkla (hmm) tillbehör med klyftpotatis, rödvinssås och hemlagad bearnaise. Det blev tredje gången gillt för mig vad anbelangar bearnaisen. För första gången blev den riktigt bra i både smak och konsistens. För er som fortfarande känner er osäkra, testa tipsen på denna sida. Med lite övning kan vem som helst lyckas!

När vi kommit till val av efterrätt var klockan redan efter fem. Vi hade fortfarande inte handlat och alla funderingar på efterrätter som pannacotta (min favorit) eller chokladmousse (mannens) fick läggas på hyllan. Istället googlade jag glatt på snabb efterrätt och fick upp Marinerade jordgubbar med mandelmascarpone. Nu förenklade jag det hela ytterligare och gjorde ungefär såhär:
Dela 250 g jordgubbar i halvor. Strö över 1 msk råsocker, droppa över 2 tsk balsamvinäger och 2 tsk jordgubbsvinäger. Rör om och låt stå tills det är dags för servering. Vispa ihop 1/2 paket mascarpone med en skvätt amaretto efter smak. Ju mer amaretto desto rinnigare dock. Vid servering varvas jordgubbar och mascarponekräm i ett cocktailglas.

När jag hämtat mig efter firandet så återkommer jag med lite mer ordentliga recept. Det ska inte dröja allt för länge!

När jag tittar tillbaka på bloggen under 2010 så kan jag konstatera att ni besökare blir fler och fler samtidigt som jag bloggar allt mindre. En statistiker hade kanske konstaterat att jag då borde dra ner aktiviteten ännu mer, för att få än fler besökare, men vad bryr vi oss om statistiker (i detta fall vill säga. I mitt jobb måste jag nog lyssna på dem även fortsättningsvis). Framförallt har mina inlägg känts mindre och mindre inspirerande på sista tiden. Efter vårt fina bröllop i somras, med efterföljande Italienresa så har inspirationen, men framför allt tiden, bara försvunnit.

I bloggens barndom var tanken att jag skulle delge er mer än mina eskapader i köket, men det var just det som det var roligast att skriva om. I höst har jag ägnat mig åt allt det där andra (tränat, återupptagit och ökat tiden på hästryggen, stickat en stor och varm tröja) samtidigt som vi knappt var hemma en enda helg. Och nu har jag börjat ge mig ut på längdskidor och ska åka tjejvasan också!

MEN jag ska inte ursäkta mig. Bloggen är framför allt en plats för mig att skriva av mig när jag har inspiration och lust och finns inte det blir det inga bra inlägg. Därför har jag inte heller dåligt samvete, men tror att blogglädjen ska komma tillbaka mycket snart. Jag känner redan nu hur det kliar i fingrarna!

För att det första inlägget 2011 inte bara ska gå i moll ska jag även dela med mig av ett fint sommarminne. Jag och min blivande man levde lata dagar på Öja och laddade upp inför den stora dagen. Våra ansträngningar räckte endast till att samla ihop mat till middagarna i solnedgången. Fler dagar borde helt klart gå ut på att skaffa mat för dagen, för att sedan tillaga och avnjuta den i det bästa av sällskap.

En helt perfekt sommarmiddag i skärgården! Minnena har bleknat något, och jag kan inte minnas vilket gott vitt vin vi drack, men en kvalificerad gissning är att det är ett vin på Grüner Veltiner druva, kanske Leth eller Meinklang.

God fortsättning på er!

Det har varit väldigt tyst här några veckor. Jag har tillbringat två veckor på kurs och däremellan hann jag med en besök av fina mamma, Östgötsk matmässa, sushi på Nori och ett halvt lamm från Smultronboda hamnade i frysen. Men ingen tid alls att blogga om det. Jag hann däremot tvivla på om jag skulle fortsätta med bloggandet, med tanke på allt annat jag vill hinna med just nu.

MEN sen så kom jag ju på allt gott som jag vill dela med mig av. Som tiramisun jag bjöd på i lördags, då R avkrävde efterrätt i avsaknad av förenad födelsedagsfika. Jag kände ansvaret på mina axlar och drog till men “min” fantastiska tiramisu. Receptet kommer från början från Daniel Roos, en fantastiskt duktig konditor. Jag vet fortfarande inte om jag gör som det är tänkt, men med tanke på resultatet så måste jag ju något bli rätt. För den här tiramisun är väldigt god. Det har jag flera som kan skriva under på!

Börja gärna i god tid, så den får gotta till sig ordentligt, och doppa inte kexen för länge i kaffeblandningen (då blir det lite vattnigt). Annars är det bara att sätta igång!

Tiramisu

6 portioner
2 ägg
140 g socker (ca 1.5 dl)
lite vatten
250 g mascarpone ost
2.5 dl vispgrädde
1 krm vaniljpulver (eller en vaniljstång)
1 paket savadori kex
1.5+2 msk amaretto
1 dl kaffe

Gör såhär:
Vispa äggen fluffigt. Mät upp sockret i en kastrull, tillsätt ca 2 msk vatten (så att sockret smälter) och koka upp sockerlagen. Till 121 grader står det i receptet, jag brukar koka ett tag då det blir lite segt. Häll sockerlagen över de uppvispade äggen och rör om litegrann och låt svalna. Vispa grädden lätt och vispa sedan ner mascarpone, vanillpulver (eller urskrapad vaniljstång) och 1,5 msk amaretto. Vispa inte för hårt, så det blir allt för klumpigt. När äggsmeten svalnat så blandar du den med ostsmeten. Här har alltid sockerlagen skurit sig med äggen, men det verkar inte göra något. Jag vet inte om det blir sämre av att bara vispa ägg o socker. Här får jag en ganska lös smet, men den stelnar sedan i kylen.

Blanda kaffe med amaretto (smaka av om du vill ha lite mer socker eller svagare kaffesmak, då kan du tillsätta lite sockerlag). Doppa kexen i kaffet och lägg ett lager i botten på en form (eller i 6 portionsformar). Häll över ett lager med smet, lägg på ett till lager med doppade kex och avsluta med ett lager smet. Låt stå i kylen i några timmar, eller över natten. Pudra över kakao vid servering.

Vissa säger att man ska spara det bästa till sist. Det tycker jag är dumt. Man kan ju råka inte hinna med (eller inte orka med om det gäller mat) det sista och då är det ju rent av korkat att ha sparat det. Dessutom ska man ju ta hand om det viktigaste först och ibland kan det viktigaste även vara det bästa. Som när det gäller glass.

Glass är gott. Glass kan vara väldigt gott. Italiensk Gelato kan vara fantastiskt god. En snabb sökning på det världsomspännande nätet visade att skillnaden mellan gelato och vanlig glass är att gelaton innehåller mindre fett, mindre luft och serveras lite varmare. Att den sedan avnjöts i solen i Venedig/Florens/Rom gör det ju bara ännu bättre.

Våran bibel under resan hette Lonely Planet. Till min förtjusning så gav den inte bara information om alla “Must see”, man fick även en trevlig “Top 5 Gelaterias” i alla större städer vi besökte. Många glassar var goda, men allra godast var de vi snokade upp med bibelns hjälp! På tredje plats kommer alla andra glassar vi åt, MEN:

På andra plats kommer glassen vi åt i Bolonga. Vi undrade lite var guideboken tog oss när vi strosade genom tomma gator, men så kom vi fram till “La Sorbetteria Castiglione”. Den förväntade kön uteblev, men det kan ha berott på studenternas frånvaro i staden. Här testade jag deras berömda choklad-hasselnötsglass samt någon typ av vanilj och semesterns eviga följeslagare! Fantastiskt goda alla tre måste jag säga. Bonus för de fina kexen med logotypen tryckt.

På första plats kommer gelaterian vi hittade i Rom, och dit vi även återvände för vår dagliga glass-fix. Hit traskades det inte målmedvetet, utan vi sprang rätt på stället! Av kön att döma drog vi slutsatsen att stället var populärt (men jag hade ju läst på och insåg sedan att den var med på Roms topp-5 lista). På Gelateria Giolitti var det betala först, beställ sen, och gärna i ett rasande tempo, som gällde. Och jag måste säga att första dagens framhastade kombination med Mörk choklad (gudomlig), björnbärssorbet och citronsorbet var den allra allra bästa! Men deras pistage gick inte heller av för hackor. Enda smolken i bägaren var värmen som gjorde att man fick äta väldigt snabbt, speciellt när man försöker fota också! Extra bonus för de chokladdoppade rånen.

Fortsättning följer med fler matupplevelser

Semesterfirarna är plötsligt överallt. Bland vännerna, bland statusuppdateringarna på FB, till och med bland matbloggarna. Själv har man några veckors jobb kvar och får göra det bästa av situationen. Därmed inleddes en fredagskväll i dekadens á la semester. En kall öl och chips medan middagen tillagades. Det gick mest ut på att pastan kokade till favvo-rätten just nu, den sicilianska pastan som vi snott rätt och slätt från fina Pickipicki. Rosévin till det som sedan även fick ackompanjera efterrätten.

Jag har frossat i jordgubbar o mjölk (med en liten skvätt grädde, så som det ska va) de senaste dagarna/veckorna. Men idag var det dags att ta jordgubbarna ett steg till. En skål grundas med riktigt god vaniljglass (någon gång ska jag göra egen, men tills dess duger Sias ekologiska bra), sedan lägg en stor hög skivade jordgubbar på och toppas med Vispgrädde smaksatt med amaretto (mandellikör) och en nypa vaniljpulver. Himmelskt gott i den varma sommarkvällen.

…men vi måste nog se över möjligheterna till att göra goda sommardrinkar. Vi hade inte ens hälften av ingredienserna till en Caipirinha, och då har vi ändå Pitú hemma.

Jag har länge varit sugen på att testa att göra egna meze-rätter och tyckte att min födelsedagsfest var ett ypperligt tillfälle. Vilka är inte bättre att experimentera på än sina goda vänner? Jag försökte hålla mig till ett enhetligt tema, men det blev tillslut en litet mishmash av grekiskt, libanesiskt och en touch av Nordafrika, men gott blev det hursom!

Efter att ha tillbringat en hel dag i köket kan jag ge ett litet tips: var några stycken som hjälper till att laga maten (mycket trevligt också), alternativt kan man förbereda lite mer dagarna innan. Det blev ganska hektiskt med andra ord, och väl uppdukat högg vi in på maten så snabbt att det inte fanns en chans till att fånga den på bild. Som tur var blev det lite mat över, så vi fick lunch dagen efter och en chans till fotografering.

Då flera av rätterna var utanför min “comfort zone” så följde jag de recept jag hittade ganska noggrant. De plockades från höger och vänster, och jag länkar helt sonika till de sidor jag tog mina recept.

Bland det som blev kvar dagen efter (vilket förhoppningsvis inte betyder det som blev mindre gott) hittar vi vinbladsdolmar och köttfärspiroger, bakade med denna deg. Jag gjorde även några vegetariska som innehöll frästa champinjoner, vitlök och bladspenat kryddade med spiskummin och paprikapulver. En tabouhle med massa bladpersilja, morotsdipp (förenklad variant av detta recept) och lite oliver.

För övrigt serverades även små kebab-spett, fast på älg, en böndipp med avokado, som är precis som denna avokadohoummus, fast med blandade bönor istället (ja, det blev ett felköp), fetaostfyllda paprikor och orientaliskt tunnbröd.

Till efterrätt slog jag till med baklava (jag är en sucker för sötsliskiga saker), som jag gjorde ungefär efter detta recept. Missade mandelmassan och tog istället 1 dl mandel och lite mer socker. Det blev riktigt bra, men jag undrar om man inte ska skära rutorna innan man gräddar, för att slippa allt fnas….

Summa sumarum så blev det väldigt gott och inte alls så krångligt som jag tänkte mig. Jag har helt enkelt fått blodad tand, så det upp! Det kommer säkerligen mer meze framöver!

Fredagsmys har ju på grund av en viss reklam blivit ett etablerat koncept. Jag vill istället slå ett slag för söndagsmys! Efter en händelserik helg i Göteborg, med musikal, drinkar och middag, är det skönt att krypa ner i soffan med Damernas detektivbyrå på TVn. En skål glass sitter inte heller fel. Denna gång fick Ben and Jerrys ge vika för min egen mix. Vaniljglass, chokladmaränger, marsmallows och chokladsås. Perfekt för att ladda upp inför den nya veckan.

När det är det sista du äter på hela året, så gäller det att det är något riktigt smarrigt, eller hur?!

Inför årets nyårsmiddag så har ansvaret för efterrätten hamnat på mig. Eller, jag tog nog det uppdraget alldeles frivilligt om vi ska vara korrekta. En stor anledning är alla smultron vi har i frysen, efter sommarens galna smultronsäsong.

Tidigare har vi gjort parfait av sommarens sparade smultron, något som gör dem all rättvisa i världen. All den där somriga smultronsmaken kommer fram så bra parfait! Smultronparfait blir det även denna gång, men nu när det gäller nyårsmiddagen passar jag på att piffa till det lite extra. Bilder kommer i efterhand, då uppläggningen inte sker förrän lite före (eller efter, så kan det också bli ibland) tolvslaget på torsdag.

Smultron- och fläderparfait samt smultrontryffel på passionsfruktsspegel

14-16 portioner
Smultron- och fläderparfait
8 dl smultron

0,75 dl koncentrerad fläderblomssaft

4 äggulor

1 tsk vaniljpulver

2 msk råsocker

4 dl vispgrädde

Gör såhär:
Tina smultronen och mosa dem med en gaffel. Vispa grädden i en bunke, inte allt för hårt. Vispa gulorna hårt med råsocker och vanilj i en annan bunke, tills de blir riktigt krämiga. Rör ner fläderblomssaft i smultronen och blanda det sedan med äggkrämen. Blanda ner lite grädde och rör så att det blir jämnt. Vänd sen försiktigt ner resten av grädden i äggsmeten. Häll upp i portionsformar (eller två större) och ställ i frysen. Tag fram dem och låt tina lite i kylen innan servering. Om de har svårt att lossna så doppa snabbt formen i lite varmt vatten!

Smultrontryffel
75 g smultron

0,5 dl råsocker

ca 2 msk grädde
 (ev)
150 g mörk choklad i små bitar

25 g smör

Denna gång vill jag ha tryffeln lite mjukare och tillsätter därför grädde, vill man ha lite hårdare tryfflar kan man utesluta det.
Gör såhär:
Bryt chokladen i små bitar och lägg i en skål. Mosa smultronen och koka upp tillsammans med sockret, tills det smält. Koka upp grädde i en annan kastrull (du kan behöva koka upp lite mer än det som behövs). Häll den varma bärpurén över chokladen, tillsätt grädde och smör och rör tills det blir en slät massa. Rör ordentligt så smeten svalnar (och stelnar) lite. Fyll sedan en sprits och spritsa snygga toppar, eller andra fantasifulla former…

Passionsfruktsås

5 passionsfrukter
1 dl råsocker
5 dl färskpressad apelsinsaft

Gör såhär:
Koka upp apelsinsaft och socker och låt reducerade till ungefär hälften. Skrapa kärnorna ur passionsfrukterna, lägg dem i en skål och häll över den reducerade apelsinjuicen. Jag hällde den genom en sil för att få bort fruktköttet. Låt såsen kallna.

Lägg upp passionsfruktssås på en tallrik, tag ur parfaiten ur formen och placera på tallriken, lägg tryffeln snyggt bredvid. Garnera t.ex. med citronmeliss, hela smultron, flagad choklad eller annat trevligt.

Dagen har bestått av jobb, storhandling, pyssel i köket (mer om det senare), fixande av middag (det kommer också senare) samt förberedelser till morgondagens bak. Nu har jag verkligen gjort mig förtjänt av att sjunka ner i soffan, slå på TV:n och zappa fram en skräckis. Till detta belönar jag mig med en riktigt god ostbricka och ett glas portvin. Kommer inte längre ihåg alla ostarna, men det är en kitt-ost, en roquefort, en manchegio samt en hård dessertost från Vorarlberg (ett fall av nostalgiköp). Hoppas ni också har en bra allhelgonakväll!

Här kommer ett inlägg som jag länge längtat efter att få skriva.

Hälsingeostkaka är inte samma sak som Småländsk ostkaka. Hälsingeostkaka tillagas med fördel av en (äldre) dam bosatt i hälsingeskogarna, på mjölk direkt från bonden. Hälsingeostaka ska vara fast och gnissla lite när man äter den. Någon säger att den ska smaka blyertspenna, men det låter ju inte så gott.

När man som jag är bosatt många mil från Hälsingland får man göra det bästa av saken. Då köper man gammeldags mjölk, trotsar åldersgränserna (för någon dam klassar jag mig inte som ännu), och ger sig i kast med att ysta för fulla muggar. Ge mig några år så ska jag ge de gamla damerna en match. Än så länge så är min ostkaka i alla fall ett helt OK substitut.

När man gör ostkaka så går det åt mycket mjölk. Man brukar räkna en liter per person, och det stämmer nog ganska bra! Det tar lite tid, så det är lika bra att göra ordentligt mycket på en gång! Det finns också många tips, idéer och olika tillvägagångssätt där ute. Är det någon som har något ytterligare tips så säg gärna till!

Hälsingeostkaka

ca 10 portioner

10 liter gammeldags mjölk (helst icke-pastöriserad)
90 g (1,5 dl) vetemjöl
2 msk löpe

Gör såhär:
Värm mjölken till 40 grader (det sägs 37-38, men någon tipsade mig om att man fick det rätta gnisslet om man värmer lite mer). Blanda mjölet med lite av mjölken, tillsätt löpen. Blanda sedan i detta i resten av mjölken och rör FÖRSIKTIGT några minuter. Låt sedan stå tills ostmassa har bildats, ca 1 timme.

Rör lite försiktigt så att ostmassan sjunker till botten, häll sedan av den del av vasslen som går och häll över ostmassan i en silduk. En grovmaskig handduk i durkslag går också bra. Här man man låta vasslen rinna av i några timmar upp till över natten i kylskåp.

Häll/lägg över ostmassan i en form. Antingen en rund sockerkaksform eller en avlång brödform. Tryck till ordentligt så att ostkakan blir kompakt. Häll bort lite mer vassle. Grädda ostkakan i vattenbad 225 grader, minst 1 1/2 timme. Den ska bli fast helt igenom. Du kan hälla av vassle under tiden om det blir mycket. Det blir gärna en svart skorpa på ostkakan. Ta bort den när ca 1/2 timme återstår, höj temperaturen till 250 grader och låt ostkakan bli gyllenbrun igen. Alternativt tar du bara bort skorpan när ostkakan är klar och svalnat. Det går mycket lättare tycker jag. Låt svalna i formen innan du stjälper upp kakan.

Ostkakan går toppen att frysa in. Vid servering skivar man ostkakan, lägger i en form och slår över lite grädde/mjölk och gräddar i ugnen tills den fått lite färg. Sen ska den serveras med grädde och nykokt hallonsylt. Saftsås sägs också vara korrekt, om man nu skulle gilla det. Eller varför inte hjortronsylt? Risken är att den går åt lite väl snabbt och innan man vet ordet av måste man släpa hem tio nya liter mjölk från affären. Speciellt när far får delar av ostkakan i födelsedagspresent! Grattis!