Den röda tråden

I morgon måste jag verkligen upp med tuppen, och för en gång skull kan jag anamma epitetet hurtbulle med avseende på att studsa upp på morgonen! Men för det krävs ett flyg till Italien 06:10 på morgonen , och en hägrande skidresa! Just det, det blir Italien i år igen. Val Gardena mer exakt, precis som för två år sedan. Vi hoppas på lika fint väder, lika bra åkning och lika god mat. Och till er som inte behöver studsa upp klockan halv fem på morgonen så bjuder jag på riktigt grov variant på långjäst frukostbröd. Passar perfekt till en lång slapp helgfrukost och ger energi till en skid- eller löptur.

Hurtiga frukostbullar

5 g jäst
300 g (3 dl)gvatten
180 g (ca 3 dl) Grahamsmjöl
60 g (ca 1 dl) rågsikt
60 g (ca 1 dl) fullkornsdinkel
60 g (ca 1 dl) skrädmjöl
7 g salt

Gör såhär: Lös upp jästen i vattnet och tillsätt resterande ingredienser. Rör ihop till en kladdig deg, täck bunken med plast eller ett lock och låt sedan jäsa i rumstemperatur över natten. På morgonen sätter du ugnen på 250 grader, med en plåt inne. Häll ut degen på mjölad bänk och dela i åtta delar. Forma till platta, runda bröd (tänk små tekakor) och låt jäsa på bakplåtspapper medan ugnen blir riktigt varm (sisådär en halvtimma). Spraya gärna bröden med vatten och strö över någon sorts frö. Sätt över bakplåtspappret (o bröden) på den varma plåten och grädda 12-15 minuter.

Väl hemma igen efter skidsemestern i Aosta-dalen (Gressoney närmare bestämt) har den stukade handen läkt så pass att jag kan använda tangentbordet någorlunda bekvämt igen. Åkte snowboard gjorde jag såklart hela tiden! Detta trots att att envetet snöoväder försökte stoppa oss de sista dagarna. Förutom skid- och snowboardåkning så har veckan bestått av goda öl i solen (den lilla vi fick) samt mycket och god mat. Tyvärr så fotades maten knapphändigt, så ni får stå ut med en liten beskrivning utan bilder denna gång.

Bland höjdpunkterna så finner vi gnocchin på Rifugio Guglielmina (men även deras lasagne är toppen) och en fantastisk pasta carbonara på La Tana del Lupo. Det sistnämnda stället bjöd även på systemets mest galna och energiska ägare samt en fantastisk utsikt från solstolarna. När man är i Aosta-dalen är man även tvungen att äta Zuppa Valdostana (eller Aosta-soppa som jag kallar den). Den består av kål, bröd och en ansenlig mängd ost i en klar buljong. Låter lite konstigt, men är en riktigt god och framförallt mättande måltid efter några timmars åkande. Här kan man också börja ana denna del av Italiens förkärlek till ost. Mycket ost. Förutom den ostfyllda soppan så kan man få polenta med ost (här kan vi snacka mättande!) stora ravioli i ostsås och lasagne som innehåller mer ost än annat. Såklart så får man alltid lite parmesan att pudra över.

Förutom de stora mängderna ost så började vi även med den trevliga ovanan att doppa vitt bröd i olivolja (och balsamvinäger). En farligt beroendeframkallande anrättning som säkerligen kommer anammas här hemma också. Med mig hem har vi några flaskor vin från orten, lite salami från den lokala butiken samt en massa inspiration till de fantastiskt goda, men även enkla pastarätterna som jag tycker är så typiskt för Italien. Allt du behöver är bra råvaror och lite tid!

Förra veckan tillbringades alltså i Val Gardena, som tillhör det större skidsystemet Dolomiterna, i norra Italien. Val Gardena består av tre byar och för att förvirra det hela så har de olika namn beroende på om man talar italienska eller tyska (och ett tredje på det lokala språket ladin, som jag inte riktigt behärskar). Därifrån kan man åka till flera andra områden som ingår i Dolomiti Superski, som Arabba (med Marmolada glaciären), Canassei och Alta Badia. Om man inte är nöjd ingår fler skidorter i liftkortet, dit man kan ta sig med bil (som Cortina), men vi var nöjda.

Nog med turistinfo.

Sju personer blandat folk i en lägenhet där det serverades underbar frukost (av oss), käkades en del chips och kakor, dracks en hel del öl och där det spelades alfapet! När vi inte var i lägenheten (vilket var majoriteten av tiden) så hittades vi antingen:
1) I backen - här kunde det i och för sig vara svårt att hitta oss då vi täckte enorma längder pist, vad sägs om 144 liftar, nästan 48000 höjdmeter och 25 mil pist på sex dagar. Det blir nästan ett Mt Everest om dan om man ska citera en av medresenärerna. Och det ska man ju!!!
2) På en restaurang - ätandes Pizza/Pasta (med lite inslag av österrikiska specialiteter som Spetsle, Schweinshaxe och Leberknödel). Detta gjorde vi både på lunchen (då i backen) och till middag (då framförallt i Wolkenstein/Selva som var byn närmast vår lägenhet bilvägen).

First thing first: Åkningen (jag på min nya fina fantastiska Burton Feelgood bräda, de andra utom bror på skidor) var helt fantastisk. Vi hade helt underbart väder nästan hela tiden, massor av sol och inte allt för varmt (för snöns skull). Den enda man skulle kunna klaga på är mängden snö i offpisten, men vi hade ju istället världens mest välpreparerade pister som höll sig hela dagen. Därav de många höjdmetrarna och milen pist. Att det var sent på säsongen och inga liftköer gjorde inte heller saken sämre.

Det näst viktigaste: Maten. Från mitt förra besök i Italien hade jag höga förväntningar på maten. Jag blev inte besviken den här gången heller. Italienarna kan sin pasta. Och Pizza. Tur att all åkning bäddade för behov av kolhydratladdning (!). Att man dessutom kan få både apfelstrudel och tiramisu till efterrätt (det ryktades även om kaiserschmarrn, men det såg jag aldrig själv) och för det mesta kunde beställa på tyska gjorde ju inte saken sämre för min del, även om italienska är ett mycket finare språk.

Sedan ska vi inte glömma resesällskapet. Ett helt underbart gäng som var jämna åkmässigt (även om jag allt som oftast kom ner sist) och bara var härliga på alla sätt och vis. Det var lika roligt att hänga på afterskin och dansa till “lägger ägg” som att hänga i lägenheten och spela alfapet. Tyvärr är det goda sällskapet det enda jag inte kan garantera om någon annan åker hit. Jag behåller absolut det här gänget för mig själv!

Summa sumarum: Ett mysigt område med god mat och suverän åkning dit man bara vill tillbaka!

P.S Tack alla som jag snattat bilder ifrån!

Onsdagsfrukost. Mannagrynsgröt. Något jag länge inte gillade, sedan började tycka om, och sedan helt glömde bort. Kanske för att den är lite krävande. Nu är den tillbaka! För att friska upp gröten lite har jag börjat röra ner lite bär mot slutet, det känns ju mycket bättre än kanel och socker.

Kanske inte helt perfekt näringsmässigt, men med blåbär och en äggmacka blir det väl inte så illa? Lite tidskrävande är det ju också, men mycket gott i alla fall. Nu kan jag mätt och belåten trotsa snömodden på väg till jobbet. Ha en riktigt bra dag idag!

Mannagrynsgröt

2-2.5 dl mjölk
2 msk mannagryn
en nypa salt
1-2 msk valfria bär (frysta funkar bra)

Koka upp mjölken med saltet och rör ner mannagrynen. Koka i ca 4minuter och rör under tiden (annars bränner det obevekligen fast!). Rör ner bären mot slutet så de tinar/blir varma. Servera med mjölk. För att slippa onödigt gnissel när det är dags att diska så rekommenderas det att använda en kastrull med teflonbeläggning.

De senaste dagarna har inte mindre än två resor under våren blivit bokade!

Resa #1: Den årliga skidresan som i år går till Italien! Kan det finnas något bättre än att kombinera härlig utförsåkning, afterski i solen och underbart god mat??? Tror inte det! Detta är i alla fall intrycket jag fick förra (och enda) gången vi testade Italien som skidreseland, närmare bestämt Champoluc. I år går färden till Dolomiterna, med Val Gardena som “hemmaort”. Några i resesällskapet har varit där tidigare, men jag tar ändå gärna emot tips på skidsystem man inte får missa (vi har bil o kan ta oss en bit från Val Gardena), härliga offpistrepor, eller helt enkelt en undangömd lunchrestaurang med den där underbara pastan. Fördelen med att sporta på semestern är ju att man kan äta massa god mat med lika gott samvete!

Resa #2: Jag är även så lyckligt lottad att jag ska få åka till Australien (Sydney närmare bestämt) och under en månad gästforska på ett labb där! Som om inte det räcker så föregås denna månad av två veckors semestrande längs Australiens ostkusten tillsammans med sambon (som sedan lämnar mig när det är dax att jobba). Det var inte lätt att pussla ihop resan med alla som är inblandade, samt att mina åtaganden här hemma inte skulle bli lidande. Nu är i alla fall flygresan bokad och resten tar vi som det kommer. Det är väldigt mycket att se fram emot denna vår!

Härmed utfärdas en varning för att bloggen under en ganska lång tid kommer förvandlas till reseblogg! Ni får hålla till godo med det också!