Den röda tråden

Inför den hemliga födelsedagsfesten pysslades det i köket hela veckan, ibland inpå småtimmarna. Mitt i tillverkningen mina första Börek någonsin hade jag funderingar på ett annorlunda inlägg. Ett sorts anti-inlägg om hur det kan gå riktigt fel i köket. Jag började nästan fundera på ett helt nytt matbloggskoncept. En matblogg som bara handlar om hur illa jag kan misslyckas i köket och om allt som kan gå snett.

Men efter att ha sovit på saken och gjort några rullar till så sansade jag mig lite och beslutade för att servera dessa ostrullar i alla fall. Och efter fredagens fest, då dessa gick åt som smör i solsken så kan jag åter konstatera att jag överreagerade lite i stundens hetta. Gott smakade de ju hela tiden, och presentationen kan jag jobba på till nästa gång. Mina misslyckanden kan jag ju dessutom använda för att ge er lite bättre instruktioner. Med dessa ord ger jag er då Börek (Burek/Byrek) med ostfyllning.

Börek med ostfyllning

ca 40-50 stycken
2 paket filodeg
500 g fetaost
500 g mozarellaost
2 dl mjölk
3 ägg
1 dl hackad (blad-) persilja
0.5 dl hackad mynta
salt, peppar
smör till pensling
sesamfrön

Gör såhär: Tina filodegen i god tid, ge den verkligen de 2-3 timmar som står på paketen. Sätt sedan ugnen på 200 grader. Riv (eller smula) fetaosten och mozzarellan fint. Blanda osten med mjölk, ägg samt hackade örter. Smaka av med salt och peppar, men var försiktigt med saltet, då fetaosten kan vara rätt salt i sig. Tag fram ett filodegsark i taget. Täck över resterande ark med en fuktig handduk så de inte torkar ut. Dela arket på mitten (tag INTE mindre filodeg per rulle, då spricker de och ostkrämen rinner ut) och lägg en liten klick ostblandning på varje del (tag inte för mycket, även då smiter osten ut). Vik in kanterna och rulla ihop till en cigarrformad rulle (se till så att kanterna viks in fler gånger än en). Lägg på en plåt med bakplåtspapper. Fortsätt tills en plåt är klar, men se till att rullarna inte ligger för nära varandra. Pensla med smält smör och strö över sesamfrön. Baka direkt i ungefär 20 minuter, eller tills rullarna är gyllenbruna. Misströsta inte om ost fortfarande smiter ut, den stelnar till när rullarna svalnar! Servera och se glad ut!

Fortsätt rulla rullar och baka eftersom (om ni gör färre än jag gjorde så tar det inte så lång tid). Om man vill göra dessa i förväg går det jättebra att frysa dessa och sedan tina på en bit hushållspapper.

Väl hemma igen efter skidsemestern i Aosta-dalen (Gressoney närmare bestämt) har den stukade handen läkt så pass att jag kan använda tangentbordet någorlunda bekvämt igen. Åkte snowboard gjorde jag såklart hela tiden! Detta trots att att envetet snöoväder försökte stoppa oss de sista dagarna. Förutom skid- och snowboardåkning så har veckan bestått av goda öl i solen (den lilla vi fick) samt mycket och god mat. Tyvärr så fotades maten knapphändigt, så ni får stå ut med en liten beskrivning utan bilder denna gång.

Bland höjdpunkterna så finner vi gnocchin på Rifugio Guglielmina (men även deras lasagne är toppen) och en fantastisk pasta carbonara på La Tana del Lupo. Det sistnämnda stället bjöd även på systemets mest galna och energiska ägare samt en fantastisk utsikt från solstolarna. När man är i Aosta-dalen är man även tvungen att äta Zuppa Valdostana (eller Aosta-soppa som jag kallar den). Den består av kål, bröd och en ansenlig mängd ost i en klar buljong. Låter lite konstigt, men är en riktigt god och framförallt mättande måltid efter några timmars åkande. Här kan man också börja ana denna del av Italiens förkärlek till ost. Mycket ost. Förutom den ostfyllda soppan så kan man få polenta med ost (här kan vi snacka mättande!) stora ravioli i ostsås och lasagne som innehåller mer ost än annat. Såklart så får man alltid lite parmesan att pudra över.

Förutom de stora mängderna ost så började vi även med den trevliga ovanan att doppa vitt bröd i olivolja (och balsamvinäger). En farligt beroendeframkallande anrättning som säkerligen kommer anammas här hemma också. Med mig hem har vi några flaskor vin från orten, lite salami från den lokala butiken samt en massa inspiration till de fantastiskt goda, men även enkla pastarätterna som jag tycker är så typiskt för Italien. Allt du behöver är bra råvaror och lite tid!