Den röda tråden

Efter sisådär fem dagar i burken (helt på utsatt tid), men sköljningar morgon och kväll, så var groddarna klara. När det gäller mungbönorna grodde de precis som de skulle. Man kan tänka sig att jag var lite överentusiastisk när det gäller mängden bönor jag började med. De ville liksom inte vara kvar i burken på slutet. Nåja, nu har jag massor med groddar i alla fall! Solrosfröna grodde även de, trots min tveksamhet till det hela. Däremot så grodde långt ifrån alla, och de såg inte så fina ut. Jag ska satsa på lite bättre solrosfrön nästa gång. Några tips?

I övrigt jobbar vi hårt på att smaska i oss det jag producerade i helgen. Kommande helg fyller sambon år, och jag har påbörjat tårtbak. Återkommer om det när det är dax så att säga!

Hela helgen har varit väldigt grå, sådär så man knappt märkt att dagsljuset kommit och gått. Inget vidare väder för att praktisera fotografering (eller något annat för den delen) utomhus. Inte för att jag är speciellt bra på det över huvudet taget. Jag kryper gärna nära och fotar någon detalj och tycker det är väldigt svårt med naturfotografering. Jag borde väl öva då. Men jag skyller på vädret och fotar vidare inne i värmen.

En övervintrad chili lyser upp den grå dagen

En vintermorgon, annandag jul närmare bestämt, kunde jag ändå inte låta bli att försöka. Dimman som låg över Bråviken i det bleka vinterljuset var jag bara tvungen att fånga. Såhär såg det ut:

Vintermorgon vid Bråviken

Den här helgen har jag verkligen haft bak-inspiration!

Med ett recept från Saltåkvarns “Maten Brödet Kakorna”, lite inspiration från det goda Vilmas Knäcke, och lite egen fantasi så blev det (enligt mig och sambon) hur gott som helst! En grunddeg och två smakvarianter tillverkades såhär:

Grunddeg:
0,5 dl sesamfrön
0,5 dl linfrön
0,5 dl pumpakärnor, grovhackade
180 g rågmjöl, plus lite till utbaket
110 g dinkelsikt
60 g skrädmjöl
1 msk mörk sirap
2,5 dl vatten
salt

Smaksättningar:
Hackad rosmarin och havssalt
Sesamfrön och blå vallmofrön

Gör såhär:
- Blanda alla ingredienser och knåda till en smidig deg, tillsätt lite mer mjöl om det är kladdigt
- Dela degen i två delar
- Kavla ut den ena delen tunt, spraya på lite vatten, strö på den ena smaksättningen och kavla lätt så det fastnar
- Tryck ut valfria former (jag använde pepparkaksformen) och lägg på plåt. Alternativt lägger du hela kakan på en plåt med bakplåtspapper och sporrar/skär ut valfria former
- Grädda i 200 grader ca 10-12 minuter, eller tills kexen är genomgräddade och krispiga.
- Låt svalna och njut!

Knäcke-kexen innan de gräddats

Tvärr hade vi inget chevré hemma för ovanlighetens skull, annars hade en röra med det och färskost varit perfekt på kexen!

Två smaker, fyra former, alla lika goda!

Dagens bröd är inspirerat av Martins potatisbröd med kummin, men då jag varken hade potatis eller kummin hemma så blev det egentligen ett helt annat bröd. Surdegen friskade jag upp redan igår kväll och i morse var den härligt bubblig!

Såhär bakade jag mitt bröd:

Surdeg:
100 g surdegsgrund
180 g rågmjöl
300 g ljummet vatten

Blanda i en bunke och låt stå ca 12 timmar, jag ställde bunken i skåpet ovanför kylen, där är det varmt o gott!

Surdegen var riktigt bubblig i morse!

Degen:
Surdegen från gårdagskvällen
150 g bönor, mosade (jag hade kokade Adzukibönor, men här funkar nog det mesta)
150 g rivet äpple
200 g fil
50g ljummet vatten
50 g honung
200 g rågmjöl
500 g vetemjöl special
25 g salt

- Blanda allt i assistenten och kör 10-15 min, (det tog ca 12 minuter för mig), lite långsammare i början och lite snabbare mot slutet.
- Låt jäsa i en oljad låda ca 4 timmar, eller tills den vuxit till dubbel storlek.

Degen före och efter fyra timmars jäsning

- Häll ut degen på mjölat bord, dela i två delar, jobba den lite försiktigt och forma till två bröd. Jag lade sedan mina i jäskorgar, men de skulle nog kunna jäsas utan också.
- Låt jäsa ca en och en halv till två timmar (jag förhastade mig lite, så två timmar är nog bättre)
- Värm ugnen till 275 grader, sätt in en plåt.
- För över bröden till den varma plåten, snitta lite som du känner för och sätt in bröden. Spruta samtidigt in lite vatten i ugnen, eller ha i ett par isbitar i en plåt på botten av ugnen. Vattenångan får bröden att resa sig bättre.
- Sänk temperaturen till 200 grader efter ca 5 min
- Efter ca 15 minuter öppnade jag ungsluckan för att vädra lite och passade på att sätta in en termometer i brödet
- När innertemperaturen i brödet nått 98 grader är de klara!
- Låt svalna på galler. Surdegsbröd mår bra av att vila ett dygn innan man hugger in på det, även om det är svårt att låta det vara när hela köket luktar nybakat!

Resultatet av dagens brödbak - två härliga limpor

Efter två dagars groddande så har det börjat sticka ut små spröt! Inte bara från mungbönorna som jag var säker på skulle funka, men även på solrosfröna! De gör sig tyvärr inte så bra på bild för tillfället, så ni får ta mig på orden än så länge. Borde vara en sådär 2-3 dagar kvar tills de är klara.

Fredag och mys i soffan efter ett hårt BodyAttack-pass. Alltid lite extra skönt att slappa efter fredagsträningen. Snart är det dax för “Lets Dance”! I morgon blir återigen brödbak (och kanske lite annat också, det beror på hur mycket inspiration jag får), surdegen är redan framtagen och återupplivad. Återkommer med resultatet.

När jag var liten hade vi nästan alltid groddar hemma, alfaalfa och mungbönor och säkert någon sort till. Mamma hade nya burkar på gång mest hela tiden (som jag minns det i alla fall). Under några år när jag först flyttat hemifrån gjorde jag någon sorts revolt och undvek mycket av det vi åt hemma (bland annat baljväxter av alla de slag och grovt bröd). Nu har jag steg för steg börjat uppskatta dessa saker igen och nu är det återigen dax för hemmagroddade groddar. Men, man kan ju inte vara helt traditionell, så även här måste jag ju experimentera lite! Mungbönorna kunde jag inte låta bli, och efter lite googlande (vad gjorde man innan internet?) så kom jag fram till att man nog kan grodda det mesta! Så första experimentet ut är solrosfrön (med närmare eftertanke så har jag köpt solrosskott några gånger, och det är ju supergott!), skalade ska visst funka sägs det.

De små fröna som ska bli groddar ligger i blöt

Vi får väl se de närmaste dagarna hur det går!

När jag lagom slut efter dagens BodyPump pass klev innanför dörren så låg reklam för Tjejmilen på hallmattan. Jag kan börja med att säga: jag är ingen löpare. Jag kan varken springa särskilt långt eller fort. Däremot har jag efter att motvilligt joggat lite under sommarmånaderna sakta kommit att uppskatta löpning som träningsform. Det är ett smidigt sätt att träna när man inte har gymmet i närheten och det känns lite bättre att ge sig ut i spåret en ljummen vårkväll, än att gömma sig i källaren på gymmet.

För några år sedan anmälde jag mig för första gången till Tjejmilen, tillsammans med några kompisar. Jag blev tyvärr dunderförkyld och kunde (faktiskt till min besvikelse) inte vara med. Förra året blev det nya tag när jag hängde med min kära mor som även hon kommit igång att springa. Tävlingsmänniska som jag är satte jag upp målet att springa under 55 minuter och klarade det faktiskt (återigen, detta är en tid som jag för något år sedan såg som omöjligt)!

Det blir nog en ny Tjejmil i höst, dels för att göra mamma sällskap, dels för att det är ett utmärkt sätt att hålla igång med träningen under sommaren då jag annars blir ganska slapp. Frågan är bara vad jag ska ha för mål i år? Det är ett bra tag kvar tills jag tycker vädret är tillräckligt bra för att ta upp joggingrundorna, så jag har tid nog att fundera på det!

De senaste dagarna har inte mindre än två resor under våren blivit bokade!

Resa #1: Den årliga skidresan som i år går till Italien! Kan det finnas något bättre än att kombinera härlig utförsåkning, afterski i solen och underbart god mat??? Tror inte det! Detta är i alla fall intrycket jag fick förra (och enda) gången vi testade Italien som skidreseland, närmare bestämt Champoluc. I år går färden till Dolomiterna, med Val Gardena som “hemmaort”. Några i resesällskapet har varit där tidigare, men jag tar ändå gärna emot tips på skidsystem man inte får missa (vi har bil o kan ta oss en bit från Val Gardena), härliga offpistrepor, eller helt enkelt en undangömd lunchrestaurang med den där underbara pastan. Fördelen med att sporta på semestern är ju att man kan äta massa god mat med lika gott samvete!

Resa #2: Jag är även så lyckligt lottad att jag ska få åka till Australien (Sydney närmare bestämt) och under en månad gästforska på ett labb där! Som om inte det räcker så föregås denna månad av två veckors semestrande längs Australiens ostkusten tillsammans med sambon (som sedan lämnar mig när det är dax att jobba). Det var inte lätt att pussla ihop resan med alla som är inblandade, samt att mina åtaganden här hemma inte skulle bli lidande. Nu är i alla fall flygresan bokad och resten tar vi som det kommer. Det är väldigt mycket att se fram emot denna vår!

Härmed utfärdas en varning för att bloggen under en ganska lång tid kommer förvandlas till reseblogg! Ni får hålla till godo med det också!

-lite av ett intro
Så, nu äntligen har jag (eller mer bror då) fått hyfsad ordning på bloggen! Det känns lite ironiskt att börja blogga om mina intressen, när jag redan nu tycker att jag har lite för lite tid för allt jag vill göra.

Det är även typiskt mig att inte kunna bestämma mig för ett ämne, utan väljer att hoppa hej vilt, men bättre att börja så än att starta en smal blogg som sedan tynar tycker jag! Det är även typsikt mig att dra igång bloggandet när jag har en deadline på jobbet (manus till en artikel som ska skrivas), och på så sätt undviker att ta tag i det jag borde.

Jag är har inga förväntningar på intresset för ännu en blogg som handlar om allt och ingenting, det finns kanske allt för många sådana redan. Detta är därför mest en chans för mig att få skriva av mig om de erfarenheter jag får när jag kastar mig in i mina nyfunna intressen. Och som min kära mor sa, om jag får för mig att göra något så gör jag det aldrig halvdant. Hoppas det även kommer att gälla bloggen.