Den röda tråden

Inför den hemliga födelsedagsfesten pysslades det i köket hela veckan, ibland inpå småtimmarna. Mitt i tillverkningen mina första Börek någonsin hade jag funderingar på ett annorlunda inlägg. Ett sorts anti-inlägg om hur det kan gå riktigt fel i köket. Jag började nästan fundera på ett helt nytt matbloggskoncept. En matblogg som bara handlar om hur illa jag kan misslyckas i köket och om allt som kan gå snett.

Men efter att ha sovit på saken och gjort några rullar till så sansade jag mig lite och beslutade för att servera dessa ostrullar i alla fall. Och efter fredagens fest, då dessa gick åt som smör i solsken så kan jag åter konstatera att jag överreagerade lite i stundens hetta. Gott smakade de ju hela tiden, och presentationen kan jag jobba på till nästa gång. Mina misslyckanden kan jag ju dessutom använda för att ge er lite bättre instruktioner. Med dessa ord ger jag er då Börek (Burek/Byrek) med ostfyllning.

Börek med ostfyllning

ca 40-50 stycken
2 paket filodeg
500 g fetaost
500 g mozarellaost
2 dl mjölk
3 ägg
1 dl hackad (blad-) persilja
0.5 dl hackad mynta
salt, peppar
smör till pensling
sesamfrön

Gör såhär: Tina filodegen i god tid, ge den verkligen de 2-3 timmar som står på paketen. Sätt sedan ugnen på 200 grader. Riv (eller smula) fetaosten och mozzarellan fint. Blanda osten med mjölk, ägg samt hackade örter. Smaka av med salt och peppar, men var försiktigt med saltet, då fetaosten kan vara rätt salt i sig. Tag fram ett filodegsark i taget. Täck över resterande ark med en fuktig handduk så de inte torkar ut. Dela arket på mitten (tag INTE mindre filodeg per rulle, då spricker de och ostkrämen rinner ut) och lägg en liten klick ostblandning på varje del (tag inte för mycket, även då smiter osten ut). Vik in kanterna och rulla ihop till en cigarrformad rulle (se till så att kanterna viks in fler gånger än en). Lägg på en plåt med bakplåtspapper. Fortsätt tills en plåt är klar, men se till att rullarna inte ligger för nära varandra. Pensla med smält smör och strö över sesamfrön. Baka direkt i ungefär 20 minuter, eller tills rullarna är gyllenbruna. Misströsta inte om ost fortfarande smiter ut, den stelnar till när rullarna svalnar! Servera och se glad ut!

Fortsätt rulla rullar och baka eftersom (om ni gör färre än jag gjorde så tar det inte så lång tid). Om man vill göra dessa i förväg går det jättebra att frysa dessa och sedan tina på en bit hushållspapper.

Min november var en mörk månad. Ingen energi eller skaparlust i köket. Stress som kanske var verklig, kanske bara självupplevd. Nu är i alla fall julmånaden här, och i och med all snö och alla fina ljus så börjar energin så sakteliga komma till baka. Sicken tur, nu när det är dax för allt julbak!

När jag var liten så fick jag ingen chokladkalender. Inte ens vid jul kunde mina föräldrar tänka sig att tillåta mig äta choklad varje dag. När jag blev äldre så började det ruckas på reglerna och mina småsyskon fick såklart chokladkalendrar. Men inte var mamma orättvis inte, så från ungefär 20 års ålder fick jag också en chokladkalender varje första advent. Tyvärr insåg jag då att chokladen i dessa kalendrar inte var speciellt god.

När det nu var dags för mig att överraska fina mannen med en chokladkalender så var jag ju tvungen att göra den lite lyxigare. Sagt och gjort hastade jag igår iväg och inhandlade byggmaterial till kalendern, samt tryfflar och något extra till sista “luckan”. Med tanke på att jag pysslande in till sena natten igår så var det nog tur att jag inte ställde mig och bakade tryfflarna själv. Men nästa år, då kalendern redan står färdig så kan det bli hemrullade tryfflar också. Känner ni er lite pyssliga så tipsar jag om ett recept på hallontryffel.

5 dagar kvar att skicka julkort (med julfrimärken). Det är bara att ta fram saxen, pappret, limmet och de glittriga pennorna. Det heter visst scrapbooking nu för tiden, men jag föredrar “klippa och klistra”!

Jag har precis påbörjat årets julkortspyssel, men har lärt mig några saker från föregående år. Man ska inte ha för krånglig design. Man ska hålla sig till en design. Samt det viktigaste: man ska inte göra för många, för det är roligast i början!

I dessa bistra tider är det väl toppen med hemmagjort julpynt som inte kostar många kronor. Dessutom är det ju bra om det går snabbt, när man jäktar mellan alla måsten. Därför dyker den klassiska apelsinen med nejlikor upp bakom lucka 9. En apelsin, några nejlikor, lite rött sidenband. En sambo som slår i en spik att hänga den på är också bra. Och vips! Så har vi gjort hemmet lite mer stämningsfullt.

Italiensk mat (läs pasta och riktig pizza) har länge tillhört ett av mina favoritkök. Därför är det lite konstigt att jag var tvungen att åka ända till Australien för att upptäcka gnocchin. Och då menar jag inte den där skålformade pastasorten, utan potatisgnocchi. När jag väl provade fick jag liksom gnocchi på hjärnan och har ätit det några gånger till. Jag har däremot inte riktigt haft tid att ge mig in i gnocchi-tillverkningen, utan köpt färdig. Som med allt annat har jag anat att det skulle nog vara snäppet godare att göra själv, och äntligen har jag tagit mig tiden att testa.

Det finns ju en mängd recept därute, men jag gick efter grundreceptet här. För en som bor Italien borde väl veta hur det hela ska göras eller? Ensam i köket som jag var halverade jag receptet, för inte orkade jag rulla gnocchisar i all evighet inte.

Gnocchi - grundrecept

2-3 portioner
500 g mjölig potatis
125 g vetemjöl
0.5 tsk salt

ev ett ägg (det behövde inte jag)

Koka potatisen mjuk med skalet på. Låt svalna något, skala och mosa potatisen. Blanda i mjöl och salt och knåda till en smidig deg. Detta gick mycket smidigare än jag anat. Kanske behöver man justera mjölmängden lite beroende på potatisen.

Rulla ut degen till långa korvar (tjocka som tummar) på mjölad bänk och skär i 2-3 cm långa bitar. Sedan rullade jag dem till avlånga bitar och tryckte till dem med en gaffel för att få ett fint mönster. Jag är helt övertygad om att de smakar precis lika bra i en mer rustik tappning, men om man vill imponera så…

Lägg de färdiga gnocchin på ett mjölat fat eller bricka, täck med handduk om du inte ska koka dem direkt. Koka upp vatten och salta. Koka gnocchin i omgångar ca 2-3 minuter tills de flyter upp till ytan och fiska sedan upp dem med hålslev. Pass på så de inte kokar för länge! Låt rinna av något och servera sedan med ditt favorittillbehör. Några exempel på tillbehör finns i länken ovan samt här och här (å nej då, jag har ingen förkärlek till Paolo Robertos (fastrars) mat!).

Jag serverade den helt enkelt med pesto, soltorkade tomater, oliver samt parmaskinka. Och lite riven parmesan såklart! Men här kan man variera sig i det oändliga egentligen.

Det enda jag funderar över är om man i något steg kan frysa gnocchin och på så sätt göra den en ledig dag och sedan njuta av hemlagad gnocchi även dagar som är lite stressigare? Någon som har några tips??

Uppdatering långt senare
Jag har nu sökt runt lite på det världsomspännande nätet och kommit fram till att det går alldeles utmärkt att frysa gnocchi! Lägg överbliven okokt gnocchi på en mjölad bricka och ställ in in frysen. När de frysit (så att de inte klibbar ihop) kan man lägga ihop dem i en påse. Jag antar att man sen kan koka dem direkt från frysen. Toppen att ta fram för ett snabbt men samtidigt underbar middagstillbehör (eller huvudingrediens med lite pesto).

I lördags kom en mycket god vän förbi med sin pastamaskin, en pastadeg och lite annat smått och gott. I köket uppstod då febril aktivitet med att fixa fyllning, koka tomatsås, kavla pastadeg och vika tortellini och ravioli. Nog hade vi tränat från förra gången, för inom en timme stod vi och kokade den egenhändigt gjorda pastan! Rörorna tog däremot slut lite för tidigt, så vi fick snällt göra lite taligatelle också. Inget fel med det för allt blev supergott såklart. Kanske är det pysslandet som är det som gör det lilla extra, för visst smakar det godare om man får kämpa lite först!

Receptet på pastadegen är från Jamie Olivers bok “Den nakna kockens återkomst”. Beroende på äggens storlek kan man behöva justera mängden mjöl lite. I vårt fall blev degen lite lös från början. Tre fyllningar blev det också; hemlagad pesto, chevré blandat med creme fraiche och honung samt ricotta, spenat och parmesan. Så här gick det hela till!

Pastadeg
Räcker till 4-6 portioner

4 dl vetemjöl
4 dl durumvetemjöl
3 stora ägg
6 äggulor

Häll upp mjölet på en ren bänk och gör en grop i mitten. Knäck i äggen och äggulorna. Blanda försiktigt i mer och mer mjöl i äggen och knåda till en smidig deg. Låt vila i kylskåp minst en timme.

Ett stort tack till sambon som förutom att han bidrog i pastapysslet även kokade tomatsås, serverade vin och fotade mest hela tiden!