Den röda tråden

Det mesta av energin den här helgen har lagts på att färdigställa projekt garderobsbygge. Framåt lördagskvällen ville vi ändå äta något gott och jag har suktat efter gnocchi ett tag nu. Jag är ju lite galen, så såklart skulle det vara hemgjord gnocchi efter det här receptet. Det hela fulländades sedan med smörstekta trattkantareller samt salladslök!

Gnocchi med trattkantareller

2 port
2 portioner gnocchi, hemgjorda eller köpta
2-3 dl förvällda trattkantareller
3 salladslökar
smör
salt
peppar

Gör såhär: Fräs kantarellerna i smör. Koka gnocchin snabbt (när de flyter upp är de klara) och blanda dem med kantarellerna. Tillsätt lite mer smör, fräs gnocchin snabbt och smaka av med salt o peppar. Strö över strimlad salladslök mot slutet. Servera direkt!

Severa som en förrätt/liten middag på egen hand, eller som tillbehör till t.ex en lammkotlett som vi gjorde denna kväll.

Den här gången passade jag även på att göra dubbel sats, så nu har jag okokta gnocchis i frysen till nästa gång!

Här kommer en lasagne, som länge varit en återkommande favorit. Man kan fråga sig varför jag då inte tidigare delat receptet med mina läsare. Ville jag hålla det för mig själv kanske? Nej, svaret är nog att den har lite svårt att fastna på bild. Idag jagade jag den som värsta paparazzin, men den var fortfarande lite svårfångad. Ni får hålla till godo med bilden som blev.

Nog för att jag tjatat om genuin Italiensk mat på sistone, men den här gången får Italienarna faktiskt ursäkta. Den här lasagnen är inte autentisk italiensk, har influenser från flera världsdelar men den här gången bryr jag mig inte! Receptet kommer från början från viktklubb, så om man vill känna sig lite nyttig passar det också bra. Men framförallt är den helt fantastiskt god.

Då jag helst köper ekologisk kyckling, och då blir det framförallt hel kyckling, så brukar jag passa på att använda resterna från den ugnsgrillade kycklingen. Man kan såklart ta en färdiggrillad kyckling också. När jag var i full färd att röra ihop fyllningen kom jag att tänka på att det förmodligen är lika gott att äta fyllningen till ris eller klyftpotatis. Säg till om ni testar!

Kycklinglasagne

6 portioner
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 zucchini
1 paprika
2 tetror/burkar krossade tomater
1-2 tsk curry
1-2 tsk ingefära
1 dl mango chutney
köttet från en halv stor bosarpskyckling (eller en hel färdiggrillad)
250 g keso
50 g riven ost
ca 1/2 paket lasagneplattor

Gör såhär: Hacka lök och vitlök. Strimla paprika och zucchini. Hetta upp olja i en stor stekpanna, fräs ingefära och curry en kort stund och tillsätt sedan löken och grönsakerna. Låt fräsa några minuter. Tillsätt sedan de krossade tomaterna (spara en liten skvätt till botten av lasagnen) och mango chutneyn. Låt koka några minuter och tillsätt sedan kycklingen som delats i mindre strimlor. Smaka av med salt o peppar om det behövs. Börja med den sparade tomatkrossen i botten av en långpanna (gärna med teflonyta) och lägg ett lager med lasagneplattor. Lägg sedan på en tredjedel av kycklingröran och hälften av keson. Fortsätt med ytterligare ett lager plattor, kycklingröra och keso. Avsluta med plattor, det sista av röran och toppa till sist med den rivna osten. Grädda i 30 minuter i 225 grader. Låt gärna stå en liten stund i rumstemperatur när den är klar. Om du inte är alldeles för hungrig vill säga!

Helgen bjöd på en tur till Skåne, som trots ruskväder bjöd på trevliga skogspromenader, men även mycket god mat och ännu mer prat. Så blir det lätt när man träffar riktigt goda (och gamla) vänner. Maten gick helt i höstens tecken, med rödbetssoppa och höstgryta. “I stället för en blomma” hade jag med mig två surdegar och vi hann även med att baka ett bröd ur Martin Johanssons “Enklare bröd”. En mycket inspirerande bok, som jag snart kommer köpa till mig själv också!

Mitt i allt detta kom jag på att nu är ju den allra bästa tiden att göra sallad på rotfrukter! Därför bjuder jag på ett gammalt tips på veckosallad, som kan bestå av just vitkål, morot, lite paprika och purjolök. En dressing på det bestående av olja, vinäger o socker osså står sig salladen hela veckan! Jag ska själv göra en rejäl omgång i morgon.

Det har varit väldigt tyst på bak-fronten här på bloggen. Har hon slutat baka, kanske några av er undrar. Nejdå, här bakas fortfarande vårt dagliga bröd. Jag har dock (för en gång skull) gått tillbaka till mina gamla recept och inte gjort något som känts nytt nog att dela med mig av.

Bland annat bakade jag ett surdegsbröd med fikon och hasselnötter. I efterhand kom jag på att det var i det närmaste identiskt med det här brödet. Värt att testa med andra ord, även om man (som jag) är lite tveksam till fikon!

Sedan så gav jag mig även på ett recept som jag utlovade skulle bli ett återkommande vardagsbröd. Inte en enda gång hittills hade jag bakat det. Brödet i fråga hade också en tvivelaktig mängd mjöl och när jag nu återigen testat receptet så kan jag konstatera att 300g mjöl var väldigt lite. Jag skulle tro på 350-400g mjöl, om man inte ska få lika kladdig deg som jag fick denna gång. Eller så jäser och bakar man brödet i formar istället, och får dessa fina limpor! Det behöver inte bli så fel trots allt!

Till sist måste jag passa på att puffa lite extra för dessa bullar! De är en riktig hit varje gång.

Snart kommer det återigen nya bröd från min gamla assistent!

Det har varit väldigt tyst här några veckor. Jag har tillbringat två veckor på kurs och däremellan hann jag med en besök av fina mamma, Östgötsk matmässa, sushi på Nori och ett halvt lamm från Smultronboda hamnade i frysen. Men ingen tid alls att blogga om det. Jag hann däremot tvivla på om jag skulle fortsätta med bloggandet, med tanke på allt annat jag vill hinna med just nu.

MEN sen så kom jag ju på allt gott som jag vill dela med mig av. Som tiramisun jag bjöd på i lördags, då R avkrävde efterrätt i avsaknad av förenad födelsedagsfika. Jag kände ansvaret på mina axlar och drog till men “min” fantastiska tiramisu. Receptet kommer från början från Daniel Roos, en fantastiskt duktig konditor. Jag vet fortfarande inte om jag gör som det är tänkt, men med tanke på resultatet så måste jag ju något bli rätt. För den här tiramisun är väldigt god. Det har jag flera som kan skriva under på!

Börja gärna i god tid, så den får gotta till sig ordentligt, och doppa inte kexen för länge i kaffeblandningen (då blir det lite vattnigt). Annars är det bara att sätta igång!

Tiramisu

6 portioner
2 ägg
140 g socker (ca 1.5 dl)
lite vatten
250 g mascarpone ost
2.5 dl vispgrädde
1 krm vaniljpulver (eller en vaniljstång)
1 paket savadori kex
1.5+2 msk amaretto
1 dl kaffe

Gör såhär:
Vispa äggen fluffigt. Mät upp sockret i en kastrull, tillsätt ca 2 msk vatten (så att sockret smälter) och koka upp sockerlagen. Till 121 grader står det i receptet, jag brukar koka ett tag då det blir lite segt. Häll sockerlagen över de uppvispade äggen och rör om litegrann och låt svalna. Vispa grädden lätt och vispa sedan ner mascarpone, vanillpulver (eller urskrapad vaniljstång) och 1,5 msk amaretto. Vispa inte för hårt, så det blir allt för klumpigt. När äggsmeten svalnat så blandar du den med ostsmeten. Här har alltid sockerlagen skurit sig med äggen, men det verkar inte göra något. Jag vet inte om det blir sämre av att bara vispa ägg o socker. Här får jag en ganska lös smet, men den stelnar sedan i kylen.

Blanda kaffe med amaretto (smaka av om du vill ha lite mer socker eller svagare kaffesmak, då kan du tillsätta lite sockerlag). Doppa kexen i kaffet och lägg ett lager i botten på en form (eller i 6 portionsformar). Häll över ett lager med smet, lägg på ett till lager med doppade kex och avsluta med ett lager smet. Låt stå i kylen i några timmar, eller över natten. Pudra över kakao vid servering.

Det var många projekt på gång förra helgen, så jag tyckte det passade bra att förbereda en paj som kunde agera lunchmat både lördag och söndag. Vi hade även ett helt gäng tomater av italiensk typ (stora avlånga med mycket kött och lite frön) som var tvungna att ätas upp. För att samtidigt få till några extra matlådor så gjorde jag alltså en STOR paj. Det hjälpte inte så mycket, då hela pajen försvann i ett nafs. Så god blev den visst! Italieninspirationen är fortsatt stark här hemma.

Jag har alltid haft problem med att pajskalets kant sjunker ner, och har testat alla trick. Utom att använda mig av torkade bönor vill säga. Nu gav jag även det en chans, med gott resultat. Jag hade däremot lite för mycket bönor på pajbotten, så det tog sin tid att förgrädda. Inte helt perfekt än alltså.

Paj med inspiration från Italien

3 dl vetemjöl
0.5 dl kruskakli
150 g smör
1-2 msk vatten

2-3 tomater (tag bort en del av fröna om de är väldigt fuktiga)
1 rödlök
1 burk kalamata oliver utan kärna
3 ägg
3 dl mjölk
salt, peppar
75 g lufttorkad skinka
färsk basilika

Gör såhär: Knåda snabbt ihop pajdegen, tryck ut den i en stor pajform och låt stå kallt minst 30 minuter. Sätt ugnen på 225 grader, lägg ett bakplåtspapper i botten på pajen, fyll på med torra bönor/ärtor. Grädda 10.15 minuter. Skiva tomaterna och löken. Vispa ihop ägg och mjölk, salta och peppra. Varva lök, tomater och oliver i pajskalet. Häll över äggstanningen och grädda pajen ca 30 minuter, eller tills äggstanningen stelnat. Lägg sedan på lufttorkad skinka och färsk basilika innan servering.

Det är många flaskor med diverse spritsorter som samlar damm i det vi kallar vårt barskåp. Sedan så finns det en flaska som inte hinner samla damm alls, och som allt för ofta börjar sina. Det är flaskan med Amaretto - italiensk mandellikör. För det är den som är huvudingrediensen i favoritdrinken här hemma. Den är precis lika enkel som god, och kräver relativt få ingredienser. Helt perfekt för en slapp lördagskväll helt enkelt!

Amaretto sour

5 cl mandellikör (t.ex. Amaretto DiSaronno)
2.5 cl limeljuice
2.5 cl sockerlag - eller totalt 5 cl sourmix
1/2-1 äggvita

Blanda alla ingredienser i en shaker och skaka ordentligt, så det blir riktigt skummigt av äggvitan. Häll upp i ett lågt glas med mycket is. Ta det lugnt och njut!

Majs smakar bajs. Det är inte bara ett mantra jag hade som liten. Det är något jag fortsatt hävda väldigt länge. Lite för länge skulle vissa säga. Sedan så fick jag krypa till korset och medge att grillade majskolvar med smör faktiskt smakade väldigt gott. Ett tag efter detta så kunde jag även tänka mig burkmajs, vid mycket speciella tillfällen vill säga. Men från denna ganska tveksamma inställning till majs, så var steget oväntat litet till att jag skulle ställa mig och laga majssoppa. En soppa nästan helt baserad på majs alltså. Det som fick mig att dra iväg såhär hejdlöst var framförallt att jag hittade finfina majskolvar på bondens marknad förra helgen. Dessutom var det dags för en ny favoritsoppa här hemma.

Att toppa soppan med chorizo-smul gjorde verkligen pricket över i:et. Färsk koriander hade nog suttit finfint i soppan, men det får vi testa en annan gång.

Majssoppa med smak av chili och koriander

ca 6 portioner
4 majskolvar (gärna färska, förkoka dem då 40 minuter)
1 gul lök
2 stora vitlöksklyftor
2 tärningar grönsaksbuljong
1- 1.5 liter vatten
2 dl creme fraiche
1-2 tsk sambal oelek
1 tsk malen koriander
gurkmeja
salt och peppar
färsk koriander/chiliflakes till servering
chiliflakes

100 g chorizo

Gör såhär: Skär bort majskornen från kolvarna. Hacka lök och vitlök. Fräs löken i lite olja tillsammans med sambal oelek. Tillsätt majsen, buljongen och en liter vatten. Låt koka ca 10 minuter. Mixa soppan slät och späd med mer vatten om den känns tjock. Smaka av med mer koriander, salt och peppar. Tillsätt cremefraichen och låt den smälta ner i soppan. Pudra i lite gurkmeja för att få en lite mer majs-färg på soppan. Skär chorizon i små tärningar och knaperstek den i sitt eget fett (starta med kall stekpanna). Låt rinna av på lite hushållspapper. Häll upp soppa, toppa med chorizotärningar och strö över lite chiliflakes eller varför inte färsk koriander. Bröd till är ju aldrig fel!