Den röda tråden

Så. Nu är det väl dags att jag fortsätter med min lilla serie mat på tur. Frukosten var ju bara ett litet smakprov och nu är det dags att ta fram det tunga artilleriet. Jag hade tänkt börja med en riktigt lyxig måltid. Vi hade ju vänner med under första dygnet och de var ansvariga för middagen första dagen. Då de bara skulle vandra två dagar/en natt så lovade de att de kunde bära lite extra mat.

De pratades om murrika och allt mumsigt som kunde lagas på den. Jag såg verkligen fram emot den måltiden. Sen gavs den idén upp och A pratade lyriskt om en egentorkad köttfärssås*. Det lät inte heller helt fel, och jag hejade glatt på. Men sedan dök det upp en bild på torkad sojafärs på facebook och jag började ana oråd. Från den från början utlovade mumsiga murrika-middagen blev det helt enkelt köttfärssås på sojafärs. Men med ett glas vin och chokladmousse till efterrätt var det ingen som klagade. Dessutom upptäckte vi hur smidigt det är med sojafärs (finns även som strimlor) när man är på tur. Fler rätter i denna tappning kommer nästa gång, jag lovar!

Sojafärssås på vandringsvis

till 4 hungriga vandrare
1 påse torkad sojafärs
olivolja
1 påse bolognesemix
vatten
1 skvätt rödvin (kan uteslutas)
500 g spagetti

Gör såhär: Koka upp vatten och tillsätt sojafärsen. Låt svälla några minuter. Fräs färsen i lite olivolja. Tillsätt bolognesemixen och vatten. Kanske oxå lite rödvin och extra kryddor? Låt koka 5-10 minuer. Koka under tiden spagettin på ett andra stormkök (bra tips!). Servera tillsammans med en kåsa rödvin och njut av en avklarad vandring.

*För er som fortfarande funderar på att göra den där hemtorkade köttfärsen så finns receptet här.

För att slippa “lagamat stressen” varje vardag (men ändå äta gott o hemlagat) ska vi försöka laga lite extra mat på söndagar. Om vi sedan lagar mer än fyra portioner ett par dagar i veckan så tänkte vi slippa undan matlagningen i alla fall två dagar i veckan. Eftersom vi dessutom är två om att laga maten så behöver jag på det här sättet bara laga mat en vardagskväll (fredan räknas inte!) och jag kan fokusera på att göra rolig mat på helgen då jag har mer tid att bli inspirerad.

När det gäller den här “extrarätten” så är det ju bra om den sköter sig mycket själv, och funkar att frysa och micra. Men det ska ju vara gott också, och då är ju paj nära till hands! Det är en perfekt rätt att stoppa i lite av det man hittar i kyl och skafferi samtidigt som det är en bra matlåderätt. Och jag gillar verkligen paj.

Trots detta så har jag alltid haft lite ångest inför att laga paj. Ofta så glider pajdegen ner under förgräddningen och sedan så finns ju alltid risken att äggstanningen inte “stannar”. Eller att grönsakerna vattnar sig och det blir alldeles saggigt. Men inte denna gång alltså, den här gången gick allt superbra och då vore det ju elakt av mig att inte dela med mig av succén! Och med succé så menar jag nog mer tillvägagångssättet än de specifika ingredienserna, så ändra på ni bara.

Paj med ugnsbakade grönsaker

5-6 portioner
Pajedeg
100 g smör
3 dl vetemjöl
1 dl grahamsmjöl
ca 1 dl turkisk yohgurt
1 tsk salt

Smula smöret med mjölet och saltet, tillsätt sedan yoghurten och knåda snabbt till en smidig deg. Tryck ut i en stor pajform. Sätt i kylen ca 30 minuter (medan du ugnsbakar grönsakerna).

Fyllning
1 zucchini
1 liten röd paprika
0.5 knippe sparris
1 ask körsbärstomater (250 g)
0.5 burk (liten) kalamataoliver
1 paket (150 g) fetaost
4 ekologiska ägg (stora)
4 dl mjölk
salt, peppar
olivolja

Sätt ugnen på 200 grader. Lägg alla grönsaker, utom tomaterna, på en plåt. Pensla på lite olivolja och strö på flingsalt. “Baka” grönsakerna ca 20-30 minuter, så de släpper en del vatten och får lite fin färg. Tag sedan ut grönsakerna för att förgrädda pajskalet. Nagga botten och lägg sedan i en rund bit bakplåtspapper i pajskapet, häll på torra ärtor/bönor så de ligger i ett lager (inte för tjockt alltså). Grädda 15-20 minuter så att pajdegen blir lite hård (suger inte upp äggstanningen då mycket då).

Vispa ihop ägg och mjölk och krydda försiktigt med salt och peppar. Fördela grönsaker, oliver och fetaost i pajskalet och häll på äggstanning. Grädda ytterligare 30-40 minuter, tills äggstanningen är fast. Låt gärna stå och svalna något innan servering.

Jag inser mer och mer att jag är lite av en “allt eller inget” människa. Det kanske är det som är hemligheten med att fylla 30, att man börjar inse sin personlighet? Hursom. När jag började baka surdegsbröd så gick jag “all in”. Läste bloggar, köpte assistent, hade tre olika surdegar i kylen. Sedan så började jag matblogga och bakningen fick sällskap av matlagningen. För två år sedan tog jag upp ridningen igen, och började normalt med att rida en gång i veckan på ridskola. Nu hjälper jag en vän med hennes häst och det blir ridning 2-3 gånger i veckan. Lägg där till ett frenetiskt skidåkande på längden i vintras och nu ska det göras tjejklassiker så det står härliga till. Jag har ju även en avhandling som ska skrivas och funderar på att läsa en kurs (i ett helt annat ämne) till hösten.

Men eftersom dygnet fortfarande bara har 24 timmar (någon som kan ändra på det tack) så måste något annat stå tillbaka. Det blir helt enkelt inte lika mycket tid kvar till att blogga om maten som lagas och brödet som bakas. För lagar mat, och framförallt ÄTER mat, gör vi fortfarande. MEN, jag gillar min blogg och kommer fortsätta lägga ut lite godsaker när andan faller på och tiden och lusten finns där.

Med detta sagt så vill jag här dela med mig av mina tre bästa keso-tips. Det passar perfekt som mellanmål när man ska iväg på ett jobbigt träningspass efter jobbet och middagen blir sen (igen). Supergott, enkelt, snabbt och varierat, men jag tar såklart gärna emot fler mumsiga och enkla tips! För fler keso-stunder kommer det säkerligen bli i vår och sommar.

*Graveleijs senap från Hudiksvall, den blå burken som är som jag; Stark, lite söt!

Traditionen med fredagspizza startade tidigt i min familj. Den bestod ganska ofta av hembakad pizza, där degreceptet kom från vår nyinköpta matberedare. Ibland bestod den även av köpepizza, när vi tillbringade helgen hos pappa och önskade oss just det från byns nyöppnade pizzeria. Det var nytt och stort.

Fortfarande är nog fredagspizzan den mest frekvent återkommande rätten på fredan. Eller ska vi säga helgen, för det är nog lika vanligt med söndagspizza (men då brukar fredagsmaten bestå av något annat). Nu för tiden är den nästan alltid hembakad och ingredienserna har blivit färre, men exklusivare. Mannens fantastiska tomatsås, stark chorizo eller parmaskinka, mozzarella eller chevré och någon form av svamp blir det oftast.

Denna gång blev jag istället inspirerad av Tinas (på Pickipicki) pizza med rödbetor och chevré, men varierade toppingen en del. Det blev Champinjoner, ädelost och valnötter. Lite bladsallad på toppen när pizzan var färdiggräddad. Fantastiskt gott och funkar toppen fredag, som söndag.

De senaste dagarna har vårvindarna verkligen smekt kinderna under helgens promenader. Solen börjar värma lite, och mamma har redan börjat äte lunch ute. Jag ofta ganska tveksam till att äta mat utomhus, även på sommaren (segling/vandring/picknick undantaget) men börjar längta efter lite lättare mat. En improviserad sallad, en bit grillat kött, vattenmelon, solmogna jordgubbar.

Men dit är det långt än, och trots att jag börjat tröttna lite på veckosallader och frysta grönsaker så är tomaterna, gurkan och salladen ännu dyr och tråkig. Vilken tur att jag då upptäckte limemarinerade morötter! De kan inte bara varieras lite hur som helst, det går även väldigt snabbat att fixa! Jag kan nog klara av att vänta på vårprimörerna ett tag till!

Limemarinerade morötter

4 “normalstora” morötter
1 lime
ev 2 cm färsk ingefära
1 msk god olivolja
salt, peppar

Gör såhär: Riv morötterna grovt. Riv skalet på limen och pressa saften. Blanda skal och saft med morötterna. Om du även vill ha med ingefäran så river du den också och pressar saften över morötterna. Tillsätt lite olja och smaka av med salt och peppar. Låt gärna stå och dra, om du har tålamod!

När jag var utbytesstudent i slutet på 90-talet så bodde jag i North Carolina, en del av den Amerikanska södern. Det jag minns mest i matväg var att det väldigt sällan serverades potatis. Som tillbehör till köttet åt vi ofta majs, bönor eller min favorit; en riktigt onyttig pastasallad (återkommer om den någon gång). Två saker som också ofta förekom, men som jag aldrig gillade var sötpotatis och coleslaw. Sötpotatisen har jag inte riktigt blivit vän med än, men coleslaw gillar jag verkligen! Om man gör det på mitt sätt vill säga. Lite friskare och inte så kladdigt “majonnäsig”.

Coleslaw

till 4 som tillbehör
100 g vitkål
1 morötter (ca 100 g)
1 äpple
2 dl turkisk/grekisk yoghurt
1-2 tsk stark senap
en skvätt olivolja
salt, peppar

Gör såhär: Riv morötterna och äpplet grovt, hyvla vitkålen med en osthyvel. Lägg i en skål och blanda med yoghurt, senap och en skvätt olivolja. Smaka av med salt och peppar. Låt gärna stå och dra ett tag innan servering. Och blir det något över så är den minst lika god dagen efter.

I perioder läser jag många matbloggar. Under mer stressiga perioder läser jag ett fåtal matbloggar. Mina favoriter. De som skriver sådär underfundigt-roligt-galet-snyggt så jag sitter och fnissar för mig själv i soffan. De som har fina bilder som jag dreglar över. De som verkar vara fantastiska personer som jag nästan tror jag känner. (De finns som länkar här till höger) Jag lagar dock ganska sällan maten som inläggen handlar om. Inte för att de inte tilltalar mig, men jag har så svårt att följa recept. Istället använder jag dem som inspiration och spinner iväg någon helt annan stans. Men såklart finns det undantag som bekräftar regeln. Fiskkakorna på Lotta Lundgrens blogg (och som nu finns med i hennes fina kokbok) var jag lyrisk över redan första gången de lagades här hemma. Nu har jag hunnit med två omgångar till och dessutom köpt panko att panera i. Så vad gör man när rätten är såhär fulländad?

Man leker med tillbehören såklart!

Ljummen nudelsallad

2 portioner
1/3 gurka
2-3 morötter (ganska små)
1 näve machésallad
1/4 granatäpple
1 näve ärtskott
1 msk risvinäger (elerl mirinvin)
1 msk saké
1-2 tsk sesamolja
salt/fisksås efter behag
100 g vetenudlar (eller glasnudlar)

Gör såhär: Skala morötterna, skär tunna långa remsor med potatisskalare el mandolin. Kärna ur gurkan och skär även den i tunna remsor. Blanda risvinäger, sake och sesamolja, smaka av med fisksås/salt. Blanda morot och gurka med dressingen och låt stå medan resten av maten tillagas. Tag sedan ur kärnorna ur granatäpplet. Koka nudlarna och blanda dem sedan med morötterna, gurkan, salladen och ärtskotten. Dekorera med granatäpplekärnor. Servera med fiskkakorna!

Varje gång jag tittar ut genom fönstret dessa dagar så blir jag alldeles glad, för det är så fint med all snö. Många klagar på snön i dessa tider, men jag blir bara barnsligt glad. Jag har alltid gillat snö och kommer nog alltid göra det. Möjligen får jag äta upp det den dag jag blir stor, flyttar till hus och får skotta, men jag återkommer i så fall.

Det kan trots allt vara trevligt att ha en soppa att värma sig med dessa kalla dagar och då vi ätit våra favoritsoppor lite väl många gånger i höst så var det dags att testa något nytt. Det var också på tiden att stifta bekantskap med en ny rotfrukt, jordärtskockan. Först gick tanken till kronärtskocka (inte rätt) och sedan så gjorde jag en tankevurpa och förknippade dem med rotselleri. Men de ser inte alls ut som en jordig hjärna. Kronärtskockan är ganska liten, knölig och svårskalad. Lite som ingefärsroten. Lite snabbt googlande ger mig informationen att växten är en blomma, besläktad med solrosen och att rötterna (knölarna) lagrar inulin istället för stärkelse. Till den uttömmande informationen tillägger jag att det går alldeles utmärkt att laga soppa på! Receptet är hämtat från en gammal Jamie Oliver-bok med bara smärre förändringar (som att ett par palsternackor följde med)

Jordärtskockssoppa

4-5 portioner
500 g jordärtskockor
2-3 stora potatisar, eller 5 små
2 små palsternackor
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1-2 tsk torkad timjan
2 tärningar grönsaksbuljong
1 liter vatten
150 g mascarpone ost
salt, peppar

Hassenötter till servering

Gör såhär: Skala och tärna alla rotfrukter, skala och hacka löken och vitlöken. bryn löken i lite smör och tillsätt sedan rotfrukterna och fräs någon minut till. Tillsätt vatten, buljongtärningar och timjan. Låt koka ca 30 minuter tills alla rotfrukter är mjuka. Mixa soppan slät och tillsätt mascarponen. Låt koka upp igen så att osten smälter. Smaka av med salt och peppar och strö över hackade hassenötter vid servering. Njut gärna med frasiga baguetter.

Det mesta av energin den här helgen har lagts på att färdigställa projekt garderobsbygge. Framåt lördagskvällen ville vi ändå äta något gott och jag har suktat efter gnocchi ett tag nu. Jag är ju lite galen, så såklart skulle det vara hemgjord gnocchi efter det här receptet. Det hela fulländades sedan med smörstekta trattkantareller samt salladslök!

Gnocchi med trattkantareller

2 port
2 portioner gnocchi, hemgjorda eller köpta
2-3 dl förvällda trattkantareller
3 salladslökar
smör
salt
peppar

Gör såhär: Fräs kantarellerna i smör. Koka gnocchin snabbt (när de flyter upp är de klara) och blanda dem med kantarellerna. Tillsätt lite mer smör, fräs gnocchin snabbt och smaka av med salt o peppar. Strö över strimlad salladslök mot slutet. Servera direkt!

Severa som en förrätt/liten middag på egen hand, eller som tillbehör till t.ex en lammkotlett som vi gjorde denna kväll.

Den här gången passade jag även på att göra dubbel sats, så nu har jag okokta gnocchis i frysen till nästa gång!

Helgen bjöd på en tur till Skåne, som trots ruskväder bjöd på trevliga skogspromenader, men även mycket god mat och ännu mer prat. Så blir det lätt när man träffar riktigt goda (och gamla) vänner. Maten gick helt i höstens tecken, med rödbetssoppa och höstgryta. “I stället för en blomma” hade jag med mig två surdegar och vi hann även med att baka ett bröd ur Martin Johanssons “Enklare bröd”. En mycket inspirerande bok, som jag snart kommer köpa till mig själv också!

Mitt i allt detta kom jag på att nu är ju den allra bästa tiden att göra sallad på rotfrukter! Därför bjuder jag på ett gammalt tips på veckosallad, som kan bestå av just vitkål, morot, lite paprika och purjolök. En dressing på det bestående av olja, vinäger o socker osså står sig salladen hela veckan! Jag ska själv göra en rejäl omgång i morgon.