Den röda tråden

De som spanat in mig när jag handlar, nej shoppar, mat kan nog få för sig att jag inte är riktigt riktig. Som den där gången jag blev så glad över att hitta Dorsets mysli så jag var tvungen att fota paketet med mobilen och skicka till min kära bror. Eller då jag ÄNTLIGEN hittade KRAV-märkt fläskkött på ICA och bara var tvungen att berätta för personalen hur glad jag blev. Eller som i söndags då jag på slentrian tittade till fiskdisken för att se om det fanns någon prisnedsatt fisk att fynda. Istället låg där finaste Salmalaxen*! Jag blev sådär glad så jag nästan (men bara nästan) hoppade upp och ner och klappade händerna. Jo, jag kan göra så när jag bli exalterad.

*För er som inte hört talas om Salmalax, läs detta (eller varför inte det här?) och leta sedan reda på en egen bit. Det är värt det, jag lovar.

Så, men denna fantastisk fina lax i min hand så var man ju tvungen att laga något som gjorde den rättvis. Egentligen är den godast rå (läs sushi), men då tiden är knapp på vardagkvällarna så fick det bli Hemmafruns “som sushi fast på en kvart” det vill säga sockerstekt lax med nudlar. Från boken, inte bloggen (vad jag vet) så jag ger er receptet rakt av. Det här är vardagslyx på riktigt hög nivå.

Sockerstekt lax med nudlar

400 g laxfilé
1 msk flingsalt
2 msk socker
0.5 gurka
2 avokado
2 msk sesamfrön
250 g risnudlar
0.5 dl risvinäger
0.5 dl socker
wasabi, gari (inlagd ingefära), japansk soja

Gör såhär: Blanda flingsalt och den mindre mängden socker. Tag bort skinnet från laxen (om det är kvar) och dela i 4 portionsbitar. Gnid in sockerblandningen på båda sidor och låt stå tills det är dax att steka. Dela gurkan och skär fina remsor med potatisskalare. Dela avokadon, gröp ur och skiva fint. Blanda risvinäger med den större mängden socker och rör tills sockret smält. Rosta sesamfrön gyllenbruna i en torr stekpanna. Sätt på nudelvatten och hetta upp en stekpanna med lite olja. Koka nudlarna och stek laxen ungefär lika lång tid (2-3 min). Finfin lax som jag hade blir bäst om den har en mörkrosa kärna tycker jag. Rör ner vinägerblandningen i nudlarna när de runnit av. Strö sesamfrön över laxen. Servera med grönsakerna, wasabi, ingefära och soja. Ät gärna med pinnar, så kan du njuta av maten aningens längre!

I perioder läser jag många matbloggar. Under mer stressiga perioder läser jag ett fåtal matbloggar. Mina favoriter. De som skriver sådär underfundigt-roligt-galet-snyggt så jag sitter och fnissar för mig själv i soffan. De som har fina bilder som jag dreglar över. De som verkar vara fantastiska personer som jag nästan tror jag känner. (De finns som länkar här till höger) Jag lagar dock ganska sällan maten som inläggen handlar om. Inte för att de inte tilltalar mig, men jag har så svårt att följa recept. Istället använder jag dem som inspiration och spinner iväg någon helt annan stans. Men såklart finns det undantag som bekräftar regeln. Fiskkakorna på Lotta Lundgrens blogg (och som nu finns med i hennes fina kokbok) var jag lyrisk över redan första gången de lagades här hemma. Nu har jag hunnit med två omgångar till och dessutom köpt panko att panera i. Så vad gör man när rätten är såhär fulländad?

Man leker med tillbehören såklart!

Ljummen nudelsallad

2 portioner
1/3 gurka
2-3 morötter (ganska små)
1 näve machésallad
1/4 granatäpple
1 näve ärtskott
1 msk risvinäger (elerl mirinvin)
1 msk saké
1-2 tsk sesamolja
salt/fisksås efter behag
100 g vetenudlar (eller glasnudlar)

Gör såhär: Skala morötterna, skär tunna långa remsor med potatisskalare el mandolin. Kärna ur gurkan och skär även den i tunna remsor. Blanda risvinäger, sake och sesamolja, smaka av med fisksås/salt. Blanda morot och gurka med dressingen och låt stå medan resten av maten tillagas. Tag sedan ur kärnorna ur granatäpplet. Koka nudlarna och blanda dem sedan med morötterna, gurkan, salladen och ärtskotten. Dekorera med granatäpplekärnor. Servera med fiskkakorna!

När jag tittar tillbaka på bloggen under 2010 så kan jag konstatera att ni besökare blir fler och fler samtidigt som jag bloggar allt mindre. En statistiker hade kanske konstaterat att jag då borde dra ner aktiviteten ännu mer, för att få än fler besökare, men vad bryr vi oss om statistiker (i detta fall vill säga. I mitt jobb måste jag nog lyssna på dem även fortsättningsvis). Framförallt har mina inlägg känts mindre och mindre inspirerande på sista tiden. Efter vårt fina bröllop i somras, med efterföljande Italienresa så har inspirationen, men framför allt tiden, bara försvunnit.

I bloggens barndom var tanken att jag skulle delge er mer än mina eskapader i köket, men det var just det som det var roligast att skriva om. I höst har jag ägnat mig åt allt det där andra (tränat, återupptagit och ökat tiden på hästryggen, stickat en stor och varm tröja) samtidigt som vi knappt var hemma en enda helg. Och nu har jag börjat ge mig ut på längdskidor och ska åka tjejvasan också!

MEN jag ska inte ursäkta mig. Bloggen är framför allt en plats för mig att skriva av mig när jag har inspiration och lust och finns inte det blir det inga bra inlägg. Därför har jag inte heller dåligt samvete, men tror att blogglädjen ska komma tillbaka mycket snart. Jag känner redan nu hur det kliar i fingrarna!

För att det första inlägget 2011 inte bara ska gå i moll ska jag även dela med mig av ett fint sommarminne. Jag och min blivande man levde lata dagar på Öja och laddade upp inför den stora dagen. Våra ansträngningar räckte endast till att samla ihop mat till middagarna i solnedgången. Fler dagar borde helt klart gå ut på att skaffa mat för dagen, för att sedan tillaga och avnjuta den i det bästa av sällskap.

En helt perfekt sommarmiddag i skärgården! Minnena har bleknat något, och jag kan inte minnas vilket gott vitt vin vi drack, men en kvalificerad gissning är att det är ett vin på Grüner Veltiner druva, kanske Leth eller Meinklang.

God fortsättning på er!

Nog för att vi äter mycket god mat här hemma, men gårdagens middag tror jag är svårslagen. Hemma lite sent efter jobbet överraskade fina mannen med där här fiskkakorna, från allas vår Hemmafru, Lotta Lundgren. Vi mmm:ade och njöt i fulla drag och konstaterade att hennes kokbok är ett måste som gemensam julklapp (det var nog framförallt jag som konstaterade det i och för sig)!

Ibland är det bara att lägga ner alla sina försök att själv hitta på fiffiga rätter och njuta av att andra är så bra på just det!

Fredag, äntligen! Med ett glas Sprits* i min hand ska jag nu ta tag i andra delen av mina Italienska matupplevelser

Italien ÄR pasta och det känns som om italienarna inte frågar sig OM de ska ha pasta idag utan VILKEN pasta de ska ha. Så, when in Italy…. (When in Rome… lyder väl ordspråket egentligen och i den vevan insåg jag och den nyblivne mannen att Rom är lite väl överrepresenterat i kategorin ordspråk.)

Min söta nyblivne man påstår att jag bara åt en pastarätt under hela Italienresan. Jag dementerar, men medger att jag nog skulle kunna äta just spaghetti vongole var och varannan dag.

Vongole är en sorts mussla. Först trodde jag det var kammussla, sedan hjärtmussla. Inget av det stämmer visst, utan det finns en mussla som på svenska heter Vongole-mussla. Den finns såklart inte i Sverige, och hjärtmusslan är nog mest närbesläktad. Den allra godaste spaghetti Vongole (av två - eller tre, jag åt max tre) åt jag redan andra dagen i Venedig. Väldigt enkelt tillagad med massor av vitlök, persilja (tror jag) och riklig med olivolja (säkert lite vitt vin också). Massor av musslor och perfekt kokad spaghetti. Det behöver inte vara krångligare än så!

Under jakten på en lika god Vongole så fick jag även i mig en del andra goda pastarätter, bland annat en pasta med prosciutto i Bolonga (Trattoria del rosso), som nog kniper tredjeplatsen i min ranking. Det var en av få gånger vi inte var vid kusten (då jag alltid valde skaldjur) och man fick chansen att äta gott kött!

På andra plats i min inte så vetenskapligt utförda studie kom pastan jag åt på ett Vinotek (Enoteca) i Rom. Vinoteka Chianti hette stället, och de serverade bland annat en härlig färsk hemlagad pappardelle, men en ragu på vildsvin! Färsk hemlagad pasta slår det mesta helt enkelt!!!

Under våra veckor i Italien kom vi fram till att det fanns tre sätt (+en bonus) att hitta bra och prisvärda restauranger, bland alla bottennapp och turistmagneter. Speciellt i storstäderna är det lätt att hamna i turistfällorna.

1) Följ Lonely planets tips på bra restauranger, de vi testat har alltid hållit vad de lovar. Alternativt leta upp området där de tipsar om en restaurang (ofta lite utanför turiststråken) och ta en annan restaurang som verkar bra. Här fick vi vägvisning bla. till Ristorante Oniga i Venedig (Spaghetti Vongole!) och den fantastska budget-restaurangen Trattoria del Rosso i Bologna, med mycket prisvärda fasta menyer (€10 för primi, secondi, vin och kaffe vad jag minns)

2) Fråga på hotellet. Vi fick flera riktigt bra tips av trevliga hotellreceptionister. Speciellt på de lite mindre hotellen. De guidade oss till bland annat till Taverna Flavia (på Via Flavia, ganska nära centralstationen) i Rom, där vi hade trevligaste servitören på hela resan.

3) Få tips från någon som varit mycket i området. En vän till en vän gav oss riktigt bra tips i Florence. Där testade vi bland annat Bar Cabiria (goda drinkar och billig apertivi buffé**) på Piazza Santo Spirito. Flera restauranger runt den Piazzan kan rekommenderas!

*Bonus* Titta efter restauranger som mest är ett “hål i väggen”, där det sitter mycket italienare, helst på plaststolar! Just plaststolarna visade sig vara en vägvisare, men funkade bäst i lite mindre städer. Plaststolar fanns just på Trattoria del rosso, men även på La Lanterna i Riomaggiore (Cinque Terre) bland annat.

*Sprits är en väldig vanlig Italiens apertif, som kan bestå av Aperol och Prosecco.
**Apertivibuffé är helt enkelt en buffé som serveras runt “after work” tid (typ 19-21). Kostar ibland några euro, eller som i exemplet ovan en euro extra per drink. Känner man sig ekonomiskt lagd så kan man lätt äta sig mätt på detta.

Sambon hade rotat i bloggens arkiv och önskade sig denna quinoasallad med kallrökt lax. Utan att titta närmare på salladen så komponerade jag något som såg ut såhär:

Ingen sallad blir den andra lik när jag tar ut svängarna i köket, men basidén är densamma. Quinoa, valfria grönsaker, kallrökt lax och en grönmögelröra/sås. Denna gång blev det en sås som mer liknade den klassiska Blue cheese-såsen. Det är något jag kommer upprepa inom en snar framtid, för såsen omvandlade en helt ok sallad till en 5-poängare!

Med denna sallad i magen och “Morden i Midsomer” på TV så kan man dessutom nästan lura sig själv att det är sommar.

Blue cheese sås

100 g grönmögelost (gärna en smakrik Roquefort)
1 dl Créme Fraiche
1 dl filmjölk
en skvätt citronljuice
en lite mindre skvätt worchiestersås
nymalen svartpeppar

Gör såhär: Mixa grönmögelosten med Créme fraichen, tillsätt filmjölk tills såsen är lagom rinnig. Tillsätt citronljuice och worchiestersås och smaka till sist av med svartpeppar.

Jag gillar fisk. Jag har haft turen att växa upp med egenfångad abbore och gädda, rökt flundra och ål hos pappas kompis, lax i alla dess former och allehanda andra mumsiga fiskrätter som inte kan liknas vid de (ofta) osmakliga rätterna som serveras i skolan.

Fet fisk ska även vara bra för hälsan (skydda mot Alzheimer och allehanda andra sjukdomar) och göra en intelligent. Så långt är ju allt väl, men problemen börjar när (närapå) all fisk börjar bli utfiskad. Det har blivit mycket lax hemma, men frågetecknen runt den odlade laxen hopar sig. Så förutom lax och sill har det varit dåligt med de feta fiskarna här hemma. Tills för ett litet tag sedan, då jag upptäckte makrill!

Östersjö-jänta som jag är har jag inte fiskat makrill och den bekantskap jag tidigare har gjort med fisken är med burkvarianten i tomatsås. Inte speciellt upphetsande. Men nu har jag snöat in på rökt makrill och jag är fast! Fantastiskt gott, och dessutom grönlistad på WWF:s fisklista. Toppen! Men nu ska jag inte babbla på mer om makrillens förträffligthet. Ni får ett recept också. På en makrillröra som passar lika bra till bakad potatis, som i en wrap, eller som här i pitabröd. Precis som man vill ha den en vardagskväll på sommaren; Snabbt, Svalt och Supergott!

Makrillröra med keso

4 portioner
250 g (ett litet paket) keso
1 röd lök
2 msk kapris
2 msk tomatpuré
2 msk hackad dill (färsk eller fryst efter säsong)
en skvätt citronjuice
salt, peppar

ca 350 g rökt makrill med valfri kryddning
tunn-/tortilla- eller pitabröd*
blandad sallad

Gör såhär:
Hacka rödlöken. Blanda alla ingredienser till röran. Tag ett tunnbröd, tortillabröd eller pitabröd. Fyll med röra och lägg på fisk. Får du plats lägger du även på lite blandad sallad. Annars får den gärna vara bredvid också. Är man extra hungrig kan man även lägga på skivat kokt ägg!

*När det kommer till pitabröd är Hattings frysta de enda jag godkänt förutom mina hembakade. Dock kan man räkna antalet gånger jag orkat baka egna pitabröd på ena handens fingrar.

I helgen var det premiärhelg i sommarstugan. Jag och min käre far jobbade hårt med att putsa, feja och vädra ut vintern ur husen. Lite tid för god mat, vin och prat fanns det såklart också. På vägen hem passade vi på att besöka den lokala fiskaren, och jag bunkrade upp med lite sikrom och abborrfiléer. Om ni har lite abborre (eller gös för den delen) i gömmorna tycket jag ni ska göra den här klassiska abborrätten:

Abborre på klassiskt vis

Panera abborrfiléerna i en blandning av ströbröd och vetemjöl. Glöm inte att salta och peppra ordentligt! Stek filéerna i smör. Häll sedan över en blandning av grädde och mjölk (grädde efter eget tycke och smak) och klipp över riktigt med dill. Låt gräddmjölken koka in lite. Servera sedan direkt med kokt potatis!

Det är kanske lite för mycket att hoppas på. Det är ju verkligen länge sedan jag bad er spara tomatsåsen från det härliga frikadellkoket! Men om ni som jag pulade in den i frysen, rota nu fram den och gör denna smaskiga fisksoppa/gryta. Bouillabaisse kanske någon skulle kalla det, men det är ju ganska svårt att säga och ännu svårare att stava till. Dessutom finns det säkerligen regler för vad som får kallas bouillabaisse, om man frågar fransmännen.

Mumsig fiskgryta på överbliven tomatsås

4-5 portioner

1 sats överbliven tomatsås (eller halva detta recept)
5 dl vatten
4-6 potatisar
2-3 morötter allt beroende på storlek
4 scharlottenlökar
1 fänkålsstånd
3 sellerstjälkar
400 g valfri fisk
100 g räkor (skalade)
1 burk musslor
1-2 matskedar pesto
citronsaft
paprikapulver
salt
peppar

Gör såhär:
Skala och tärna potatis och morötter. Tillsätt 5 dl vatten till tomatsåsen, lägg i rotfrukterna, koka upp och låt koka 10 minuter. Under tiden delar du fänkålen, skalar och delar scharlottenlöken samt skivar selleristjälkarna. Skala räkorna och skär fisken i 2-cm stora kuber. När potatisen kokat ca 10 minuter tillsätter du resterande grönsaker. Koka 5 minuter till och smaka av med pesto, citronsaft och kryddor. Tillsätt fisken och koka bara så den precis blir klar, 3-5 min kanske. Tillsätt sedan räkor och musslor, tag av från plattan och låt dem bli varma.

Servera med en klick riktig cremé fraiche!

Så släng den för guds skull inte!

Nu menar jag ju den från gårdagens kalvfrikadeller. Jag var helt övertygad om att jag bloggat om den fantastiska fiskgrytan som blev till i kvarlämnad tomatsås från förra frikadellkoket. Jag verkar helt ha missat det (vilket innebär att jag förmodligen inte heller sparat någon form av recept). Men stoppa nu tomatsåsen i frysen så återkommer jag med min fiskgryta, promise!