Den röda tråden

När man är ute och vandrar så finns det några kriterier som är viktiga när man planerar mat. För det första ska det vara lätt att bära. Det säger ju sig självt när man får bära maten på ryggen hela vägen. Sedan så ska det gärna vara snabblagat också. Dels så blir man ofta väldigt hungrig väldigt fort. Dels så tar det ändå lite mer tid än vanligt att laga mat på stormkök (även om gasbrännarna har underlättat det hela MYCKET). Sist men inte minst så är det bra att hålla sig till få ingredienser, eller åtminstone komponenter. Man får gärna plocka ihop kryddor och annat hemma för att förenkla matlagningen. Återigen för att det ska gå lite snabbare och vara mindre att rota fram i packningen.

Den här rätten prickar i alla fall in två av dessa tre kriterier; få komponenter och snabblagat. Att det sedan kanske inte faller de mest hängivna gramjägarna i smaken bryr jag mig inte så mycket om, det smakar ju fantastiskt gott! Så gott att jag kan tänka mig att äta detsamma här hemma någon dag.

Gnocchi med pesto och salami

Det här är ju så enkelt att det inte går att kalla recept. Tag ett paket potatisgnocchi (finns i hyllan vid pastan). Koka upp vatten med lite salt i. Häll i hälften av paketet och koka 2-3 minuter, tills gnocchin börjar flyta upp. Häll då av vattnet i en annan kastrull. Koka upp det igen och ha i resten av paketet. Upprepa som innan, men nu kan du hälla av vattnet i naturen. Tillsätt en rejäl klick pesto i varje kastrull och rör om. Skiva ner riktigt med god italiensk salami (även här finns det sorter som inte ska vara kylda). Salta och peppra som så önskas och njut tillsammans med en vidunderlig utsikt (och en skvätt vin om sådant finns kvar). Annars duger det finfint med källvatten.

Det var min fikavecka på jobbet, och av någon anledning så är kollegornas förväntningar på mitt fredagsfika alltid skyhöga. Jag lurade på en julig variant på cheesecake (tips mottages tacksamt) men tiden rann iväg och jag bestämde mig för att bjuda på mina redan färdigbakade saffransgifflar. Men, det kändes lite futtigt och jag drog till med ett biscottibak en torsdagskväll efter stallet. Nog för att biscotti är relativt snabbakat, men klockan hann ändå bli halv tolv innan det var dags för dem att torka på eftervärmen i ugnen.

Jag var inte riktigt nöjd med citrussmaken förra året, så i år drog jag till med rivet apelsinskal och cointreau. Det blev riktigt bra kan jag lova! Kanske lite hårda, men passar då perfekt att doppa i glögg, varm choklad, kaffe eller varför inte grappa?

Saffransbiscotti 2010

30-40 stycken

100 g sötmandel
1 paket (0,5 g) saffran
1-1.5 msk cointreau (apelsinlikör)
250 g vetemjöl (ca 4 dl)
180 g socker (2 dl)
1 knivsudd vaniljpulver
1 apelsin (det rivna skalet, ät sedan upp apelsinen)
1 nypa salt
0.5 tsk bakpulver
2 ägg

Gör såhär:
Häll upp apelsinlikören i en liten skål och häll i saffran. Låt dra ett tag. Skålla och hacka mandeln grovt. Blanda de torra ingredienserna, mandeln och apelsinskalet i en bunke. Tillsätt ägg och saffran/cointreau blandningen och knåda till en deg. Rulla ut degen till två avlånga rullar. Grädda ca 20-25 minuter i 175 grader. Tag ut längderna och skär i sneda remsor. Sänk värmen till 120 grader och låt biscottin torka (ca 20-30 minuter eller över natt på eftervärme).

Köttfärssås och spaghetti känns ju inte så spännande. Ibland kan man nästan få för sig att det är en svensk nationalrätt och inte italiensk. Lammragú med papardelle låter ju lite roligare! I jakten på inspiration till min ragú fann jag dessutom att pasta bolognese heter just det överallt förutom just i Bologna, där rätten heter heter just ragú. Och serveras med tagliatelle dessutom! Den här varianten skulle då heta något som Papardelle con ragú d’agnello. I vilket fall så blev den fantastiskt mustig och god och tricket ligger i att låta den puttra så länge du bara orkar! En vardagskväll i vårt kök orkade vi bara en timme, men det räckte bra.

Lammragu med Papardelle

4-6 port
500 g lammfärs
1 liten palsternacka
2 små morötter
1 stor gul lök
4 vitlöksklyftor
2 skivor rökt skinka
2-4 dl rött vin (jag hade bara två dl och tog resten vatten)
1 msk fond
3 msk tomatpuré
en nypa socker
salt
peppar

350-500g papardelle (beroende på hur många som ska äta just nu)

Parmesanost till servering

Gör såhär:
Skala och hacka den gula löken. Riv palsternacka och morot grovt. Finhacka vitlöken alt riv den på litet rivjärn. Fräs lammfärsen, gärna i en gjutjärnsgryta. Låt grönsakerna fräsa med de sista minutrarna. Tillsätt skinkan som skurits i små tärningar samt vin, vatten, fond och tomatpuré. Låt puttra under lock minst en timme. Om det sedan är för mycket vätska (den ska vara tjock) låt grytan reducera lite, om den är allt för tjock kan du tillsätta lite mer vatten. Smaka av med socker, salt och peppar.

Koka pastan aldente. Lägg upp pasta, ragu och strö till sist över riven parmesan! Ät, njut och längta till Italien!

Det har varit väldigt tyst här några veckor. Jag har tillbringat två veckor på kurs och däremellan hann jag med en besök av fina mamma, Östgötsk matmässa, sushi på Nori och ett halvt lamm från Smultronboda hamnade i frysen. Men ingen tid alls att blogga om det. Jag hann däremot tvivla på om jag skulle fortsätta med bloggandet, med tanke på allt annat jag vill hinna med just nu.

MEN sen så kom jag ju på allt gott som jag vill dela med mig av. Som tiramisun jag bjöd på i lördags, då R avkrävde efterrätt i avsaknad av förenad födelsedagsfika. Jag kände ansvaret på mina axlar och drog till men “min” fantastiska tiramisu. Receptet kommer från början från Daniel Roos, en fantastiskt duktig konditor. Jag vet fortfarande inte om jag gör som det är tänkt, men med tanke på resultatet så måste jag ju något bli rätt. För den här tiramisun är väldigt god. Det har jag flera som kan skriva under på!

Börja gärna i god tid, så den får gotta till sig ordentligt, och doppa inte kexen för länge i kaffeblandningen (då blir det lite vattnigt). Annars är det bara att sätta igång!

Tiramisu

6 portioner
2 ägg
140 g socker (ca 1.5 dl)
lite vatten
250 g mascarpone ost
2.5 dl vispgrädde
1 krm vaniljpulver (eller en vaniljstång)
1 paket savadori kex
1.5+2 msk amaretto
1 dl kaffe

Gör såhär:
Vispa äggen fluffigt. Mät upp sockret i en kastrull, tillsätt ca 2 msk vatten (så att sockret smälter) och koka upp sockerlagen. Till 121 grader står det i receptet, jag brukar koka ett tag då det blir lite segt. Häll sockerlagen över de uppvispade äggen och rör om litegrann och låt svalna. Vispa grädden lätt och vispa sedan ner mascarpone, vanillpulver (eller urskrapad vaniljstång) och 1,5 msk amaretto. Vispa inte för hårt, så det blir allt för klumpigt. När äggsmeten svalnat så blandar du den med ostsmeten. Här har alltid sockerlagen skurit sig med äggen, men det verkar inte göra något. Jag vet inte om det blir sämre av att bara vispa ägg o socker. Här får jag en ganska lös smet, men den stelnar sedan i kylen.

Blanda kaffe med amaretto (smaka av om du vill ha lite mer socker eller svagare kaffesmak, då kan du tillsätta lite sockerlag). Doppa kexen i kaffet och lägg ett lager i botten på en form (eller i 6 portionsformar). Häll över ett lager med smet, lägg på ett till lager med doppade kex och avsluta med ett lager smet. Låt stå i kylen i några timmar, eller över natten. Pudra över kakao vid servering.

Det var många projekt på gång förra helgen, så jag tyckte det passade bra att förbereda en paj som kunde agera lunchmat både lördag och söndag. Vi hade även ett helt gäng tomater av italiensk typ (stora avlånga med mycket kött och lite frön) som var tvungna att ätas upp. För att samtidigt få till några extra matlådor så gjorde jag alltså en STOR paj. Det hjälpte inte så mycket, då hela pajen försvann i ett nafs. Så god blev den visst! Italieninspirationen är fortsatt stark här hemma.

Jag har alltid haft problem med att pajskalets kant sjunker ner, och har testat alla trick. Utom att använda mig av torkade bönor vill säga. Nu gav jag även det en chans, med gott resultat. Jag hade däremot lite för mycket bönor på pajbotten, så det tog sin tid att förgrädda. Inte helt perfekt än alltså.

Paj med inspiration från Italien

3 dl vetemjöl
0.5 dl kruskakli
150 g smör
1-2 msk vatten

2-3 tomater (tag bort en del av fröna om de är väldigt fuktiga)
1 rödlök
1 burk kalamata oliver utan kärna
3 ägg
3 dl mjölk
salt, peppar
75 g lufttorkad skinka
färsk basilika

Gör såhär: Knåda snabbt ihop pajdegen, tryck ut den i en stor pajform och låt stå kallt minst 30 minuter. Sätt ugnen på 225 grader, lägg ett bakplåtspapper i botten på pajen, fyll på med torra bönor/ärtor. Grädda 10.15 minuter. Skiva tomaterna och löken. Vispa ihop ägg och mjölk, salta och peppra. Varva lök, tomater och oliver i pajskalet. Häll över äggstanningen och grädda pajen ca 30 minuter, eller tills äggstanningen stelnat. Lägg sedan på lufttorkad skinka och färsk basilika innan servering.

…eller hur man piggar upp en helt vanlig tisdag.

Passa på att fira att ni varit gifta i en månad (helt frivilligt). Laga en helt fantastisk pasta, efter italiensk devis; få råvaror, bra råvaror, utan att krångla till det. Duka fint och njut av maten och tisdagskvällen.

Pasta med panchetta, mandel och tomat

2-3 portioner

200-250 g linguine (gärna Gafarlo)
1 paket pancetta (80g)
1 ask körsbärstomater
1/2 dl sötmandel
en bit pecorino
olivolja
basilika
svartpeppar

Gör såhär:
Koka upp rikligt med pastavatten, salta ordentligt och koka pastan enligt förpackningen. Hacka mandeln grovt och rosta i torr panna. Tag upp och lägg åt sidan. Skär pancettan i cm-stora kvadrater. Stek pancettan krispigt i sitt eget fett, tillsätt tomaterna sista minutrarna. När pastan kokat klart blandas den med den stekta pancettan och läggs på snyggt fat. Strössla över mandeln, riven pecorino samt basilikablad. Ringla över lite god olivolja och vrid till sist några varv på pepparkvarnen. Ät och njut!

Fredag, äntligen! Med ett glas Sprits* i min hand ska jag nu ta tag i andra delen av mina Italienska matupplevelser

Italien ÄR pasta och det känns som om italienarna inte frågar sig OM de ska ha pasta idag utan VILKEN pasta de ska ha. Så, when in Italy…. (When in Rome… lyder väl ordspråket egentligen och i den vevan insåg jag och den nyblivne mannen att Rom är lite väl överrepresenterat i kategorin ordspråk.)

Min söta nyblivne man påstår att jag bara åt en pastarätt under hela Italienresan. Jag dementerar, men medger att jag nog skulle kunna äta just spaghetti vongole var och varannan dag.

Vongole är en sorts mussla. Först trodde jag det var kammussla, sedan hjärtmussla. Inget av det stämmer visst, utan det finns en mussla som på svenska heter Vongole-mussla. Den finns såklart inte i Sverige, och hjärtmusslan är nog mest närbesläktad. Den allra godaste spaghetti Vongole (av två - eller tre, jag åt max tre) åt jag redan andra dagen i Venedig. Väldigt enkelt tillagad med massor av vitlök, persilja (tror jag) och riklig med olivolja (säkert lite vitt vin också). Massor av musslor och perfekt kokad spaghetti. Det behöver inte vara krångligare än så!

Under jakten på en lika god Vongole så fick jag även i mig en del andra goda pastarätter, bland annat en pasta med prosciutto i Bolonga (Trattoria del rosso), som nog kniper tredjeplatsen i min ranking. Det var en av få gånger vi inte var vid kusten (då jag alltid valde skaldjur) och man fick chansen att äta gott kött!

På andra plats i min inte så vetenskapligt utförda studie kom pastan jag åt på ett Vinotek (Enoteca) i Rom. Vinoteka Chianti hette stället, och de serverade bland annat en härlig färsk hemlagad pappardelle, men en ragu på vildsvin! Färsk hemlagad pasta slår det mesta helt enkelt!!!

Under våra veckor i Italien kom vi fram till att det fanns tre sätt (+en bonus) att hitta bra och prisvärda restauranger, bland alla bottennapp och turistmagneter. Speciellt i storstäderna är det lätt att hamna i turistfällorna.

1) Följ Lonely planets tips på bra restauranger, de vi testat har alltid hållit vad de lovar. Alternativt leta upp området där de tipsar om en restaurang (ofta lite utanför turiststråken) och ta en annan restaurang som verkar bra. Här fick vi vägvisning bla. till Ristorante Oniga i Venedig (Spaghetti Vongole!) och den fantastska budget-restaurangen Trattoria del Rosso i Bologna, med mycket prisvärda fasta menyer (€10 för primi, secondi, vin och kaffe vad jag minns)

2) Fråga på hotellet. Vi fick flera riktigt bra tips av trevliga hotellreceptionister. Speciellt på de lite mindre hotellen. De guidade oss till bland annat till Taverna Flavia (på Via Flavia, ganska nära centralstationen) i Rom, där vi hade trevligaste servitören på hela resan.

3) Få tips från någon som varit mycket i området. En vän till en vän gav oss riktigt bra tips i Florence. Där testade vi bland annat Bar Cabiria (goda drinkar och billig apertivi buffé**) på Piazza Santo Spirito. Flera restauranger runt den Piazzan kan rekommenderas!

*Bonus* Titta efter restauranger som mest är ett “hål i väggen”, där det sitter mycket italienare, helst på plaststolar! Just plaststolarna visade sig vara en vägvisare, men funkade bäst i lite mindre städer. Plaststolar fanns just på Trattoria del rosso, men även på La Lanterna i Riomaggiore (Cinque Terre) bland annat.

*Sprits är en väldig vanlig Italiens apertif, som kan bestå av Aperol och Prosecco.
**Apertivibuffé är helt enkelt en buffé som serveras runt “after work” tid (typ 19-21). Kostar ibland några euro, eller som i exemplet ovan en euro extra per drink. Känner man sig ekonomiskt lagd så kan man lätt äta sig mätt på detta.

Vissa säger att man ska spara det bästa till sist. Det tycker jag är dumt. Man kan ju råka inte hinna med (eller inte orka med om det gäller mat) det sista och då är det ju rent av korkat att ha sparat det. Dessutom ska man ju ta hand om det viktigaste först och ibland kan det viktigaste även vara det bästa. Som när det gäller glass.

Glass är gott. Glass kan vara väldigt gott. Italiensk Gelato kan vara fantastiskt god. En snabb sökning på det världsomspännande nätet visade att skillnaden mellan gelato och vanlig glass är att gelaton innehåller mindre fett, mindre luft och serveras lite varmare. Att den sedan avnjöts i solen i Venedig/Florens/Rom gör det ju bara ännu bättre.

Våran bibel under resan hette Lonely Planet. Till min förtjusning så gav den inte bara information om alla “Must see”, man fick även en trevlig “Top 5 Gelaterias” i alla större städer vi besökte. Många glassar var goda, men allra godast var de vi snokade upp med bibelns hjälp! På tredje plats kommer alla andra glassar vi åt, MEN:

På andra plats kommer glassen vi åt i Bolonga. Vi undrade lite var guideboken tog oss när vi strosade genom tomma gator, men så kom vi fram till “La Sorbetteria Castiglione”. Den förväntade kön uteblev, men det kan ha berott på studenternas frånvaro i staden. Här testade jag deras berömda choklad-hasselnötsglass samt någon typ av vanilj och semesterns eviga följeslagare! Fantastiskt goda alla tre måste jag säga. Bonus för de fina kexen med logotypen tryckt.

På första plats kommer gelaterian vi hittade i Rom, och dit vi även återvände för vår dagliga glass-fix. Hit traskades det inte målmedvetet, utan vi sprang rätt på stället! Av kön att döma drog vi slutsatsen att stället var populärt (men jag hade ju läst på och insåg sedan att den var med på Roms topp-5 lista). På Gelateria Giolitti var det betala först, beställ sen, och gärna i ett rasande tempo, som gällde. Och jag måste säga att första dagens framhastade kombination med Mörk choklad (gudomlig), björnbärssorbet och citronsorbet var den allra allra bästa! Men deras pistage gick inte heller av för hackor. Enda smolken i bägaren var värmen som gjorde att man fick äta väldigt snabbt, speciellt när man försöker fota också! Extra bonus för de chokladdoppade rånen.

Fortsättning följer med fler matupplevelser

Ni får hålla ut ett tag till, bloggpausen fortsätter här på den röda tråden. Nu blir det Italienresa med (förhoppningsvis) en mängd härliga matupplevelser. Jag rapporterar när vi är hemma igen, nu drar vi på bröllopsresa!

Av alla goda italienska rätter som finns, skulle jag för något år sedan inte välja Pasta ala norma på eget bevåg. Rätten är baserad på aubergine, och det är den grönsak jag gilllar allra minst. Gillade allra minst ska jag säga, nu har jag blivit vän med äggplantan! Min kära bror, som är superduktig på att laga pasta på italienskt vis (kan bero på att han har delat lägenhet med en sicilianska), bjöd mig på en underbar variant av “pasta a la norma” för ungefär ett år sedan. Min tveksamhet kom då på skam och jag lärde mig att aubergine kan vara gott om man tillagar den på rätt sätt. Rätt sätt är (återigen enligt min bror) att helt enkelt steka skiten ur den.

När jag nu dessutom hittat andra varianter av aubergine än den vanliga mörklila*, så var jag ännu mer sugen på att själv göra pasta a la norma. Jag fick såklart inte tag på siciliansk hård ricotta och kunde inte låta bli att slänga i lite zucchini också (den såg så ledsen ut och auberginen var så liten), men annars så var det som det skulle vara!

Tre saker är viktiga här: Använd riktigt bra krossade tomater (t.ex. Muttis eller Kung Markattas), använd pasta av bra kvalité (Gafarlo är en personlig favorit) och snåla inte på olivoljan. Gör du det är det svårt att misslyckas!

*Ica har en ekologisk tigeraubergine som är mycket ljusare i köttet och inte lika svampig i konsistensen som den vanliga mörka. I like!

“A la Norma” inspirerad pasta

350 g spagetti av bra kvalité
4-5 vitlöksklyftor
rejält med olivolja
1 (tiger) aubergine
1 Zucchini
1 burk krossade tomater
1 klick honung
salt o peppar
50 g pecorinoost
färsk basilika

Gör såhär:
Tärna auberginen och salta den, låt stå så att lite av vattnet dras ut. Tärna även zuccinin. Sätt på pastavatten i en stor gryta. Hacka 2 vitlöksklyftor fint, fräs dem i lite olivolja och tillsätt sedan de krossade tomaterna. Tillsätt en nypa socker och lite salt o peppar. Låt tomatsåsen puttra medan du tillagar resten. Skiva resterande vitlöksklyftor grovt. Låt dem fräsa i rikligt med olivolja, utan att de blir brända. Tag sedan bort vitlöken (oljan ska bara ta smak av vitlöken) och fräs auberginen länge, så den blir ordentligt gyllenbrun. Tillsätt zucchinin mot slutet. När grönsakerna är genomstekta och gyllene läggs dem på ett papper så att överflödig olja får rinna av. Koka pastan, smaka av tomatsåsen. När pastan är al dente häller man av vattnet, tillsätter tomatsås, aubergine och zucchini. Lägg upp direkt på tallrikar, strö över lite hackad basilika och strö över hyvlad pecorino. Ät och njut!