Den röda tråden

Efter att ha bläddrat i Bonniers kokbok från 80- 00- och 10- talet så kan man konstatera att förmågan att lägga upp mat och fotografera den så att den ser aptitlig ut har utvecklats en hel del. För att inte tala om pappas riktigt gamla Vår kokbok där man på sin höjd kan få en tecknad bild till sitt recept.

Matbloggar är (ofta) en outtömlig källa till fantastiska bilder, men helgens gryta var för brun, och vintermörkret för djupt för att jag någonsin skulle kunna göra den rättvisa med ett foto. Ni skulle ju kunna få en tecknad bild, men risken är då att inlägget skulle dröjt lite väl länge. Ni får helt enkelt tänka er en härligt mustig lammgryta (brun såklart), med färgklickar av vita bönor och röd grillad paprika. Lägg till en härlig doft av varma kryddor (det är alltid lika svårt att få med på bild). Tänk er att det bredvid ligger en fin skålformad portion bulgur och att klick turkisk yoghurt toppar grytan. Kanske börjar det vattnas i munnen nu? Om inte, lägg till en grön färgklick bestående av ångad broccoli!

Den här grytan var ett fall av “städa ur kyl och frys” så om jag skulle planerat den i förväg hade jag nog använt mig av harissa istället för färsk chili samt körsbärstomater på burk istället för passerade tomater. Så det är bara att lägga till och dra ifrån efter tycke och smak

Café Beirut-kryddad Lammgryta med vita bönor och grillad paprika

ca 800 g grytbitar av lamm (eller en lammstek som du skär i grytbitar)
1 msk Café Beirut kryddblandning*
1 msk paprikapulver
2 stora vitlöksklyftor
1 röd chilifrukt (med lite av kärnorna)
olja att steka i
1 dl vitt vin
2 dl Mutti passata + 2-3 dl vatten (eller 1 burk körsbärstomater)
1 dl stark ajvar relish
10 soltorkade tomater
2-4 grillade paprikor (på burk funkar bra)
2-3 dl stora vita bönor (kokta, eller en burk färdigkokta)
1 dl russin
1 tsk socker
salt, peppar

*Kryddblandningen
1 tsk kardemumma
2 tsk vitpeppar
8 tsk svartpeppar
2 tsk kanel
1 tsk muskot
2 tsk ingefära
4 tsk kryddnejlika

Gör såhär: Hacka vitlöken fint och skär köttet i 2-3 cm stora biter (om det inte redan är gjort). Hetta upp olja i en kastrull, bryn köttet tillsammans med kryddorna, chilin och vitlöken. Tillsätt de soltorkade tomaterna, passerade tomater, ajvar relish, vin och vatten. Låt koka upp och låt sedan puttra tills köttet är riktigt mört (kanske 2 timmar? här puttrade det på i nästan 4). Tillsätt sockret och smaka av med salt och peppar. Om såsen nu är lite för rinnig så koka ett tag utan lock så att såsen reduceras. Skär de grillade paprikorna i bitar. Tillsätt dem tillsammans med vita bönor och russin och låt allt bli varmt. Servera med turkisk yoghurt, bulgur och någon god grönsak.

Ni kan ju bara tänka er hur trött man var på de orden (och den där älgen) när man som liten fick älgstek till söndagsmiddag IGEN. Att man sedan fick köttbullar på älgfärs, sjömansbiff på älg och gryta på älg var inget man riktigt uppskattade då. Tur då att man kan ändra sig. Nu bär jag hem älgkött från fina pappa med ett leende på läpparna.

Mantrat “ingen helg utan älg” har till och med blivit en receptsamling med de bästa recepten från släktens kvinnor. För männens bidrag lyser med sin frånvaro. Man kanske får ta och göra en uppföljare? Men hur ska man då kunna slå den fantastiska fina omslaget, ritat av bonussystern, där älgarna själva utgör just ordet älg!

Den här grytan är den mest lagade (av mig vill säga), och den mest snabblagade i hela receptsamlingen. Och för att komma från en väldigt traditionell släkt, så är riktigt mycket fart i den!

Stinggrytan

4 portioner
400 g älgkött i strimlor (eller lövbiff om du inte får ta på älg)
1 msk curry
2 msk smör
1 msk soja
1(-2) tsk sambal oelek
2 vitlöksklyftor
1-2 dl vispgrädde
1-2 dl vatten
0.5 buljongtärning
salt, peppar

ris, morötter, purjolök till servering

Gör såhär: Bryn köttet tillsammans med curryn. Tillsätt övriga ingredienser och låt koka ca 5 minuter. Smaka av med salt och peppar. Servera med ris samt morötter och purjolök som bara touchat kokande vatten.

Köttfärssås och spaghetti känns ju inte så spännande. Ibland kan man nästan få för sig att det är en svensk nationalrätt och inte italiensk. Lammragú med papardelle låter ju lite roligare! I jakten på inspiration till min ragú fann jag dessutom att pasta bolognese heter just det överallt förutom just i Bologna, där rätten heter heter just ragú. Och serveras med tagliatelle dessutom! Den här varianten skulle då heta något som Papardelle con ragú d’agnello. I vilket fall så blev den fantastiskt mustig och god och tricket ligger i att låta den puttra så länge du bara orkar! En vardagskväll i vårt kök orkade vi bara en timme, men det räckte bra.

Lammragu med Papardelle

4-6 port
500 g lammfärs
1 liten palsternacka
2 små morötter
1 stor gul lök
4 vitlöksklyftor
2 skivor rökt skinka
2-4 dl rött vin (jag hade bara två dl och tog resten vatten)
1 msk fond
3 msk tomatpuré
en nypa socker
salt
peppar

350-500g papardelle (beroende på hur många som ska äta just nu)

Parmesanost till servering

Gör såhär:
Skala och hacka den gula löken. Riv palsternacka och morot grovt. Finhacka vitlöken alt riv den på litet rivjärn. Fräs lammfärsen, gärna i en gjutjärnsgryta. Låt grönsakerna fräsa med de sista minutrarna. Tillsätt skinkan som skurits i små tärningar samt vin, vatten, fond och tomatpuré. Låt puttra under lock minst en timme. Om det sedan är för mycket vätska (den ska vara tjock) låt grytan reducera lite, om den är allt för tjock kan du tillsätta lite mer vatten. Smaka av med socker, salt och peppar.

Koka pastan aldente. Lägg upp pasta, ragu och strö till sist över riven parmesan! Ät, njut och längta till Italien!

Det är väl egentligen helt fel att klaga, men efter bröllopsbestyr, en hejdundrande bröllopsfest och två veckor av Italiensk sol, historia och mat så längtade jag faktiskt hem till mitt eget kök igen. Samt tid att orka laga ordentlig mat igen.

I fredags föll äntligen alla de bitar på plats och jag fick äntligen testa det jag funderat på sedan tidigt i våras. Att laga mat, på låg temperatur, under hela arbetsdagen. Det är ju helt genialt att stoppa in en gryta i ugnen till frukost, cykla iväg till jobbet och vara flitig hela dagen och sedan komma hem till en mustigt doftande rätt lagom till middagshungern slår in. Detta kombinerades med ett recept på högrev som jag hittade i ICAs Buffé redan i midsommarnumret. Men HALLÅ, vem orkade långlaga högrev (eller något annat för den delen) denna varma sommar?

“Receptet”

Det hela var egentligen lite för enkelt för att bli ett regelrätt recept. Jag tog helt enkelt 1 kg högrev (av den fina kalven som fortfarande finns i frysen) som saltades och pepprades (vitpeppar) runt om. Köttet åkte ner i en stor kastrull och så hällde jag på ungefär en halv flaska rött vin samt en halv deciliter björnbärsvinäger. Sedan så satte jag in grytan i ugnen, satte den på 100 grader och lät köttet stå i ungefär 9 timmar.

Den serverades sedan med ugnsrostade rotfrukter (det är ju säsong nu!), vitlökssmör med soltorkade tomater samt gröna bönor och edamamebönor.En riktigt höstig fredagsmiddag blev det med andra ord.

Jag passar även på att göra reklam för den käcka matlådan jag hittade på Granit. Jag har länge gått och tänkt att det vore bra med en lunchlåda med fack. Här hittade jag en där facken dessutom går att ta ur, allt efter behov. I like!

Trots några regnskurar i helgen så har grillandet tagit fart på riktigt.
Köttet blev de sista bitarna entrecote från Ullälva-kalven som vi aldrig tröttnar på.
Såsen blev en gammal favorit, som från början kommer från Rebecca. Mixa ruccola/bladspenat/annan småbladig sallad, valfria örter (denna gång tre sorters basilika), en vitlöksklyfta, ett par matskedar olivolja och lite turkisk yoghurt. Blanda sedan ner mer turkisk yoghurt, till valfri styrka och smaka av med salt och peppar
Salladen blev genast en ny favorit. Vattenmelon tärnas och blandas med tärnad fetaost, bladspenat och färsk lök. Ringla över lite god olivolja, dra över några varv på pepparkvarnen och strö över lite flingsalt.

Enkelt och gott, precis som de ska vara på sommaren.

På senare tid har jag försökt att köpa mer ekologiskt kött samt närproducerat kött från djur som får gå ute så mycket som möjligt. Sambon suckar lite ibland när jag jagar runt på affärerna och jag förstår honom. Det är inte alltid lätt att få tag på detta ekologiska kött utan att leta sig fördärvad, bli irriterad över dåligt utbud och bli ruinerad på kuppen!

På grund av allt detta har jag letat runt efter ekologiska kött-producenter i Östergötland, för att kunna köpa kött direkt från bonden. Så glad blev jag då när jag hittade Ullälva gård, bara några mil utanför Östergötland! De föder upp KRAV-märkta djur som efter slakt hängmöras i en vecka, styckas av deras egen styckmästare och sedan levereras hem till dig! Man får då en halv (om man inte vill ha mer då) kalv, som väger ca 55 kg utan ben. För att detta skulle få plats i vår lilla lägenhets-frys delade vi denna halva med ett par kära vänner. En kvart till oss alltså!

Kvällen har därför ägnats åt att dela upp fransyskor, bogar och entrecote, skivat biff, vägt upp köttfärs och gjort i ordning hamburgare till sommarens grillkvällar (vilket P gjorde med stor precision och entusiasm), samtidigt som jag paketerade och märkte. Sambon snodde åt sig några hekto av de drygt 22 kg färs vi fick, och gjorde en fantastisk köttfärssås. Om det beror på köttet eller sambon låter jag vara osagt, men det lovar gott inför framtida middagar. Nu några timmar senare är frysen fylld och magen mätt och vi har förmodligen kött fram till sommaren och lite mer därtill. Och jag kan fortsätta äta kött med lite bättre samvete!