Den röda tråden

När det gäller semlor är jag av den bestämda uppfattning att man inte äter dem före fastlagssöndagen. Sen får man mumsa dem varje tisdag fram till påsk. Man fuskar inte! Eller, jo, det gör jag nog ibland, men än är det ALLT för tidigt. I år är ju påsken otroligt sen och därmed infaller inte fettisdagen förrän den 8:e mars.

Trots det så söks det hej vilt på semlor och semmelbullar. Så om ni nu inte kan hejda er, kan ni ju i alla fall baka riktigt goda bullar. Som de här. En riktigt god variant på fyllning är den här nedanför med blåbärsgrädde.

Min november var en mörk månad. Ingen energi eller skaparlust i köket. Stress som kanske var verklig, kanske bara självupplevd. Nu är i alla fall julmånaden här, och i och med all snö och alla fina ljus så börjar energin så sakteliga komma till baka. Sicken tur, nu när det är dax för allt julbak!

När jag var liten så fick jag ingen chokladkalender. Inte ens vid jul kunde mina föräldrar tänka sig att tillåta mig äta choklad varje dag. När jag blev äldre så började det ruckas på reglerna och mina småsyskon fick såklart chokladkalendrar. Men inte var mamma orättvis inte, så från ungefär 20 års ålder fick jag också en chokladkalender varje första advent. Tyvärr insåg jag då att chokladen i dessa kalendrar inte var speciellt god.

När det nu var dags för mig att överraska fina mannen med en chokladkalender så var jag ju tvungen att göra den lite lyxigare. Sagt och gjort hastade jag igår iväg och inhandlade byggmaterial till kalendern, samt tryfflar och något extra till sista “luckan”. Med tanke på att jag pysslande in till sena natten igår så var det nog tur att jag inte ställde mig och bakade tryfflarna själv. Men nästa år, då kalendern redan står färdig så kan det bli hemrullade tryfflar också. Känner ni er lite pyssliga så tipsar jag om ett recept på hallontryffel.

Ni kan ju bara tänka er hur trött man var på de orden (och den där älgen) när man som liten fick älgstek till söndagsmiddag IGEN. Att man sedan fick köttbullar på älgfärs, sjömansbiff på älg och gryta på älg var inget man riktigt uppskattade då. Tur då att man kan ändra sig. Nu bär jag hem älgkött från fina pappa med ett leende på läpparna.

Mantrat “ingen helg utan älg” har till och med blivit en receptsamling med de bästa recepten från släktens kvinnor. För männens bidrag lyser med sin frånvaro. Man kanske får ta och göra en uppföljare? Men hur ska man då kunna slå den fantastiska fina omslaget, ritat av bonussystern, där älgarna själva utgör just ordet älg!

Den här grytan är den mest lagade (av mig vill säga), och den mest snabblagade i hela receptsamlingen. Och för att komma från en väldigt traditionell släkt, så är riktigt mycket fart i den!

Stinggrytan

4 portioner
400 g älgkött i strimlor (eller lövbiff om du inte får ta på älg)
1 msk curry
2 msk smör
1 msk soja
1(-2) tsk sambal oelek
2 vitlöksklyftor
1-2 dl vispgrädde
1-2 dl vatten
0.5 buljongtärning
salt, peppar

ris, morötter, purjolök till servering

Gör såhär: Bryn köttet tillsammans med curryn. Tillsätt övriga ingredienser och låt koka ca 5 minuter. Smaka av med salt och peppar. Servera med ris samt morötter och purjolök som bara touchat kokande vatten.

För andra söndagen på mindre än en månad har det blivit surdegs-crumpets till frukost. Väldigt enkelt om man har en vete-sur i gömmorna och helt fantastiskt gott! Min favvo-topping på dessa små sega, runda, stekta bröd är färskost och marmelad. Smält smör är annars en klassiker! Fastnade för dessa gjorde jag redan under min tid i Australien. Men hemlagade är såklart godast!

Receptet kommer härifrån, men om man inte har en vete-sur så länkar jag till ett recept med jäst här. Jag har testat en gång med jäst och blev inte riktigt nöjd, så jag kommer fortsätta med suris-varianten framöver. Detta kommer helt klart bli en helg-tradition att hålla hårt i! Konservburkar där både locket o botten är borta funkar bra att steka dem i. Glöm bara inte att smörja dem väl! Jag kör med ringar som man tydligen ska steka ägg (!?!?) i. Tilläggas bör att de inte är köpta i Sverige. Här steker vi ägg utan ringar, eller hur?

I helgen var det premiärhelg i sommarstugan. Jag och min käre far jobbade hårt med att putsa, feja och vädra ut vintern ur husen. Lite tid för god mat, vin och prat fanns det såklart också. På vägen hem passade vi på att besöka den lokala fiskaren, och jag bunkrade upp med lite sikrom och abborrfiléer. Om ni har lite abborre (eller gös för den delen) i gömmorna tycket jag ni ska göra den här klassiska abborrätten:

Abborre på klassiskt vis

Panera abborrfiléerna i en blandning av ströbröd och vetemjöl. Glöm inte att salta och peppra ordentligt! Stek filéerna i smör. Häll sedan över en blandning av grädde och mjölk (grädde efter eget tycke och smak) och klipp över riktigt med dill. Låt gräddmjölken koka in lite. Servera sedan direkt med kokt potatis!

Det händer då och då att jag förhandssnackar om en rätt som sedan aldrig dyker upp på bloggen. Det beror ganska ofta på att vi vid tillagningstillfället är alldeles för hungriga för att jag ska hinna göra en snygg uppläggning och fotografera rätten. Vad är väl ett matinlägg utan ett foto? Ett lite ovanligare scenario är att rätten blir så tråkig att det inte finns något att berätta. Detta senare hände idag och med den lilla förklaringen varför majsplättarna aldrig mer kommer bli omtalade lämnar vi ämnet.

Vilken tur att jag fortfarande får förgylla tisdagarna med semlor! Nu när semmel-säsongen lider mot sitt slut så inser jag att jag inte varierat mig särskilt mycket i år. Många traditionella semlor har det blivit, men nu var det dags för förändring! Att jag inte hade särskilt många ingredienser hemma bidrog också en hel del.

Istället för den vanliga mandelmassan så malde jag valnötter som sedan blandades med lite florsocker, vaniljpulver och en skvätt grädde. Detta hamnade i semlan som sedan toppades med äppelmos (ett nyttigt alternativ) och pudrades med kakao. Hälften toppen hälften sådär kan väl resultatet sammanfattas. Valnötskrämen blev toppen och kommer helt klart dyka upp i en semla igen. Äppelmoset blev istället lite tråkigt. Vaniljsås hade nog varit bättre, eller kanske lite chokladmousse? Tur att det är några tisdagar kvar att leka med!

När man fyller år får man bestämma tårta! Man kan då göra det lätt för sig och bestämma en enkel tårta, eller välja favorittårtan och baka själv. Eller så kan man lära sambon baka favorittårtan och sedan luta sig tillbaka många födelsedagar framöver. Nu har jag ju ett antal favorittårtor, så det är ju tur att jag tänkte behålla sambon många födelsedagar framöver. Årets tårta klarade han i varje fall galant!

Min familj är en riktig tårtfamilj och den här gör alltid succé. Lätt att göra många moment i förväg och sedan lägga ihop precis innan servering. Och skulle det mot förmodan bli en bit över är den minst lika god dagen efter. En näsvis person kan ju fråga varför det heter nöttårta när den bara innehåller mandel. Eller vem den där prostinnan var. Jag skulle bara tysta den personen genom att stoppa dit en tårtbit till!

Prostinnans nöttårta

ca 8 bitar (om man har lite hyfs)

Bottnar:
200 g sötmandel
2 dl socker
4 äggvitor

Mal mandeln och blanda med sockret. Vispa äggvitorna till hårt skum och vänd försiktigt ner dem i mandelblandningen. Bred ut smeten i en smord form och grädda i 175 grader, ca 40 minuter.

Kolasås (till två tårtor):
2,5 dl vispgrädde
0.5 dl ljus sirap
110 gram socker
40 gram smör

Lägg alla ingredienser till kolasåsen i en kastrull, koka upp och låt koka till lagom kolasåskonsistens. Man kan göra ett kulprov, eller hitta en bra temperatur, eller så chansar man bara! Låt kolasåsen svalna. Den går bra att förvara i frysen fram till servering (eller till den andra tårtan i framtiden).

Vid servering:
Tag bottnen ur formen och lägg på ett fat. Bred över ett lager kolasås. Vispa ca 1 dl grädde och bred det över kolasåsen. Avsluta med att pudra kakao över grädden.

Sedan barnsben har fettisdagen varit ljuset i tunneln under de mörka vintermånaderna. Jag blir fortfarande barnsligt glad när det är dags för semmel-tisdagen, även om jag nu i vuxen ålder IBLAND fuskar lite med premiären. Som jag tidigare (förra året då) nämnt så äter vi i vår familj från och med denna dag semlor varje tisdag fram till påsk. Det är en faste-tid jag kan leva med.

Då denna tisdag för det mesta erbjuder fler semlor än även jag mäktar med, blir det nog ingen hemlagad idag. Istället så visar jag upp en av söndagens semlor (då även fastlagssöndagen kräver en semla), som i alla-hjärtans dag anda pryddes med rosa grädde (lite jordgubbssaft) och pudrade hjärtan.

Även mandelmassan/fyllningen gör jag själv (ja, jag vet, men det blir ju godast så!) genom att mala mandel, blanda med lite florsocker, inkråm från bullarna samt lite mjölk. Ska det vara extra festligt åker det ner lite amaretto också! Njut nu riktigt ordentlig, snart är det ett år igen till nästa semla.