Den röda tråden

Sambon är på vift igen. Då brukar jag passa på att riktigt gå lös i köket och pyssla så det står härliga till! Inte riktigt så intensivt har det blivit denna gång. Det kan beror på att han bara är borta tre dagar. Eller att jag själv ska iväg på resa snart. Eller att jag har lite för mycket på annat håll.

Vad det än beror på så har jag i alla fall äntligen använd upp filodegen som blev kvar från födelsedags-mezen tidigare i vår. Filodegspiroger var tanken och fyllningens bas blev bladspenat och chevré. Mycket chevré. Men så står det också i vår receptsamling: “Man kan laga mat utan chevré, men varför chansa?”

Resultatet blev (även för mig) överraskande gott! Krämiga och frasiga och, ja ni fattar! Dessa piroger passar både som utflyktsmat, som en liten förrätt, som del av en buffé, eller som här, ett tillbehör till en STOR sallad och den fantastiska rostbiffen på innanlår som jag haft nöjet att mumsa på hela veckan. Maten räcker ju så mycket längre när man är ensam….

Filodegspiroger med spenat och ost

ca 12 stora eller 24 små

1 paket filodeg
300 g bladspenat (fryst går toppen)
1 stor gul lök
3 klyftor vitlök
200 g chevré
250 g keso
50 g soltorkade tomater
olja - att steka i samt att pensla filodegen med
kanel
muskot
spiskummin
salt, peppar
ägg - till pensling
sesamfrön - till dekorering

Gör såhär:
Tina först filodegen. Det tar ett tag! Hacka lök och vitlök fint. Fräs den mjuk i lite olja och tillsätt sedan spenaten och låt den fräsa med ett tag. Krydda med kanel, muskot och spiskummin efter smak. Salta och peppra också. Låt det hela svalna och blanda sedan ner smulad chevré, keso och soltorkade tomater som strimlats.

Tag fram ett ark filodeg i taget. Vik det på mitten, längs långsidan, så det blir en bred remsa. Vill du ha små piroger så delar du varje ark på mitten och gör hälften så breda remsor. Pensla hela längden med lite olja. Lägg en klick smet i ena änden av remsan. Vik över kortsidan mot långsidan så det bildar en trekant. Vik sedan över paketet så att den gamla kortsidan ligger parallellt med långsidan den vikts mot. Fortsätt så tills remsan tar slut och du har en trekantig pirog. Här skulle jag ha tagit “in action bilder inser jag! Fäst änden på degen med lite olja och lägg skarven nedåt. Lägg på en plåt med bakplåtspapper. När en plåt är full penslar man pirogerna med ägg och strör över sesamfrön. Grädda i 200 grader ca 10 minuter.

Sommaren verkar äntligen ha kommit till Sverige och då bör man kanske passa på och grilla var och varannan dag? Men säkerligen kommer det svalare dagar igen och då passar den här soppan perfekt!

Receptet kommer från favoritkusinen och har varit ett stående inslag i många år nu. Snabbt, enkelt o supergott! Första gången jag frågade efter TomYom-pasta i den lilla asiatiska butiken blev ägarinnan så glad att jag gillade den starka kryddan. Jag hade inte hjärta att tala om för henne att jag mildrade hettan med kokosmjölk.

TomYom soppa

4 portioner
40 g TomYom pasta
1 burk kokosmjölk
1 burk (4 dl) vatten
250-300 g champinjoner
3 tomater
500 g valfri fast fisk (pangassius o lax är gott) och ev skaldjur

Gör såhär:
Blanda TomYom nästan med kokosmjölk o vatten i en gryta. Låt koka upp. Dela under tiden champinjonerna i kvartar och tärna tomaterna (stora bitar) lägg i svamp o tomater i grytan och låt koka några minuter. Skär under tiden fisken i tärningar. Lägg i fisken i grytan och låt koka 2-3 minuter, tills fisken är klar. Om räkor ska i också, tillsätts dom på slutet när soppan kokat klart. Servera med gott bröd eller grunda soppskålen med risnudlar.

Jag minns faktiskt inte den första gången jag åt pesto. Och då menar jag den gröna varianten med basilika, pinjenötter, ost, vitlök och olivolja. Jag vet i alla fall att jag under lång tid trodde att det var just det som var pesto. Sedan började det det dyka upp en massa varianter på röror som kallades pesto och jag blev lite förvirrad.

Efter en snabb sökning på internet har jag nu kommit fram till att ordet pesto kommer från italienskas “pestare” som betyder att krossa eller mortla. Dessutom så ska i alla fall original (?) peston från Genua-området (pesto alla genovese) traditionellt innehålla just de ingredienser jag nämnde först. Och helst ska det tydligen vara peccorino-ost.

Allt detta hindrar ju inte oss att kalla andra röror, där ingredienserna krossats eller mortlas, för pesto. Eller så kan man kalla det för röra helt enkelt. Det blir inte sämre för det. I helgen blev det två varianter, dels en variant på soltorkade tomater som jag visst bloggat om tidigare. Den andra varianten blev en kronärtskockspesto, inspirerad av Hemmafruns variant, som hon hade som lasagnefyllning. Jag funderar starkt på att använda den till cannelonifyllning en vacker dag. Eller kanske en regnig dag, då jag orkar stå inne och göra canneloni….

Kronärtskockspesto

1 burk kronärtskocksbottnar
0.75 dl sötmandel
2 vitlöksklyftor
vatten
olivolja
salt
peppar

Gör såhär:
Rosta mandlarna hårt i en torr stekpanna, de ska få ordentligt med färg. Lägg dem sedan åt sidan. Dela kronärtskocksbottnarna i mindre bitar. Hacka vitlöken grovt. Fräs vitlök och kronärtskocka i lite olivolja. Blanda sedan allt i en mixer, tillsätt lite vatten och lite mer olja. Kör tills peston är slät. Späd med lite mer vatten och olja till önskad konsistens. Smaka till sist av med salt och peppar.

Busenkelt var ordet, det svåra är att inte äta upp allt på en gång!

Det blev lite oplanerat tyst här i helgen. Det som jag trodde skulle bli en helg fylld med båtpyssel, en födelsedagsfest, en födelsedagsmaskerad och kanske lite pyssel i köket förvandlades till en möhippa. Men då denna blogg mest handlar om mina äventyr och infall i köket säger jag bara att dagen började men en brunch som uteblev och slutade med att jag gjorde crumpetssmet på min vetesurdeg klockan halv fem på morgonen*. Resten håller jag för mig själv och utlovar mer uttömmande inlägg framöver.

*Att sedan sambon inte trodde att jag var redig nog att göra crumpetssmet vid denna tid och i detta tillstånd, och istället gick och köpte nybakt bröd i kvarterets bageri, är en annan sak. Smeten (som det inte alls var något fel på) fick senare utgöra grunden till söndagspizzan.

När träden som blommar är det enda som visar att det visst är maj, och inte oktober så får man locka fram sommarkänslorna på annat håll! Härom morgonen förgyllde jag filen med smultron från förra sommaren samt blåbär (som tyvärr inte var självplockade). En solstråle letade sig fram en kort stund och denna tillsammans med filen tog mig tillbaka till sommarens lata dagar i stugan. Snart snart så är vi där igen….

Det finns många ursäkter att laga pasta. Visst längtar jag tillbaka till Italien och den goda maten? Visst bör man kolhydratladda inför Göteborgsvarvet (ja, jag vet att det är två veckor kvar)? Visst ser de där champinjonerna i kylen lite ledsna ut? Visst är det bra med en snabblagad rätt en sen kväll efter jobbet?

Eller så behöver man inga ursäkter utan konstaterar att det helt enkelt är supergott med spagetti, champinjoner, ädelost och äpple!

Pasta med champinjoner, ädelost och äpple

3-4 portioner
350 g spagetti av bra kvalité
250 g färska champinjoner
75 g ädelost
1-2 äpplen (beroende på storlek)
olja, salt peppar

Gör såhär:
Sätt på pastavatten i en stor gryta. Dela champinjonerna på fyra. Tärna äpple och riv osten grovt. När pastan börjar koka så är det dags att även steka champinjonerna. Fräs på dem ordentligt i olja och salta o peppra. Ställ åt sidan tills pastan är klar. När pastan runnit av lite så blandar man helt enkelt ner champinjoner, äpple och ost. Lägg upp på tallrik och ät direkt efter att den blivit piffad med lite nymald svartpeppar*.

*Sambon hälsar att det blir ÄNNU godare om man även riven parmesan över. Men så är han också väldigt förtjust i ost.

För andra söndagen på mindre än en månad har det blivit surdegs-crumpets till frukost. Väldigt enkelt om man har en vete-sur i gömmorna och helt fantastiskt gott! Min favvo-topping på dessa små sega, runda, stekta bröd är färskost och marmelad. Smält smör är annars en klassiker! Fastnade för dessa gjorde jag redan under min tid i Australien. Men hemlagade är såklart godast!

Receptet kommer härifrån, men om man inte har en vete-sur så länkar jag till ett recept med jäst här. Jag har testat en gång med jäst och blev inte riktigt nöjd, så jag kommer fortsätta med suris-varianten framöver. Detta kommer helt klart bli en helg-tradition att hålla hårt i! Konservburkar där både locket o botten är borta funkar bra att steka dem i. Glöm bara inte att smörja dem väl! Jag kör med ringar som man tydligen ska steka ägg (!?!?) i. Tilläggas bör att de inte är köpta i Sverige. Här steker vi ägg utan ringar, eller hur?

I helgen var det premiärhelg i sommarstugan. Jag och min käre far jobbade hårt med att putsa, feja och vädra ut vintern ur husen. Lite tid för god mat, vin och prat fanns det såklart också. På vägen hem passade vi på att besöka den lokala fiskaren, och jag bunkrade upp med lite sikrom och abborrfiléer. Om ni har lite abborre (eller gös för den delen) i gömmorna tycket jag ni ska göra den här klassiska abborrätten:

Abborre på klassiskt vis

Panera abborrfiléerna i en blandning av ströbröd och vetemjöl. Glöm inte att salta och peppra ordentligt! Stek filéerna i smör. Häll sedan över en blandning av grädde och mjölk (grädde efter eget tycke och smak) och klipp över riktigt med dill. Låt gräddmjölken koka in lite. Servera sedan direkt med kokt potatis!

Av alla goda italienska rätter som finns, skulle jag för något år sedan inte välja Pasta ala norma på eget bevåg. Rätten är baserad på aubergine, och det är den grönsak jag gilllar allra minst. Gillade allra minst ska jag säga, nu har jag blivit vän med äggplantan! Min kära bror, som är superduktig på att laga pasta på italienskt vis (kan bero på att han har delat lägenhet med en sicilianska), bjöd mig på en underbar variant av “pasta a la norma” för ungefär ett år sedan. Min tveksamhet kom då på skam och jag lärde mig att aubergine kan vara gott om man tillagar den på rätt sätt. Rätt sätt är (återigen enligt min bror) att helt enkelt steka skiten ur den.

När jag nu dessutom hittat andra varianter av aubergine än den vanliga mörklila*, så var jag ännu mer sugen på att själv göra pasta a la norma. Jag fick såklart inte tag på siciliansk hård ricotta och kunde inte låta bli att slänga i lite zucchini också (den såg så ledsen ut och auberginen var så liten), men annars så var det som det skulle vara!

Tre saker är viktiga här: Använd riktigt bra krossade tomater (t.ex. Muttis eller Kung Markattas), använd pasta av bra kvalité (Gafarlo är en personlig favorit) och snåla inte på olivoljan. Gör du det är det svårt att misslyckas!

*Ica har en ekologisk tigeraubergine som är mycket ljusare i köttet och inte lika svampig i konsistensen som den vanliga mörka. I like!

“A la Norma” inspirerad pasta

350 g spagetti av bra kvalité
4-5 vitlöksklyftor
rejält med olivolja
1 (tiger) aubergine
1 Zucchini
1 burk krossade tomater
1 klick honung
salt o peppar
50 g pecorinoost
färsk basilika

Gör såhär:
Tärna auberginen och salta den, låt stå så att lite av vattnet dras ut. Tärna även zuccinin. Sätt på pastavatten i en stor gryta. Hacka 2 vitlöksklyftor fint, fräs dem i lite olivolja och tillsätt sedan de krossade tomaterna. Tillsätt en nypa socker och lite salt o peppar. Låt tomatsåsen puttra medan du tillagar resten. Skiva resterande vitlöksklyftor grovt. Låt dem fräsa i rikligt med olivolja, utan att de blir brända. Tag sedan bort vitlöken (oljan ska bara ta smak av vitlöken) och fräs auberginen länge, så den blir ordentligt gyllenbrun. Tillsätt zucchinin mot slutet. När grönsakerna är genomstekta och gyllene läggs dem på ett papper så att överflödig olja får rinna av. Koka pastan, smaka av tomatsåsen. När pastan är al dente häller man av vattnet, tillsätter tomatsås, aubergine och zucchini. Lägg upp direkt på tallrikar, strö över lite hackad basilika och strö över hyvlad pecorino. Ät och njut!