Den röda tråden

I fredags, under en trevlig middag hos vännerna A och A, uppstod en diskussion om den smörbrist som skapat rubriker ett tag. Vi funderade lite på hur det kom sig att det fortfarande fanns gott om grädde (tror det beror att det är mer lönsamt att göra grädde eller något sådant) när inget smör finns att tillgå. ‘

Då slog det oss! Man kan ju göra eget smör! Det är ju ingen ny idé, och efter en snabb sökning så finns det fler som tipsat om det i diverse bloggar och tidningar de senaste dagarna.

Så förutom att ge er “how to make your own butter” så kan jag även meddela svaren på de frågor vi hade i fredags. Hur lång tid tar det? Inte lång tid alls, 20-30 minuter beroende på hur mycket du vill fota samtidigt. Hur mycket smör får man per liter grädde? Jag fick ca 250 g smör från 6 dl grädde, så sisådär 420 g per liter. Blir det billigare/dyrare att göra eget smör? Jag körde på ekologisk grädde (o räknade på ekologiskt smör) och när jag handlade kostade smöret 83 kr/kg* och grädden 41 kr litern. Så lite dyrare blev det väl.MEN när valet står mellan hemgjort smör och inget alls, så är ju valet enkelt!

*Ja, det fanns faktiskt lite ekologiskt smör i butiken, men nu hade jag ju gett mig tusan på att göra eget!

Hemgjort smör

Grädde
salt

Gör såhär: Häll upp grädden i en stor bunke. Vispa tills grädden blivit till smörklumpar, och släppt ifrån sig vasslen. Jag hällde av en del vassle innan jag vispade vidare, så det inte skvätte så mycket. När smöret samlat sig i en klump så hälls vasslen bort. Häll upp kallt vatten i en annan bunke, och tvätta smörklumpen tills den inte släpper ifrån sig vassle mer. Torka av smöret och blanda i salt efter eget tycke. En halv tesked kan vara bra att börja med till 5 dl grädde.

Då det var nästan 25 år sedan jag gjorde smör sist så var det kanske bra med en omgång smörbrist för att få upp ögonen för det igen! Det är ju riktigt kul!

Så. Nu är det väl dags att jag fortsätter med min lilla serie mat på tur. Frukosten var ju bara ett litet smakprov och nu är det dags att ta fram det tunga artilleriet. Jag hade tänkt börja med en riktigt lyxig måltid. Vi hade ju vänner med under första dygnet och de var ansvariga för middagen första dagen. Då de bara skulle vandra två dagar/en natt så lovade de att de kunde bära lite extra mat.

De pratades om murrika och allt mumsigt som kunde lagas på den. Jag såg verkligen fram emot den måltiden. Sen gavs den idén upp och A pratade lyriskt om en egentorkad köttfärssås*. Det lät inte heller helt fel, och jag hejade glatt på. Men sedan dök det upp en bild på torkad sojafärs på facebook och jag började ana oråd. Från den från början utlovade mumsiga murrika-middagen blev det helt enkelt köttfärssås på sojafärs. Men med ett glas vin och chokladmousse till efterrätt var det ingen som klagade. Dessutom upptäckte vi hur smidigt det är med sojafärs (finns även som strimlor) när man är på tur. Fler rätter i denna tappning kommer nästa gång, jag lovar!

Sojafärssås på vandringsvis

till 4 hungriga vandrare
1 påse torkad sojafärs
olivolja
1 påse bolognesemix
vatten
1 skvätt rödvin (kan uteslutas)
500 g spagetti

Gör såhär: Koka upp vatten och tillsätt sojafärsen. Låt svälla några minuter. Fräs färsen i lite olivolja. Tillsätt bolognesemixen och vatten. Kanske oxå lite rödvin och extra kryddor? Låt koka 5-10 minuer. Koka under tiden spagettin på ett andra stormkök (bra tips!). Servera tillsammans med en kåsa rödvin och njut av en avklarad vandring.

*För er som fortfarande funderar på att göra den där hemtorkade köttfärsen så finns receptet här.

Nu har det visserligen blivit något svalare igen, men fortfarande är det mer lockande att äta frukt än mat. Sicken tur att jag (ehum, vi) fått en så fin skål - en Spillkum heter det visst - av min fantastiskt duktiga syster. När det blir svalare igen så kan den även användas till att vispa ihop en omelett, eller varför inte frukostpannkakorna?

Jag gör gärna lite mer reklam för hennes keramikblogg. Nu när hon är färdig keramiker och allt (hipp hipp hurra!) tar hon säkerligen glatt emot en massa beställningar! Men kanske inte just på sådana här spillkumer (eller vad de nu kan heta i plural), för hon skvallrade om att hon hade 500 att dreja i sommar.

Helt plötsligt blev det vår. Och inte vilken vår som helst, utan med varmt och soligt väder. Sådär så jag redan skrämt linköpingsborna två gånger med mina vita håriga ben!

Och vad passar inte bättre med glass? Bosse premiären är redan avklarad, något senare än föregående år. Men för att göra våren lite extra bra så har producenterna av min favoritglass, Sänkdalens gård, släppt fler smaker ute i butikerna.

Deras chokladglass har varit en stående favorit här hemma, men vips så står det både jordubbs- blåbärs- och lakritsglass från Sänkdalen i frysdisken! Det slank med både blåbär och lakrits hem sist jag var och handlade. Efter noga genomfört smaktest kom jag fram till att båda var fantastiskt goda, men lakritsglassen blev nog ändå favoriten. Och det bästa är att jag får ha den helt för mig själv!

Inte nog med att de gör fantastiskt god glass som är KRAV-märkt, de kommer ju i så fina burkar också. Passa på att testa om ni har chansen. Alla återförsäljare finns såklart på deras hemsida.

Nog för att vi äter mycket god mat här hemma, men gårdagens middag tror jag är svårslagen. Hemma lite sent efter jobbet överraskade fina mannen med där här fiskkakorna, från allas vår Hemmafru, Lotta Lundgren. Vi mmm:ade och njöt i fulla drag och konstaterade att hennes kokbok är ett måste som gemensam julklapp (det var nog framförallt jag som konstaterade det i och för sig)!

Ibland är det bara att lägga ner alla sina försök att själv hitta på fiffiga rätter och njuta av att andra är så bra på just det!

Bondens marknad brukar vara lördags-höjdpunkten under några höstveckor, men i år har jag inte lyckats gå en enda gång. Förrän idag. Då det dessutom var årets sista marknad så gällde det att passa på och handla alla favoriter på en gång. Ett stort lass med broccoli, savojkål, polkabetor, majs, och tomater (både små delikatesstomater och härliga italienska mat-tomater) hamnade i kassarna. Dessutom blev det ägg, ostkaka och isterband som fick jag med mig. Det var nästan lite svårt att få med mig hem all mat.

I vanliga fall så brukar vi ju göra veckoplaneringen innan vi åker och handlar. Den här veckan får vi göra tvärt om! Förutom de självklara och klassiska isterbanden med dillstuvad potatis så tar jag tacksamt emot tips! Speciellt vad jag ska göra med massor av majskolvar, savojkålen, betorna och tomaterna. Så, passa på att hälpa till med veckoplaneringen!

Vi fick otroligt många fina present på vår bröllopsdag, men en present gjorde mig lite mer rörd än de andra. När jag öppnade presenten från fina lillasyster var tårarna på väg igen (ja, jag är blödig). Jag kan bara vara stolt storasyster och länka till hennes keramikblogg.

Kärlek på alla håll och kanter samtidigt. “Lotta älskar Fredrik älskar Lotta” står det, för er som är lite närsynta precis som jag.

Vissa säger att man ska spara det bästa till sist. Det tycker jag är dumt. Man kan ju råka inte hinna med (eller inte orka med om det gäller mat) det sista och då är det ju rent av korkat att ha sparat det. Dessutom ska man ju ta hand om det viktigaste först och ibland kan det viktigaste även vara det bästa. Som när det gäller glass.

Glass är gott. Glass kan vara väldigt gott. Italiensk Gelato kan vara fantastiskt god. En snabb sökning på det världsomspännande nätet visade att skillnaden mellan gelato och vanlig glass är att gelaton innehåller mindre fett, mindre luft och serveras lite varmare. Att den sedan avnjöts i solen i Venedig/Florens/Rom gör det ju bara ännu bättre.

Våran bibel under resan hette Lonely Planet. Till min förtjusning så gav den inte bara information om alla “Must see”, man fick även en trevlig “Top 5 Gelaterias” i alla större städer vi besökte. Många glassar var goda, men allra godast var de vi snokade upp med bibelns hjälp! På tredje plats kommer alla andra glassar vi åt, MEN:

På andra plats kommer glassen vi åt i Bolonga. Vi undrade lite var guideboken tog oss när vi strosade genom tomma gator, men så kom vi fram till “La Sorbetteria Castiglione”. Den förväntade kön uteblev, men det kan ha berott på studenternas frånvaro i staden. Här testade jag deras berömda choklad-hasselnötsglass samt någon typ av vanilj och semesterns eviga följeslagare! Fantastiskt goda alla tre måste jag säga. Bonus för de fina kexen med logotypen tryckt.

På första plats kommer gelaterian vi hittade i Rom, och dit vi även återvände för vår dagliga glass-fix. Hit traskades det inte målmedvetet, utan vi sprang rätt på stället! Av kön att döma drog vi slutsatsen att stället var populärt (men jag hade ju läst på och insåg sedan att den var med på Roms topp-5 lista). På Gelateria Giolitti var det betala först, beställ sen, och gärna i ett rasande tempo, som gällde. Och jag måste säga att första dagens framhastade kombination med Mörk choklad (gudomlig), björnbärssorbet och citronsorbet var den allra allra bästa! Men deras pistage gick inte heller av för hackor. Enda smolken i bägaren var värmen som gjorde att man fick äta väldigt snabbt, speciellt när man försöker fota också! Extra bonus för de chokladdoppade rånen.

Fortsättning följer med fler matupplevelser

Det är verkligen stiltje här på bloggen nu. Kom på mig själv med att förutom att mina egna blogginlägg tryter så har jag knappt tagit mig tid att läsa mina favortitbloggar på sistone. Jag ska skärpa mig på båda fronterna.

Jag har i alla fall hunnit med en sväng på den internationella Matfestivalen, som kuskar runt i Sverige och nu hamnat i Linköping (sista dagen idag). Mumsiga crêpes till lunch, franska ostar, saftiga körsbär, mumsiga kanderade nötter och ett gäng oliver blev resultatet av besöket. Tur att jag bara han med ett lunch-besök, annars hade jag nog länsat fler stånd. Det är alldeles för trevlig att ströva runt och prova en stor del av det europeiska köket!

Väl hemma igen efter skidsemestern i Aosta-dalen (Gressoney närmare bestämt) har den stukade handen läkt så pass att jag kan använda tangentbordet någorlunda bekvämt igen. Åkte snowboard gjorde jag såklart hela tiden! Detta trots att att envetet snöoväder försökte stoppa oss de sista dagarna. Förutom skid- och snowboardåkning så har veckan bestått av goda öl i solen (den lilla vi fick) samt mycket och god mat. Tyvärr så fotades maten knapphändigt, så ni får stå ut med en liten beskrivning utan bilder denna gång.

Bland höjdpunkterna så finner vi gnocchin på Rifugio Guglielmina (men även deras lasagne är toppen) och en fantastisk pasta carbonara på La Tana del Lupo. Det sistnämnda stället bjöd även på systemets mest galna och energiska ägare samt en fantastisk utsikt från solstolarna. När man är i Aosta-dalen är man även tvungen att äta Zuppa Valdostana (eller Aosta-soppa som jag kallar den). Den består av kål, bröd och en ansenlig mängd ost i en klar buljong. Låter lite konstigt, men är en riktigt god och framförallt mättande måltid efter några timmars åkande. Här kan man också börja ana denna del av Italiens förkärlek till ost. Mycket ost. Förutom den ostfyllda soppan så kan man få polenta med ost (här kan vi snacka mättande!) stora ravioli i ostsås och lasagne som innehåller mer ost än annat. Såklart så får man alltid lite parmesan att pudra över.

Förutom de stora mängderna ost så började vi även med den trevliga ovanan att doppa vitt bröd i olivolja (och balsamvinäger). En farligt beroendeframkallande anrättning som säkerligen kommer anammas här hemma också. Med mig hem har vi några flaskor vin från orten, lite salami från den lokala butiken samt en massa inspiration till de fantastiskt goda, men även enkla pastarätterna som jag tycker är så typiskt för Italien. Allt du behöver är bra råvaror och lite tid!