Den röda tråden

Köttfärssås och spaghetti känns ju inte så spännande. Ibland kan man nästan få för sig att det är en svensk nationalrätt och inte italiensk. Lammragú med papardelle låter ju lite roligare! I jakten på inspiration till min ragú fann jag dessutom att pasta bolognese heter just det överallt förutom just i Bologna, där rätten heter heter just ragú. Och serveras med tagliatelle dessutom! Den här varianten skulle då heta något som Papardelle con ragú d’agnello. I vilket fall så blev den fantastiskt mustig och god och tricket ligger i att låta den puttra så länge du bara orkar! En vardagskväll i vårt kök orkade vi bara en timme, men det räckte bra.

Lammragu med Papardelle

4-6 port
500 g lammfärs
1 liten palsternacka
2 små morötter
1 stor gul lök
4 vitlöksklyftor
2 skivor rökt skinka
2-4 dl rött vin (jag hade bara två dl och tog resten vatten)
1 msk fond
3 msk tomatpuré
en nypa socker
salt
peppar

350-500g papardelle (beroende på hur många som ska äta just nu)

Parmesanost till servering

Gör såhär:
Skala och hacka den gula löken. Riv palsternacka och morot grovt. Finhacka vitlöken alt riv den på litet rivjärn. Fräs lammfärsen, gärna i en gjutjärnsgryta. Låt grönsakerna fräsa med de sista minutrarna. Tillsätt skinkan som skurits i små tärningar samt vin, vatten, fond och tomatpuré. Låt puttra under lock minst en timme. Om det sedan är för mycket vätska (den ska vara tjock) låt grytan reducera lite, om den är allt för tjock kan du tillsätta lite mer vatten. Smaka av med socker, salt och peppar.

Koka pastan aldente. Lägg upp pasta, ragu och strö till sist över riven parmesan! Ät, njut och längta till Italien!

Är det något jag är dålig på att laga och nästan lika dålig på att äta, så är det klassisk svensk husmanskost. Det kan bero på att under de år jag själv lagat mat så har vi blivit överösta av spännande influenser från hela världen. Den svenska maten (sill och lax på alla sätt undantaget) har känts lite tråkigt.

Nu verkar husmanskost vara på tapeten igen. Flera vänner talar varmt om Leif Mannerströms bok “Husmanskost” och ICA har ju kommit ut med en bok där de klassiska landskapsrätterna fått ny tappning. Och jag har också fått ge med mig. Med all den fina kalvfärsen vi har i frysen så har jag nästan känt mig tvingad att testa på Wallenbergare! Efter en sväng på internet så kunde jag konstatera att det skulle gå åt mycket grädde, att jag fick blanda ihop “fyra kryddor”, att biffarna skulle vändas i ströbröd samt att de skulle stekas lätt för att bibehålla ljus färg. Att vissa menar att färsen skulle malas (upp till tre gånger!) i en fin köttkvarn, helst bestå av innanlår samt att ströbrödet skulle bestå av färskt vitt bröd struntade jag i.

Sambon supportade med fantastiskt potatismos, kokade ärtor och dukade fram den hemkokta lingonsylten. Vips så hade vi en fantastisk söndagsmiddag!

Wallenbergare

6-8 portioner
600 g kalvfärs
4 äggulor
4 dl vispgrädde
1 tsk salt
1-1,5 tsk fyra kryddor*
1 krm svartpeppar
ströbröd
smör till stekning

*två delar vitpeppar, två delar mald muskot, en del kryddpeppar, en del malda nejlikor

Gör såhär:
Sätt ugnen på 150 grader. Se till att alla ingredienser är väl kylda. Lägg färsen i en stor bunke, tillsätt äggulorna och kryddorna. Vispa ihop med en elvisp. Tillsätt grädden sakta genom att hälla den i en smal stråle samtidigt som du fortsätter vispa. Här är det bra med en hjälpande hand. Forma biffar, lägg dem på en tallrik med ströbröd och strö ströbröd på ovansidan också. Smält smör i en stekpanna. Stek biffarna på låg värme, några minuter på varje sida, så de bara blir ljusbruna. Lägg över dem i en form och låt steka klart i ugnen ca 10 minuter. Servera med potatismos, ärtor och rårörda lingon/lingonsylt.

Nu när snön smält och solen skiner tyckte även vi att det var dags för gillpremiär! Ur frysen kom snabbt två färdigknådade burgare fram (Ullälva-kalven såklart) och sambon plockade fram grillen från förrådet. Tillsammans med bacon, guacamole, mozzarella och grillade grönsaker blev det en mycket lyckad grill-premiär. Men vi åt inomhus. Nån måtta får det vara!

P.S. Den soliga påskdagen bjöd även på glass-premiär på Bosses Glassbar. Öppnandet av Bosses Glassbar är helt klart den officiella starten på våren! En titt i arkivet visar att förra årets Bosse-premiär också gick av stapeln den 4:e april. Det var som tusan!

Frikadeller har tidigare inte lockat mig särskilt mycket. Idén att koka köttbullar i stället för att steka dom har helt enkelt känts… tråkigt. Sedan så testade jag hemmafruns lammfrikadeller, vilka gjorde en stor succé. Så stor succé att jag blev väldigt sugen på att göra frikadeller igen. Med all kalvkött vi nu har i frysen kändes det naturligt att använda kalvfärs denna gång. Liten variation på temat, med samma storartade succé. Enligt undertecknad i alla fall, för jag får faktiskt ha dem för mig själv hela veckan!

Kalvfrikadeller i syrlig tomatsås

4-5 portioner

500 g kalvfärs
2 nävar färsk basilika
0,5 dl ströbröd
drygt 1 dl riven parmesan
1-2 msk grädde
salt, peppar

2 tetror passerade tomater
4 vitlöksklyftor
lite olivolja
saften och skalet av en stor citron
2-3 tsk honung
salt, peppar

Gör såhär: Hacka basilikan fint och blanda allt till färssmeten. Rulla till små frikadeller (eller större om tålamodet tryter). Hacka vitlöken fint och fräs någon minut i olivolja. Tillsätt de passerade tomaterna och låt puttra någon minut. Riv skalet av citronen och tillsätt det samt saften. Låt puttra någon minut till. Smaka av med honung, salt och peppar. Lägg försiktigt ner frikadellerna i tomatsåsen och koka ca 10 minuter (beroende på storlek). Servera med pasta och en god sallad. Riv över lite mer parmesan och strö över lite nymalen svartpeppar!

Jag måste utfärda en liten varning: Det kan bli många älg-recept framöver. Det beror till viss del på att älg är väldigt gott. Men de två största anledningarna är 1) efter en middag hemma hos far häromveckan kom vi hem med drygt 10 kg älgkött och 2) en kvarts kalv är annalkande, vilket kräver lite frysutrymme (mer om det senare).

Så, efter denna lilla varning så kommer här ett recept på, hör och häpna: Älgfärsbiffar! Anledningen till den lite annorlunda titeln på inlägget är att biffarna lagades EFTER den egentliga middagen. Efter ett besök i grannstaden var vi för hungriga för att ställa oss och laga mat när vi väl kom hem. Istället blev det hämtmat från kolgrillsbaren i närheten. Gott som det är så blev det inget över till matlådor och i kylen låg ett tinat paket älgfärs. Sagt och gjort så lagades dessa biffar på mätt mage, och de blev klart mycket bättre än de jag hafsat ihop om jag varit hungrig!

Älgfärsbiffar med lingon och grönpeppar

4-5 portioner
500 g älgfärs
0.5 dl ströbröd
1.5 dl mjölk
1 gul lök
1 dl lingonsylt
1 tsk worchiestersås
10-15 grönpepparkorn
ca 1 tsk salt
svartpeppar
smör till stekning

1 msk mjöl
2.5 dl vatten
1 msk soja
0.5 dl vispgrädde

Gör såhär:
Häll på mjölken på ströbrödet och låt svälla. Under tiden hackar du löken och krossar grönpepparkornen i en mortel. Blanda alla ingredienser till färssmeten. Tillaga en klutt färs i micron för att testa om kryddningen är bra! Stek biffarna några minuter på varje sida, kanske behöver du göra det i omgångar. I så fall lägger du tillbaka alla biffarna i pannan när alla fått stekyta. Pudra över mjöl och häll på vattnet och skaka om biffarna lite så att allt mjöl löses upp i vattnet. Tillsätt soja och grädde och lått puttra några minuter. Smaka och krydda ev med lite mer salt och peppar. Servera med ris, potatis eller något annat du hittar i skåpen!

Det snöar riktigt ordentligt igen, till och med här nere i söder. Jag gillar verkligen snön, men önskar att den kunde spridas lite mer jämnt över vintrarna istället för att allt kommer nu och vi får fem gröna vintrar på rad sen. Men nu när vintern verkar stanna ett tag till så är det bara att stoppa undan planerna för vårinspirerad mat och fortsätta med den rejäla maten. Lasagne gör vi ganska ofta här hemma och försöker variera oss en del med köttfärs, kyckling, viltskav och vegetarisk. Här är en ganska klassisk variant med en helt oemotståndlig köttfärssås och en bechamelsås med spenat och getost. Det kan ju bara inte gå fel!

Köttfärssåsen blir som godast om den får puttra riktigt länge, och blir nästan godare om den får stå över natten. Gör gärna en dubbel sats och frys in! Veckosallad är väldigt gott till, och passar också bra såhär på vintern.

Köttfärslasagne med spenat och chevré

Köttfärssås
300 g nötfärs
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
3 stjälkar blekselleri
2 morötter
500 g krossade tomater
2 dl rött vin
10 st basilikablad
2 msk rapsolja
2 tsk salt
1 nypa socker

Gör såhär:
Finhacka lök och vitlök, skär sellerin i tunna strimlor, skala och riv morötterna. Bryn nötfärsen i oljan och finfördela den, tillsätt lök, morötter och selleri och låt detta fräsa med. Tillsätt tomater, vin, basilika, salt och socker och låt puttra minst 30 minuter.

Béchamelsås
2 msk smör
2 msk mjöl
7 dl mjölk
200-300 g hackad spenat (fryst)
100 g chevré
salt, peppar

ca 300 g lasagneplattor
parmesanost

Gör såhär:
Smält smöret i en kastrull. Tag av kastrullen av värmen, vispa ner mjölet och tillsätt lite av mjölken under omrörning. Sätt tillbaka kastrullen på plattan, tillsätt resten av mjölken under omrörning, låt koka upp och sjud sedan några minuter. Lägg i chevrén och den frysta spenaten och låt allt smälta. Smaka av med salt och peppar.

Bred ut lite béchamelsås i botten på en ugnsform, lägg på ett lager lasagneplattor. Varva sedan köttfärssås, béchamelsås och plattor, avsluta med béchamelsås och riv över parmesan. Grädda i 225 grader ca 40 minuter. Låt gärna stå ett tag innan servering.

Vad är väl ett julbord utan köttbullar? Hemlagade är såklart godast och när man har en sambo som är en fena på att trilla de små bullarna är det bara att tacka och ta emot. Vi använder oss av det här receptet (de är ju trots allt godast), gör dom julbordssmå och låter dom stekas i ugnen. Nu får de lugnt bo i frysen fram till julafton.

Kvällen då jag och min sambo träffades (en gång för länge sedan) hade jag bjudit in mig själv till honom på middag. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men inte bangade han inte! Med tanke på resultatet så gjorde han också riktigt bra ifrån sig. Och hur kan man egentligen misslyckas när man bjuder på dessa biffar? Vi har lagat dem otaliga gånger därefter och tycker de är lika goda varje gång. Kanske är nostalgin kryddan som gör dom extra speciella?

Fetaostbiffar med oliver

4 portioner
400 g nötfärs
1 gul lök
1-2 klyftor vitlök
100 g oliver (jag hade inga oliver idag, så det blev soltorkade tomater istället)
1 ägg
salt, peppar
100 g fetaost

Gör såhär:
Hacka lök, vitlök och oliver. Blanda med färsen och tillsätt ett ägg. Salta och peppra. Dela färsen i åtta delar och platta ut till en tunn rundel. Skär fetaosten i tärningar och lägg en bit på varje rundel. Vik ihop varje rundel så att fetaosten göms och forma till en biff. Stek i smör. Servera med pasta eller bulgur, en härlig sallad och en yoghurtsås. Varför inte göra en Tsatsiki?