Den röda tråden

- bakning, matlagning och andra spontana infall

Den röda tråden

Posts Tagged ‘vardagsmat’

Ljummen nudelsallad till de ständigt återkommande fiskkakorna

I perioder läser jag många matbloggar. Under mer stressiga perioder läser jag ett fåtal matbloggar. Mina favoriter. De som skriver sådär underfundigt-roligt-galet-snyggt så jag sitter och fnissar för mig själv i soffan. De som har fina bilder som jag dreglar över. De som verkar vara fantastiska personer som jag nästan tror jag känner. (De finns som länkar här till höger) Jag lagar dock ganska sällan maten som inläggen handlar om. Inte för att de inte tilltalar mig, men jag har så svårt att följa recept. Istället använder jag dem som inspiration och spinner iväg någon helt annan stans. Men såklart finns det undantag som bekräftar regeln. Fiskkakorna på Lotta Lundgrens blogg (och som nu finns med i hennes fina kokbok) var jag lyrisk över redan första gången de lagades här hemma. Nu har jag hunnit med två omgångar till och dessutom köpt panko att panera i. Så vad gör man när rätten är såhär fulländad?

Man leker med tillbehören såklart!

Nudelsallad till fiskkakorna

Ljummen nudelsallad

2 portioner
1/3 gurka
2-3 morötter (ganska små)
1 näve machésallad
1/4 granatäpple
1 näve ärtskott
1 msk risvinäger (elerl mirinvin)
1 msk saké
1-2 tsk sesamolja
salt/fisksås efter behag
100 g vetenudlar (eller glasnudlar)

Gör såhär: Skala morötterna, skär tunna långa remsor med potatisskalare el mandolin. Kärna ur gurkan och skär även den i tunna remsor. Blanda risvinäger, sake och sesamolja, smaka av med fisksås/salt. Blanda morot och gurka med dressingen och låt stå medan resten av maten tillagas. Tag sedan ur kärnorna ur granatäpplet. Koka nudlarna och blanda dem sedan med morötterna, gurkan, salladen och ärtskotten. Dekorera med granatäpplekärnor. Servera med fiskkakorna!

Ett litet middagstips!

Nog för att vi äter mycket god mat här hemma, men gårdagens middag tror jag är svårslagen. Hemma lite sent efter jobbet överraskade fina mannen med där här fiskkakorna, från allas vår Hemmafru, Lotta Lundgren. Vi mmm:ade och njöt i fulla drag och konstaterade att hennes kokbok är ett måste som gemensam julklapp (det var nog framförallt jag som konstaterade det i och för sig)!

Ibland är det bara att lägga ner alla sina försök att själv hitta på fiffiga rätter och njuta av att andra är så bra på just det!

Jordärtskockssoppa - säg det fort tre gånger!

Varje gång jag tittar ut genom fönstret dessa dagar så blir jag alldeles glad, för det är så fint med all snö. Många klagar på snön i dessa tider, men jag blir bara barnsligt glad. Jag har alltid gillat snö och kommer nog alltid göra det. Möjligen får jag äta upp det den dag jag blir stor, flyttar till hus och får skotta, men jag återkommer i så fall.

Det kan trots allt vara trevligt att ha en soppa att värma sig med dessa kalla dagar och då vi ätit våra favoritsoppor lite väl många gånger i höst så var det dags att testa något nytt. Det var också på tiden att stifta bekantskap med en ny rotfrukt, jordärtskockan. Först gick tanken till kronärtskocka (inte rätt) och sedan så gjorde jag en tankevurpa och förknippade dem med rotselleri. Men de ser inte alls ut som en jordig hjärna. Kronärtskockan är ganska liten, knölig och svårskalad. Lite som ingefärsroten. Lite snabbt googlande ger mig informationen att växten är en blomma, besläktad med solrosen och att rötterna (knölarna) lagrar inulin istället för stärkelse. Till den uttömmande informationen tillägger jag att det går alldeles utmärkt att laga soppa på! Receptet är hämtat från en gammal Jamie Oliver-bok med bara smärre förändringar (som att ett par palsternackor följde med)

Jordärtskockssoppa

Jordärtskockssoppa

4-5 portioner
500 g jordärtskockor
2-3 stora potatisar, eller 5 små
2 små palsternackor
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1-2 tsk torkad timjan
2 tärningar grönsaksbuljong
1 liter vatten
150 g mascarpone ost
salt, peppar

Hassenötter till servering

Gör såhär: Skala och tärna alla rotfrukter, skala och hacka löken och vitlöken. bryn löken i lite smör och tillsätt sedan rotfrukterna och fräs någon minut till. Tillsätt vatten, buljongtärningar och timjan. Låt koka ca 30 minuter tills alla rotfrukter är mjuka. Mixa soppan slät och tillsätt mascarponen. Låt koka upp igen så att osten smälter. Smaka av med salt och peppar och strö över hackade hassenötter vid servering. Njut gärna med frasiga baguetter.

Ingen helg utan älg!

Ni kan ju bara tänka er hur trött man var på de orden (och den där älgen) när man som liten fick älgstek till söndagsmiddag IGEN. Att man sedan fick köttbullar på älgfärs, sjömansbiff på älg och gryta på älg var inget man riktigt uppskattade då. Tur då att man kan ändra sig. Nu bär jag hem älgkött från fina pappa med ett leende på läpparna.

Mantrat “ingen helg utan älg” har till och med blivit en receptsamling med de bästa recepten från släktens kvinnor. För männens bidrag lyser med sin frånvaro. Man kanske får ta och göra en uppföljare? Men hur ska man då kunna slå den fantastiska fina omslaget, ritat av bonussystern, där älgarna själva utgör just ordet älg!

Stinggryta

Nej, en brun gryta med mycket sås gör sig inte så bra på bild på en tallrik…

Den här grytan är den mest lagade (av mig vill säga), och den mest snabblagade i hela receptsamlingen. Och för att komma från en väldigt traditionell släkt, så är riktigt mycket fart i den!

Stinggrytan

4 portioner
400 g älgkött i strimlor (eller lövbiff om du inte får ta på älg)
1 msk curry
2 msk smör
1 msk soja
1(-2) tsk sambal oelek
2 vitlöksklyftor
1-2 dl vispgrädde
1-2 dl vatten
0.5 buljongtärning
salt, peppar

ris, morötter, purjolök till servering

Gör såhär: Bryn köttet tillsammans med curryn. Tillsätt övriga ingredienser och låt koka ca 5 minuter. Smaka av med salt och peppar. Servera med ris samt morötter och purjolök som bara touchat kokande vatten.

Nu är det dags att dela med sig

Här kommer en lasagne, som länge varit en återkommande favorit. Man kan fråga sig varför jag då inte tidigare delat receptet med mina läsare. Ville jag hålla det för mig själv kanske? Nej, svaret är nog att den har lite svårt att fastna på bild. Idag jagade jag den som värsta paparazzin, men den var fortfarande lite svårfångad. Ni får hålla till godo med bilden som blev.

Nog för att jag tjatat om genuin Italiensk mat på sistone, men den här gången får Italienarna faktiskt ursäkta. Den här lasagnen är inte autentisk italiensk, har influenser från flera världsdelar men den här gången bryr jag mig inte! Receptet kommer från början från viktklubb, så om man vill känna sig lite nyttig passar det också bra. Men framförallt är den helt fantastiskt god.

Då jag helst köper ekologisk kyckling, och då blir det framförallt hel kyckling, så brukar jag passa på att använda resterna från den ugnsgrillade kycklingen. Man kan såklart ta en färdiggrillad kyckling också. När jag var i full färd att röra ihop fyllningen kom jag att tänka på att det förmodligen är lika gott att äta fyllningen till ris eller klyftpotatis. Säg till om ni testar!

Kycklinglasagne

Ett hörn av den goda, men svårfotograferade lasagnen

Kycklinglasagne

6 portioner
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 zucchini
1 paprika
2 tetror/burkar krossade tomater
1-2 tsk curry
1-2 tsk ingefära
1 dl mango chutney
köttet från en halv stor bosarpskyckling (eller en hel färdiggrillad)
250 g keso
50 g riven ost
ca 1/2 paket lasagneplattor

Gör såhär: Hacka lök och vitlök. Strimla paprika och zucchini. Hetta upp olja i en stor stekpanna, fräs ingefära och curry en kort stund och tillsätt sedan löken och grönsakerna. Låt fräsa några minuter. Tillsätt sedan de krossade tomaterna (spara en liten skvätt till botten av lasagnen) och mango chutneyn. Låt koka några minuter och tillsätt sedan kycklingen som delats i mindre strimlor. Smaka av med salt o peppar om det behövs. Börja med den sparade tomatkrossen i botten av en långpanna (gärna med teflonyta) och lägg ett lager med lasagneplattor. Lägg sedan på en tredjedel av kycklingröran och hälften av keson. Fortsätt med ytterligare ett lager plattor, kycklingröra och keso. Avsluta med plattor, det sista av röran och toppa till sist med den rivna osten. Grädda i 30 minuter i 225 grader. Låt gärna stå en liten stund i rumstemperatur när den är klar. Om du inte är alldeles för hungrig vill säga!

Oväntad soppa av en (f.d) majshatare

Majs smakar bajs. Det är inte bara ett mantra jag hade som liten. Det är något jag fortsatt hävda väldigt länge. Lite för länge skulle vissa säga. Sedan så fick jag krypa till korset och medge att grillade majskolvar med smör faktiskt smakade väldigt gott. Ett tag efter detta så kunde jag även tänka mig burkmajs, vid mycket speciella tillfällen vill säga. Men från denna ganska tveksamma inställning till majs, så var steget oväntat litet till att jag skulle ställa mig och laga majssoppa. En soppa nästan helt baserad på majs alltså. Det som fick mig att dra iväg såhär hejdlöst var framförallt att jag hittade finfina majskolvar på bondens marknad förra helgen. Dessutom var det dags för en ny favoritsoppa här hemma.

Att toppa soppan med chorizo-smul gjorde verkligen pricket över i:et. Färsk koriander hade nog suttit finfint i soppan, men det får vi testa en annan gång.

Majssoppa

Majssoppa med smak av chili och koriander

ca 6 portioner
4 majskolvar (gärna färska, förkoka dem då 40 minuter)
1 gul lök
2 stora vitlöksklyftor
2 tärningar grönsaksbuljong
1- 1.5 liter vatten
2 dl creme fraiche
1-2 tsk sambal oelek
1 tsk malen koriander
gurkmeja
salt och peppar
färsk koriander/chiliflakes till servering
chiliflakes

100 g chorizo

Gör såhär: Skär bort majskornen från kolvarna. Hacka lök och vitlök. Fräs löken i lite olja tillsammans med sambal oelek. Tillsätt majsen, buljongen och en liter vatten. Låt koka ca 10 minuter. Mixa soppan slät och späd med mer vatten om den känns tjock. Smaka av med mer koriander, salt och peppar. Tillsätt cremefraichen och låt den smälta ner i soppan. Pudra i lite gurkmeja för att få en lite mer majs-färg på soppan. Skär chorizon i små tärningar och knaperstek den i sitt eget fett (starta med kall stekpanna). Låt rinna av på lite hushållspapper. Häll upp soppa, toppa med chorizotärningar och strö över lite chiliflakes eller varför inte färsk koriander. Bröd till är ju aldrig fel!

Långlagat - bättre sent än aldrig!

Jag har på senare tid (säg de senaste åren) börjat uppskatta grytor. Så länge de inte innehåller massa saggiga grönsaker vill säga. Det klarar jag fortfarande inte och kommer nog aldrig att göra. Stekar är en annan favorit såhär på hösten, men även annat som tillagas länge i ugnen, som hel kyckling. Allt detta har för mig varit helgmat. Den enda gången det finns (läs fanns) tid att ha maten i ugnen under flera timmar. Men nu har även jag upptäckt metoden att långlaga och tro mig, det kommer upprepas många gånger under vinterhalvåret. Tricket är att sätta ugnen på riktigt låg värme (sisådär 80-90 grader) och tillaga maten under hela dagen man är på jobbet/skolan. Väl hemkommen så finns där en smaskig stek, gryta eller annat gott. Jag värmde upp med vinkokt högrev för några veckor sedan, och nu var det dags för en klassisk chorio-gryta i ny tappning.

Chorizogryta

Grytan görs traditionellt på älg i det Hellströmska hemmet, efter ett noga angivet recept. Jag hade varken älg eller recept, men det blev bra ändå. Man kan såklart även laga den på traditionellt sätt genom att låta grytan koka på spisen ett par timmar.

Långlagad chorizogryta

4-6 portioner

500 g grytbitar av nötkött/älg
smör (att steka i)
salt o peppar
1/2 burk kalamataoliver med kärnor
ca 10 soltorkade tomater (vakuumpackade fungerar bra)
4 vitlöksklyftor
ca 2-3 dl förvälld blandsvamp - alt champinjoner
100 g chorizo (valfri styrka)
2 msk soja
1 msk viltfond
2 msk tomatpruré
Vatten
En skvätt grädde

Gör såhär:
Bryn grytbitarna i smör i en gjutjärnsgryta eller stekpanna (för då sedan över bitarna till en ugnssäker gryta), salta och peppra. Tillsätt oliver, soltorkade tomater, svamp och vitlöksklyftorna (hela). Pytsa även i soja, fond och tomatpuré och fyll på med vatten så det nästan täcker köttet. Sätt in grytan i ugnen på 80-90 grader och gör sedan något annat i 8-9 timmar. Sätt sedan grytan på spisen och reducera bort en del av såsen genom att koka grytan kraftigt utan lock. Under tiden kan man passa på att koka ris/matvete/potatis. När grytan har en önskad konsistens tillsätts chorizon i skivor och låt den bli varm. Häll i en skvätt grädde och smaka ev av med salt och peppar.

Har du sett herr Kantarell?

Det har jag! Och hela släkten kantarell med honom! Jag tänker såklart inte tala om svampstället, men kan hålla med i pappas beskrivning när han såg “ett hav av kantareller”.

Kantarelljakt

Många kantareller helt enkelt

Så, vad gör man med ett hav av kantareller? Såklart kan man förvälla och frysa in en hel del, men sedan så måste man ju få frossa också. Vi fick så många fina uppläggningsfat i bröllopspresent och jag har länge tjatat om att äta mer mat på fat. Så, jag ger er kort och gott: kantarellpasta!

Kantarellpasta

Kantarellpasta

4 port
4 portioner spaghetti
ca 2 liter rensade kantareller (eller så mycket du har samvete att ta)
3 scharlottenlökar
1.5 dl grädde
salt
peppar
persilja
parmesanost

Gör såhär: Skala och skiva scharlottenlöken, fräs den mjuk i smör och lägg åt sidan. Dela de stora kantarellerna och lägg alla i torr panna. Låt vätskan koka bort och tillsätt sedan en rejäl klick smör. Fräs kantarellerna, salta och peppra och tillsätt löken mot slutet. Häll sedan över grädden och låt koka in någon minut. Koka under tiden spaghettin och blanda sedan med kantarellfräset. Lägg upp på fint fat, strö över grovhackad persilja och riven parmesan. Kanske behövs det en sväng till med pepparkvarnen?

Pytt-i-panna

Pytt i panna

Namnet på rätten talar ju för sig själv. Man tar lite ditt och datt som man har hemma, vilket blir en pytt. Pytten steker man sedan i en panna. Sedan får man gärna servera ägg och inlagda rödbetor till.

Eller; så kan man göra som min käre far. Man kan laga pyttipanna som vilken rätt som helst där man följer recept. Då hackar man gul lök som bryns försiktigt. Man tärnar den överblivna älgsteken från helgen (eller tar helt sonika en bit älg ur frysen enkom för pyttipannans skull), samt Tillmans falukorv*. Till sist tärnar man kokt potatis, som gärna den får vara kvar från söndagsmiddagen. Annars blir det här en lite väl avancerad rätt. Så steker man köttet och potatisen tillsammans med löken. Saltar och pepprar försiktigt och serverar sedan med stekt ägg och rödbetor.

Om man gör på det sätten kan man till och med imponera på italienare till den milda grad att man får ta med sig råvarorna till Italien och laga rätten på plats. Det tycker jag är imponerande!

Nu verkar ju jag inte vilja imponera på varken italienare eller andra utlänningar, för jag gjorde just pyttipannan till den rensa-kylen rätt den så ofta är. Framförallt blev potatisen bryskt utbytt mot zucchini och korven var en bit mumsig chorizo. Och visst ser vi rödlöken konkurerra ut den gula brodern helt. Så blev det också bara nästan lika gott som pappas.

*Pappa säger att även Tillmans falukorv börjar tappa stinget. Alltså ingen privatimport från Bollnäs längre. Falukorven från “Britta o Lennarts nära kött” i Norsholm är ett gott alternativ.

Gott, helt enkelt

Det finns många ursäkter att laga pasta. Visst längtar jag tillbaka till Italien och den goda maten? Visst bör man kolhydratladda inför Göteborgsvarvet (ja, jag vet att det är två veckor kvar)? Visst ser de där champinjonerna i kylen lite ledsna ut? Visst är det bra med en snabblagad rätt en sen kväll efter jobbet?

Eller så behöver man inga ursäkter utan konstaterar att det helt enkelt är supergott med spagetti, champinjoner, ädelost och äpple!

Pasta med champinjoner, ädelsot och äpple

Pasta med champinjoner, ädelost och äpple

3-4 portioner
350 g spagetti av bra kvalité
250 g färska champinjoner
75 g ädelost
1-2 äpplen (beroende på storlek)
olja, salt peppar

Gör såhär:
Sätt på pastavatten i en stor gryta. Dela champinjonerna på fyra. Tärna äpple och riv osten grovt. När pastan börjar koka så är det dags att även steka champinjonerna. Fräs på dem ordentligt i olja och salta o peppra. Ställ åt sidan tills pastan är klar. När pastan runnit av lite så blandar man helt enkelt ner champinjoner, äpple och ost. Lägg upp på tallrik och ät direkt efter att den blivit piffad med lite nymald svartpeppar*.

*Sambon hälsar att det blir ÄNNU godare om man även riven parmesan över. Men så är han också väldigt förtjust i ost.


Sök i Bloggen