Den röda tråden

I perioder läser jag många matbloggar. Under mer stressiga perioder läser jag ett fåtal matbloggar. Mina favoriter. De som skriver sådär underfundigt-roligt-galet-snyggt så jag sitter och fnissar för mig själv i soffan. De som har fina bilder som jag dreglar över. De som verkar vara fantastiska personer som jag nästan tror jag känner. (De finns som länkar här till höger) Jag lagar dock ganska sällan maten som inläggen handlar om. Inte för att de inte tilltalar mig, men jag har så svårt att följa recept. Istället använder jag dem som inspiration och spinner iväg någon helt annan stans. Men såklart finns det undantag som bekräftar regeln. Fiskkakorna på Lotta Lundgrens blogg (och som nu finns med i hennes fina kokbok) var jag lyrisk över redan första gången de lagades här hemma. Nu har jag hunnit med två omgångar till och dessutom köpt panko att panera i. Så vad gör man när rätten är såhär fulländad?

Man leker med tillbehören såklart!

Ljummen nudelsallad

2 portioner
1/3 gurka
2-3 morötter (ganska små)
1 näve machésallad
1/4 granatäpple
1 näve ärtskott
1 msk risvinäger (elerl mirinvin)
1 msk saké
1-2 tsk sesamolja
salt/fisksås efter behag
100 g vetenudlar (eller glasnudlar)

Gör såhär: Skala morötterna, skär tunna långa remsor med potatisskalare el mandolin. Kärna ur gurkan och skär även den i tunna remsor. Blanda risvinäger, sake och sesamolja, smaka av med fisksås/salt. Blanda morot och gurka med dressingen och låt stå medan resten av maten tillagas. Tag sedan ur kärnorna ur granatäpplet. Koka nudlarna och blanda dem sedan med morötterna, gurkan, salladen och ärtskotten. Dekorera med granatäpplekärnor. Servera med fiskkakorna!

Nog för att vi äter mycket god mat här hemma, men gårdagens middag tror jag är svårslagen. Hemma lite sent efter jobbet överraskade fina mannen med där här fiskkakorna, från allas vår Hemmafru, Lotta Lundgren. Vi mmm:ade och njöt i fulla drag och konstaterade att hennes kokbok är ett måste som gemensam julklapp (det var nog framförallt jag som konstaterade det i och för sig)!

Ibland är det bara att lägga ner alla sina försök att själv hitta på fiffiga rätter och njuta av att andra är så bra på just det!

Varje gång jag tittar ut genom fönstret dessa dagar så blir jag alldeles glad, för det är så fint med all snö. Många klagar på snön i dessa tider, men jag blir bara barnsligt glad. Jag har alltid gillat snö och kommer nog alltid göra det. Möjligen får jag äta upp det den dag jag blir stor, flyttar till hus och får skotta, men jag återkommer i så fall.

Det kan trots allt vara trevligt att ha en soppa att värma sig med dessa kalla dagar och då vi ätit våra favoritsoppor lite väl många gånger i höst så var det dags att testa något nytt. Det var också på tiden att stifta bekantskap med en ny rotfrukt, jordärtskockan. Först gick tanken till kronärtskocka (inte rätt) och sedan så gjorde jag en tankevurpa och förknippade dem med rotselleri. Men de ser inte alls ut som en jordig hjärna. Kronärtskockan är ganska liten, knölig och svårskalad. Lite som ingefärsroten. Lite snabbt googlande ger mig informationen att växten är en blomma, besläktad med solrosen och att rötterna (knölarna) lagrar inulin istället för stärkelse. Till den uttömmande informationen tillägger jag att det går alldeles utmärkt att laga soppa på! Receptet är hämtat från en gammal Jamie Oliver-bok med bara smärre förändringar (som att ett par palsternackor följde med)

Jordärtskockssoppa

4-5 portioner
500 g jordärtskockor
2-3 stora potatisar, eller 5 små
2 små palsternackor
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1-2 tsk torkad timjan
2 tärningar grönsaksbuljong
1 liter vatten
150 g mascarpone ost
salt, peppar

Hassenötter till servering

Gör såhär: Skala och tärna alla rotfrukter, skala och hacka löken och vitlöken. bryn löken i lite smör och tillsätt sedan rotfrukterna och fräs någon minut till. Tillsätt vatten, buljongtärningar och timjan. Låt koka ca 30 minuter tills alla rotfrukter är mjuka. Mixa soppan slät och tillsätt mascarponen. Låt koka upp igen så att osten smälter. Smaka av med salt och peppar och strö över hackade hassenötter vid servering. Njut gärna med frasiga baguetter.

Ni kan ju bara tänka er hur trött man var på de orden (och den där älgen) när man som liten fick älgstek till söndagsmiddag IGEN. Att man sedan fick köttbullar på älgfärs, sjömansbiff på älg och gryta på älg var inget man riktigt uppskattade då. Tur då att man kan ändra sig. Nu bär jag hem älgkött från fina pappa med ett leende på läpparna.

Mantrat “ingen helg utan älg” har till och med blivit en receptsamling med de bästa recepten från släktens kvinnor. För männens bidrag lyser med sin frånvaro. Man kanske får ta och göra en uppföljare? Men hur ska man då kunna slå den fantastiska fina omslaget, ritat av bonussystern, där älgarna själva utgör just ordet älg!

Den här grytan är den mest lagade (av mig vill säga), och den mest snabblagade i hela receptsamlingen. Och för att komma från en väldigt traditionell släkt, så är riktigt mycket fart i den!

Stinggrytan

4 portioner
400 g älgkött i strimlor (eller lövbiff om du inte får ta på älg)
1 msk curry
2 msk smör
1 msk soja
1(-2) tsk sambal oelek
2 vitlöksklyftor
1-2 dl vispgrädde
1-2 dl vatten
0.5 buljongtärning
salt, peppar

ris, morötter, purjolök till servering

Gör såhär: Bryn köttet tillsammans med curryn. Tillsätt övriga ingredienser och låt koka ca 5 minuter. Smaka av med salt och peppar. Servera med ris samt morötter och purjolök som bara touchat kokande vatten.

Här kommer en lasagne, som länge varit en återkommande favorit. Man kan fråga sig varför jag då inte tidigare delat receptet med mina läsare. Ville jag hålla det för mig själv kanske? Nej, svaret är nog att den har lite svårt att fastna på bild. Idag jagade jag den som värsta paparazzin, men den var fortfarande lite svårfångad. Ni får hålla till godo med bilden som blev.

Nog för att jag tjatat om genuin Italiensk mat på sistone, men den här gången får Italienarna faktiskt ursäkta. Den här lasagnen är inte autentisk italiensk, har influenser från flera världsdelar men den här gången bryr jag mig inte! Receptet kommer från början från viktklubb, så om man vill känna sig lite nyttig passar det också bra. Men framförallt är den helt fantastiskt god.

Då jag helst köper ekologisk kyckling, och då blir det framförallt hel kyckling, så brukar jag passa på att använda resterna från den ugnsgrillade kycklingen. Man kan såklart ta en färdiggrillad kyckling också. När jag var i full färd att röra ihop fyllningen kom jag att tänka på att det förmodligen är lika gott att äta fyllningen till ris eller klyftpotatis. Säg till om ni testar!

Kycklinglasagne

6 portioner
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 zucchini
1 paprika
2 tetror/burkar krossade tomater
1-2 tsk curry
1-2 tsk ingefära
1 dl mango chutney
köttet från en halv stor bosarpskyckling (eller en hel färdiggrillad)
250 g keso
50 g riven ost
ca 1/2 paket lasagneplattor

Gör såhär: Hacka lök och vitlök. Strimla paprika och zucchini. Hetta upp olja i en stor stekpanna, fräs ingefära och curry en kort stund och tillsätt sedan löken och grönsakerna. Låt fräsa några minuter. Tillsätt sedan de krossade tomaterna (spara en liten skvätt till botten av lasagnen) och mango chutneyn. Låt koka några minuter och tillsätt sedan kycklingen som delats i mindre strimlor. Smaka av med salt o peppar om det behövs. Börja med den sparade tomatkrossen i botten av en långpanna (gärna med teflonyta) och lägg ett lager med lasagneplattor. Lägg sedan på en tredjedel av kycklingröran och hälften av keson. Fortsätt med ytterligare ett lager plattor, kycklingröra och keso. Avsluta med plattor, det sista av röran och toppa till sist med den rivna osten. Grädda i 30 minuter i 225 grader. Låt gärna stå en liten stund i rumstemperatur när den är klar. Om du inte är alldeles för hungrig vill säga!

Majs smakar bajs. Det är inte bara ett mantra jag hade som liten. Det är något jag fortsatt hävda väldigt länge. Lite för länge skulle vissa säga. Sedan så fick jag krypa till korset och medge att grillade majskolvar med smör faktiskt smakade väldigt gott. Ett tag efter detta så kunde jag även tänka mig burkmajs, vid mycket speciella tillfällen vill säga. Men från denna ganska tveksamma inställning till majs, så var steget oväntat litet till att jag skulle ställa mig och laga majssoppa. En soppa nästan helt baserad på majs alltså. Det som fick mig att dra iväg såhär hejdlöst var framförallt att jag hittade finfina majskolvar på bondens marknad förra helgen. Dessutom var det dags för en ny favoritsoppa här hemma.

Att toppa soppan med chorizo-smul gjorde verkligen pricket över i:et. Färsk koriander hade nog suttit finfint i soppan, men det får vi testa en annan gång.

Majssoppa med smak av chili och koriander

ca 6 portioner
4 majskolvar (gärna färska, förkoka dem då 40 minuter)
1 gul lök
2 stora vitlöksklyftor
2 tärningar grönsaksbuljong
1- 1.5 liter vatten
2 dl creme fraiche
1-2 tsk sambal oelek
1 tsk malen koriander
gurkmeja
salt och peppar
färsk koriander/chiliflakes till servering
chiliflakes

100 g chorizo

Gör såhär: Skär bort majskornen från kolvarna. Hacka lök och vitlök. Fräs löken i lite olja tillsammans med sambal oelek. Tillsätt majsen, buljongen och en liter vatten. Låt koka ca 10 minuter. Mixa soppan slät och späd med mer vatten om den känns tjock. Smaka av med mer koriander, salt och peppar. Tillsätt cremefraichen och låt den smälta ner i soppan. Pudra i lite gurkmeja för att få en lite mer majs-färg på soppan. Skär chorizon i små tärningar och knaperstek den i sitt eget fett (starta med kall stekpanna). Låt rinna av på lite hushållspapper. Häll upp soppa, toppa med chorizotärningar och strö över lite chiliflakes eller varför inte färsk koriander. Bröd till är ju aldrig fel!