Den röda tråden

Andra delen av semestern delades upp rättvist mellan sommarstugan och segelbåten. Tre turer med båten blev det, med två olika gäng (o en liten sväng själva också). Alla lika trevliga, alla speciella på olika vis. Eftersom det här är en matblogg framför allt så måste jag ju speciellt framhäva den sista turen. Vi hade kanske det sämsta vädret (även om spinackerseglingen genom stendörren kommer bli legendarisk och åskovädren var riktigt häftiga), men helt klart den godaste maten. För det tar jag däremot ingen som helst ära, utan ger det utan omsvep till Sandy, som flitigt kommenterar här i bloggen. Jag borde nog bjuda in henne och (gäst)blogga, för hon är en stor inspirationskälla.

För att jag inte ska tappa ert intresse så kommer här helt enkelt (segel) sommarens godaste middag!

Bulgurotti med ungersk korv och kantareller

- med grillade grönsaker och halloumi

3-4 dl grov bulgur
1 buljongtärning
några torkade trattkantareller (valfritt)
pizzakrydda (el frysta franska örter om det finns att tillgå)
1 riktigt stark korv, gärna ungersk djävelskorv
2 färska gula lökar
kantareller (efter tillgång och samvete)
vatten (enl paketet + lite till)
olivolja
salt, svart peppar

1 paket halloumi
1 aubergine gärna ekologisk tigeraubergine
1 paprika

Gör såhär: Förbered bulgurn hemma i en påse genom att tillsätta buljongtärning, pizzakrydda och trattkantareller. När det är dags för middag skivas korven och delas i halvmånar. Hacka löken och förväll kantarellerna om de är färska. Svetta korven så den börjar släppa ifrån sig delar av fettet. Tillsätt lök och kantareller och låt stekas i korvfettet. Tillsätt vatten och låt puttra på svag värme så det blir riktigt klibbigt, tänk risotto. Under tiden grillas grönsaker och halloumi penslat med olivolja och lite havssalt.

Servera i solnedgången, till exempel med en tomatsallad.

Fredag, äntligen! Med ett glas Sprits* i min hand ska jag nu ta tag i andra delen av mina Italienska matupplevelser

Italien ÄR pasta och det känns som om italienarna inte frågar sig OM de ska ha pasta idag utan VILKEN pasta de ska ha. Så, when in Italy…. (When in Rome… lyder väl ordspråket egentligen och i den vevan insåg jag och den nyblivne mannen att Rom är lite väl överrepresenterat i kategorin ordspråk.)

Min söta nyblivne man påstår att jag bara åt en pastarätt under hela Italienresan. Jag dementerar, men medger att jag nog skulle kunna äta just spaghetti vongole var och varannan dag.

Vongole är en sorts mussla. Först trodde jag det var kammussla, sedan hjärtmussla. Inget av det stämmer visst, utan det finns en mussla som på svenska heter Vongole-mussla. Den finns såklart inte i Sverige, och hjärtmusslan är nog mest närbesläktad. Den allra godaste spaghetti Vongole (av två - eller tre, jag åt max tre) åt jag redan andra dagen i Venedig. Väldigt enkelt tillagad med massor av vitlök, persilja (tror jag) och riklig med olivolja (säkert lite vitt vin också). Massor av musslor och perfekt kokad spaghetti. Det behöver inte vara krångligare än så!

Under jakten på en lika god Vongole så fick jag även i mig en del andra goda pastarätter, bland annat en pasta med prosciutto i Bolonga (Trattoria del rosso), som nog kniper tredjeplatsen i min ranking. Det var en av få gånger vi inte var vid kusten (då jag alltid valde skaldjur) och man fick chansen att äta gott kött!

På andra plats i min inte så vetenskapligt utförda studie kom pastan jag åt på ett Vinotek (Enoteca) i Rom. Vinoteka Chianti hette stället, och de serverade bland annat en härlig färsk hemlagad pappardelle, men en ragu på vildsvin! Färsk hemlagad pasta slår det mesta helt enkelt!!!

Under våra veckor i Italien kom vi fram till att det fanns tre sätt (+en bonus) att hitta bra och prisvärda restauranger, bland alla bottennapp och turistmagneter. Speciellt i storstäderna är det lätt att hamna i turistfällorna.

1) Följ Lonely planets tips på bra restauranger, de vi testat har alltid hållit vad de lovar. Alternativt leta upp området där de tipsar om en restaurang (ofta lite utanför turiststråken) och ta en annan restaurang som verkar bra. Här fick vi vägvisning bla. till Ristorante Oniga i Venedig (Spaghetti Vongole!) och den fantastska budget-restaurangen Trattoria del Rosso i Bologna, med mycket prisvärda fasta menyer (€10 för primi, secondi, vin och kaffe vad jag minns)

2) Fråga på hotellet. Vi fick flera riktigt bra tips av trevliga hotellreceptionister. Speciellt på de lite mindre hotellen. De guidade oss till bland annat till Taverna Flavia (på Via Flavia, ganska nära centralstationen) i Rom, där vi hade trevligaste servitören på hela resan.

3) Få tips från någon som varit mycket i området. En vän till en vän gav oss riktigt bra tips i Florence. Där testade vi bland annat Bar Cabiria (goda drinkar och billig apertivi buffé**) på Piazza Santo Spirito. Flera restauranger runt den Piazzan kan rekommenderas!

*Bonus* Titta efter restauranger som mest är ett “hål i väggen”, där det sitter mycket italienare, helst på plaststolar! Just plaststolarna visade sig vara en vägvisare, men funkade bäst i lite mindre städer. Plaststolar fanns just på Trattoria del rosso, men även på La Lanterna i Riomaggiore (Cinque Terre) bland annat.

*Sprits är en väldig vanlig Italiens apertif, som kan bestå av Aperol och Prosecco.
**Apertivibuffé är helt enkelt en buffé som serveras runt “after work” tid (typ 19-21). Kostar ibland några euro, eller som i exemplet ovan en euro extra per drink. Känner man sig ekonomiskt lagd så kan man lätt äta sig mätt på detta.

Vissa säger att man ska spara det bästa till sist. Det tycker jag är dumt. Man kan ju råka inte hinna med (eller inte orka med om det gäller mat) det sista och då är det ju rent av korkat att ha sparat det. Dessutom ska man ju ta hand om det viktigaste först och ibland kan det viktigaste även vara det bästa. Som när det gäller glass.

Glass är gott. Glass kan vara väldigt gott. Italiensk Gelato kan vara fantastiskt god. En snabb sökning på det världsomspännande nätet visade att skillnaden mellan gelato och vanlig glass är att gelaton innehåller mindre fett, mindre luft och serveras lite varmare. Att den sedan avnjöts i solen i Venedig/Florens/Rom gör det ju bara ännu bättre.

Våran bibel under resan hette Lonely Planet. Till min förtjusning så gav den inte bara information om alla “Must see”, man fick även en trevlig “Top 5 Gelaterias” i alla större städer vi besökte. Många glassar var goda, men allra godast var de vi snokade upp med bibelns hjälp! På tredje plats kommer alla andra glassar vi åt, MEN:

På andra plats kommer glassen vi åt i Bolonga. Vi undrade lite var guideboken tog oss när vi strosade genom tomma gator, men så kom vi fram till “La Sorbetteria Castiglione”. Den förväntade kön uteblev, men det kan ha berott på studenternas frånvaro i staden. Här testade jag deras berömda choklad-hasselnötsglass samt någon typ av vanilj och semesterns eviga följeslagare! Fantastiskt goda alla tre måste jag säga. Bonus för de fina kexen med logotypen tryckt.

På första plats kommer gelaterian vi hittade i Rom, och dit vi även återvände för vår dagliga glass-fix. Hit traskades det inte målmedvetet, utan vi sprang rätt på stället! Av kön att döma drog vi slutsatsen att stället var populärt (men jag hade ju läst på och insåg sedan att den var med på Roms topp-5 lista). På Gelateria Giolitti var det betala först, beställ sen, och gärna i ett rasande tempo, som gällde. Och jag måste säga att första dagens framhastade kombination med Mörk choklad (gudomlig), björnbärssorbet och citronsorbet var den allra allra bästa! Men deras pistage gick inte heller av för hackor. Enda smolken i bägaren var värmen som gjorde att man fick äta väldigt snabbt, speciellt när man försöker fota också! Extra bonus för de chokladdoppade rånen.

Fortsättning följer med fler matupplevelser

Ni får hålla ut ett tag till, bloggpausen fortsätter här på den röda tråden. Nu blir det Italienresa med (förhoppningsvis) en mängd härliga matupplevelser. Jag rapporterar när vi är hemma igen, nu drar vi på bröllopsresa!

Anledningen till min frånvaro, som nu varit i längsta laget, är att jag under fyra dagar vandrat på fjället och lagat mat på ovanstående kök. Förutom den väl värda trerättersmiddagen vi njöt av på Blåhammarens fjällstation då! Fjällvandringen gav mersmak och trots den rikliga tillgången till frystorkad mat så började min hjärna gå på högvarv. Nästa gång blir utmaningen att laga god, snabb, mättande och lätt (viktmässigt då) mat på fjället. Och då kommer det säkerligen rapporteras om hela äventyret här.

Väl hemma igen efter skidsemestern i Aosta-dalen (Gressoney närmare bestämt) har den stukade handen läkt så pass att jag kan använda tangentbordet någorlunda bekvämt igen. Åkte snowboard gjorde jag såklart hela tiden! Detta trots att att envetet snöoväder försökte stoppa oss de sista dagarna. Förutom skid- och snowboardåkning så har veckan bestått av goda öl i solen (den lilla vi fick) samt mycket och god mat. Tyvärr så fotades maten knapphändigt, så ni får stå ut med en liten beskrivning utan bilder denna gång.

Bland höjdpunkterna så finner vi gnocchin på Rifugio Guglielmina (men även deras lasagne är toppen) och en fantastisk pasta carbonara på La Tana del Lupo. Det sistnämnda stället bjöd även på systemets mest galna och energiska ägare samt en fantastisk utsikt från solstolarna. När man är i Aosta-dalen är man även tvungen att äta Zuppa Valdostana (eller Aosta-soppa som jag kallar den). Den består av kål, bröd och en ansenlig mängd ost i en klar buljong. Låter lite konstigt, men är en riktigt god och framförallt mättande måltid efter några timmars åkande. Här kan man också börja ana denna del av Italiens förkärlek till ost. Mycket ost. Förutom den ostfyllda soppan så kan man få polenta med ost (här kan vi snacka mättande!) stora ravioli i ostsås och lasagne som innehåller mer ost än annat. Såklart så får man alltid lite parmesan att pudra över.

Förutom de stora mängderna ost så började vi även med den trevliga ovanan att doppa vitt bröd i olivolja (och balsamvinäger). En farligt beroendeframkallande anrättning som säkerligen kommer anammas här hemma också. Med mig hem har vi några flaskor vin från orten, lite salami från den lokala butiken samt en massa inspiration till de fantastiskt goda, men även enkla pastarätterna som jag tycker är så typiskt för Italien. Allt du behöver är bra råvaror och lite tid!

Såhär laddar jag upp inför den stundande skidresan, popcorn och weissbier. Lite solsidan på TV medan den sista tvätten som ska packas ner torkar. Nu drar vi till Italien för en veckas skid- och snowboardåkning. En hel del god mat och gott vin kommer det säkerligen också bli! Ses om en vecka!

Hemma igen efter en vecka i USA. Copper mountain, Colorado närmare bestämt, där jag kombinerat jobb och skidåkning. Sambon hängde också, med men satsade fullt ut på skidåkningen…

Efter en hel del konferensmat och valmöjligheter i backen som sträcker sig till hamburgare eller pizzaslice, är det skönt att vara hemma igen och äta hederlig hemlagad mat. Lite matinspiration fick jag i alla fall, av en fantstisk havregrynsgröt som sambon upptäckte på restaurangen Alpinista. Titta på bilden (om än lite suddig) här nedaför?!

Riktigt krämig havregrynsgröt (kändes nästan om om det var grövre än gryn, typ kross) kokat i mjölk med torkade frukter och nötter. Toppat med färska jordgubbar och lite lönnsirap kan det inte bli bättre! Vem kan nu säga att gröt är tråkigt?

Inspirerad av detta plockade jag ihop en egen blandning av nötter (valnötter och paranötter) och torkad frukt (russin, tranbär och gojibär) att piffa upp filen och gröten med framöver. Och jag kanske ska ge mig på att kopiera den där gröten också?!

Det finns väl inget som är så förknippat med jul (i matväg i alla fall) som pepparkakor? För mig är det också starkt förnippat med starten på julen, eftersom jag försöker alltid hinna baka dem så tidigt som möjligt. Annars köper vi ett paket i början av december, äter några stycken, bakar sedan egna, åsså står köpekakorna kvar fram i februari.

Därför hittar vi pepparkakor bakom första luckan i denna “Julkalender” med just pepparkakor, tillsammans med ett enkelt o supergott recept på pepparkaksdeg. Originalet kommer från min dagmamma som sedan omarbetats av min egna mor. Det blir VÄLDIGT många pepparkakor av detta recept, så halvera gärna receptet, dela med dig av degen eller bjud in alla vänner på pepparkaksbak!

Pepparkaksdeg

1.5 dl vatten
1.5 dl sirap
5 dl socker
350 g smör
1.5 msk kanel
1.5 msk ingefära
0.5 msk malda nejlikor
1 tsk kardemumma
16 dl vetemjöl (+2,5 till utbaket)
1 msk bikarbonat

Gör såhär:
Koka upp vatten, sirap och socker i en stor kastrull/gryta. Lägg i smöret och låt det smälta. Låt svalna några minuter under omrörning. Se till att det blir slätt. Blanda sedan i alla kryddor. Blanda ut bikarbonaten ordentlig i mjölet. Tillsätt sedan mjölblandningen till smeten och rör så att inga mjölklumpar finns kvar. Låt stå kallt några dygn. När du bakar ut pepparkakorna gräddar du dem i 225 grader 4-5 minuter.

Nu sitter jag och sambon på ett tåg på väg till Bollnäs. Ett perfekt tillfälle för mumsig picnicmat o vin tänkte jag! Så igår fixade jag sallad med grillad kyckling, pärl-couscous och grönmögelost. En liten flaska vin på det o fredagsmyset på resande fot var kirrat. Sen visade det sig att sambon lider av post-vaccineringssjuka och är inte alls sugen på mat eller vin. Men jag smuttar på mitt glas vita o njuter av att det är fredag.

Bilden är tagen där hemma, då jag inte riktigt fått kläm på hur jag får upp mobilbilderna på bloggen ännu. Trevlig helg!