Den röda tråden

Nej, jag har inte gått vilse i skogen i jakt på alla blåbär. Man kan ju lätt tro det när det är så tyst från mig. Jo, jag har plockat en hel del bär, men då de flesta har hittats inom en radie av 5 meter från huset vore det en bedrift att gå vilse. Jag kan inte heller skylla på att jag varit ute på havet utan att vara uppkopplad, för segelbåten har jag inte bott i på över en vecka. Jag har haft lite bloggtorka, men nu har inspirationen återkommit. Synd bara att jag då kom på att jag glömt sladden som kopplar ihop kameran och datorn. Där har jag helt plötsligt en ursäkt! Och ett löfte om massa härliga somriga inlägg när semestern är slut. Och det går fortare än man tror.

När man är ute och vandrar så finns det några kriterier som är viktiga när man planerar mat. För det första ska det vara lätt att bära. Det säger ju sig självt när man får bära maten på ryggen hela vägen. Sedan så ska det gärna vara snabblagat också. Dels så blir man ofta väldigt hungrig väldigt fort. Dels så tar det ändå lite mer tid än vanligt att laga mat på stormkök (även om gasbrännarna har underlättat det hela MYCKET). Sist men inte minst så är det bra att hålla sig till få ingredienser, eller åtminstone komponenter. Man får gärna plocka ihop kryddor och annat hemma för att förenkla matlagningen. Återigen för att det ska gå lite snabbare och vara mindre att rota fram i packningen.

Den här rätten prickar i alla fall in två av dessa tre kriterier; få komponenter och snabblagat. Att det sedan kanske inte faller de mest hängivna gramjägarna i smaken bryr jag mig inte så mycket om, det smakar ju fantastiskt gott! Så gott att jag kan tänka mig att äta detsamma här hemma någon dag.

Gnocchi med pesto och salami

Det här är ju så enkelt att det inte går att kalla recept. Tag ett paket potatisgnocchi (finns i hyllan vid pastan). Koka upp vatten med lite salt i. Häll i hälften av paketet och koka 2-3 minuter, tills gnocchin börjar flyta upp. Häll då av vattnet i en annan kastrull. Koka upp det igen och ha i resten av paketet. Upprepa som innan, men nu kan du hälla av vattnet i naturen. Tillsätt en rejäl klick pesto i varje kastrull och rör om. Skiva ner riktigt med god italiensk salami (även här finns det sorter som inte ska vara kylda). Salta och peppra som så önskas och njut tillsammans med en vidunderlig utsikt (och en skvätt vin om sådant finns kvar). Annars duger det finfint med källvatten.

Nu har det visserligen blivit något svalare igen, men fortfarande är det mer lockande att äta frukt än mat. Sicken tur att jag (ehum, vi) fått en så fin skål - en Spillkum heter det visst - av min fantastiskt duktiga syster. När det blir svalare igen så kan den även användas till att vispa ihop en omelett, eller varför inte frukostpannkakorna?

Jag gör gärna lite mer reklam för hennes keramikblogg. Nu när hon är färdig keramiker och allt (hipp hipp hurra!) tar hon säkerligen glatt emot en massa beställningar! Men kanske inte just på sådana här spillkumer (eller vad de nu kan heta i plural), för hon skvallrade om att hon hade 500 att dreja i sommar.

Trots några dagar som mer har liknat senhösten än våren, så är väl ändå sommaren på gång? Som alltid när det blir lite varmare så trivs jag bäst med att äta ljummen eller kall mat som går snabbt och lätt att fixa. Den här salladen var alldeles ofantligt lätt att fixa för mig, eftersom det stod på bordet när jag kom hem! Fina mannen som varit i farten igen alltså.

Idén är från Saltåkvarn, och känner jag min man rätt så är det mesta helt enligt receptet, förutom att ruccolan är utbytt mot machésallad. Men det tar jag på mig. Tycker man om nykokta rödbetor, knaperstekt bacon och grönmögelost är detta en given succé. Kombinationen med bladsallad, persilja, solrosskott, rostade solroskärnor samt citron- och olivoljemarinerade gröna linser gjorde denna sallad till en ny favorit. Perfekt till sommarlunchen i stugan mellan sol och bad.

Det blir väldigt lite surdegsbröd bakat här hemma nu för tiden. Anledningen är att vi har lite för mycket roligt att göra på helgerna. De helger som inte är uppbokade med annat far vi dessutom så fort det bara går ut till Öja (stugan ute i S:t Anna skärgård). Hur mycket jag än tycker om att baka så känns det lite väl överdrivet att släpa en assistent ut på en ö. Sådan tur då att mannen som fick mig att baka surdegsbröd OCH köpa en assistent (jag talar så klart om Bröd-Martin) nästan har övergett assistenten helt och ägnar sig åt “vika vila” metoden. Jag kopierar återigen och kommer fram till att det kommer bakas en hel del surdegsbröd i sommar. Jag ska bara utrusta stugan med en digital ugnstermometer, för det gör själva gräddandet så mycket enklare. Och en våg. Men assistenten kan stanna hemma helt klart.

Surdegspremiären började enkelt (återigen inspirerat av Martin), med ett bröd utan krusiduller, men det kommer bli mer utsvävningar framöver, jag lovar! När man bakar med bara surdeg kan det vara lite svårt att beräkna jästiden. Speciellt när temperaturen skiljer sig markant mellan sval valborg och het augusti. Så det bästa är om man pysslar med något annat och kan titta till degen emellanåt.

Surdegsbröd utan knådande

2 små bröd
Dag 1 - kväll
50 g surdeg (0.5 dl)
1.5 dl vatten
90 g (1.5 dl) rågmjöl

Blanda och låt stå i rumstemperatur till nästa dag

Dag 2 - morgon
Surdegen från gårdagen (tag bort 1 dl som sparas)
2 dl (200 g) kallt vatten
2 dl (120 g) fullkornsdinkel
3.5 dl (210 g) vetemjöl special
2 tsk salt

Blanda allt och låt stå ca 30 minuter. Vik sedan ihop degen genom att dra ut degen i kantern och vika in mot mitten (fortsätt hela varvet runt). Vila sedan 30 minuter till och upprepa vikningen. Upprepa ytterligare en gång (totalt 3 vikningar) och låt sedan jäsa 1-3 timmar till (beroende på temperatur). Häll upp degen på mjölad bänk. Dela i två delar och vik sedan in kanterna mot mitten (baka inte in för mycket mjöl). Lägg med skarven nedåt på en mjölad handduk (dra upp handduken mellan bröden och lägg något bredvid bröden som stöd) och lägg handduk över. Låt jäsa 1-2 timmar. Sätt ugnen på max med en plåt inne (om du har, sätt in en oöm plåt i botten av ugnen) ca 30 minuter innan det är dax att grädda. När bröden är färdigjästa förs de över till den varma plåten med skarvarna uppåt, sätt in i ugnen och lägg en isbit på den undre plåten (om du har en). Sänk temperaturen efter 10-15 minuter och bröden börjar få mycket färg och grädda ca 20 minuter totalt.

Väderutsikterna inför valborgshelgen ser ju lika bra ut som förra helgen. Trots att grilloset legat tungt över stan ett tag nu så känner jag på mig att det är många som är sugna på att grilla lite till. Våren är ju så underbar!

Jag tänkte passa på att inspirera lite med dessa kycklingburgare. Inte så avancerat egentligen, men superdupergott! Det behövs ju inte så mycket till recept, men scrolla ner så kommer det ett förslag på “över dagen jästa” ciabatta-liknande hamburgerbröd.

För övrigt består burgaren av bankad bröstfilé från en härlig Bosarpskyckling (delad på tre för sjutton!). Blandad bladsallad. Knaperstekt lufttorkad skinka. Tomater. Rödlök. Créme fraiche och äpplechutney från Peders Aplagård. Serverat på balkongen med en kall öl en fredagskväll? Inte fel alls!

Långjäst Ciabatta-variant

3-5 g jäst
300 g kallt vatten
270 g vetemjöl special
90 g durumvetemjöl
1 msk olivolja
7 g salt

Gör såhär: Lös upp jästen i vattnet i en bunke. Blanda ner resten av ingredienserna och rör om så att allt blandas väl. Det är en kladdig deg! Lägg på ett lock eller täck med plastfolie och låt jäsa under dagen (sisådär 8-10 timmar). Sätt ugnen på 275 grader med en plåt inne. Häll ut degen på en väl mjölad bänk. Platta ut och dela i sex rektangulära delar. Lägg bröden på bakplåtspapper på en plåt eller bricka. Täck med handduk och låt jäsa ca 20-30 min. För över bröden (och pappret) till den varma plåten och grädda 10-15 minuter. Låt svalna medan glöden blir perfekt!

När jag tittar tillbaka på bloggen under 2010 så kan jag konstatera att ni besökare blir fler och fler samtidigt som jag bloggar allt mindre. En statistiker hade kanske konstaterat att jag då borde dra ner aktiviteten ännu mer, för att få än fler besökare, men vad bryr vi oss om statistiker (i detta fall vill säga. I mitt jobb måste jag nog lyssna på dem även fortsättningsvis). Framförallt har mina inlägg känts mindre och mindre inspirerande på sista tiden. Efter vårt fina bröllop i somras, med efterföljande Italienresa så har inspirationen, men framför allt tiden, bara försvunnit.

I bloggens barndom var tanken att jag skulle delge er mer än mina eskapader i köket, men det var just det som det var roligast att skriva om. I höst har jag ägnat mig åt allt det där andra (tränat, återupptagit och ökat tiden på hästryggen, stickat en stor och varm tröja) samtidigt som vi knappt var hemma en enda helg. Och nu har jag börjat ge mig ut på längdskidor och ska åka tjejvasan också!

MEN jag ska inte ursäkta mig. Bloggen är framför allt en plats för mig att skriva av mig när jag har inspiration och lust och finns inte det blir det inga bra inlägg. Därför har jag inte heller dåligt samvete, men tror att blogglädjen ska komma tillbaka mycket snart. Jag känner redan nu hur det kliar i fingrarna!

För att det första inlägget 2011 inte bara ska gå i moll ska jag även dela med mig av ett fint sommarminne. Jag och min blivande man levde lata dagar på Öja och laddade upp inför den stora dagen. Våra ansträngningar räckte endast till att samla ihop mat till middagarna i solnedgången. Fler dagar borde helt klart gå ut på att skaffa mat för dagen, för att sedan tillaga och avnjuta den i det bästa av sällskap.

En helt perfekt sommarmiddag i skärgården! Minnena har bleknat något, och jag kan inte minnas vilket gott vitt vin vi drack, men en kvalificerad gissning är att det är ett vin på Grüner Veltiner druva, kanske Leth eller Meinklang.

God fortsättning på er!

Vissa säger att man ska spara det bästa till sist. Det tycker jag är dumt. Man kan ju råka inte hinna med (eller inte orka med om det gäller mat) det sista och då är det ju rent av korkat att ha sparat det. Dessutom ska man ju ta hand om det viktigaste först och ibland kan det viktigaste även vara det bästa. Som när det gäller glass.

Glass är gott. Glass kan vara väldigt gott. Italiensk Gelato kan vara fantastiskt god. En snabb sökning på det världsomspännande nätet visade att skillnaden mellan gelato och vanlig glass är att gelaton innehåller mindre fett, mindre luft och serveras lite varmare. Att den sedan avnjöts i solen i Venedig/Florens/Rom gör det ju bara ännu bättre.

Våran bibel under resan hette Lonely Planet. Till min förtjusning så gav den inte bara information om alla “Must see”, man fick även en trevlig “Top 5 Gelaterias” i alla större städer vi besökte. Många glassar var goda, men allra godast var de vi snokade upp med bibelns hjälp! På tredje plats kommer alla andra glassar vi åt, MEN:

På andra plats kommer glassen vi åt i Bolonga. Vi undrade lite var guideboken tog oss när vi strosade genom tomma gator, men så kom vi fram till “La Sorbetteria Castiglione”. Den förväntade kön uteblev, men det kan ha berott på studenternas frånvaro i staden. Här testade jag deras berömda choklad-hasselnötsglass samt någon typ av vanilj och semesterns eviga följeslagare! Fantastiskt goda alla tre måste jag säga. Bonus för de fina kexen med logotypen tryckt.

På första plats kommer gelaterian vi hittade i Rom, och dit vi även återvände för vår dagliga glass-fix. Hit traskades det inte målmedvetet, utan vi sprang rätt på stället! Av kön att döma drog vi slutsatsen att stället var populärt (men jag hade ju läst på och insåg sedan att den var med på Roms topp-5 lista). På Gelateria Giolitti var det betala först, beställ sen, och gärna i ett rasande tempo, som gällde. Och jag måste säga att första dagens framhastade kombination med Mörk choklad (gudomlig), björnbärssorbet och citronsorbet var den allra allra bästa! Men deras pistage gick inte heller av för hackor. Enda smolken i bägaren var värmen som gjorde att man fick äta väldigt snabbt, speciellt när man försöker fota också! Extra bonus för de chokladdoppade rånen.

Fortsättning följer med fler matupplevelser

För två år sedan gjorde vi, tillsammans med två goda och uthålliga vänner, en långsegling till Åland. Man kan tro att de två veckorna med fyra personer i en IF gjorde oss lite trötta på segling då förra sommaren bara bjöd på en helgtur, och denna sommar hittills varit helt seglingsfri. Min icke, det är bara så mycket vi vill klämma in på vår semester så seglingen hamnat i bakvattnet.

För att “Tufflan” inte skulle känna sig helt övergiven gav vi (jag o sambon) oss iväg på en dags-seglats i strålande sommarväder. Stopp för lunch, sol och bad på solvarma klippor innan det var dags att vänta hemåt. Hemåt betyder då att man får kryssa, om man som vi var lite lata och valde färdväg efter vindens riktning.

Jag tillhör den minoritet svenskar som inte håller med om att alla måltider ska intas utomhus på sommaren. Det är antingen för varmt, för kallt, för blåsigt eller för mycket insekter. Undantaget är mat som lagas och äts utomhus när man är UTE. Vandrar, paddlar eller seglar spelar inte så stor roll!

Därför smakade dagens omelett, med svamp och fantastisk chorizo alldeles fantastiskt, på solvarma klippor med vågskvalpet i bakgrunden!

Tidigare i vår efterlyste jag tips på kalla soppor. Sandy som alltid ställer upp med bra tips nämnde så klart Gazpacho. Jag visste med mig att det var en självklar soppa nu i hettan, men var ändå tveksam. Jag har testat Gazpacho några gånger utan att bli vidare värst övertygad. Men nu verkar ju den kalla spanska soppan vara på tapeten lite här och var. Själv har vi lagat - och ätit - Gazpacho två gånger den senaste veckan, och fler lär det bli, för nu är jag fast!

Gazpacho

ca 6 port
5 dl grönsaksbuljong (ekologisk)
4-5 dl krossade tomater
2 paprikor
2-3 tomater
1 lök (gul eller röd)
1/2 gurka
1 dl olivolja
ca 2 tsk sambal oelek
chili-flingor
ca 2 msk citronjuice
salt
peppar

Gräslök
Medelhavsyoghurt

Gör såhär:
Koka upp vatten med buljongtärning. Tärna alla grönsakerna. Blanda buljong, grönsaker, krossade tomater och olivolja i stor skål/kastrull. Mixa med stavmixer och tillsätt lite mer vatten om konsistensen inte passar dig. Smaka av med sambal oelek, chili och citronjuice. Salta och peppra och låt sedan stå och dra från en timme till över natten/dagen beroende vad som passar. Servera med bröd och klipp över gräslök och klicka i lite yoghurt.