Den röda tråden

Jag har på senare tid (säg de senaste åren) börjat uppskatta grytor. Så länge de inte innehåller massa saggiga grönsaker vill säga. Det klarar jag fortfarande inte och kommer nog aldrig att göra. Stekar är en annan favorit såhär på hösten, men även annat som tillagas länge i ugnen, som hel kyckling. Allt detta har för mig varit helgmat. Den enda gången det finns (läs fanns) tid att ha maten i ugnen under flera timmar. Men nu har även jag upptäckt metoden att långlaga och tro mig, det kommer upprepas många gånger under vinterhalvåret. Tricket är att sätta ugnen på riktigt låg värme (sisådär 80-90 grader) och tillaga maten under hela dagen man är på jobbet/skolan. Väl hemkommen så finns där en smaskig stek, gryta eller annat gott. Jag värmde upp med vinkokt högrev för några veckor sedan, och nu var det dags för en klassisk chorio-gryta i ny tappning.

Grytan görs traditionellt på älg i det Hellströmska hemmet, efter ett noga angivet recept. Jag hade varken älg eller recept, men det blev bra ändå. Man kan såklart även laga den på traditionellt sätt genom att låta grytan koka på spisen ett par timmar.

Långlagad chorizogryta

4-6 portioner

500 g grytbitar av nötkött/älg
smör (att steka i)
salt o peppar
1/2 burk kalamataoliver med kärnor
ca 10 soltorkade tomater (vakuumpackade fungerar bra)
4 vitlöksklyftor
ca 2-3 dl förvälld blandsvamp - alt champinjoner
100 g chorizo (valfri styrka)
2 msk soja
1 msk viltfond
2 msk tomatpruré
Vatten
En skvätt grädde

Gör såhär:
Bryn grytbitarna i smör i en gjutjärnsgryta eller stekpanna (för då sedan över bitarna till en ugnssäker gryta), salta och peppra. Tillsätt oliver, soltorkade tomater, svamp och vitlöksklyftorna (hela). Pytsa även i soja, fond och tomatpuré och fyll på med vatten så det nästan täcker köttet. Sätt in grytan i ugnen på 80-90 grader och gör sedan något annat i 8-9 timmar. Sätt sedan grytan på spisen och reducera bort en del av såsen genom att koka grytan kraftigt utan lock. Under tiden kan man passa på att koka ris/matvete/potatis. När grytan har en önskad konsistens tillsätts chorizon i skivor och låt den bli varm. Häll i en skvätt grädde och smaka ev av med salt och peppar.

Pumpor och Squash. Just dessa fick inte följa med hem idag.

Bondens marknad brukar vara lördags-höjdpunkten under några höstveckor, men i år har jag inte lyckats gå en enda gång. Förrän idag. Då det dessutom var årets sista marknad så gällde det att passa på och handla alla favoriter på en gång. Ett stort lass med broccoli, savojkål, polkabetor, majs, och tomater (både små delikatesstomater och härliga italienska mat-tomater) hamnade i kassarna. Dessutom blev det ägg, ostkaka och isterband som fick jag med mig. Det var nästan lite svårt att få med mig hem all mat.

Ett rejält lass blev det som sagt

Polkabetor och gulbetor

I vanliga fall så brukar vi ju göra veckoplaneringen innan vi åker och handlar. Den här veckan får vi göra tvärt om! Förutom de självklara och klassiska isterbanden med dillstuvad potatis så tar jag tacksamt emot tips! Speciellt vad jag ska göra med massor av majskolvar, savojkålen, betorna och tomaterna. Så, passa på att hälpa till med veckoplaneringen!

Brödbakandet har gått i stå. Jag har jagat ett värdigt substitut här i Linköping, men efter att nu senast köpt ett valnötsbröd där man - med ett förstoringsglas och lite fantasi - kan skönja några nötsmulor har jag gett upp.

En ny surdegsstart står och puttrar och kommer inte den igång fort nog så blir det nog lite bröd på jäst först. Jag har en lång lista på saker jag längtar efter att baka. Den har hittills bara funnits i huvudet, men nu sätter jag den på pränt så kanske det blir av!

Bland annat är jag väldigt sugen på ett RIKTIGT nötbröd och sedan skulle mannen bli väldigt glad om jag gjorde bröd med stora hål på vetesurdeg. Då kan jag ju också passa på att göra lite crumpets till helgfrukosten! Sedan så vore det väldigt mumsigt med hembakade pretzels igen, och jag bara suktar efter att känna doften av nygräddade kanelbullar!

Ja, pretzels vill vi ha!

Ja, och känner jag mig själv rätt så hittar jag säkert på något helt annat istället, men ni kanske blev inspirerade att ta fram mjölpåsarna?

Det har jag! Och hela släkten kantarell med honom! Jag tänker såklart inte tala om svampstället, men kan hålla med i pappas beskrivning när han såg “ett hav av kantareller”.

Många kantareller helt enkelt
Så, vad gör man med ett hav av kantareller? Såklart kan man förvälla och frysa in en hel del, men sedan så måste man ju få frossa också. Vi fick så många fina uppläggningsfat i bröllopspresent och jag har länge tjatat om att äta mer mat på fat. Så, jag ger er kort och gott: kantarellpasta!

Kantarellpasta

4 port
4 portioner spaghetti
ca 2 liter rensade kantareller (eller så mycket du har samvete att ta)
3 scharlottenlökar
1.5 dl grädde
salt
peppar
persilja
parmesanost

Gör såhär: Skala och skiva scharlottenlöken, fräs den mjuk i smör och lägg åt sidan. Dela de stora kantarellerna och lägg alla i torr panna. Låt vätskan koka bort och tillsätt sedan en rejäl klick smör. Fräs kantarellerna, salta och peppra och tillsätt löken mot slutet. Häll sedan över grädden och låt koka in någon minut. Koka under tiden spaghettin och blanda sedan med kantarellfräset. Lägg upp på fint fat, strö över grovhackad persilja och riven parmesan. Kanske behövs det en sväng till med pepparkvarnen?

…eller hur man piggar upp en helt vanlig tisdag.

Passa på att fira att ni varit gifta i en månad (helt frivilligt). Laga en helt fantastisk pasta, efter italiensk devis; få råvaror, bra råvaror, utan att krångla till det. Duka fint och njut av maten och tisdagskvällen.

Foto: Min man!

Pasta med panchetta, mandel och tomat

2-3 portioner

200-250 g linguine (gärna Gafarlo)
1 paket pancetta (80g)
1 ask körsbärstomater
1/2 dl sötmandel
en bit pecorino
olivolja
basilika
svartpeppar

Gör såhär:
Koka upp rikligt med pastavatten, salta ordentligt och koka pastan enligt förpackningen. Hacka mandeln grovt och rosta i torr panna. Tag upp och lägg åt sidan. Skär pancettan i cm-stora kvadrater. Stek pancettan krispigt i sitt eget fett, tillsätt tomaterna sista minutrarna. När pastan kokat klart blandas den med den stekta pancettan och läggs på snyggt fat. Strössla över mandeln, riven pecorino samt basilikablad. Ringla över lite god olivolja och vrid till sist några varv på pepparkvarnen. Ät och njut!

Vi fick otroligt många fina present på vår bröllopsdag, men en present gjorde mig lite mer rörd än de andra. När jag öppnade presenten från fina lillasyster var tårarna på väg igen (ja, jag är blödig). Jag kan bara vara stolt storasyster och länka till hennes keramikblogg.

Kärlek på alla håll och kanter samtidigt. “Lotta älskar Fredrik älskar Lotta” står det, för er som är lite närsynta precis som jag.

Fredag, äntligen! Med ett glas Sprits* i min hand ska jag nu ta tag i andra delen av mina Italienska matupplevelser

Italien ÄR pasta och det känns som om italienarna inte frågar sig OM de ska ha pasta idag utan VILKEN pasta de ska ha. Så, when in Italy…. (When in Rome… lyder väl ordspråket egentligen och i den vevan insåg jag och den nyblivne mannen att Rom är lite väl överrepresenterat i kategorin ordspråk.)

Min söta nyblivne man påstår att jag bara åt en pastarätt under hela Italienresan. Jag dementerar, men medger att jag nog skulle kunna äta just spaghetti vongole var och varannan dag.

Vongole är en sorts mussla. Först trodde jag det var kammussla, sedan hjärtmussla. Inget av det stämmer visst, utan det finns en mussla som på svenska heter Vongole-mussla. Den finns såklart inte i Sverige, och hjärtmusslan är nog mest närbesläktad. Den allra godaste spaghetti Vongole (av två - eller tre, jag åt max tre) åt jag redan andra dagen i Venedig. Väldigt enkelt tillagad med massor av vitlök, persilja (tror jag) och riklig med olivolja (säkert lite vitt vin också). Massor av musslor och perfekt kokad spaghetti. Det behöver inte vara krångligare än så!

Spaghetti Vongole. Eller, det som blev kvar i alla fall. Ibland hänger inte kameran med!

Under jakten på en lika god Vongole så fick jag även i mig en del andra goda pastarätter, bland annat en pasta med prosciutto i Bolonga (Trattoria del rosso), som nog kniper tredjeplatsen i min ranking. Det var en av få gånger vi inte var vid kusten (då jag alltid valde skaldjur) och man fick chansen att äta gott kött!

På andra plats i min inte så vetenskapligt utförda studie kom pastan jag åt på ett Vinotek (Enoteca) i Rom. Vinoteka Chianti hette stället, och de serverade bland annat en härlig färsk hemlagad pappardelle, men en ragu på vildsvin! Färsk hemlagad pasta slår det mesta helt enkelt!!!

Pasta igen? Ja, denna gång med tomater, pistagenötter och fisk (för att bryta av mot alla mussolor). Favoriterna hade helt enkelt svårt att hamna på bild.

Under våra veckor i Italien kom vi fram till att det fanns tre sätt (+en bonus) att hitta bra och prisvärda restauranger, bland alla bottennapp och turistmagneter. Speciellt i storstäderna är det lätt att hamna i turistfällorna.

1) Följ Lonely planets tips på bra restauranger, de vi testat har alltid hållit vad de lovar. Alternativt leta upp området där de tipsar om en restaurang (ofta lite utanför turiststråken) och ta en annan restaurang som verkar bra. Här fick vi vägvisning bla. till Ristorante Oniga i Venedig (Spaghetti Vongole!) och den fantastska budget-restaurangen Trattoria del Rosso i Bologna, med mycket prisvärda fasta menyer (€10 för primi, secondi, vin och kaffe vad jag minns)

2) Fråga på hotellet. Vi fick flera riktigt bra tips av trevliga hotellreceptionister. Speciellt på de lite mindre hotellen. De guidade oss till bland annat till Taverna Flavia (på Via Flavia, ganska nära centralstationen) i Rom, där vi hade trevligaste servitören på hela resan.

3) Få tips från någon som varit mycket i området. En vän till en vän gav oss riktigt bra tips i Florence. Där testade vi bland annat Bar Cabiria (goda drinkar och billig apertivi buffé**) på Piazza Santo Spirito. Flera restauranger runt den Piazzan kan rekommenderas!

*Bonus* Titta efter restauranger som mest är ett “hål i väggen”, där det sitter mycket italienare, helst på plaststolar! Just plaststolarna visade sig vara en vägvisare, men funkade bäst i lite mindre städer. Plaststolar fanns just på Trattoria del rosso, men även på La Lanterna i Riomaggiore (Cinque Terre) bland annat.

*Sprits är en väldig vanlig Italiens apertif, som kan bestå av Aperol och Prosecco.
**Apertivibuffé är helt enkelt en buffé som serveras runt “after work” tid (typ 19-21). Kostar ibland några euro, eller som i exemplet ovan en euro extra per drink. Känner man sig ekonomiskt lagd så kan man lätt äta sig mätt på detta.

Det är väl egentligen helt fel att klaga, men efter bröllopsbestyr, en hejdundrande bröllopsfest och två veckor av Italiensk sol, historia och mat så längtade jag faktiskt hem till mitt eget kök igen. Samt tid att orka laga ordentlig mat igen.

I fredags föll äntligen alla de bitar på plats och jag fick äntligen testa det jag funderat på sedan tidigt i våras. Att laga mat, på låg temperatur, under hela arbetsdagen. Det är ju helt genialt att stoppa in en gryta i ugnen till frukost, cykla iväg till jobbet och vara flitig hela dagen och sedan komma hem till en mustigt doftande rätt lagom till middagshungern slår in. Detta kombinerades med ett recept på högrev som jag hittade i ICAs Buffé redan i midsommarnumret. Men HALLÅ, vem orkade långlaga högrev (eller något annat för den delen) denna varma sommar?

“Receptet”

Det hela var egentligen lite för enkelt för att bli ett regelrätt recept. Jag tog helt enkelt 1 kg högrev (av den fina kalven som fortfarande finns i frysen) som saltades och pepprades (vitpeppar) runt om. Köttet åkte ner i en stor kastrull och så hällde jag på ungefär en halv flaska rött vin samt en halv deciliter björnbärsvinäger. Sedan så satte jag in grytan i ugnen, satte den på 100 grader och lät köttet stå i ungefär 9 timmar.

Den serverades sedan med ugnsrostade rotfrukter (det är ju säsong nu!), vitlökssmör med soltorkade tomater samt gröna bönor och edamamebönor.En riktigt höstig fredagsmiddag blev det med andra ord.

Jag passar även på att göra reklam för den käcka matlådan jag hittade på Granit. Jag har länge gått och tänkt att det vore bra med en lunchlåda med fack. Här hittade jag en där facken dessutom går att ta ur, allt efter behov. I like!

Vissa säger att man ska spara det bästa till sist. Det tycker jag är dumt. Man kan ju råka inte hinna med (eller inte orka med om det gäller mat) det sista och då är det ju rent av korkat att ha sparat det. Dessutom ska man ju ta hand om det viktigaste först och ibland kan det viktigaste även vara det bästa. Som när det gäller glass.

Glass är gott. Glass kan vara väldigt gott. Italiensk Gelato kan vara fantastiskt god. En snabb sökning på det världsomspännande nätet visade att skillnaden mellan gelato och vanlig glass är att gelaton innehåller mindre fett, mindre luft och serveras lite varmare. Att den sedan avnjöts i solen i Venedig/Florens/Rom gör det ju bara ännu bättre.

Våran bibel under resan hette Lonely Planet. Till min förtjusning så gav den inte bara information om alla “Must see”, man fick även en trevlig “Top 5 Gelaterias” i alla större städer vi besökte. Många glassar var goda, men allra godast var de vi snokade upp med bibelns hjälp! På tredje plats kommer alla andra glassar vi åt, MEN:

På andra plats kommer glassen vi åt i Bolonga. Vi undrade lite var guideboken tog oss när vi strosade genom tomma gator, men så kom vi fram till “La Sorbetteria Castiglione”. Den förväntade kön uteblev, men det kan ha berott på studenternas frånvaro i staden. Här testade jag deras berömda choklad-hasselnötsglass samt någon typ av vanilj och semesterns eviga följeslagare! Fantastiskt goda alla tre måste jag säga. Bonus för de fina kexen med logotypen tryckt.

På första plats kommer gelaterian vi hittade i Rom, och dit vi även återvände för vår dagliga glass-fix. Hit traskades det inte målmedvetet, utan vi sprang rätt på stället! Av kön att döma drog vi slutsatsen att stället var populärt (men jag hade ju läst på och insåg sedan att den var med på Roms topp-5 lista). På Gelateria Giolitti var det betala först, beställ sen, och gärna i ett rasande tempo, som gällde. Och jag måste säga att första dagens framhastade kombination med Mörk choklad (gudomlig), björnbärssorbet och citronsorbet var den allra allra bästa! Men deras pistage gick inte heller av för hackor. Enda smolken i bägaren var värmen som gjorde att man fick äta väldigt snabbt, speciellt när man försöker fota också! Extra bonus för de chokladdoppade rånen.

Fortsättning följer med fler matupplevelser