Den röda tråden

Ni får hålla ut ett tag till, bloggpausen fortsätter här på den röda tråden. Nu blir det Italienresa med (förhoppningsvis) en mängd härliga matupplevelser. Jag rapporterar när vi är hemma igen, nu drar vi på bröllopsresa!

För två år sedan gjorde vi, tillsammans med två goda och uthålliga vänner, en långsegling till Åland. Man kan tro att de två veckorna med fyra personer i en IF gjorde oss lite trötta på segling då förra sommaren bara bjöd på en helgtur, och denna sommar hittills varit helt seglingsfri. Min icke, det är bara så mycket vi vill klämma in på vår semester så seglingen hamnat i bakvattnet.

För att “Tufflan” inte skulle känna sig helt övergiven gav vi (jag o sambon) oss iväg på en dags-seglats i strålande sommarväder. Stopp för lunch, sol och bad på solvarma klippor innan det var dags att vänta hemåt. Hemåt betyder då att man får kryssa, om man som vi var lite lata och valde färdväg efter vindens riktning.

Jag tillhör den minoritet svenskar som inte håller med om att alla måltider ska intas utomhus på sommaren. Det är antingen för varmt, för kallt, för blåsigt eller för mycket insekter. Undantaget är mat som lagas och äts utomhus när man är UTE. Vandrar, paddlar eller seglar spelar inte så stor roll!

Därför smakade dagens omelett, med svamp och fantastisk chorizo alldeles fantastiskt, på solvarma klippor med vågskvalpet i bakgrunden!

Igår visade jag och min chef/handledare upp den svenska skärgården för vår indiska kollega. Sommarstugor, båtfärder och svensk sommarmat med fisk och bärpaj ingick naturligtvis. Precis som mulet väder och duggregn. Vi gick även en liten promenad på jakt efter kantareller och försökte förklara att svenskar i princip aldrig avslöjar sina svampställen för varandra. Hon log lite artigt och trodde nog vi skämtade. För när vi lite senare hittade kantarellerna precis utanför en grannes gård, frågar min indiska kollega med klar stämma (så att grannen mycket väl kan höra) om vi hittat något. Hon blev snabbt tystad och vi klargjorde att det inte var att leka med, våra svampställen!

Här ute på ön växer det stadig kantareller runt hörnet. Inga mängder har kommit upp ännu, men tillräckligt för… en svampmacka kanske ni skulle säga! Men nej, i år hamnade premiärkantarellerna icke-ortodoxt på en pizza. De gjorde sig mycket bra där också, jag lovar.

Förresten så tror jag att vi inte är ensamma om det fantastiska svampstället på grannön. Det såg oroväckande plockat ut i dag. Bara att hänga på låset i framtiden alltså!