Den röda tråden

Tidigare har jag bloggat om mammas citrusmarmelad, som var en klassiker varje vinter. På den tiden citrusfrukter bara hörde vintern till. De är fortfarande godast (och billigast) på vintern och det är ett bra tillfälle att göra marmelad. Denna gång gjorde jag en egen variant med ingefära och stjärnanis, som nästan blev snäppet bättre än mammas. Då den skulle ges bort i present hade jag lite mer socker än jag brukar, men det kan man ju alltid justera efter smak. Kom bara ihåg att ju mindre socker desto kortare hållbarhetstid, så förvara den gärna i frysen om du drar ner på sockret! Det är också bra att använda ekologisk frukt, eftersom skalen ska med i marmeladen.

En liten klick sparade jag till mig själv och den satt väldigt fint på hembakad baugett framför vinterstudion. Heja helgmornar!

Citrusmarmelad med ingefära och stjärnanis

2 ekologiska apelsiner
1 ekologisk citron
1 msk skalad och riven färsk ingefära
2-3 stjärnanis
200 g socker
3 dl vatten

Gör såhär: Tvätta av frukterna. Skala av det yttersta skalet med t.ex. en potatisskalare och strimla det fint. Tag bort det vita skalet och alla tjocka hinnor på apelsinerna och citronen. Tag bort kärnorna (men spara!) och skär fruktköttet i mindre bitar. Lägg det strimlade skalet och fruktköttet i en stor kastrull. Lägg kärnorna i en bit bomullsväv eller fint tygnät och knyt om med hushållssnöre. Lägg ner dem i kastrullen tillsammans med frukten, lägg i stjärnanis och häll på vattnet. Koka 30.45 minuter, tills skalen har mjuknat. Riv under tiden ingefäran. När skalen är mjuka så tar du ur kärnorna, pressar ner saften av den rivna ingefäran och tillsätter sockret. Koka kraftigt utan lock 15-25 minuter tills marmeladen fått rätt konsistens (lägg en klick på kall tallrik, ställ kallt någon minut, dra en skåra genom marmeladen, om den inte flyter ihop direkt är marmeladen klar). Häll upp på rena varma burkar och låt svalna.

Det känns lite som att mammas recept fått stå tillbaka för pappas här på bloggen. Det är i så fall väldigt orättvist då mamma bidragit minst lika mycket till mitt mat- och bakintresse som pappa. Men nu är det dags för mammas revansch! På den gamla goda tiden, då de flesta citrusfrukter bara såldes under vinterhalvåret, var det just på senhösten/vintern som mamma lagade citrusmarmelad. Nu för tiden kan man få tag på det mesta året runt, men apelsinerna är fortfarande godast på vintern, så det finns anledning att hålla på traditionerna.

Nu när vi traskar in i november tyckte jag därför det passade sig att laga citrusmarmelad efter mammas klassiska recept. Som med det mesta min mamma gör är det ordentligt neddraget på sockret. Sådär så att man ibland tyckte det krullade sig lite väl mycket på tungan när man var mindre. Jag har själv börjat det syrliga på äldre (!) dar, men om du vet av dig att du behöver lite mer sötma i tillvaron, så öka på sockermängden lite! Inget konserveringsmedel har jag i heller, så frysen är en bra förvaringsplats.

Citrusmarmelad på mammas vis

(Halv sats)

2 apelsiner
1 grapefrukt
1/2 citron
250-300 g socker

Gör såhär:
Använd helst ekologisk frukt. Skrubba den annars mycket noga, för här ska hela frukten med i marmeladen! Skär bort topparna på frukten och skär den sedan fint. Hur du gör spelar inte så stor roll, men se till att skalbitarna blir ganska små, resten faller isär i alla fall. Tag bort kärnor och ansa lite av det vita innanför skalet om det är mycket, det blir lätt lite väl beskt annars.

Koka upp allt i en kastrull och låt puttra under lock i ca 30 minuter, tills skalbitarna är mjuka. Rör om då och då. Tillsätt sedan sockret och koka ytterligare 20-30 minuter. Gör marmeladprovet för att se att den är tjock nog. Låt svalna och dela sedan upp i lagom stora portioner. Frys in det som inte går åt den närmaste framtiden.

Veckan har varit väldigt hektisk. Så hektisk att jag missade ett OSA. Det brukar jag inte göra. Inte mycket spännande experiment i köket alltså.

Vi hann i alla fall med att göra äppelmos. Våra kära vänner som kom förbi stod för äpplena, medan vi stod för köksutrymmet och min kära assistent. För det är ju med en assistent man gör mos smidigast. I ett huj delades och kokades det äppelklyftor, medan jag stod redo att köra dom genom assistentens passermojäng.

DÅ! Kom alla mina barndomsminnen (som har med äppelmos att göra i alla fall) fram. För moset blev alldeles rosa!!! Av de röda äppelskalen såklart. Jag blev alldeles lyckligt och mosade på för glatta livet. De andra i köket förstod kanske inte min uppspelthet fullt ut, men tyckte nog moset blev fint i alla fall.

Till saken hör att äpplena mamma gjorde mos på när jag var riktigt liten var just sådär röda att de färgade moset rosa. Det resulterade i att jag fram till sju års ålder trodde att äppelmos skulle vara rosa. Annars var det något fel. Det blev en väldig traumatisk upplevelse för mig när jag serverades äppelmos första gången i skolan och det var alldeles gult. Jag kom inte riktigt över det, och har aldrig gillat köpemos. Även om mitt eget mos de senaste åren också haft den klassiska gula färgen. Nu är ordningen återställd till slut!

Nu blev det ett riktigt långt inlägg om äppelmos, men vad gör man inte när man känner sig riktigt nostalgisk? Ha en bra söndag!

Jag är lite FÖR bra på att snåla med den svamp och de bär vi plockar under hösten. Jag är nog rädd att allt ska ta slut redan innan jul och sedan inse att jag VERKLIGEN behövde de där kantarellerna/blåbären/jordgubbarna. Det hela resulterar istället i att jag nu måste rensa frysen på diverse, innan jag kan fylla förråden med säsongens skörd!

Bland annat var det dags att koka sylt på de sista lingonen (inte självplockade, men i alla fall från Hälsinge-skogarna). Det finns ingen som kokar lingonsylt som min käre far. Man måste ha respekt för en man som har en maskin som rensar lingonen! Så därför kommer receptet från honom. Ingredienslistan är mycket kort, och jag tror tricket sitter i förfarandet. Själv har jag redan förvanskat receptet och minskat på sockret. Lingonsylt är dessutom det enda jag aldrig lyckats få att mögla. Den klarar sig med andra ord hur länge som helst i kylen, så gör en stor sats när du ändå är igång!

Lingonsylt á la CH

1 kg lingon (frysta går utmärkt)
375 g socker (jag hade mindre)
1-2 dl vatten

Koka upp lingonen med vattnet och låt koka 15 minuter. Skumma noga under tiden. Tillsätt sockret och låt koka 15 minuter till. Klart!

För att riktigt njuta av lingonen blir det denna vecka tre rätter som är perfekta tillbehör till sylten:
- Tjockpannkaka med blandsvamp och fetaost (här rensades frysen även på svamp)
- Älgfärsbiffar med mesost och potatismos (nu finns det plats för mer älg hemma hos mig *blink*)
- Potatisbullar med kotlettbacon (på överblivet potatismos från älgen)

Inga foton idag, men jag har precis fått hem min nya blixt så snart så kommer det mer av den varan också!

Både jag och bloggen har varvat ner till sommartempo nu, och det beror såklart på att jag inte tillbringar lika mycket tid i köket eller framför datorn när solen skiner från en klarblå himmel. Jag får väldigt dålig aptit när det är så här varmt (eller mycket mindre än min vanliga enorma aptit i alla fall) och äter helst något enkelt och kallt. Allt möjligt grillat är ju annars ett så självklart matförslag att man knappt kan nämna det, men då kan jag istället tipsa om ett gott tillbehör till det grillade!

På Kökar, en ö i den södra delen av Åländska skärgården (den stora ön Åland kallas faktiskt för fasta Åland) ligger Peders Aplagård. Där gör dom bland annat den här fantastiska Äppelsalsan (bilden är tagen från hemsidan), som passar perfekt till grillat kött. Den funkar både som den är och utrörd i creme-fraiche eller medelhavsyoghurt. Nu har vi ju inte vägarna förbi Åland jätteofta (även om vi upptäckte salsan under förra sommarens seglarsemester) utan goda vänner upptäckte att den fanns i Brunneby Musteris gårdsbutik, utanför Borensberg. Dit tog vi en tur idag innan stranden och fyndade, förutom salsa, även några av deras goda safter. Till min stora glädje hade även Tyrell´s rotfruktschips som jag upptäckte på Heathrow (av alla platser), och inte trodde jag skulle hitta i Sverige. Tyvärr var varianten med rödbetor, morot och palsternacka slut så det får bli en vända till senare i sommar!

Helt plötsligt blev det två tips i ett, vilket inte är så tokigt med tanke på värmen, eller hur? Lovar inget om mer regelbunda uppdateringar, men förhoppningsvis ska inte inspirationen och fantasin helt smälta bort de kommande veckorna! För varmt ska det ju bli!

Jag har suktat efter den svenska rabarbern under min tid i Sydney, och tyckte det var dags att göra slag i saken nu när jag är hemma i mitt eget kök igen. Efter en genomgång av innehållet i frysen hittade jag även några påsar frysta jordgubbar, och de blir ju snart överflödiga när årets gubbar är på gång! Varför inte ta och kombinera de båda, det blir ju en härlig smakkombination mellan sött och syrligt! Sagt och gjort så blev det två olika saker med rabarber- och jordgubbstema.

Rabarber och jordgubbsmarmelad

Här fick rabarberna och jordgubbarna samsas med citron, ingefära och vanilj. Frågan är bara om man får kalla det marmelad med så lite socker? Kanske kompott är ett bättre ord?

Ingredienser:
350 g rabarber
250 g frysta jordgubbar
Skalet av 1 citron, saften av 1/2
2 cm färsk ingefära
2 krm vaniljpulver
150 g socker (eller efter egen smak)

Gör såhär:
Ansa och skiva rabarbern, dela jordgubbarna i mindre bitar, skala ingefäran och hacka den fint, riv citronskalet. Blanda rabarber, jordgubbar, ingefära, och citronskal samt -saft i en kastrull. Jag tillsatte även lite saft från de tinade jordgubbarna, har du inte det så tillsätt 1/2 dl vatten istället. Tillsätt vaniljpulver och låt koka upp (eller låt en vaniljstång koka med). Koka i 15-20 minuter tills frukten blivit mosig. Tillsätt socker och låt koka tills blandningen klarar “marmeladprovet” (häll lite marmelad på ett kylt fat, när det svalnat drar du ett streck genom marmeladen om om det inte flyter igen är det klart). Min fick koka ca 20 minuter till. Man man även använda pektin, men jag tycker det är onödigt. Förvara i frysen om den inte går åt så snabbt (men risken finns!).

Rabarber- och jordgubbspaj

Resterande rabarber och jordgubbar blev en härlig paj med knäck-täcke. Pajen är inspirerad av min gamla blogg-favorit hemliga pappan, som tyvärr slutat blogga.

Den funkar även med andra frukter och bär, men den här varianten blev så otroligt god att jag inte vågar tala om hur mycket jag och sambon satte i oss!

Ingredienser:
3 stjälkar rabarber
250 g frysta jordgubbar
2 msk socker
vanlijpulver
ingefära (torkad)

100 g smör
1 dl socker
1 dl mjöl (drygt)
1.5 dl havregryn (drygt)
2 msk grädde
2 msk mörk sirap
1/2-1 tsk bakpulver

Gör såhär:
Ansa rabarbern och skär i lagom stora bitar. Dela jordgubbarna något och blanda med rabarbern i en form. Blanda sockret med lite vaniljpulver och ingefära och strö över blandningen.

Smält smöret i en kastrull och blanda i de andra ingredienserna. Tillsätt lite mer mjöl om smeten verkar allt för lös. Häll den ganska tröga smeten över frukten/bären och fördela så att den täcker all frukt (det här receptet räcker till en form som är ca 20×30 cm). Grädda i 200 grader tills täcket fått gyllenbrun färg, ca 20-30 minuter. Låt stå och svalna lite så att täcket blir riktigt knäckigt!

Idag serverades pajen med vispgrädde som blandades med lika mycket turkisk yoghurt, och lite florsocker. Annars är vaniljglass en höjdare!