Den röda tråden

När man är ute och vandrar så finns det några kriterier som är viktiga när man planerar mat. För det första ska det vara lätt att bära. Det säger ju sig självt när man får bära maten på ryggen hela vägen. Sedan så ska det gärna vara snabblagat också. Dels så blir man ofta väldigt hungrig väldigt fort. Dels så tar det ändå lite mer tid än vanligt att laga mat på stormkök (även om gasbrännarna har underlättat det hela MYCKET). Sist men inte minst så är det bra att hålla sig till få ingredienser, eller åtminstone komponenter. Man får gärna plocka ihop kryddor och annat hemma för att förenkla matlagningen. Återigen för att det ska gå lite snabbare och vara mindre att rota fram i packningen.

Den här rätten prickar i alla fall in två av dessa tre kriterier; få komponenter och snabblagat. Att det sedan kanske inte faller de mest hängivna gramjägarna i smaken bryr jag mig inte så mycket om, det smakar ju fantastiskt gott! Så gott att jag kan tänka mig att äta detsamma här hemma någon dag.

Gnocchi med pesto och salami

Det här är ju så enkelt att det inte går att kalla recept. Tag ett paket potatisgnocchi (finns i hyllan vid pastan). Koka upp vatten med lite salt i. Häll i hälften av paketet och koka 2-3 minuter, tills gnocchin börjar flyta upp. Häll då av vattnet i en annan kastrull. Koka upp det igen och ha i resten av paketet. Upprepa som innan, men nu kan du hälla av vattnet i naturen. Tillsätt en rejäl klick pesto i varje kastrull och rör om. Skiva ner riktigt med god italiensk salami (även här finns det sorter som inte ska vara kylda). Salta och peppra som så önskas och njut tillsammans med en vidunderlig utsikt (och en skvätt vin om sådant finns kvar). Annars duger det finfint med källvatten.

Så. Nu är det väl dags att jag fortsätter med min lilla serie mat på tur. Frukosten var ju bara ett litet smakprov och nu är det dags att ta fram det tunga artilleriet. Jag hade tänkt börja med en riktigt lyxig måltid. Vi hade ju vänner med under första dygnet och de var ansvariga för middagen första dagen. Då de bara skulle vandra två dagar/en natt så lovade de att de kunde bära lite extra mat.

De pratades om murrika och allt mumsigt som kunde lagas på den. Jag såg verkligen fram emot den måltiden. Sen gavs den idén upp och A pratade lyriskt om en egentorkad köttfärssås*. Det lät inte heller helt fel, och jag hejade glatt på. Men sedan dök det upp en bild på torkad sojafärs på facebook och jag började ana oråd. Från den från början utlovade mumsiga murrika-middagen blev det helt enkelt köttfärssås på sojafärs. Men med ett glas vin och chokladmousse till efterrätt var det ingen som klagade. Dessutom upptäckte vi hur smidigt det är med sojafärs (finns även som strimlor) när man är på tur. Fler rätter i denna tappning kommer nästa gång, jag lovar!

Sojafärssås på vandringsvis

till 4 hungriga vandrare
1 påse torkad sojafärs
olivolja
1 påse bolognesemix
vatten
1 skvätt rödvin (kan uteslutas)
500 g spagetti

Gör såhär: Koka upp vatten och tillsätt sojafärsen. Låt svälla några minuter. Fräs färsen i lite olivolja. Tillsätt bolognesemixen och vatten. Kanske oxå lite rödvin och extra kryddor? Låt koka 5-10 minuer. Koka under tiden spagettin på ett andra stormkök (bra tips!). Servera tillsammans med en kåsa rödvin och njut av en avklarad vandring.

*För er som fortfarande funderar på att göra den där hemtorkade köttfärsen så finns receptet här.

För ungefär ett år sedan så var jag ute och vandrade i Jämtlandsfjällen med snyggo (numera min man), min kusin och hennes man. Då de båda har ett förflutet inom det militära så har de en aldrig sinande källa av frystorkad mat. Det är ju enkelt, lätt och hyfsat OK om man får det gratis. Att betala 70-90 kronor per portion som vi vanliga dödliga får göra känns dock lite i överkant. Så redan på den turen började jag fundera på vad man kan äta istället, som inte är allt för tungt, snabbt att laga och ändå ger mycket energi. Jag tror även att jag i ett svagt ögonblick lovade att dela med mig av mina tips på vandringsmat.

Nu har vi varit ute och traskat igen. Samma fjäll, samma snyggo. Två vänner en del av tiden och ingen frystorkad mat. Så, då är det ju dags att jag delar med mig, eller hur? Nu är ju detta vår första egna tur och maten kommer säkert förfinas under årens lopp (om mannen går med på fler vandringar) men det är ett steg på vägen.

Och vi börjar lite logiskt med frukost. Frukostblandningar/grötblandningar finns det ju en del att köpa såklart, men det blir betydligt billigare att göra själv. Dessutom så kan man ju då anpassa innehållet (och sötman) efter eget tycke och smak. Vi lyxade till det och hade en påse blandade nötter och torkad frukt på sidan av. Lite godare och mycket bättre om man har en nötallergiker med sig.

Grötmix

10 rejäla portioner (för hungriga vandrare)

500 g fiberhavregryn (ca 12 dl)
40 g torkade gojibär (el torkade blåbär)
40 g kokosflingor
40 g pumpakärnor
80 g solroskärnor
40 g krossade linfrön
3 dl torrmjölk
1 tsk salt (ca)
2-3 msk socker (kan uteslutas)

Gör såhär: Hemma i civilisationen blandas alla ingredienser utom salt och socker. Börja med att salta och sockra försiktigt. Koka en liten klick gröt i micron och smaka av. Tillsätt ev lite mer salt/socker om så önskas och provkoka igen. Det är ju lättare att rätta till saker medan man fortfarande är hemma. Dela sedan upp blandningen i fem 2-portioners påsar (om du inte ska ut o traska själv då).

Ute på fjället så blandar man en påse grötmix (ca 3 dl) med 6 dl vatten. Koka upp på stormköket och låt puttra under omrörning, ca 5 minuter eller tills gröten tjocknar. Tillsätt en rejäl näve nötter och torkad frukt. Dela upp i kåsor, eller ät tillsammans ur kastrullen. En kåsa oboy/kaffe och en knäckemacka till så står man sig nästan fram till lunch!

Jag gillar fisk. Jag har haft turen att växa upp med egenfångad abbore och gädda, rökt flundra och ål hos pappas kompis, lax i alla dess former och allehanda andra mumsiga fiskrätter som inte kan liknas vid de (ofta) osmakliga rätterna som serveras i skolan.

Fet fisk ska även vara bra för hälsan (skydda mot Alzheimer och allehanda andra sjukdomar) och göra en intelligent. Så långt är ju allt väl, men problemen börjar när (närapå) all fisk börjar bli utfiskad. Det har blivit mycket lax hemma, men frågetecknen runt den odlade laxen hopar sig. Så förutom lax och sill har det varit dåligt med de feta fiskarna här hemma. Tills för ett litet tag sedan, då jag upptäckte makrill!

Östersjö-jänta som jag är har jag inte fiskat makrill och den bekantskap jag tidigare har gjort med fisken är med burkvarianten i tomatsås. Inte speciellt upphetsande. Men nu har jag snöat in på rökt makrill och jag är fast! Fantastiskt gott, och dessutom grönlistad på WWF:s fisklista. Toppen! Men nu ska jag inte babbla på mer om makrillens förträffligthet. Ni får ett recept också. På en makrillröra som passar lika bra till bakad potatis, som i en wrap, eller som här i pitabröd. Precis som man vill ha den en vardagskväll på sommaren; Snabbt, Svalt och Supergott!

Makrillröra med keso

4 portioner
250 g (ett litet paket) keso
1 röd lök
2 msk kapris
2 msk tomatpuré
2 msk hackad dill (färsk eller fryst efter säsong)
en skvätt citronjuice
salt, peppar

ca 350 g rökt makrill med valfri kryddning
tunn-/tortilla- eller pitabröd*
blandad sallad

Gör såhär:
Hacka rödlöken. Blanda alla ingredienser till röran. Tag ett tunnbröd, tortillabröd eller pitabröd. Fyll med röra och lägg på fisk. Får du plats lägger du även på lite blandad sallad. Annars får den gärna vara bredvid också. Är man extra hungrig kan man även lägga på skivat kokt ägg!

*När det kommer till pitabröd är Hattings frysta de enda jag godkänt förutom mina hembakade. Dock kan man räkna antalet gånger jag orkat baka egna pitabröd på ena handens fingrar.

Sambon är på vift igen. Då brukar jag passa på att riktigt gå lös i köket och pyssla så det står härliga till! Inte riktigt så intensivt har det blivit denna gång. Det kan beror på att han bara är borta tre dagar. Eller att jag själv ska iväg på resa snart. Eller att jag har lite för mycket på annat håll.

Vad det än beror på så har jag i alla fall äntligen använd upp filodegen som blev kvar från födelsedags-mezen tidigare i vår. Filodegspiroger var tanken och fyllningens bas blev bladspenat och chevré. Mycket chevré. Men så står det också i vår receptsamling: “Man kan laga mat utan chevré, men varför chansa?”

Resultatet blev (även för mig) överraskande gott! Krämiga och frasiga och, ja ni fattar! Dessa piroger passar både som utflyktsmat, som en liten förrätt, som del av en buffé, eller som här, ett tillbehör till en STOR sallad och den fantastiska rostbiffen på innanlår som jag haft nöjet att mumsa på hela veckan. Maten räcker ju så mycket längre när man är ensam….

Filodegspiroger med spenat och ost

ca 12 stora eller 24 små

1 paket filodeg
300 g bladspenat (fryst går toppen)
1 stor gul lök
3 klyftor vitlök
200 g chevré
250 g keso
50 g soltorkade tomater
olja - att steka i samt att pensla filodegen med
kanel
muskot
spiskummin
salt, peppar
ägg - till pensling
sesamfrön - till dekorering

Gör såhär:
Tina först filodegen. Det tar ett tag! Hacka lök och vitlök fint. Fräs den mjuk i lite olja och tillsätt sedan spenaten och låt den fräsa med ett tag. Krydda med kanel, muskot och spiskummin efter smak. Salta och peppra också. Låt det hela svalna och blanda sedan ner smulad chevré, keso och soltorkade tomater som strimlats.

Tag fram ett ark filodeg i taget. Vik det på mitten, längs långsidan, så det blir en bred remsa. Vill du ha små piroger så delar du varje ark på mitten och gör hälften så breda remsor. Pensla hela längden med lite olja. Lägg en klick smet i ena änden av remsan. Vik över kortsidan mot långsidan så det bildar en trekant. Vik sedan över paketet så att den gamla kortsidan ligger parallellt med långsidan den vikts mot. Fortsätt så tills remsan tar slut och du har en trekantig pirog. Här skulle jag ha tagit “in action bilder inser jag! Fäst änden på degen med lite olja och lägg skarven nedåt. Lägg på en plåt med bakplåtspapper. När en plåt är full penslar man pirogerna med ägg och strör över sesamfrön. Grädda i 200 grader ca 10 minuter.