Den röda tråden

Jag minns faktiskt inte den första gången jag åt pesto. Och då menar jag den gröna varianten med basilika, pinjenötter, ost, vitlök och olivolja. Jag vet i alla fall att jag under lång tid trodde att det var just det som var pesto. Sedan började det det dyka upp en massa varianter på röror som kallades pesto och jag blev lite förvirrad.

Efter en snabb sökning på internet har jag nu kommit fram till att ordet pesto kommer från italienskas “pestare” som betyder att krossa eller mortla. Dessutom så ska i alla fall original (?) peston från Genua-området (pesto alla genovese) traditionellt innehålla just de ingredienser jag nämnde först. Och helst ska det tydligen vara peccorino-ost.

Allt detta hindrar ju inte oss att kalla andra röror, där ingredienserna krossats eller mortlas, för pesto. Eller så kan man kalla det för röra helt enkelt. Det blir inte sämre för det. I helgen blev det två varianter, dels en variant på soltorkade tomater som jag visst bloggat om tidigare. Den andra varianten blev en kronärtskockspesto, inspirerad av Hemmafruns variant, som hon hade som lasagnefyllning. Jag funderar starkt på att använda den till cannelonifyllning en vacker dag. Eller kanske en regnig dag, då jag orkar stå inne och göra canneloni….

Kronärtskockspesto

1 burk kronärtskocksbottnar
0.75 dl sötmandel
2 vitlöksklyftor
vatten
olivolja
salt
peppar

Gör såhär:
Rosta mandlarna hårt i en torr stekpanna, de ska få ordentligt med färg. Lägg dem sedan åt sidan. Dela kronärtskocksbottnarna i mindre bitar. Hacka vitlöken grovt. Fräs vitlök och kronärtskocka i lite olivolja. Blanda sedan allt i en mixer, tillsätt lite vatten och lite mer olja. Kör tills peston är slät. Späd med lite mer vatten och olja till önskad konsistens. Smaka till sist av med salt och peppar.

Busenkelt var ordet, det svåra är att inte äta upp allt på en gång!

För några helger sedan var jag och hälsade på bror och blev bortskämda med stor-frukost två mornar i rad. Många goda juicer, flingor och smörgåspålägg dukades fram både lördag och söndag. En riktigt favorit blev peston på soltorkade tomater, speciellt tillsammans med färskost.

En normalt funtad människa hade nu tänkt “vad trevligt, det här kan jag också köpa hem”. Nu är jag ju inte en normalt funtad människa utan tänkte istället “det här borde man kunna göra själv”. Och visst kan man det! Såklart var jag även tvungen att dutta lite med smaksättningen (lite vitlök för att pigga upp smakerna och några kapris för sältan) och tycker själv att jag fick till en riktigt bra tomatpesto. Titta noga på burken nu, snart är den slut!

Pesto på soltorkade tomater

ca 10 soltorkade tomater i olja
1 vitlöksklyfta
1-2 tsk kapris (beroende på hur mycket sälta man vill ha)
peppar
lite olja från tomaterna

Gör såhär:
Strimla tomaterna och hacka vitlöken. Lägg det tillsammans med kaprisen i en hög bunke, häll över lite av oljan från tomaterna. Mixa med stavmixer till önskad konsistens. Smaka av med peppar och tillsätt kanske lite mer olja. Bred på en macka (gärna med lite färskost i botten) och toppa med valfria tillbehör!