Den röda tråden

Trots några regnskurar i helgen så har grillandet tagit fart på riktigt.
Köttet blev de sista bitarna entrecote från Ullälva-kalven som vi aldrig tröttnar på.
Såsen blev en gammal favorit, som från början kommer från Rebecca. Mixa ruccola/bladspenat/annan småbladig sallad, valfria örter (denna gång tre sorters basilika), en vitlöksklyfta, ett par matskedar olivolja och lite turkisk yoghurt. Blanda sedan ner mer turkisk yoghurt, till valfri styrka och smaka av med salt och peppar
Salladen blev genast en ny favorit. Vattenmelon tärnas och blandas med tärnad fetaost, bladspenat och färsk lök. Ringla över lite god olivolja, dra över några varv på pepparkvarnen och strö över lite flingsalt.

Enkelt och gott, precis som de ska vara på sommaren.

Jag laddar lite extra inför matchen mellan England och Algeriet med ett glas Pimm’s. Pimm’s (no 1) är en Gin-baserad dryck där örter, frukt och likör är tillsatt (receptet är hemligt såklart). Det är en stor favorit sommartid på pubarna i England och beställs med fördel i kannor för sällskapet att dela på. Pimm’s har en väldigt speciell smak som är svår att beskriva, och därmed bör upplevas! Om man inte har vägarna förbi Storbritannien i sommar finns Pimm’s även att beställa på Systembolaget (nr 8416). Men inte går det bättre för England, trots mina ansträngningar.

Pimm’s fruit cup

1 del Pimm’s no 1
3 delar fruktsoda/sprite/lemonad
Valfria frukter i tärningar så som äpple, apelsin, citron
Gurka
färsk mynta
is

Gör såhär: Skär frukten och gurkan i tärningar. Lägg i en kanna tillsammans med is. Fyll på med Pimm´s och fruktsoda. Servera dina gäster och avnjut gärna medan ni pratar engelska med tillgjord brittisk accent. Have fun!

Sambon hade rotat i bloggens arkiv och önskade sig denna quinoasallad med kallrökt lax. Utan att titta närmare på salladen så komponerade jag något som såg ut såhär:

Ingen sallad blir den andra lik när jag tar ut svängarna i köket, men basidén är densamma. Quinoa, valfria grönsaker, kallrökt lax och en grönmögelröra/sås. Denna gång blev det en sås som mer liknade den klassiska Blue cheese-såsen. Det är något jag kommer upprepa inom en snar framtid, för såsen omvandlade en helt ok sallad till en 5-poängare!

Med denna sallad i magen och “Morden i Midsomer” på TV så kan man dessutom nästan lura sig själv att det är sommar.

Blue cheese sås

100 g grönmögelost (gärna en smakrik Roquefort)
1 dl Créme Fraiche
1 dl filmjölk
en skvätt citronljuice
en lite mindre skvätt worchiestersås
nymalen svartpeppar

Gör såhär: Mixa grönmögelosten med Créme fraichen, tillsätt filmjölk tills såsen är lagom rinnig. Tillsätt citronljuice och worchiestersås och smaka till sist av med svartpeppar.

Det här med nationaldagsfirande har jag inte kommit igång med på riktigt. Men något svenskare än färskpotatis-premiär kan det väl inte bli? Till färskpotatisen skulle det kanske även serverats sill, men idag hamnade potatisen i en ljummen sallad med senapsdressing. Korv till det, med tre såser dagen till ära.* Att måltiden intogs ute på altanen, vid sommarstugan, där vi för första gången i år kunde gå runt i badkläder (dock inget dopp ännu) gjorde inte saken sämre. Heja Sverige!

*BBQ sås, vitlökssås och pesto ifall någon undrade vad som låg på tallriken.

Det är verkligen stiltje här på bloggen nu. Kom på mig själv med att förutom att mina egna blogginlägg tryter så har jag knappt tagit mig tid att läsa mina favortitbloggar på sistone. Jag ska skärpa mig på båda fronterna.

Jag har i alla fall hunnit med en sväng på den internationella Matfestivalen, som kuskar runt i Sverige och nu hamnat i Linköping (sista dagen idag). Mumsiga crêpes till lunch, franska ostar, saftiga körsbär, mumsiga kanderade nötter och ett gäng oliver blev resultatet av besöket. Tur att jag bara han med ett lunch-besök, annars hade jag nog länsat fler stånd. Det är alldeles för trevlig att ströva runt och prova en stor del av det europeiska köket!

Jag gillar fisk. Jag har haft turen att växa upp med egenfångad abbore och gädda, rökt flundra och ål hos pappas kompis, lax i alla dess former och allehanda andra mumsiga fiskrätter som inte kan liknas vid de (ofta) osmakliga rätterna som serveras i skolan.

Fet fisk ska även vara bra för hälsan (skydda mot Alzheimer och allehanda andra sjukdomar) och göra en intelligent. Så långt är ju allt väl, men problemen börjar när (närapå) all fisk börjar bli utfiskad. Det har blivit mycket lax hemma, men frågetecknen runt den odlade laxen hopar sig. Så förutom lax och sill har det varit dåligt med de feta fiskarna här hemma. Tills för ett litet tag sedan, då jag upptäckte makrill!

Östersjö-jänta som jag är har jag inte fiskat makrill och den bekantskap jag tidigare har gjort med fisken är med burkvarianten i tomatsås. Inte speciellt upphetsande. Men nu har jag snöat in på rökt makrill och jag är fast! Fantastiskt gott, och dessutom grönlistad på WWF:s fisklista. Toppen! Men nu ska jag inte babbla på mer om makrillens förträffligthet. Ni får ett recept också. På en makrillröra som passar lika bra till bakad potatis, som i en wrap, eller som här i pitabröd. Precis som man vill ha den en vardagskväll på sommaren; Snabbt, Svalt och Supergott!

Makrillröra med keso

4 portioner
250 g (ett litet paket) keso
1 röd lök
2 msk kapris
2 msk tomatpuré
2 msk hackad dill (färsk eller fryst efter säsong)
en skvätt citronjuice
salt, peppar

ca 350 g rökt makrill med valfri kryddning
tunn-/tortilla- eller pitabröd*
blandad sallad

Gör såhär:
Hacka rödlöken. Blanda alla ingredienser till röran. Tag ett tunnbröd, tortillabröd eller pitabröd. Fyll med röra och lägg på fisk. Får du plats lägger du även på lite blandad sallad. Annars får den gärna vara bredvid också. Är man extra hungrig kan man även lägga på skivat kokt ägg!

*När det kommer till pitabröd är Hattings frysta de enda jag godkänt förutom mina hembakade. Dock kan man räkna antalet gånger jag orkat baka egna pitabröd på ena handens fingrar.

Sambon är på vift igen. Då brukar jag passa på att riktigt gå lös i köket och pyssla så det står härliga till! Inte riktigt så intensivt har det blivit denna gång. Det kan beror på att han bara är borta tre dagar. Eller att jag själv ska iväg på resa snart. Eller att jag har lite för mycket på annat håll.

Vad det än beror på så har jag i alla fall äntligen använd upp filodegen som blev kvar från födelsedags-mezen tidigare i vår. Filodegspiroger var tanken och fyllningens bas blev bladspenat och chevré. Mycket chevré. Men så står det också i vår receptsamling: “Man kan laga mat utan chevré, men varför chansa?”

Resultatet blev (även för mig) överraskande gott! Krämiga och frasiga och, ja ni fattar! Dessa piroger passar både som utflyktsmat, som en liten förrätt, som del av en buffé, eller som här, ett tillbehör till en STOR sallad och den fantastiska rostbiffen på innanlår som jag haft nöjet att mumsa på hela veckan. Maten räcker ju så mycket längre när man är ensam….

Filodegspiroger med spenat och ost

ca 12 stora eller 24 små

1 paket filodeg
300 g bladspenat (fryst går toppen)
1 stor gul lök
3 klyftor vitlök
200 g chevré
250 g keso
50 g soltorkade tomater
olja - att steka i samt att pensla filodegen med
kanel
muskot
spiskummin
salt, peppar
ägg - till pensling
sesamfrön - till dekorering

Gör såhär:
Tina först filodegen. Det tar ett tag! Hacka lök och vitlök fint. Fräs den mjuk i lite olja och tillsätt sedan spenaten och låt den fräsa med ett tag. Krydda med kanel, muskot och spiskummin efter smak. Salta och peppra också. Låt det hela svalna och blanda sedan ner smulad chevré, keso och soltorkade tomater som strimlats.

Tag fram ett ark filodeg i taget. Vik det på mitten, längs långsidan, så det blir en bred remsa. Vill du ha små piroger så delar du varje ark på mitten och gör hälften så breda remsor. Pensla hela längden med lite olja. Lägg en klick smet i ena änden av remsan. Vik över kortsidan mot långsidan så det bildar en trekant. Vik sedan över paketet så att den gamla kortsidan ligger parallellt med långsidan den vikts mot. Fortsätt så tills remsan tar slut och du har en trekantig pirog. Här skulle jag ha tagit “in action bilder inser jag! Fäst änden på degen med lite olja och lägg skarven nedåt. Lägg på en plåt med bakplåtspapper. När en plåt är full penslar man pirogerna med ägg och strör över sesamfrön. Grädda i 200 grader ca 10 minuter.

Jag minns faktiskt inte den första gången jag åt pesto. Och då menar jag den gröna varianten med basilika, pinjenötter, ost, vitlök och olivolja. Jag vet i alla fall att jag under lång tid trodde att det var just det som var pesto. Sedan började det det dyka upp en massa varianter på röror som kallades pesto och jag blev lite förvirrad.

Efter en snabb sökning på internet har jag nu kommit fram till att ordet pesto kommer från italienskas “pestare” som betyder att krossa eller mortla. Dessutom så ska i alla fall original (?) peston från Genua-området (pesto alla genovese) traditionellt innehålla just de ingredienser jag nämnde först. Och helst ska det tydligen vara peccorino-ost.

Allt detta hindrar ju inte oss att kalla andra röror, där ingredienserna krossats eller mortlas, för pesto. Eller så kan man kalla det för röra helt enkelt. Det blir inte sämre för det. I helgen blev det två varianter, dels en variant på soltorkade tomater som jag visst bloggat om tidigare. Den andra varianten blev en kronärtskockspesto, inspirerad av Hemmafruns variant, som hon hade som lasagnefyllning. Jag funderar starkt på att använda den till cannelonifyllning en vacker dag. Eller kanske en regnig dag, då jag orkar stå inne och göra canneloni….

Kronärtskockspesto

1 burk kronärtskocksbottnar
0.75 dl sötmandel
2 vitlöksklyftor
vatten
olivolja
salt
peppar

Gör såhär:
Rosta mandlarna hårt i en torr stekpanna, de ska få ordentligt med färg. Lägg dem sedan åt sidan. Dela kronärtskocksbottnarna i mindre bitar. Hacka vitlöken grovt. Fräs vitlök och kronärtskocka i lite olivolja. Blanda sedan allt i en mixer, tillsätt lite vatten och lite mer olja. Kör tills peston är slät. Späd med lite mer vatten och olja till önskad konsistens. Smaka till sist av med salt och peppar.

Busenkelt var ordet, det svåra är att inte äta upp allt på en gång!

När träden som blommar är det enda som visar att det visst är maj, och inte oktober så får man locka fram sommarkänslorna på annat håll! Härom morgonen förgyllde jag filen med smultron från förra sommaren samt blåbär (som tyvärr inte var självplockade). En solstråle letade sig fram en kort stund och denna tillsammans med filen tog mig tillbaka till sommarens lata dagar i stugan. Snart snart så är vi där igen….

Det finns många ursäkter att laga pasta. Visst längtar jag tillbaka till Italien och den goda maten? Visst bör man kolhydratladda inför Göteborgsvarvet (ja, jag vet att det är två veckor kvar)? Visst ser de där champinjonerna i kylen lite ledsna ut? Visst är det bra med en snabblagad rätt en sen kväll efter jobbet?

Eller så behöver man inga ursäkter utan konstaterar att det helt enkelt är supergott med spagetti, champinjoner, ädelost och äpple!

Pasta med champinjoner, ädelost och äpple

3-4 portioner
350 g spagetti av bra kvalité
250 g färska champinjoner
75 g ädelost
1-2 äpplen (beroende på storlek)
olja, salt peppar

Gör såhär:
Sätt på pastavatten i en stor gryta. Dela champinjonerna på fyra. Tärna äpple och riv osten grovt. När pastan börjar koka så är det dags att även steka champinjonerna. Fräs på dem ordentligt i olja och salta o peppra. Ställ åt sidan tills pastan är klar. När pastan runnit av lite så blandar man helt enkelt ner champinjoner, äpple och ost. Lägg upp på tallrik och ät direkt efter att den blivit piffad med lite nymald svartpeppar*.

*Sambon hälsar att det blir ÄNNU godare om man även riven parmesan över. Men så är han också väldigt förtjust i ost.