Den röda tråden

Hur hinner du med allt? Det är en fråga som jag allt oftare får och svaret är nog att jag inte hinner med allt. Inte allt jag skulle vilja i alla fall. Men en sak tummar jag ytterst sällan på, och det är att bara äta gott mjukt bröd. Det innebär allt som oftast hembakt bröd, då utbudet på riktigt bra bröd (läs surdegsbröd) här i Linköping är ganska magert. Det blir en hel del knäcke med andra ord…

MEN nu skulle det ju handla om att baka bröd hemma och där har jag för stunden övergivit surdegsbaket och fallit pladask för långjäsning (inspirerad av bröd-Martin såklart). Både för att det är så enkelt och för att det är så otroligt gott med nybakt bröd till frukost eller till middagssoppan. Med tanke på alla de varianter jag bakat den senaste tiden så är det ju i princip tjänstefel att inte dela med sig.

Då det ska vara så enkelt som möjligt (och jag inte behöver jaga recept framåt kvällskvisten) så har jag jobbat fram ett koncept där jag har ett grundrecept med ungefärligt förhållande jäst-mjöl-vatten och sedan så har jag i lite vad som finns hemma och vad inspirationen bjuder på. Det är ju konceptet som är det fantastiska. Jag ger er därför ett grundrecept här och förslag på två mumsiga varianter.

Grundrecept långjäst bröd

3 g jäst
300 g (3 dl) kallt vatten
360 g (6 dl) mjöl - kanske bara rågsikt, kanske vetemjöl blandat med lite dinkel, fullkornsmjöl av någon sorter eller en del rent rågmjöl
1-2 tsk salt
4-korns kross, linfrön eller andra frön, nötter, frukt och liknande efter smak

Variant 1
Vetemjöl, grahamsmjöl och fullkornsmjöl på dinkel (ca 4 dl vetemjöl). Llite kruskakli, krossade linfrön och 4-korns kross. Hasselnötter och lingon som pricken över i! (Tanken var först tranbär, men det fanns inte hemma. De sura lingonen hade nog mått bra av lite honung)

Variant 2
Degspadet av vassle från tidigare oskakebak (mjölk är en annan variant). 300 g rågsikt (5 dl), 60g (1 dl) skrädmjöl, 50 g 4-korns kross.

Gör såhär: Lös upp jästen i vattnet, blanda ner resten av ingredienserna och rör tills allt blandat sig väl. Degen är nu väldigt kladdig, men ska inte vara lös. Tillsätt i så fall lite mer mjöl. Täck bunken med plastfolie/lock och låt jäsa i rumstemperatur över natten/dagen. Sisådär 8-10 timmar brukar bli bra. När det är dags att baka sätts ugnen på 250 grader med en plåt inne. Tag upp degen på en mjölad bänk (ev med lite gryn/frön på också, det blir fint). Om du vill ha frallor så platta ut degen till en avlång rektangel, vik på mitten och dela degen i ca åtta delar. Om du istället vill ha en limpa så viker du in alla sidorna, vänder på degen och formar en fin limpa. Låt jäsa tills ugnen blir riktigt varm, sisådär 20-30 minuter. Baka brödet på den varma plåten, ca 10-15 minuter för frallor och lite längre tid för limpan (innertemperatur på ca 96-98 grader). Enkelt, jättegott och variationsmöjligheterna är oändliga!

När jag tittar tillbaka på bloggen under 2010 så kan jag konstatera att ni besökare blir fler och fler samtidigt som jag bloggar allt mindre. En statistiker hade kanske konstaterat att jag då borde dra ner aktiviteten ännu mer, för att få än fler besökare, men vad bryr vi oss om statistiker (i detta fall vill säga. I mitt jobb måste jag nog lyssna på dem även fortsättningsvis). Framförallt har mina inlägg känts mindre och mindre inspirerande på sista tiden. Efter vårt fina bröllop i somras, med efterföljande Italienresa så har inspirationen, men framför allt tiden, bara försvunnit.

I bloggens barndom var tanken att jag skulle delge er mer än mina eskapader i köket, men det var just det som det var roligast att skriva om. I höst har jag ägnat mig åt allt det där andra (tränat, återupptagit och ökat tiden på hästryggen, stickat en stor och varm tröja) samtidigt som vi knappt var hemma en enda helg. Och nu har jag börjat ge mig ut på längdskidor och ska åka tjejvasan också!

MEN jag ska inte ursäkta mig. Bloggen är framför allt en plats för mig att skriva av mig när jag har inspiration och lust och finns inte det blir det inga bra inlägg. Därför har jag inte heller dåligt samvete, men tror att blogglädjen ska komma tillbaka mycket snart. Jag känner redan nu hur det kliar i fingrarna!

För att det första inlägget 2011 inte bara ska gå i moll ska jag även dela med mig av ett fint sommarminne. Jag och min blivande man levde lata dagar på Öja och laddade upp inför den stora dagen. Våra ansträngningar räckte endast till att samla ihop mat till middagarna i solnedgången. Fler dagar borde helt klart gå ut på att skaffa mat för dagen, för att sedan tillaga och avnjuta den i det bästa av sällskap.

En helt perfekt sommarmiddag i skärgården! Minnena har bleknat något, och jag kan inte minnas vilket gott vitt vin vi drack, men en kvalificerad gissning är att det är ett vin på Grüner Veltiner druva, kanske Leth eller Meinklang.

God fortsättning på er!

Chokladtryfflar är ju fantastiskt gott, och även om jag gärna äter dem året runt så är det främst till jul som det bjuds hemgjorda. Men tryfflar är ju lika mumsigt att äta till champagnen på nyår. Eller varför inte ta med en ask till värden/värdinnan om du har turen att vara bortbjuden på kalas!

Denna tryffelsamling består bland annat av en av förra årets favoriter, jordnötsbollarna, men även härliga tryfflar med apelsin och havssalt (rullade i rostade kokosflingor), chokladtäckta glöggrussin med mandelmassa (där russinen kom från årets glöggsats) samt torkad frukt och nötter doppad i mörk choklad.

Recepten då? Ja, de är enkla men beskrivningar kommer här nedanför!

Tryfflar med apelsin och havssalt

150 g mörk choklad
1.5 dl vispgrädde
Skalet av en halv apelsin, 1 msk saft
1 tsk havssalt
kokos att rulla i

Gör såhär: Hacka chokladen grovt. Koka upp grädden och tillsätt apelsinskal och -saft. Häll över chokladen och rör tills det blir en jämn smet. Tillsätt havssaltet när smeten svalnat något. Ställ sedan kallt och låt stelna. Rulla kulor och rulla sedan i kokos som rostats försiktigt i torr stekpanna. Förvara svalt.

Chokladtäckta glöggrussin med mandelmassa

50 g glöggindränkta russin (har du inga kvar från hemlagad glögg går det säkert bra att lägga dem i blöt i lite kvarlämnad köpeglögg)
100 g mandelmassa
ca 100 g mörk choklad

Gör såhär: Riv mandelmassan grovt och knåda sedan ihop med russinen. Rulla sedan till bollar och låt stelna i frysen. Smält chokladen i vattenbad eller i micron och doppa sedan kulorna. Låt stelna på bakplåtspapper.

Torkad frukt och nötter doppad i mörk choklad

100 g torkad frukt (russin/aprikoser/fikon)
100 g nötter/mandel
ev lite äppeljuice
ca 100 g mörk choklad

Gör såhär: Hacka frukten och nötterna fint. Blanda och knåda ihop till små bollar. Om det är svårt att få dem att hålla ihop kan man tillsätta lite äppeljuice. Doppa sedan i smält mörk choklad. Låt svalna på bakplåtspapper och dekorera med lite kokos.

Julstöket och därmed julkänslorna har inte riktigt kommit igång här, då jag har jobbat lite väl mycket den senaste tiden. Vilken tur att jag då fick en superrecept på en stark och god senap som man dessutom kan fixa på ett kick! Perfekt när man kommer hem vid 4-tiden dagen innan julafton. Här smaksätter man med både kaffe och whiskey och lite sirap får stå för sötman. Riktigt med riv utlovades av A, och rivig blev den verkligen. Nu återstår bara att traditionsenligt göra julgodis medan man väntar på att skinkan ska bli klar för smakprov!

Den riktigt starka senapen

35 g bruna senapsfrön
4 msk starkt kaffe (varmt)
0.75 dl colmans senapspulver
2 msk whiskey
0.5 msk balsamvinäger
2 msk mörk sirap (ev något mer)
salt

Gör såhär: Mortla senapsfröna (alt mixa dem i en mixer!) och blanda med kaffet. Tillsätt sedan senapspulver, whiskey, balsamvinäger och sirap. Smaka av med salt och tillsätt ev lite mer sirap om du vill ha den lite sötare.

Det var min fikavecka på jobbet, och av någon anledning så är kollegornas förväntningar på mitt fredagsfika alltid skyhöga. Jag lurade på en julig variant på cheesecake (tips mottages tacksamt) men tiden rann iväg och jag bestämde mig för att bjuda på mina redan färdigbakade saffransgifflar. Men, det kändes lite futtigt och jag drog till med ett biscottibak en torsdagskväll efter stallet. Nog för att biscotti är relativt snabbakat, men klockan hann ändå bli halv tolv innan det var dags för dem att torka på eftervärmen i ugnen.

Jag var inte riktigt nöjd med citrussmaken förra året, så i år drog jag till med rivet apelsinskal och cointreau. Det blev riktigt bra kan jag lova! Kanske lite hårda, men passar då perfekt att doppa i glögg, varm choklad, kaffe eller varför inte grappa?

Saffransbiscotti 2010

30-40 stycken

100 g sötmandel
1 paket (0,5 g) saffran
1-1.5 msk cointreau (apelsinlikör)
250 g vetemjöl (ca 4 dl)
180 g socker (2 dl)
1 knivsudd vaniljpulver
1 apelsin (det rivna skalet, ät sedan upp apelsinen)
1 nypa salt
0.5 tsk bakpulver
2 ägg

Gör såhär:
Häll upp apelsinlikören i en liten skål och häll i saffran. Låt dra ett tag. Skålla och hacka mandeln grovt. Blanda de torra ingredienserna, mandeln och apelsinskalet i en bunke. Tillsätt ägg och saffran/cointreau blandningen och knåda till en deg. Rulla ut degen till två avlånga rullar. Grädda ca 20-25 minuter i 175 grader. Tag ut längderna och skär i sneda remsor. Sänk värmen till 120 grader och låt biscottin torka (ca 20-30 minuter eller över natt på eftervärme).

Nog för att vi äter mycket god mat här hemma, men gårdagens middag tror jag är svårslagen. Hemma lite sent efter jobbet överraskade fina mannen med där här fiskkakorna, från allas vår Hemmafru, Lotta Lundgren. Vi mmm:ade och njöt i fulla drag och konstaterade att hennes kokbok är ett måste som gemensam julklapp (det var nog framförallt jag som konstaterade det i och för sig)!

Ibland är det bara att lägga ner alla sina försök att själv hitta på fiffiga rätter och njuta av att andra är så bra på just det!

När jag var liten så bakades det alltid pepparkakor och lussekatter till första advent. De många andra traditionella kakorna kunde vänta, men inte just pepparkakor och lussekatter. Några år har jag köpt pepparkakor till första advent för att sedan baka någon vecka efter. Vilket resulterar i en hög med köpekakor som är kvar i januari. I år hann jag inte heller med att baka till första advent, men struntade i att skaffa något substitut utan drog igång ett rejält bak i helgen istället.

När det gäller lussekatterna så tog jag mitt väl beprövade recept på kanelbullar, dubblade receptet och ersatte kardemumma och vaniljpulver med tre påsar saffran. Saffranen stötte jag med lite socker och lät dra i vodka. För att pigga upp saffransbaket så gjorde jag gifflar på halva degen.

Jag kavlade ut den i två fyrkanter (lite för tjockt kan jag tycka i efterhand) och bredde på smör blandat med vaniljpulver. Sedan sporrade jag ut trekanter och lade på en klick riven mandelmassa och antingen hackad suckat eller några russin i den tjocka änden. Sedan rullande jag ihop dem (se till att skarven hamna under) och innan gräddning blev de penslade med ägg och fick lite pärlsocker på sig. En bra deg, rikligt med saffran och lite mandelmassa på det, det kan ju inte bli fel!

Pepparkaksdegen kan jag ju inte kompromissa med, utan det blev återigen mammas recept. Även i år fick jag lite hybris och gjorde hela receptet. Vi har bakat ett gäng plåtar, ätit lite mer än vad magen gillar och ändå finns det mer än två tredjedelar kvar. Det finns pepparkaksdeg att hämta med andra ord!

Varje gång jag tittar ut genom fönstret dessa dagar så blir jag alldeles glad, för det är så fint med all snö. Många klagar på snön i dessa tider, men jag blir bara barnsligt glad. Jag har alltid gillat snö och kommer nog alltid göra det. Möjligen får jag äta upp det den dag jag blir stor, flyttar till hus och får skotta, men jag återkommer i så fall.

Det kan trots allt vara trevligt att ha en soppa att värma sig med dessa kalla dagar och då vi ätit våra favoritsoppor lite väl många gånger i höst så var det dags att testa något nytt. Det var också på tiden att stifta bekantskap med en ny rotfrukt, jordärtskockan. Först gick tanken till kronärtskocka (inte rätt) och sedan så gjorde jag en tankevurpa och förknippade dem med rotselleri. Men de ser inte alls ut som en jordig hjärna. Kronärtskockan är ganska liten, knölig och svårskalad. Lite som ingefärsroten. Lite snabbt googlande ger mig informationen att växten är en blomma, besläktad med solrosen och att rötterna (knölarna) lagrar inulin istället för stärkelse. Till den uttömmande informationen tillägger jag att det går alldeles utmärkt att laga soppa på! Receptet är hämtat från en gammal Jamie Oliver-bok med bara smärre förändringar (som att ett par palsternackor följde med)

Jordärtskockssoppa

4-5 portioner
500 g jordärtskockor
2-3 stora potatisar, eller 5 små
2 små palsternackor
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1-2 tsk torkad timjan
2 tärningar grönsaksbuljong
1 liter vatten
150 g mascarpone ost
salt, peppar

Hassenötter till servering

Gör såhär: Skala och tärna alla rotfrukter, skala och hacka löken och vitlöken. bryn löken i lite smör och tillsätt sedan rotfrukterna och fräs någon minut till. Tillsätt vatten, buljongtärningar och timjan. Låt koka ca 30 minuter tills alla rotfrukter är mjuka. Mixa soppan slät och tillsätt mascarponen. Låt koka upp igen så att osten smälter. Smaka av med salt och peppar och strö över hackade hassenötter vid servering. Njut gärna med frasiga baguetter.

Min november var en mörk månad. Ingen energi eller skaparlust i köket. Stress som kanske var verklig, kanske bara självupplevd. Nu är i alla fall julmånaden här, och i och med all snö och alla fina ljus så börjar energin så sakteliga komma till baka. Sicken tur, nu när det är dax för allt julbak!

När jag var liten så fick jag ingen chokladkalender. Inte ens vid jul kunde mina föräldrar tänka sig att tillåta mig äta choklad varje dag. När jag blev äldre så började det ruckas på reglerna och mina småsyskon fick såklart chokladkalendrar. Men inte var mamma orättvis inte, så från ungefär 20 års ålder fick jag också en chokladkalender varje första advent. Tyvärr insåg jag då att chokladen i dessa kalendrar inte var speciellt god.

När det nu var dags för mig att överraska fina mannen med en chokladkalender så var jag ju tvungen att göra den lite lyxigare. Sagt och gjort hastade jag igår iväg och inhandlade byggmaterial till kalendern, samt tryfflar och något extra till sista “luckan”. Med tanke på att jag pysslande in till sena natten igår så var det nog tur att jag inte ställde mig och bakade tryfflarna själv. Men nästa år, då kalendern redan står färdig så kan det bli hemrullade tryfflar också. Känner ni er lite pyssliga så tipsar jag om ett recept på hallontryffel.

Ni kan ju bara tänka er hur trött man var på de orden (och den där älgen) när man som liten fick älgstek till söndagsmiddag IGEN. Att man sedan fick köttbullar på älgfärs, sjömansbiff på älg och gryta på älg var inget man riktigt uppskattade då. Tur då att man kan ändra sig. Nu bär jag hem älgkött från fina pappa med ett leende på läpparna.

Mantrat “ingen helg utan älg” har till och med blivit en receptsamling med de bästa recepten från släktens kvinnor. För männens bidrag lyser med sin frånvaro. Man kanske får ta och göra en uppföljare? Men hur ska man då kunna slå den fantastiska fina omslaget, ritat av bonussystern, där älgarna själva utgör just ordet älg!

Den här grytan är den mest lagade (av mig vill säga), och den mest snabblagade i hela receptsamlingen. Och för att komma från en väldigt traditionell släkt, så är riktigt mycket fart i den!

Stinggrytan

4 portioner
400 g älgkött i strimlor (eller lövbiff om du inte får ta på älg)
1 msk curry
2 msk smör
1 msk soja
1(-2) tsk sambal oelek
2 vitlöksklyftor
1-2 dl vispgrädde
1-2 dl vatten
0.5 buljongtärning
salt, peppar

ris, morötter, purjolök till servering

Gör såhär: Bryn köttet tillsammans med curryn. Tillsätt övriga ingredienser och låt koka ca 5 minuter. Smaka av med salt och peppar. Servera med ris samt morötter och purjolök som bara touchat kokande vatten.