Den röda tråden

Medan jag roade mig i skidbackarna i Italien kom visst våren till Sverige! Det är så himla härligt med all snö som smält, ljumma (nåja i jämförelse) vindar och de ljusa kvällarna. Och det kommer bara bli bättre och bättre!

Med vårens antågande så blir jag direkt sugen på mer somrig mat. Vissa har visst plockat fram grillen redan, men jag tror det får vänta ett tag till. Däremot så tycker jag det är dags att ersätta mustiga grytor och värmande soppor för lättare rätter, ljumma sallader och kallskuret! Det kommer med andra ord en hel del vårinspiration framöver, och snart så kommer maten också kunna fotas i ordentligt dagsljus. Bara positivt med andra ord!

Idag bjuder jag inte på något recept, utan ni får hålla till godo med lite inspiration (förhoppningsvis). Med i handbagaget från Italien hade jag med mig en helt fantastisk aubergine. Jag är inte alls förtjust i denna grönsak annars. Jag tycker den är ganska slemmig och osmaklig, även om man “steker skiten ur den” som bror skulle säga. Den här stora ljuslila varianten var helt annorlunda! Mild och god och inte alls så slemmig! Tyvärr har jag inte sett dem här hemma.

Med den som bas blev söndagsmiddagen en kavalkad av ugnsrostade grönsaker (adjö rotfrukter) tillsammans med hela vitlöksklyftor och hel schalottenlök. På med olivolja, salt och peppar, in ugnen på 225 grader i 15-20 minuter och vips så har du ett fantastiskt tillbehör till exempelvis några skivor rostbiff, grillad kyckling eller lax.

Väl hemma igen efter skidsemestern i Aosta-dalen (Gressoney närmare bestämt) har den stukade handen läkt så pass att jag kan använda tangentbordet någorlunda bekvämt igen. Åkte snowboard gjorde jag såklart hela tiden! Detta trots att att envetet snöoväder försökte stoppa oss de sista dagarna. Förutom skid- och snowboardåkning så har veckan bestått av goda öl i solen (den lilla vi fick) samt mycket och god mat. Tyvärr så fotades maten knapphändigt, så ni får stå ut med en liten beskrivning utan bilder denna gång.

Bland höjdpunkterna så finner vi gnocchin på Rifugio Guglielmina (men även deras lasagne är toppen) och en fantastisk pasta carbonara på La Tana del Lupo. Det sistnämnda stället bjöd även på systemets mest galna och energiska ägare samt en fantastisk utsikt från solstolarna. När man är i Aosta-dalen är man även tvungen att äta Zuppa Valdostana (eller Aosta-soppa som jag kallar den). Den består av kål, bröd och en ansenlig mängd ost i en klar buljong. Låter lite konstigt, men är en riktigt god och framförallt mättande måltid efter några timmars åkande. Här kan man också börja ana denna del av Italiens förkärlek till ost. Mycket ost. Förutom den ostfyllda soppan så kan man få polenta med ost (här kan vi snacka mättande!) stora ravioli i ostsås och lasagne som innehåller mer ost än annat. Såklart så får man alltid lite parmesan att pudra över.

Förutom de stora mängderna ost så började vi även med den trevliga ovanan att doppa vitt bröd i olivolja (och balsamvinäger). En farligt beroendeframkallande anrättning som säkerligen kommer anammas här hemma också. Med mig hem har vi några flaskor vin från orten, lite salami från den lokala butiken samt en massa inspiration till de fantastiskt goda, men även enkla pastarätterna som jag tycker är så typiskt för Italien. Allt du behöver är bra råvaror och lite tid!

Min kontakt med japansk mat har i princip stannat sig vid sushi. Både vad det gäller att äta och att laga. Under mina veckor i Sydney i våras fick jag under en lunch på stan upp ögonen för japanska soppor. Nudlar i smakrik buljong med olika tillbehör placerade på ett otroligt konstnärligt sätt. Enkelt och jättegott!

Sedan dess har jag letat runt lite på nätet och försökt hitta ett bra recept som inte är allt för komplicerat. Jag hittade inget okomplicerat recept som jag blev sugen att testa, men med Margit Richers (min favvobloggare just nu) mer eller mindre galna/avancerade tillagningar i bakhuvudet så tog jag mig an ett av de mer komplicerade recepten.

*Det mesta av inspirationen kommer från ett YouTube-klipp där Francis, en pudel som pratar engelska med fransk brytning (det kanske är japansk, men jag associerade till Frankrike) berättar hur man lagar Japansk nudelsoppa tillsammans med en liten japanska! Det finns en hel matlagningsserie med denna bisarra frans/engelsk/japanska hund och den lilla tanten.

I slutändan gjorde jag ändå några förenklingar (både pga av brist på ingredienser och önskan att få med andra), men tycker att jag höll mig tillräckligt nära originalet i alla fall. Förlåt om jag ändå förolämpar någon japan nu, jag vet att ni är väldigt noggranna med er mat!

Som hunden säger “this recepie is complicated” och det kräver lite förberedelser, men belöningen är en riktigt mumsig nudelsoppa som inte ens bor på samma planet som snabbnudlarna alla studenter antas äta.

Japansk nudelsoppa med kycklingbröst

3 portioner

Dag 1:
2 kycklingbröstfiléer (ca 300g)
toppen på en purjolök
1 bit ingefära
vatten

3 ägg
1.5 msk japansk spja
1.5 msk mirin-vin
1.5 msk sake (jag tog bara mirin)

Bryn kycklingfiléerna (gärna med skinnet kvar) i en teflonbottnad kastrull. Börja med skinnsidan och vänd när den blivit gyllenbrun. Tillsätt toppen av en purjolök, en krossad bit ingefära och häll på vatten så det täcker kycklingen. Ställ en skål på kycklingen så den håller sig nere. Koka i 40-60 minuter och skumma under tiden samt fyll på med mer vatten när det behövs.

Dag 2:

Buljongen från gårdagen
4 msk japansk soja
2 msk sake
1 msk farinsocker
kycklingen från gårdagen

1.5 tsk dashi-pulver (med bonitofisk)
8 dl vatten

1 purjolök (nedre delen)
några shiitake-svampar
en näve bladspenat
ett halvt broccolihuvud
äggen från gårdagen

ca 200 g ramen-nudlar (vetenudlar)

Börja med att koka upp buljongen från gårdagen. Tillsätt soja, sake och brun farin och låt reducera ett tag. Minst 3 dl ska vara kvar tillslut. Tillsätt sedan kycklingfiléerna från gårdagen och låt bli varma i buljongen (sätt nu på lock så inte all buljong kokar bort).

Koka upp vattnet och tillsätt dahsi-pulver under omrörning, ställ åt sidan

Skär purjolöken i 5-7 cm långa bitar. Gör en skåra längsmed, tag de yttersta (vita lagren). Vik ut dessa lager och strimla fint på längden. Lägg i kallt vatten.

Koka upp vatten och koka broccolin (skuren i små buketter) lätt. Låt rinna av. Koka sedan spenaten lätt, kyl i iskallt vatten och krama sedan ur ordentligt.

Dela shiitake svampen i kvartar eller skivor. Jag kokade mina något i buljongen, men det tror jag inte behövs. Dela äggen på mitten (jag använde mig av en sytråd). Tag upp kycklingen ur buljongen och skär i cm-breda strimlor.

Koka nudlarna enligt beskrivningen på förpackningen. Häll upp 1 dl kycklingbuljong och ca 2 dl dashi-buljong (enligt tycke och smak, om man har sådant) i portionsskålar. Lägg i nudlar och placera sedan tillbehören på ett snyggt sätt ovanpå nudlarna. Ät med pinnar och sörpla mycket!

Notera:Jag har inte förklarat ingredienserna så noga, men då jag kunde googla mig fram till det mesta så kan säkert mina intelligenta läsare också det! Kommentera annars gärna och ställ frågor, eller upplys mig om jag missuppfattat allt för mycket angående det japanska köket!

Så släng den för guds skull inte!

Nu menar jag ju den från gårdagens kalvfrikadeller. Jag var helt övertygad om att jag bloggat om den fantastiska fiskgrytan som blev till i kvarlämnad tomatsås från förra frikadellkoket. Jag verkar helt ha missat det (vilket innebär att jag förmodligen inte heller sparat någon form av recept). Men stoppa nu tomatsåsen i frysen så återkommer jag med min fiskgryta, promise!

Frikadeller har tidigare inte lockat mig särskilt mycket. Idén att koka köttbullar i stället för att steka dom har helt enkelt känts… tråkigt. Sedan så testade jag hemmafruns lammfrikadeller, vilka gjorde en stor succé. Så stor succé att jag blev väldigt sugen på att göra frikadeller igen. Med all kalvkött vi nu har i frysen kändes det naturligt att använda kalvfärs denna gång. Liten variation på temat, med samma storartade succé. Enligt undertecknad i alla fall, för jag får faktiskt ha dem för mig själv hela veckan!

Kalvfrikadeller i syrlig tomatsås

4-5 portioner

500 g kalvfärs
2 nävar färsk basilika
0,5 dl ströbröd
drygt 1 dl riven parmesan
1-2 msk grädde
salt, peppar

2 tetror passerade tomater
4 vitlöksklyftor
lite olivolja
saften och skalet av en stor citron
2-3 tsk honung
salt, peppar

Gör såhär: Hacka basilikan fint och blanda allt till färssmeten. Rulla till små frikadeller (eller större om tålamodet tryter). Hacka vitlöken fint och fräs någon minut i olivolja. Tillsätt de passerade tomaterna och låt puttra någon minut. Riv skalet av citronen och tillsätt det samt saften. Låt puttra någon minut till. Smaka av med honung, salt och peppar. Lägg försiktigt ner frikadellerna i tomatsåsen och koka ca 10 minuter (beroende på storlek). Servera med pasta och en god sallad. Riv över lite mer parmesan och strö över lite nymalen svartpeppar!

Den ovanligt kalla och snörika vintern till trots har jag ätit väldigt lite gröt till frukost. Hur varmt o gott det än blir i magen har den alltid tett sig tråkigare än filen med alla frukter, bär, kryddor (återkommer till det), nötter och frön. Inte ens fantasirika blandningar av dinkel- vete- och rågflingor eller toppingar av torkad frukt har hjälpt.

Tills nu. Häromveckan gjorde jag en nöt-frö-frukt blandning som framförallt var tänkt till filen. En morgon var dock filen var slut och det blev trots allt havregrynsgröt. Med äppelmos. Och min nytillverkade blandning. OJ vad gott det var! Det var så gott att jag åt en rejäl portion havregrynsgröt till söndagsfrukosten. Det är ett väldigt bra betyg, då jag annars vill lyxa till det med fruktsallad, turkisk yoghurt, pannkakor eller svulstiga mackor! Kan inte riktigt förklara vad som gjorde det så extra mumsigt, men de rostade koksflingorna bidrog säkert. Såklart delar jag med mig av den fantastiska blandningen (som säkerligen kan och kommer varieras i det oändliga). Glöm bara inte kokosen, inte heller att rosta den. Det är pricken över det lilla i:t.

Frukosttopping

proportioner efter behag
Kokosflingor
Solrosfrön
Valnötter
Pecannötter
Linfrön
Russin
Tranbär
Gojibär

Rosta kokosflingorna i en torr stekpanna. Hacka nötterna och rosta även dem tillsammans med solrosfröna. Låt svalna Blanda allt i en fin burk och strö sedan över valfri frukost!

Det blev en hektisk avslutning på jobbveckan och början på helgen. Sträckorna Linköping-Stockholm-Kolmården-Stockholm-Linköping tillryggalades från torsdag morgon till lördag kväll. Nu har jag haft en fantastiskt lugn söndagsförmiddag med frukost i sängen (på de underbara sängbrickorna jag fick av sambon i present), DN söndag och planering av veckans mat. Jag är gräsänka denna vecka, vilket innebär att jag kan göra precis vad jag vill! Det kan tendera att spåra ut, men då även jag är borta nästa vecka får det inte bli för mycket mat över. Upplägget blir därför ett stort lass med basilika- och parmesanköttbullar i tomatsås ikväll. Detta borde räcka till många matlådor, så kvällsmaten kan bli av lite mer plock-karaktär. Majsplättar, japansk nudelsoppa och något med rotfrukter och chevré finns med i tankarna.

Den vackra vårsolen pockar på en långpromenad. Tyvärr visar den även upp alla dammråttor som fått gro i vinterns mörker, så det får nog bli en sväng med dammsugaren och moppen också! Dags att få lite mer fart på söndagen med andra ord!

På senare tid har jag försökt att köpa mer ekologiskt kött samt närproducerat kött från djur som får gå ute så mycket som möjligt. Sambon suckar lite ibland när jag jagar runt på affärerna och jag förstår honom. Det är inte alltid lätt att få tag på detta ekologiska kött utan att leta sig fördärvad, bli irriterad över dåligt utbud och bli ruinerad på kuppen!

På grund av allt detta har jag letat runt efter ekologiska kött-producenter i Östergötland, för att kunna köpa kött direkt från bonden. Så glad blev jag då när jag hittade Ullälva gård, bara några mil utanför Östergötland! De föder upp KRAV-märkta djur som efter slakt hängmöras i en vecka, styckas av deras egen styckmästare och sedan levereras hem till dig! Man får då en halv (om man inte vill ha mer då) kalv, som väger ca 55 kg utan ben. För att detta skulle få plats i vår lilla lägenhets-frys delade vi denna halva med ett par kära vänner. En kvart till oss alltså!

Kvällen har därför ägnats åt att dela upp fransyskor, bogar och entrecote, skivat biff, vägt upp köttfärs och gjort i ordning hamburgare till sommarens grillkvällar (vilket P gjorde med stor precision och entusiasm), samtidigt som jag paketerade och märkte. Sambon snodde åt sig några hekto av de drygt 22 kg färs vi fick, och gjorde en fantastisk köttfärssås. Om det beror på köttet eller sambon låter jag vara osagt, men det lovar gott inför framtida middagar. Nu några timmar senare är frysen fylld och magen mätt och vi har förmodligen kött fram till sommaren och lite mer därtill. Och jag kan fortsätta äta kött med lite bättre samvete!

Jag har länge varit sugen på att testa att göra egna meze-rätter och tyckte att min födelsedagsfest var ett ypperligt tillfälle. Vilka är inte bättre att experimentera på än sina goda vänner? Jag försökte hålla mig till ett enhetligt tema, men det blev tillslut en litet mishmash av grekiskt, libanesiskt och en touch av Nordafrika, men gott blev det hursom!

Efter att ha tillbringat en hel dag i köket kan jag ge ett litet tips: var några stycken som hjälper till att laga maten (mycket trevligt också), alternativt kan man förbereda lite mer dagarna innan. Det blev ganska hektiskt med andra ord, och väl uppdukat högg vi in på maten så snabbt att det inte fanns en chans till att fånga den på bild. Som tur var blev det lite mat över, så vi fick lunch dagen efter och en chans till fotografering.

Då flera av rätterna var utanför min “comfort zone” så följde jag de recept jag hittade ganska noggrant. De plockades från höger och vänster, och jag länkar helt sonika till de sidor jag tog mina recept.

Bland det som blev kvar dagen efter (vilket förhoppningsvis inte betyder det som blev mindre gott) hittar vi vinbladsdolmar och köttfärspiroger, bakade med denna deg. Jag gjorde även några vegetariska som innehöll frästa champinjoner, vitlök och bladspenat kryddade med spiskummin och paprikapulver. En tabouhle med massa bladpersilja, morotsdipp (förenklad variant av detta recept) och lite oliver.

För övrigt serverades även små kebab-spett, fast på älg, en böndipp med avokado, som är precis som denna avokadohoummus, fast med blandade bönor istället (ja, det blev ett felköp), fetaostfyllda paprikor och orientaliskt tunnbröd.

Till efterrätt slog jag till med baklava (jag är en sucker för sötsliskiga saker), som jag gjorde ungefär efter detta recept. Missade mandelmassan och tog istället 1 dl mandel och lite mer socker. Det blev riktigt bra, men jag undrar om man inte ska skära rutorna innan man gräddar, för att slippa allt fnas….

Summa sumarum så blev det väldigt gott och inte alls så krångligt som jag tänkte mig. Jag har helt enkelt fått blodad tand, så det upp! Det kommer säkerligen mer meze framöver!