Den röda tråden

På senare tid har jag försökt att köpa mer ekologiskt kött samt närproducerat kött från djur som får gå ute så mycket som möjligt. Sambon suckar lite ibland när jag jagar runt på affärerna och jag förstår honom. Det är inte alltid lätt att få tag på detta ekologiska kött utan att leta sig fördärvad, bli irriterad över dåligt utbud och bli ruinerad på kuppen!

På grund av allt detta har jag letat runt efter ekologiska kött-producenter i Östergötland, för att kunna köpa kött direkt från bonden. Så glad blev jag då när jag hittade Ullälva gård, bara några mil utanför Östergötland! De föder upp KRAV-märkta djur som efter slakt hängmöras i en vecka, styckas av deras egen styckmästare och sedan levereras hem till dig! Man får då en halv (om man inte vill ha mer då) kalv, som väger ca 55 kg utan ben. För att detta skulle få plats i vår lilla lägenhets-frys delade vi denna halva med ett par kära vänner. En kvart till oss alltså!

Kvällen har därför ägnats åt att dela upp fransyskor, bogar och entrecote, skivat biff, vägt upp köttfärs och gjort i ordning hamburgare till sommarens grillkvällar (vilket P gjorde med stor precision och entusiasm), samtidigt som jag paketerade och märkte. Sambon snodde åt sig några hekto av de drygt 22 kg färs vi fick, och gjorde en fantastisk köttfärssås. Om det beror på köttet eller sambon låter jag vara osagt, men det lovar gott inför framtida middagar. Nu några timmar senare är frysen fylld och magen mätt och vi har förmodligen kött fram till sommaren och lite mer därtill. Och jag kan fortsätta äta kött med lite bättre samvete!

Jag har länge varit sugen på att testa att göra egna meze-rätter och tyckte att min födelsedagsfest var ett ypperligt tillfälle. Vilka är inte bättre att experimentera på än sina goda vänner? Jag försökte hålla mig till ett enhetligt tema, men det blev tillslut en litet mishmash av grekiskt, libanesiskt och en touch av Nordafrika, men gott blev det hursom!

Efter att ha tillbringat en hel dag i köket kan jag ge ett litet tips: var några stycken som hjälper till att laga maten (mycket trevligt också), alternativt kan man förbereda lite mer dagarna innan. Det blev ganska hektiskt med andra ord, och väl uppdukat högg vi in på maten så snabbt att det inte fanns en chans till att fånga den på bild. Som tur var blev det lite mat över, så vi fick lunch dagen efter och en chans till fotografering.

Då flera av rätterna var utanför min “comfort zone” så följde jag de recept jag hittade ganska noggrant. De plockades från höger och vänster, och jag länkar helt sonika till de sidor jag tog mina recept.

Bland det som blev kvar dagen efter (vilket förhoppningsvis inte betyder det som blev mindre gott) hittar vi vinbladsdolmar och köttfärspiroger, bakade med denna deg. Jag gjorde även några vegetariska som innehöll frästa champinjoner, vitlök och bladspenat kryddade med spiskummin och paprikapulver. En tabouhle med massa bladpersilja, morotsdipp (förenklad variant av detta recept) och lite oliver.

För övrigt serverades även små kebab-spett, fast på älg, en böndipp med avokado, som är precis som denna avokadohoummus, fast med blandade bönor istället (ja, det blev ett felköp), fetaostfyllda paprikor och orientaliskt tunnbröd.

Till efterrätt slog jag till med baklava (jag är en sucker för sötsliskiga saker), som jag gjorde ungefär efter detta recept. Missade mandelmassan och tog istället 1 dl mandel och lite mer socker. Det blev riktigt bra, men jag undrar om man inte ska skära rutorna innan man gräddar, för att slippa allt fnas….

Summa sumarum så blev det väldigt gott och inte alls så krångligt som jag tänkte mig. Jag har helt enkelt fått blodad tand, så det upp! Det kommer säkerligen mer meze framöver!

Jag vet inte om man kan kalla det tradition, men det har blivit många vasalopps-söndagar framför teven de senaste åren. Det är så härligt att slötitta på alla hurtiga människor, strosa iväg och pyssla med något och återvända till exalterade kommentatorer fast det är flera mil kvar. Detta tillsammans med den stora massan som kämpar på där bakom, och har många många timmar kvar i spåret. Jag kanske ska ge mig på det där nästa år i alla fall…

I år kombinerades istället påtittandet med långfrukost i soffan. Dagen till ära har jag slagit på stort och bakat fikon- och hasselnötsbröd. Fikonen blev kvar från i julas och nötterna, ja bröd blir helt enkelt godare med nötter! Annars en enkel deg med fullkornsdinkel och vetemjöl. Vågen bestämde sig för att protestera (kanske något vattenskadad) så jag fick chansa lite på måtten. Påläggen blev lika bra som brödet och med dessa och en stor kopp te hejar jag på från mitt håll!

Surdegsbröd med hasselnötter och fikon

Surdegsstart
100 g surdegsgrund
300 g vatten
180 g rågmjöl

Blanda och låt stå över natten

Stora degen
Surdegsgrunden
400 g vatten (4 dl)
400 g vetemjöl special (drygt 6.5 dl)
350 g dinkelfullkornsmjöl (drygt 5.5 dl)
1 klutt honung
200 g hasselnötter
200 g torkade fikon
10 g salt

Blanda surdegsgrund, vatten, mjöl och honung i assistentens bunke och kör ca 7-10 minuter på låg hastighet. Tillsätt saltet, öka hastigheten och kör ca 5 minuter till. Hacka fikonen grovt och tillsätt dem tillsammans med nötterna mot slutet. Låt jäsa i en inoljad plastlåda ca 4 timmar. Häll upp degen på en mjölad bänk och dela i tre delar. Jag gjorde två limpor, samt några portionsbröd. Låt jäsa i korg eller på bakplåtspapper 1-2 timmar beroende på rumstemperatur. Sätt ugnen på 250 grader med en plåt på mitten och en oöm plåt på botten. För över bröden på den varma plåten, sätt in dem och lägg en isbit på den undre plåten. Grädda i 10 minuter och sänk sedan temperaturen till 200 grader. Lufta efter totalt 15 minuter och sätt in en termometer. Grädda tills bröden har en temperatur på 98 grader. Portionsbröden gräddade jag i 250 grader ca 12-15 minuter.

Nu borde jag hämtat mig från förra helgens matsmässa så pass att jag kan ge ett litet referat. För er som undrar höll den till i Eriksbergshallen på Hisingen i Göteborg.

Sammanfattat i en mening så var det dött lopp mellan glädjen över all inspirerade mat och ångesten över all trängsel som det var. För trångt som tusan var det. Tyvärr så trångt att jag ibland bara struntade i vissa utställare för jag orkade inte brottas med alla andra. Det enda positiva med det var att min plånbok klarade sig lite lindrigare undan.

Annars så var det mycket ost och kött (som mina vegetarian/vegan syskon påpekade), en hel del choklad, olja och röror/chutneys. Variationen var det inget fel på tycker jag, och mycket var såklart fokuserat på västkusten. Det jag gillade mest var att kunna gå runt och jämföra alla olika producenter och skaffa sig en personlig uppfattning om vad man gillade bäst.

Choklad fanns det som sagt en hel del av. Det blev inga praliner för min del, men väl lite mörk choklad!

Hos Alexander the greek fanns det oliver i massor tillsammans med andra inlagda grönsaker och såklart olivolja! Jag fick med mig en burk fetaostfyllda paprikor!

Förutom ovanstående exempel slank det bland annat ner en fin olivolja, fantastiskt surdegsbröd från Alvar och Ivars surdegsbageri och fantastiskt fin bit Salmalax, som sambon sedermera lagade födelsedagsmiddag på. Jag sällar mig helt klart till fan-skaran av denna fina lax!

Inspiration fick jag såklart också med mig och förhoppningsvis rinner det över på bloggen också fram i vår.

När man fyller år får man bestämma tårta! Man kan då göra det lätt för sig och bestämma en enkel tårta, eller välja favorittårtan och baka själv. Eller så kan man lära sambon baka favorittårtan och sedan luta sig tillbaka många födelsedagar framöver. Nu har jag ju ett antal favorittårtor, så det är ju tur att jag tänkte behålla sambon många födelsedagar framöver. Årets tårta klarade han i varje fall galant!

Min familj är en riktig tårtfamilj och den här gör alltid succé. Lätt att göra många moment i förväg och sedan lägga ihop precis innan servering. Och skulle det mot förmodan bli en bit över är den minst lika god dagen efter. En näsvis person kan ju fråga varför det heter nöttårta när den bara innehåller mandel. Eller vem den där prostinnan var. Jag skulle bara tysta den personen genom att stoppa dit en tårtbit till!

Prostinnans nöttårta

ca 8 bitar (om man har lite hyfs)

Bottnar:
200 g sötmandel
2 dl socker
4 äggvitor

Mal mandeln och blanda med sockret. Vispa äggvitorna till hårt skum och vänd försiktigt ner dem i mandelblandningen. Bred ut smeten i en smord form och grädda i 175 grader, ca 40 minuter.

Kolasås (till två tårtor):
2,5 dl vispgrädde
0.5 dl ljus sirap
110 gram socker
40 gram smör

Lägg alla ingredienser till kolasåsen i en kastrull, koka upp och låt koka till lagom kolasåskonsistens. Man kan göra ett kulprov, eller hitta en bra temperatur, eller så chansar man bara! Låt kolasåsen svalna. Den går bra att förvara i frysen fram till servering (eller till den andra tårtan i framtiden).

Vid servering:
Tag bottnen ur formen och lägg på ett fat. Bred över ett lager kolasås. Vispa ca 1 dl grädde och bred det över kolasåsen. Avsluta med att pudra kakao över grädden.