Den röda tråden

När jag var liten så bakades det alltid pepparkakor och lussekatter till första advent. De många andra traditionella kakorna kunde vänta, men inte just pepparkakor och lussekatter. Några år har jag köpt pepparkakor till första advent för att sedan baka någon vecka efter. Vilket resulterar i en hög med köpekakor som är kvar i januari. I år hann jag inte heller med att baka till första advent, men struntade i att skaffa något substitut utan drog igång ett rejält bak i helgen istället.

När det gäller lussekatterna så tog jag mitt väl beprövade recept på kanelbullar, dubblade receptet och ersatte kardemumma och vaniljpulver med tre påsar saffran. Saffranen stötte jag med lite socker och lät dra i vodka. För att pigga upp saffransbaket så gjorde jag gifflar på halva degen.

Jag kavlade ut den i två fyrkanter (lite för tjockt kan jag tycka i efterhand) och bredde på smör blandat med vaniljpulver. Sedan sporrade jag ut trekanter och lade på en klick riven mandelmassa och antingen hackad suckat eller några russin i den tjocka änden. Sedan rullande jag ihop dem (se till att skarven hamna under) och innan gräddning blev de penslade med ägg och fick lite pärlsocker på sig. En bra deg, rikligt med saffran och lite mandelmassa på det, det kan ju inte bli fel!

Pepparkaksdegen kan jag ju inte kompromissa med, utan det blev återigen mammas recept. Även i år fick jag lite hybris och gjorde hela receptet. Vi har bakat ett gäng plåtar, ätit lite mer än vad magen gillar och ändå finns det mer än två tredjedelar kvar. Det finns pepparkaksdeg att hämta med andra ord!

Min november var en mörk månad. Ingen energi eller skaparlust i köket. Stress som kanske var verklig, kanske bara självupplevd. Nu är i alla fall julmånaden här, och i och med all snö och alla fina ljus så börjar energin så sakteliga komma till baka. Sicken tur, nu när det är dax för allt julbak!

När jag var liten så fick jag ingen chokladkalender. Inte ens vid jul kunde mina föräldrar tänka sig att tillåta mig äta choklad varje dag. När jag blev äldre så började det ruckas på reglerna och mina småsyskon fick såklart chokladkalendrar. Men inte var mamma orättvis inte, så från ungefär 20 års ålder fick jag också en chokladkalender varje första advent. Tyvärr insåg jag då att chokladen i dessa kalendrar inte var speciellt god.

När det nu var dags för mig att överraska fina mannen med en chokladkalender så var jag ju tvungen att göra den lite lyxigare. Sagt och gjort hastade jag igår iväg och inhandlade byggmaterial till kalendern, samt tryfflar och något extra till sista “luckan”. Med tanke på att jag pysslande in till sena natten igår så var det nog tur att jag inte ställde mig och bakade tryfflarna själv. Men nästa år, då kalendern redan står färdig så kan det bli hemrullade tryfflar också. Känner ni er lite pyssliga så tipsar jag om ett recept på hallontryffel.

Det har varit väldigt tyst på bak-fronten här på bloggen. Har hon slutat baka, kanske några av er undrar. Nejdå, här bakas fortfarande vårt dagliga bröd. Jag har dock (för en gång skull) gått tillbaka till mina gamla recept och inte gjort något som känts nytt nog att dela med mig av.

Bland annat bakade jag ett surdegsbröd med fikon och hasselnötter. I efterhand kom jag på att det var i det närmaste identiskt med det här brödet. Värt att testa med andra ord, även om man (som jag) är lite tveksam till fikon!

Sedan så gav jag mig även på ett recept som jag utlovade skulle bli ett återkommande vardagsbröd. Inte en enda gång hittills hade jag bakat det. Brödet i fråga hade också en tvivelaktig mängd mjöl och när jag nu återigen testat receptet så kan jag konstatera att 300g mjöl var väldigt lite. Jag skulle tro på 350-400g mjöl, om man inte ska få lika kladdig deg som jag fick denna gång. Eller så jäser och bakar man brödet i formar istället, och får dessa fina limpor! Det behöver inte bli så fel trots allt!

Till sist måste jag passa på att puffa lite extra för dessa bullar! De är en riktig hit varje gång.

Snart kommer det återigen nya bröd från min gamla assistent!

Det har varit väldigt tyst här några veckor. Jag har tillbringat två veckor på kurs och däremellan hann jag med en besök av fina mamma, Östgötsk matmässa, sushi på Nori och ett halvt lamm från Smultronboda hamnade i frysen. Men ingen tid alls att blogga om det. Jag hann däremot tvivla på om jag skulle fortsätta med bloggandet, med tanke på allt annat jag vill hinna med just nu.

MEN sen så kom jag ju på allt gott som jag vill dela med mig av. Som tiramisun jag bjöd på i lördags, då R avkrävde efterrätt i avsaknad av förenad födelsedagsfika. Jag kände ansvaret på mina axlar och drog till men “min” fantastiska tiramisu. Receptet kommer från början från Daniel Roos, en fantastiskt duktig konditor. Jag vet fortfarande inte om jag gör som det är tänkt, men med tanke på resultatet så måste jag ju något bli rätt. För den här tiramisun är väldigt god. Det har jag flera som kan skriva under på!

Börja gärna i god tid, så den får gotta till sig ordentligt, och doppa inte kexen för länge i kaffeblandningen (då blir det lite vattnigt). Annars är det bara att sätta igång!

Tiramisu

6 portioner
2 ägg
140 g socker (ca 1.5 dl)
lite vatten
250 g mascarpone ost
2.5 dl vispgrädde
1 krm vaniljpulver (eller en vaniljstång)
1 paket savadori kex
1.5+2 msk amaretto
1 dl kaffe

Gör såhär:
Vispa äggen fluffigt. Mät upp sockret i en kastrull, tillsätt ca 2 msk vatten (så att sockret smälter) och koka upp sockerlagen. Till 121 grader står det i receptet, jag brukar koka ett tag då det blir lite segt. Häll sockerlagen över de uppvispade äggen och rör om litegrann och låt svalna. Vispa grädden lätt och vispa sedan ner mascarpone, vanillpulver (eller urskrapad vaniljstång) och 1,5 msk amaretto. Vispa inte för hårt, så det blir allt för klumpigt. När äggsmeten svalnat så blandar du den med ostsmeten. Här har alltid sockerlagen skurit sig med äggen, men det verkar inte göra något. Jag vet inte om det blir sämre av att bara vispa ägg o socker. Här får jag en ganska lös smet, men den stelnar sedan i kylen.

Blanda kaffe med amaretto (smaka av om du vill ha lite mer socker eller svagare kaffesmak, då kan du tillsätta lite sockerlag). Doppa kexen i kaffet och lägg ett lager i botten på en form (eller i 6 portionsformar). Häll över ett lager med smet, lägg på ett till lager med doppade kex och avsluta med ett lager smet. Låt stå i kylen i några timmar, eller över natten. Pudra över kakao vid servering.

Brödbakandet har gått i stå. Jag har jagat ett värdigt substitut här i Linköping, men efter att nu senast köpt ett valnötsbröd där man - med ett förstoringsglas och lite fantasi - kan skönja några nötsmulor har jag gett upp.

En ny surdegsstart står och puttrar och kommer inte den igång fort nog så blir det nog lite bröd på jäst först. Jag har en lång lista på saker jag längtar efter att baka. Den har hittills bara funnits i huvudet, men nu sätter jag den på pränt så kanske det blir av!

Bland annat är jag väldigt sugen på ett RIKTIGT nötbröd och sedan skulle mannen bli väldigt glad om jag gjorde bröd med stora hål på vetesurdeg. Då kan jag ju också passa på att göra lite crumpets till helgfrukosten! Sedan så vore det väldigt mumsigt med hembakade pretzels igen, och jag bara suktar efter att känna doften av nygräddade kanelbullar!

Ja, och känner jag mig själv rätt så hittar jag säkert på något helt annat istället, men ni kanske blev inspirerade att ta fram mjölpåsarna?

Vissa säger att man ska spara det bästa till sist. Det tycker jag är dumt. Man kan ju råka inte hinna med (eller inte orka med om det gäller mat) det sista och då är det ju rent av korkat att ha sparat det. Dessutom ska man ju ta hand om det viktigaste först och ibland kan det viktigaste även vara det bästa. Som när det gäller glass.

Glass är gott. Glass kan vara väldigt gott. Italiensk Gelato kan vara fantastiskt god. En snabb sökning på det världsomspännande nätet visade att skillnaden mellan gelato och vanlig glass är att gelaton innehåller mindre fett, mindre luft och serveras lite varmare. Att den sedan avnjöts i solen i Venedig/Florens/Rom gör det ju bara ännu bättre.

Våran bibel under resan hette Lonely Planet. Till min förtjusning så gav den inte bara information om alla “Must see”, man fick även en trevlig “Top 5 Gelaterias” i alla större städer vi besökte. Många glassar var goda, men allra godast var de vi snokade upp med bibelns hjälp! På tredje plats kommer alla andra glassar vi åt, MEN:

På andra plats kommer glassen vi åt i Bolonga. Vi undrade lite var guideboken tog oss när vi strosade genom tomma gator, men så kom vi fram till “La Sorbetteria Castiglione”. Den förväntade kön uteblev, men det kan ha berott på studenternas frånvaro i staden. Här testade jag deras berömda choklad-hasselnötsglass samt någon typ av vanilj och semesterns eviga följeslagare! Fantastiskt goda alla tre måste jag säga. Bonus för de fina kexen med logotypen tryckt.

På första plats kommer gelaterian vi hittade i Rom, och dit vi även återvände för vår dagliga glass-fix. Hit traskades det inte målmedvetet, utan vi sprang rätt på stället! Av kön att döma drog vi slutsatsen att stället var populärt (men jag hade ju läst på och insåg sedan att den var med på Roms topp-5 lista). På Gelateria Giolitti var det betala först, beställ sen, och gärna i ett rasande tempo, som gällde. Och jag måste säga att första dagens framhastade kombination med Mörk choklad (gudomlig), björnbärssorbet och citronsorbet var den allra allra bästa! Men deras pistage gick inte heller av för hackor. Enda smolken i bägaren var värmen som gjorde att man fick äta väldigt snabbt, speciellt när man försöker fota också! Extra bonus för de chokladdoppade rånen.

Fortsättning följer med fler matupplevelser

Semesterfirarna är plötsligt överallt. Bland vännerna, bland statusuppdateringarna på FB, till och med bland matbloggarna. Själv har man några veckors jobb kvar och får göra det bästa av situationen. Därmed inleddes en fredagskväll i dekadens á la semester. En kall öl och chips medan middagen tillagades. Det gick mest ut på att pastan kokade till favvo-rätten just nu, den sicilianska pastan som vi snott rätt och slätt från fina Pickipicki. Rosévin till det som sedan även fick ackompanjera efterrätten.

Jag har frossat i jordgubbar o mjölk (med en liten skvätt grädde, så som det ska va) de senaste dagarna/veckorna. Men idag var det dags att ta jordgubbarna ett steg till. En skål grundas med riktigt god vaniljglass (någon gång ska jag göra egen, men tills dess duger Sias ekologiska bra), sedan lägg en stor hög skivade jordgubbar på och toppas med Vispgrädde smaksatt med amaretto (mandellikör) och en nypa vaniljpulver. Himmelskt gott i den varma sommarkvällen.

…men vi måste nog se över möjligheterna till att göra goda sommardrinkar. Vi hade inte ens hälften av ingredienserna till en Caipirinha, och då har vi ändå Pitú hemma.

För att göra brödbakandet än mer coolt än det redan är så arrangerade jag i helgen ett bröd-battle. Två bröd stod mot varandra och slogs om gunsten hos nio matglada midsommarfirare. Under tre frukostar slogs de båda bröden om titeln Årets Öja-bröd 2010. Kampen var hård in i det sista, och trots kommentarer som:
“det är doping att stoppa nötter i ett av bröden*
“bara att det här brödet är med och slåss mot ett bröd med nötter i borde göra det till vinnare”
“ett bröd som ser torrt och tråkigt ut och sedan smakar fantastiskt gott förtjänar att vinna”

…så drog nötbrödet till sist det längsta stråt, rev ner de största applåderna, fick flest röster och sparkade helt enkelt det andra brödets rumpa. Jag ger er härmed Öjabrödet 2010:

Öjabrödet 2010

2 lagom stora limpor
15 g jäst
5 dl vatten
60 g turkisk yoghurt
25 g olivolja
400 g Vetemjöl special
300 g Dinkelfullkornsmjöl
150 g sötmandel och valnötter (50/50)
50 g linfrön
10 g salt

Gör Såhär:
Lös jästen i vattnet. Blanda allt utom salt och nötter i assistentens bunke och kör ca 8 minuter på låg hastighet. Tillsätt saltet och kör ca 5 minuter till på lite högre hastighet. Tillsätt nötterna mot slutet och knåda nu bara precis så nötterna blandas ordentligt i degen. Låt jäsa i bunken ca 2-2 1/2 timme. Sätt ugnen på 275 grader under tiden. Sätt en plåt på botten (oöm) och en plåt i mitten av ugnen. När brödet jäst klart stjälps det upp på mjölad bänk. Dela i två delar (om du inte vill ha ett jätte-bröd) och vik ihop på mitten. Lägg bröden på den varma plåten (i mitten) och skjutsa in i ugnen tillsammans med ett par isbitar på den undre plåten. Grädda i 10 minuter innan temperaturen sänks till 200 grader. Lufta genom att öppna ugnsluckan efter ca 15 minuter (total tid) och passa på att sätta in en termometer. Ta u bröden när de har en innertemperatur på 97 grader (tar totalt ca 25-30 minuter). Låt svalna på galler, om du kan vänta så länge!

Herman* kom hem till mig, med noga instruktioner om hur han skulle skötas. Det var omrörning många gånger om dagen, matning, pyssel och så skulle han andas ordentlig såklart. Sedan så kom han ju med ett recept på Herman-kaka också.

Jag började med att ha honom instängd i burken en hel eftermiddag. Åkte sedan till sommarstugan över helgen och lämnade Herman ensam hemma. Sedan fick han visserligen lite mat, men det där med omrörning skötte jag aldrig riktigt bra. Men den snälle Herman bubblade på glatt hela tiden.

När det tillslut var dags att baka kaka på Herman så kunde jag ju inte hålla mig till recept-förslagen jag fått, utan var tvungen att göra en egen Herman-kaka. Och även här var Herman mycket förlåtande och utvecklades till en väldigt saftig och god kaka. Om jag bjudit på denna innan jag försökte ge Herman nya hem så kanske fler hade velat adoptera en bit!

*Nej, herman är inget djur, utan en kedjebrevs-surdeg som jag fick äran att adoptera

Herman-kaka med rabarber och körsbär

1 del herman surdeg
3 ägg
1,5 dl sur visgrädde (har man inte sur grädde lika ofta som jag funkar säkert cremé fraiche också)
2,5 dl socker
3,5 dl vetemjöl
0.5 tsk ekologiskt vaniljpulver
1 tsk salt
skalet av en citron, saften av en halv
300 g rabarber
1 dl surkörsbärs-kompott (eller något annat du tycker är gott)

Gör såhär:
Följ instruktionerna du fått med din Herman. Dela honom i fem delar, ge bort fyra och använd den femte delen till denna kaka. Vispa ägg och socker pösigt. Blanda ner Herman, grädde och citronen, salt och vaniljpulver. Rör ner mjölet. Tillsätt till sist rabarbern som är skuren i cm-stora bitar. Ströa och bröa en form, ca 24 cm i diameter. Häll i smeten och lägg sedan körsbären på toppen. Grädda i 175 grader ca 1 timme.

Sambon är på vift igen. Då brukar jag passa på att riktigt gå lös i köket och pyssla så det står härliga till! Inte riktigt så intensivt har det blivit denna gång. Det kan beror på att han bara är borta tre dagar. Eller att jag själv ska iväg på resa snart. Eller att jag har lite för mycket på annat håll.

Vad det än beror på så har jag i alla fall äntligen använd upp filodegen som blev kvar från födelsedags-mezen tidigare i vår. Filodegspiroger var tanken och fyllningens bas blev bladspenat och chevré. Mycket chevré. Men så står det också i vår receptsamling: “Man kan laga mat utan chevré, men varför chansa?”

Resultatet blev (även för mig) överraskande gott! Krämiga och frasiga och, ja ni fattar! Dessa piroger passar både som utflyktsmat, som en liten förrätt, som del av en buffé, eller som här, ett tillbehör till en STOR sallad och den fantastiska rostbiffen på innanlår som jag haft nöjet att mumsa på hela veckan. Maten räcker ju så mycket längre när man är ensam….

Filodegspiroger med spenat och ost

ca 12 stora eller 24 små

1 paket filodeg
300 g bladspenat (fryst går toppen)
1 stor gul lök
3 klyftor vitlök
200 g chevré
250 g keso
50 g soltorkade tomater
olja - att steka i samt att pensla filodegen med
kanel
muskot
spiskummin
salt, peppar
ägg - till pensling
sesamfrön - till dekorering

Gör såhär:
Tina först filodegen. Det tar ett tag! Hacka lök och vitlök fint. Fräs den mjuk i lite olja och tillsätt sedan spenaten och låt den fräsa med ett tag. Krydda med kanel, muskot och spiskummin efter smak. Salta och peppra också. Låt det hela svalna och blanda sedan ner smulad chevré, keso och soltorkade tomater som strimlats.

Tag fram ett ark filodeg i taget. Vik det på mitten, längs långsidan, så det blir en bred remsa. Vill du ha små piroger så delar du varje ark på mitten och gör hälften så breda remsor. Pensla hela längden med lite olja. Lägg en klick smet i ena änden av remsan. Vik över kortsidan mot långsidan så det bildar en trekant. Vik sedan över paketet så att den gamla kortsidan ligger parallellt med långsidan den vikts mot. Fortsätt så tills remsan tar slut och du har en trekantig pirog. Här skulle jag ha tagit “in action bilder inser jag! Fäst änden på degen med lite olja och lägg skarven nedåt. Lägg på en plåt med bakplåtspapper. När en plåt är full penslar man pirogerna med ägg och strör över sesamfrön. Grädda i 200 grader ca 10 minuter.