Den röda tråden

För två år sedan gjorde vi, tillsammans med två goda och uthålliga vänner, en långsegling till Åland. Man kan tro att de två veckorna med fyra personer i en IF gjorde oss lite trötta på segling då förra sommaren bara bjöd på en helgtur, och denna sommar hittills varit helt seglingsfri. Min icke, det är bara så mycket vi vill klämma in på vår semester så seglingen hamnat i bakvattnet.

För att “Tufflan” inte skulle känna sig helt övergiven gav vi (jag o sambon) oss iväg på en dags-seglats i strålande sommarväder. Stopp för lunch, sol och bad på solvarma klippor innan det var dags att vänta hemåt. Hemåt betyder då att man får kryssa, om man som vi var lite lata och valde färdväg efter vindens riktning.

Jag tillhör den minoritet svenskar som inte håller med om att alla måltider ska intas utomhus på sommaren. Det är antingen för varmt, för kallt, för blåsigt eller för mycket insekter. Undantaget är mat som lagas och äts utomhus när man är UTE. Vandrar, paddlar eller seglar spelar inte så stor roll!

Därför smakade dagens omelett, med svamp och fantastisk chorizo alldeles fantastiskt, på solvarma klippor med vågskvalpet i bakgrunden!

Igår visade jag och min chef/handledare upp den svenska skärgården för vår indiska kollega. Sommarstugor, båtfärder och svensk sommarmat med fisk och bärpaj ingick naturligtvis. Precis som mulet väder och duggregn. Vi gick även en liten promenad på jakt efter kantareller och försökte förklara att svenskar i princip aldrig avslöjar sina svampställen för varandra. Hon log lite artigt och trodde nog vi skämtade. För när vi lite senare hittade kantarellerna precis utanför en grannes gård, frågar min indiska kollega med klar stämma (så att grannen mycket väl kan höra) om vi hittat något. Hon blev snabbt tystad och vi klargjorde att det inte var att leka med, våra svampställen!

Här ute på ön växer det stadig kantareller runt hörnet. Inga mängder har kommit upp ännu, men tillräckligt för… en svampmacka kanske ni skulle säga! Men nej, i år hamnade premiärkantarellerna icke-ortodoxt på en pizza. De gjorde sig mycket bra där också, jag lovar.

Förresten så tror jag att vi inte är ensamma om det fantastiska svampstället på grannön. Det såg oroväckande plockat ut i dag. Bara att hänga på låset i framtiden alltså!

Sambon har varit ute på äventyr hela dagen och jag har, för första gången på mycket länge haft en dag för mig själv här hemma. Fantastiskt skönt att bara vara och göra det jag känner för utan en massa måsten. Det har blivit ett Bodypump pass, en sväng på stan, några avsnitt MadMen, muffinsbak, några fler avsnitt MadMen samt favoritmat till middag.

Då blir det revbensspjäll (färdiggrillade med värmda med lite mer BBQ sås), krispiga klyftor på färskpotatis och en lyxig sallad. Och en öl!

Samtidigt insåg jag att min blogg-torka den senaste tiden inte bara kan skyllas på värmen. Jag har varit allt för upptagen med annat och har inte haft tid att finna inspiration, än mindre göra det till verklighet i köket. Därför tar använder jag nu min nystartade semester till att samla kraft och inspiration inför hösten. Sådär så jag bara längtar efter att dra igång ett massivt surdegsbak eller ett långkok igen!

Förutom det ska jag spendera tid med familj, vänner och finaste sambon runt om i Sverige. Sedan ska jag öva på min nya namnteckning, bli den lyckligaste bruden på jorden och lära mig kalla snyggot för min man. Till sist blir det en fantastisk resa genom Italien då vi ska njuta av kultur, mat, vin och varandra.

Några sporadiska inlägg blir det kanske under augusti, men sedan återkommer jag med full kraft i september. Ses då!

Tidigare i vår efterlyste jag tips på kalla soppor. Sandy som alltid ställer upp med bra tips nämnde så klart Gazpacho. Jag visste med mig att det var en självklar soppa nu i hettan, men var ändå tveksam. Jag har testat Gazpacho några gånger utan att bli vidare värst övertygad. Men nu verkar ju den kalla spanska soppan vara på tapeten lite här och var. Själv har vi lagat - och ätit - Gazpacho två gånger den senaste veckan, och fler lär det bli, för nu är jag fast!

Gazpacho

ca 6 port
5 dl grönsaksbuljong (ekologisk)
4-5 dl krossade tomater
2 paprikor
2-3 tomater
1 lök (gul eller röd)
1/2 gurka
1 dl olivolja
ca 2 tsk sambal oelek
chili-flingor
ca 2 msk citronjuice
salt
peppar

Gräslök
Medelhavsyoghurt

Gör såhär:
Koka upp vatten med buljongtärning. Tärna alla grönsakerna. Blanda buljong, grönsaker, krossade tomater och olivolja i stor skål/kastrull. Mixa med stavmixer och tillsätt lite mer vatten om konsistensen inte passar dig. Smaka av med sambal oelek, chili och citronjuice. Salta och peppra och låt sedan stå och dra från en timme till över natten/dagen beroende vad som passar. Servera med bröd och klipp över gräslök och klicka i lite yoghurt.

I väntan på att briketterna ska bli klara så passar jag på med ett rosé tips. Låt er inte (som vissa av mina vänner) bli avskräckta av den puttinuttiga flaskan med rosa bubblor. Inte heller av det lite bisarra namnet “Leth´s have pink”. Köp hem, kyl ner och njut i kvällssolen, ensamt eller till en bit fisk eller kyckling. Ett mycket lätt och friskt rosévin, som mer liknar vitt vin än hallonsaft. I like!

*nr 94236 på systembolaget

Det händer inte så mycket på bloggen. Det beror såklart på att det inte händer så mycket i köket heller. Sambon verkar fortfarande bli hungrig och ser till att det lagas mat. Själv hade jag kunnat leva på frukt. Och det finns ju så mycket goda frukter och bär nu. Som dessa körsbär. Dom köpta slår såklart inte farfars bigarråer (som jag åt senast när jag var hälften så gammal), men duger som substitut. Och melon. Och jordgubbar, persikor och nektariner. Jag tror det får bli fruktsallad till lunch snart om det fortsätter såhär!

Man kanske skulle orka sig ut och plocka jordgubbar i Tift också, så man har lite jordgubbar till vintern också.

Semesterfirarna är plötsligt överallt. Bland vännerna, bland statusuppdateringarna på FB, till och med bland matbloggarna. Själv har man några veckors jobb kvar och får göra det bästa av situationen. Därmed inleddes en fredagskväll i dekadens á la semester. En kall öl och chips medan middagen tillagades. Det gick mest ut på att pastan kokade till favvo-rätten just nu, den sicilianska pastan som vi snott rätt och slätt från fina Pickipicki. Rosévin till det som sedan även fick ackompanjera efterrätten.

Jag har frossat i jordgubbar o mjölk (med en liten skvätt grädde, så som det ska va) de senaste dagarna/veckorna. Men idag var det dags att ta jordgubbarna ett steg till. En skål grundas med riktigt god vaniljglass (någon gång ska jag göra egen, men tills dess duger Sias ekologiska bra), sedan lägg en stor hög skivade jordgubbar på och toppas med Vispgrädde smaksatt med amaretto (mandellikör) och en nypa vaniljpulver. Himmelskt gott i den varma sommarkvällen.

…men vi måste nog se över möjligheterna till att göra goda sommardrinkar. Vi hade inte ens hälften av ingredienserna till en Caipirinha, och då har vi ändå Pitú hemma.

Anledningen till min frånvaro, som nu varit i längsta laget, är att jag under fyra dagar vandrat på fjället och lagat mat på ovanstående kök. Förutom den väl värda trerättersmiddagen vi njöt av på Blåhammarens fjällstation då! Fjällvandringen gav mersmak och trots den rikliga tillgången till frystorkad mat så började min hjärna gå på högvarv. Nästa gång blir utmaningen att laga god, snabb, mättande och lätt (viktmässigt då) mat på fjället. Och då kommer det säkerligen rapporteras om hela äventyret här.

Det finns nästan inga väder/humör/händelser/tider på dygnet som kan stoppa min matglädje. Men värmen alltså. Jag tappar matlusten helt och orkar inte ens tänka på laga mat.

Men tillslut kurrar det lite i magen i alla fall och då är det tur att jordgubbar finns! Jordgubbar med mjölk är den perfekta maträtten en varm sommarkväll, när man bara orkar ligga som en pöl i soffan/skuggan. Nu hade det här knappt varit värt ett inlägg i en matblogg om jag bara ätit jordgubbar o mjölk. Så jag gjorde faktiskt ett par räkmackor också. Med hemgjord majonnäs. Min allra första hemgjorda majonnäs. Och det är om majonnäsen jag vill berätta;

Ni får inget recept, för det finns tusentals liknande ute på nätet och i kokböcker (mitt kom från Bonniers kokbok, vår räddare i nöden). Förutom grundreceptet så smaksatte jag min majonnäs med chiliflakes- det rekommenderas. Nej, det fiffiga var att det inte alls var svårt! Jag struntade till och med i att alla ingredienser skulle vara av samma temperatur, utan blandade glatt kallt ägg med varm vinäger och olja. Vispade som en tok o tog VÄLDIGT lite olja i tagen. O vips! Så hade jag majonnäs. Helt enkelt lättare än man tror, och görbart även i 30-gradig värme.

För att göra brödbakandet än mer coolt än det redan är så arrangerade jag i helgen ett bröd-battle. Två bröd stod mot varandra och slogs om gunsten hos nio matglada midsommarfirare. Under tre frukostar slogs de båda bröden om titeln Årets Öja-bröd 2010. Kampen var hård in i det sista, och trots kommentarer som:
“det är doping att stoppa nötter i ett av bröden*
“bara att det här brödet är med och slåss mot ett bröd med nötter i borde göra det till vinnare”
“ett bröd som ser torrt och tråkigt ut och sedan smakar fantastiskt gott förtjänar att vinna”

…så drog nötbrödet till sist det längsta stråt, rev ner de största applåderna, fick flest röster och sparkade helt enkelt det andra brödets rumpa. Jag ger er härmed Öjabrödet 2010:

Öjabrödet 2010

2 lagom stora limpor
15 g jäst
5 dl vatten
60 g turkisk yoghurt
25 g olivolja
400 g Vetemjöl special
300 g Dinkelfullkornsmjöl
150 g sötmandel och valnötter (50/50)
50 g linfrön
10 g salt

Gör Såhär:
Lös jästen i vattnet. Blanda allt utom salt och nötter i assistentens bunke och kör ca 8 minuter på låg hastighet. Tillsätt saltet och kör ca 5 minuter till på lite högre hastighet. Tillsätt nötterna mot slutet och knåda nu bara precis så nötterna blandas ordentligt i degen. Låt jäsa i bunken ca 2-2 1/2 timme. Sätt ugnen på 275 grader under tiden. Sätt en plåt på botten (oöm) och en plåt i mitten av ugnen. När brödet jäst klart stjälps det upp på mjölad bänk. Dela i två delar (om du inte vill ha ett jätte-bröd) och vik ihop på mitten. Lägg bröden på den varma plåten (i mitten) och skjutsa in i ugnen tillsammans med ett par isbitar på den undre plåten. Grädda i 10 minuter innan temperaturen sänks till 200 grader. Lufta genom att öppna ugnsluckan efter ca 15 minuter (total tid) och passa på att sätta in en termometer. Ta u bröden när de har en innertemperatur på 97 grader (tar totalt ca 25-30 minuter). Låt svalna på galler, om du kan vänta så länge!