Den röda tråden

…eller hur man piggar upp en helt vanlig tisdag.

Passa på att fira att ni varit gifta i en månad (helt frivilligt). Laga en helt fantastisk pasta, efter italiensk devis; få råvaror, bra råvaror, utan att krångla till det. Duka fint och njut av maten och tisdagskvällen.

Pasta med panchetta, mandel och tomat

2-3 portioner

200-250 g linguine (gärna Gafarlo)
1 paket pancetta (80g)
1 ask körsbärstomater
1/2 dl sötmandel
en bit pecorino
olivolja
basilika
svartpeppar

Gör såhär:
Koka upp rikligt med pastavatten, salta ordentligt och koka pastan enligt förpackningen. Hacka mandeln grovt och rosta i torr panna. Tag upp och lägg åt sidan. Skär pancettan i cm-stora kvadrater. Stek pancettan krispigt i sitt eget fett, tillsätt tomaterna sista minutrarna. När pastan kokat klart blandas den med den stekta pancettan och läggs på snyggt fat. Strössla över mandeln, riven pecorino samt basilikablad. Ringla över lite god olivolja och vrid till sist några varv på pepparkvarnen. Ät och njut!

Fredag, äntligen! Med ett glas Sprits* i min hand ska jag nu ta tag i andra delen av mina Italienska matupplevelser

Italien ÄR pasta och det känns som om italienarna inte frågar sig OM de ska ha pasta idag utan VILKEN pasta de ska ha. Så, when in Italy…. (When in Rome… lyder väl ordspråket egentligen och i den vevan insåg jag och den nyblivne mannen att Rom är lite väl överrepresenterat i kategorin ordspråk.)

Min söta nyblivne man påstår att jag bara åt en pastarätt under hela Italienresan. Jag dementerar, men medger att jag nog skulle kunna äta just spaghetti vongole var och varannan dag.

Vongole är en sorts mussla. Först trodde jag det var kammussla, sedan hjärtmussla. Inget av det stämmer visst, utan det finns en mussla som på svenska heter Vongole-mussla. Den finns såklart inte i Sverige, och hjärtmusslan är nog mest närbesläktad. Den allra godaste spaghetti Vongole (av två - eller tre, jag åt max tre) åt jag redan andra dagen i Venedig. Väldigt enkelt tillagad med massor av vitlök, persilja (tror jag) och riklig med olivolja (säkert lite vitt vin också). Massor av musslor och perfekt kokad spaghetti. Det behöver inte vara krångligare än så!

Under jakten på en lika god Vongole så fick jag även i mig en del andra goda pastarätter, bland annat en pasta med prosciutto i Bolonga (Trattoria del rosso), som nog kniper tredjeplatsen i min ranking. Det var en av få gånger vi inte var vid kusten (då jag alltid valde skaldjur) och man fick chansen att äta gott kött!

På andra plats i min inte så vetenskapligt utförda studie kom pastan jag åt på ett Vinotek (Enoteca) i Rom. Vinoteka Chianti hette stället, och de serverade bland annat en härlig färsk hemlagad pappardelle, men en ragu på vildsvin! Färsk hemlagad pasta slår det mesta helt enkelt!!!

Under våra veckor i Italien kom vi fram till att det fanns tre sätt (+en bonus) att hitta bra och prisvärda restauranger, bland alla bottennapp och turistmagneter. Speciellt i storstäderna är det lätt att hamna i turistfällorna.

1) Följ Lonely planets tips på bra restauranger, de vi testat har alltid hållit vad de lovar. Alternativt leta upp området där de tipsar om en restaurang (ofta lite utanför turiststråken) och ta en annan restaurang som verkar bra. Här fick vi vägvisning bla. till Ristorante Oniga i Venedig (Spaghetti Vongole!) och den fantastska budget-restaurangen Trattoria del Rosso i Bologna, med mycket prisvärda fasta menyer (€10 för primi, secondi, vin och kaffe vad jag minns)

2) Fråga på hotellet. Vi fick flera riktigt bra tips av trevliga hotellreceptionister. Speciellt på de lite mindre hotellen. De guidade oss till bland annat till Taverna Flavia (på Via Flavia, ganska nära centralstationen) i Rom, där vi hade trevligaste servitören på hela resan.

3) Få tips från någon som varit mycket i området. En vän till en vän gav oss riktigt bra tips i Florence. Där testade vi bland annat Bar Cabiria (goda drinkar och billig apertivi buffé**) på Piazza Santo Spirito. Flera restauranger runt den Piazzan kan rekommenderas!

*Bonus* Titta efter restauranger som mest är ett “hål i väggen”, där det sitter mycket italienare, helst på plaststolar! Just plaststolarna visade sig vara en vägvisare, men funkade bäst i lite mindre städer. Plaststolar fanns just på Trattoria del rosso, men även på La Lanterna i Riomaggiore (Cinque Terre) bland annat.

*Sprits är en väldig vanlig Italiens apertif, som kan bestå av Aperol och Prosecco.
**Apertivibuffé är helt enkelt en buffé som serveras runt “after work” tid (typ 19-21). Kostar ibland några euro, eller som i exemplet ovan en euro extra per drink. Känner man sig ekonomiskt lagd så kan man lätt äta sig mätt på detta.

Det är väl egentligen helt fel att klaga, men efter bröllopsbestyr, en hejdundrande bröllopsfest och två veckor av Italiensk sol, historia och mat så längtade jag faktiskt hem till mitt eget kök igen. Samt tid att orka laga ordentlig mat igen.

I fredags föll äntligen alla de bitar på plats och jag fick äntligen testa det jag funderat på sedan tidigt i våras. Att laga mat, på låg temperatur, under hela arbetsdagen. Det är ju helt genialt att stoppa in en gryta i ugnen till frukost, cykla iväg till jobbet och vara flitig hela dagen och sedan komma hem till en mustigt doftande rätt lagom till middagshungern slår in. Detta kombinerades med ett recept på högrev som jag hittade i ICAs Buffé redan i midsommarnumret. Men HALLÅ, vem orkade långlaga högrev (eller något annat för den delen) denna varma sommar?

“Receptet”

Det hela var egentligen lite för enkelt för att bli ett regelrätt recept. Jag tog helt enkelt 1 kg högrev (av den fina kalven som fortfarande finns i frysen) som saltades och pepprades (vitpeppar) runt om. Köttet åkte ner i en stor kastrull och så hällde jag på ungefär en halv flaska rött vin samt en halv deciliter björnbärsvinäger. Sedan så satte jag in grytan i ugnen, satte den på 100 grader och lät köttet stå i ungefär 9 timmar.

Den serverades sedan med ugnsrostade rotfrukter (det är ju säsong nu!), vitlökssmör med soltorkade tomater samt gröna bönor och edamamebönor.En riktigt höstig fredagsmiddag blev det med andra ord.

Jag passar även på att göra reklam för den käcka matlådan jag hittade på Granit. Jag har länge gått och tänkt att det vore bra med en lunchlåda med fack. Här hittade jag en där facken dessutom går att ta ur, allt efter behov. I like!

Vissa säger att man ska spara det bästa till sist. Det tycker jag är dumt. Man kan ju råka inte hinna med (eller inte orka med om det gäller mat) det sista och då är det ju rent av korkat att ha sparat det. Dessutom ska man ju ta hand om det viktigaste först och ibland kan det viktigaste även vara det bästa. Som när det gäller glass.

Glass är gott. Glass kan vara väldigt gott. Italiensk Gelato kan vara fantastiskt god. En snabb sökning på det världsomspännande nätet visade att skillnaden mellan gelato och vanlig glass är att gelaton innehåller mindre fett, mindre luft och serveras lite varmare. Att den sedan avnjöts i solen i Venedig/Florens/Rom gör det ju bara ännu bättre.

Våran bibel under resan hette Lonely Planet. Till min förtjusning så gav den inte bara information om alla “Must see”, man fick även en trevlig “Top 5 Gelaterias” i alla större städer vi besökte. Många glassar var goda, men allra godast var de vi snokade upp med bibelns hjälp! På tredje plats kommer alla andra glassar vi åt, MEN:

På andra plats kommer glassen vi åt i Bolonga. Vi undrade lite var guideboken tog oss när vi strosade genom tomma gator, men så kom vi fram till “La Sorbetteria Castiglione”. Den förväntade kön uteblev, men det kan ha berott på studenternas frånvaro i staden. Här testade jag deras berömda choklad-hasselnötsglass samt någon typ av vanilj och semesterns eviga följeslagare! Fantastiskt goda alla tre måste jag säga. Bonus för de fina kexen med logotypen tryckt.

På första plats kommer gelaterian vi hittade i Rom, och dit vi även återvände för vår dagliga glass-fix. Hit traskades det inte målmedvetet, utan vi sprang rätt på stället! Av kön att döma drog vi slutsatsen att stället var populärt (men jag hade ju läst på och insåg sedan att den var med på Roms topp-5 lista). På Gelateria Giolitti var det betala först, beställ sen, och gärna i ett rasande tempo, som gällde. Och jag måste säga att första dagens framhastade kombination med Mörk choklad (gudomlig), björnbärssorbet och citronsorbet var den allra allra bästa! Men deras pistage gick inte heller av för hackor. Enda smolken i bägaren var värmen som gjorde att man fick äta väldigt snabbt, speciellt när man försöker fota också! Extra bonus för de chokladdoppade rånen.

Fortsättning följer med fler matupplevelser

Ni får hålla ut ett tag till, bloggpausen fortsätter här på den röda tråden. Nu blir det Italienresa med (förhoppningsvis) en mängd härliga matupplevelser. Jag rapporterar när vi är hemma igen, nu drar vi på bröllopsresa!

För två år sedan gjorde vi, tillsammans med två goda och uthålliga vänner, en långsegling till Åland. Man kan tro att de två veckorna med fyra personer i en IF gjorde oss lite trötta på segling då förra sommaren bara bjöd på en helgtur, och denna sommar hittills varit helt seglingsfri. Min icke, det är bara så mycket vi vill klämma in på vår semester så seglingen hamnat i bakvattnet.

För att “Tufflan” inte skulle känna sig helt övergiven gav vi (jag o sambon) oss iväg på en dags-seglats i strålande sommarväder. Stopp för lunch, sol och bad på solvarma klippor innan det var dags att vänta hemåt. Hemåt betyder då att man får kryssa, om man som vi var lite lata och valde färdväg efter vindens riktning.

Jag tillhör den minoritet svenskar som inte håller med om att alla måltider ska intas utomhus på sommaren. Det är antingen för varmt, för kallt, för blåsigt eller för mycket insekter. Undantaget är mat som lagas och äts utomhus när man är UTE. Vandrar, paddlar eller seglar spelar inte så stor roll!

Därför smakade dagens omelett, med svamp och fantastisk chorizo alldeles fantastiskt, på solvarma klippor med vågskvalpet i bakgrunden!

Igår visade jag och min chef/handledare upp den svenska skärgården för vår indiska kollega. Sommarstugor, båtfärder och svensk sommarmat med fisk och bärpaj ingick naturligtvis. Precis som mulet väder och duggregn. Vi gick även en liten promenad på jakt efter kantareller och försökte förklara att svenskar i princip aldrig avslöjar sina svampställen för varandra. Hon log lite artigt och trodde nog vi skämtade. För när vi lite senare hittade kantarellerna precis utanför en grannes gård, frågar min indiska kollega med klar stämma (så att grannen mycket väl kan höra) om vi hittat något. Hon blev snabbt tystad och vi klargjorde att det inte var att leka med, våra svampställen!

Här ute på ön växer det stadig kantareller runt hörnet. Inga mängder har kommit upp ännu, men tillräckligt för… en svampmacka kanske ni skulle säga! Men nej, i år hamnade premiärkantarellerna icke-ortodoxt på en pizza. De gjorde sig mycket bra där också, jag lovar.

Förresten så tror jag att vi inte är ensamma om det fantastiska svampstället på grannön. Det såg oroväckande plockat ut i dag. Bara att hänga på låset i framtiden alltså!

Tidigare i vår efterlyste jag tips på kalla soppor. Sandy som alltid ställer upp med bra tips nämnde så klart Gazpacho. Jag visste med mig att det var en självklar soppa nu i hettan, men var ändå tveksam. Jag har testat Gazpacho några gånger utan att bli vidare värst övertygad. Men nu verkar ju den kalla spanska soppan vara på tapeten lite här och var. Själv har vi lagat - och ätit - Gazpacho två gånger den senaste veckan, och fler lär det bli, för nu är jag fast!

Gazpacho

ca 6 port
5 dl grönsaksbuljong (ekologisk)
4-5 dl krossade tomater
2 paprikor
2-3 tomater
1 lök (gul eller röd)
1/2 gurka
1 dl olivolja
ca 2 tsk sambal oelek
chili-flingor
ca 2 msk citronjuice
salt
peppar

Gräslök
Medelhavsyoghurt

Gör såhär:
Koka upp vatten med buljongtärning. Tärna alla grönsakerna. Blanda buljong, grönsaker, krossade tomater och olivolja i stor skål/kastrull. Mixa med stavmixer och tillsätt lite mer vatten om konsistensen inte passar dig. Smaka av med sambal oelek, chili och citronjuice. Salta och peppra och låt sedan stå och dra från en timme till över natten/dagen beroende vad som passar. Servera med bröd och klipp över gräslök och klicka i lite yoghurt.

Semesterfirarna är plötsligt överallt. Bland vännerna, bland statusuppdateringarna på FB, till och med bland matbloggarna. Själv har man några veckors jobb kvar och får göra det bästa av situationen. Därmed inleddes en fredagskväll i dekadens á la semester. En kall öl och chips medan middagen tillagades. Det gick mest ut på att pastan kokade till favvo-rätten just nu, den sicilianska pastan som vi snott rätt och slätt från fina Pickipicki. Rosévin till det som sedan även fick ackompanjera efterrätten.

Jag har frossat i jordgubbar o mjölk (med en liten skvätt grädde, så som det ska va) de senaste dagarna/veckorna. Men idag var det dags att ta jordgubbarna ett steg till. En skål grundas med riktigt god vaniljglass (någon gång ska jag göra egen, men tills dess duger Sias ekologiska bra), sedan lägg en stor hög skivade jordgubbar på och toppas med Vispgrädde smaksatt med amaretto (mandellikör) och en nypa vaniljpulver. Himmelskt gott i den varma sommarkvällen.

…men vi måste nog se över möjligheterna till att göra goda sommardrinkar. Vi hade inte ens hälften av ingredienserna till en Caipirinha, och då har vi ändå Pitú hemma.

Anledningen till min frånvaro, som nu varit i längsta laget, är att jag under fyra dagar vandrat på fjället och lagat mat på ovanstående kök. Förutom den väl värda trerättersmiddagen vi njöt av på Blåhammarens fjällstation då! Fjällvandringen gav mersmak och trots den rikliga tillgången till frystorkad mat så började min hjärna gå på högvarv. Nästa gång blir utmaningen att laga god, snabb, mättande och lätt (viktmässigt då) mat på fjället. Och då kommer det säkerligen rapporteras om hela äventyret här.