Den röda tråden

Fredagsmys har ju på grund av en viss reklam blivit ett etablerat koncept. Jag vill istället slå ett slag för söndagsmys! Efter en händelserik helg i Göteborg, med musikal, drinkar och middag, är det skönt att krypa ner i soffan med Damernas detektivbyrå på TVn. En skål glass sitter inte heller fel. Denna gång fick Ben and Jerrys ge vika för min egen mix. Vaniljglass, chokladmaränger, marsmallows och chokladsås. Perfekt för att ladda upp inför den nya veckan.

Matinspirationen går lite på sparlåga just nu. Fokuserar mest på att få till goda och relativt enkla middagar på kort tid, och det blir inget nytt till bloggen. Trots det läser jag ju om mat för fulla muggar, som vanligt. Och PÅ mat (eh, förpackningarna mest då) också för den delen. Jag brukar inte ta upp sådana här saker på bloggen, men nu i idétorkans tider kommer jag ändå med en liten upptäckt från mina bakside-läsningar.

Jag hade länge Arlas Smör&Rapsolja hemma. Flytande matfett kändes praktiskt och jag trodde det var bättre ingredienser än andra flytande margarin. Kockarna blandar ju gärna smör och olja när de steker, och jag fick väl för mig att det här var ungefär samma sak. En del smör, en del olja typ. Sen så läste jag innehållsförteckninge, som lyder enligt följande:
Rapsolja (70%)
Skummjölk
Smörolja (8%)
Vegetabiliskt fett
Koksalt
Emulgeringsmedel
Konserveringsmedel
Arom
Surhetsreglerande medel
Färgämne (betakaroten)

Hm… när jag ser kockarna laga mat så är det mer 50/50 av smör och olja. Då får man i sig grädde, salt, mjölksyrakultur och rapsolja. Därför trotsar jag numera latheten och tar både en klick smör ur kylskåpet OCH en skvätt olja från skafferiet. Lite större arbetsinsats, mycket mindre tillsatser!

Sambon fyllde år i helgen och förutom önskefrukost på säng och en middag med familjen så bjöds det såklart tårta också! Det innebar att jag fick den stora äran att experimentera fram en riktigt mumsig tårta! Schwarzwald-tårta (eller, den svenska varianten ska jag säga, det finns visst en tysk variant också) har varit en riktig favorit, men en elak allergi mot hasselnötter har satt stopp för det. Jag ville ändå göra en tårta på liknande tema, med lite mindre (och andra) nötter, lite mer choklad och en vuxen smak. Resultatet blev riktigt härliga choklad-marängbottnar med valnötter, som varvades med amarettogrädde och toppades med chokladsås samt jordgubbar för lite friskhet.

Chokladmarängtårta med amarettogrädde

Chokladmarängbottnar
ca 3 stora eller 6 små
4 äggvitor
1,5 dl rårörsocker
2 msk kakao
75 g valnötter

Vispa äggvitorna fluffigt. Tillsätt sockret lite i taget och fortsätt vispa. Sikta ner kakao, fortfarande under vispning tills den är väl blandad. Hack valnötterna grovt och blanda försiktigt ner i marängsmeten. Rita rundlar på bakplåtspapper och bred ut smeten. Jag gjorde dem ganska tjocka (ca 2 cm), men de sjönk ihop massor. Vet inte om det berodde på att jag hade två plåtar inne samtidigt. Inget fel på smaken blev det i alla fall. Grädda i 150 grader ca 60-80 minuter. Stäng sedan av ugnen och låt marängbottnarna stå kvar över natten, eller tills ugnen är kall.

Amarettogrädde
5-6 dl grädde (till en stor eller två små tårtor)
2-4 msk amaretto
en knivsudd vaniljpulver

Vispa grädden nästan klar, häll i amaretto och vaniljpulver och vispa lite till. Koka chokladsås på lika delar vatten, kakao och socker. Varva bottnar med grädde, avsluta med grädde, dekorera med chokladsås och valfria bär.

Sambons betyg? En tumme upp, men inte riktigt lika vass som Schwarzwald tror jag…

Jag trodde jag hade utarbetat ett speciellt bra recept på pizzadeg. Sådär så att jag aldrig mer skulle behöva experimentera fram ett nytt, utan bara köra på gammal vana. Men så gick sambon och gjorde pizzadeg på surdeg och jag har helt klart en ny favorit! Receptet är kapat direkt från Martin Johanssons (Pain de Martin ni vet) bok, fast med rågsur istället för vetesur. Det berodde bara på att vetesuren gett upp på grund av bristande omtanke. Det gjorde absolut inget, för den blev superduper i alla fall. Att vi sedan toppade pizzan med mozzarella, parmaskinka, champinjoner och rödlök gjorde ju inte saken sämre. Den enda som är lite synd att jag inte hann fota, så ni får klara er utan bild!

Trodde Martin hade receptet på sin blogg, men jag hittade det inte utan återger det istället. Men har ni inte hans bok, gå o köp den för allt i världen. Den får ju till och med sambon att springa iväg och baka surdegsbröd! Risk finns dock att jag nu fortsätter optimera denna surdegspizza ett tag. Om så är fallet låter jag er hänga med, jag lovar!

Pizzadeg på surdegsgrund

50 g surdegsgrund
10 g olivolja (0,5 msk)
130 g vatten
5 g jäst
200 g vetemjöl special
50 g durumvetemjöl
5 g salt

Gör såhär: Blanda surdegsgrund, vatten och olja i en bunke. Lös jästen i detta och blanda sedan ner mjöl och salt. Rör om någon minut och knåda sedan degen ett par minuter. Lägg tillbaka i bunken och ställ sedan in den i kylen över dagen (sisådär 6-8 timmar, eller en lagom arbetsdag). Tag fram degen på kvällen och baka ut till två små eller en stor pizza. Lägg på ett bakplåtspapper på en bricka. Sätt ugnen på 225 grader med en plåt inne. När pizzan är redo att gräddas så för du över pizzan från brickan till den varma plåten och grädda ca 15 minuter.

Det snöar riktigt ordentligt igen, till och med här nere i söder. Jag gillar verkligen snön, men önskar att den kunde spridas lite mer jämnt över vintrarna istället för att allt kommer nu och vi får fem gröna vintrar på rad sen. Men nu när vintern verkar stanna ett tag till så är det bara att stoppa undan planerna för vårinspirerad mat och fortsätta med den rejäla maten. Lasagne gör vi ganska ofta här hemma och försöker variera oss en del med köttfärs, kyckling, viltskav och vegetarisk. Här är en ganska klassisk variant med en helt oemotståndlig köttfärssås och en bechamelsås med spenat och getost. Det kan ju bara inte gå fel!

Köttfärssåsen blir som godast om den får puttra riktigt länge, och blir nästan godare om den får stå över natten. Gör gärna en dubbel sats och frys in! Veckosallad är väldigt gott till, och passar också bra såhär på vintern.

Köttfärslasagne med spenat och chevré

Köttfärssås
300 g nötfärs
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
3 stjälkar blekselleri
2 morötter
500 g krossade tomater
2 dl rött vin
10 st basilikablad
2 msk rapsolja
2 tsk salt
1 nypa socker

Gör såhär:
Finhacka lök och vitlök, skär sellerin i tunna strimlor, skala och riv morötterna. Bryn nötfärsen i oljan och finfördela den, tillsätt lök, morötter och selleri och låt detta fräsa med. Tillsätt tomater, vin, basilika, salt och socker och låt puttra minst 30 minuter.

Béchamelsås
2 msk smör
2 msk mjöl
7 dl mjölk
200-300 g hackad spenat (fryst)
100 g chevré
salt, peppar

ca 300 g lasagneplattor
parmesanost

Gör såhär:
Smält smöret i en kastrull. Tag av kastrullen av värmen, vispa ner mjölet och tillsätt lite av mjölken under omrörning. Sätt tillbaka kastrullen på plattan, tillsätt resten av mjölken under omrörning, låt koka upp och sjud sedan några minuter. Lägg i chevrén och den frysta spenaten och låt allt smälta. Smaka av med salt och peppar.

Bred ut lite béchamelsås i botten på en ugnsform, lägg på ett lager lasagneplattor. Varva sedan köttfärssås, béchamelsås och plattor, avsluta med béchamelsås och riv över parmesan. Grädda i 225 grader ca 40 minuter. Låt gärna stå ett tag innan servering.

Och det säger jag inte bara för att det var flera veckor sedan jag bakade. USA resan kom lite i vägen, och nu var det helt slut på roligt bröd (tråkigt finns det gott om i butikerna) här hemma. Med förra omgångens bröd i huvudet så fick mandlar följa med även denna gång. Gillar verkligen dem i bröd! Sedan så har jag snöat in på tranbär, så de fick också åka med tillsammans med lite russin. Sedan så blev det lite av en skåprensning av alla mjölslattar jag hade kvar hemma, och det funkade över förväntan!

Den här gången lyckades verkligen bra med att få ett lagom grovt bröd med perfekt konsistens och lagom mycket “gojs”! Surdgen och tranbärens syrlighet mot mandeln och russinens sötma blev verkligen toppen! Degen blev verkligen smidig, och även om den var mycket kladdig (eller kanske på grund av det) så blev brödet super! Jag rekommenderar verkligen det här!

Mandelbröd med tranbär och russin

Surdegsstart:
100 g surdegsgrund
200 g rågmjöl
300 g vatten

Blanda och låt stå över natten

Stora degen:
500 g surdegsstart
400 g vetemjöl special
200 g dinkelsikt
100 g grahamsmjöl
400 g (4 dl) vatten
1 klick mörk sirap (kanske 25 gram)
15 g salt
100 g sötmandel
50 g torkade tranbär
50 g russin

Gör såhär:
Blanda surdegsstart med mjöl, vatten och sirap i assistentens bunke. Kör på låg hastighet i 10 minuter (tid för en snabbdusch!). Tillsätt saltet, öka hastigheten och kör 5 minuter till. Tillsätt mandel, tranbär och russin de sista 2-3 minuterna. Låt jäsa i bunken ca 4 timmar. Häll ut på mjölad bänk och vik ihop några gånger (ingen kraftig knådning!). Dela på två eller tre, spänn degen och lägg i brödkorgar. Jag gjorde två limpor och några frallor. Låt jäsa 1 1/2-2 timmar till. Sätt ugnen på 250 grader, en plåt i mitten och en oöm plåt/form i botten. För över bröden på den varma plåten sätt in i ugnen tillsammans med en isbit på den undre plåten. Grädda 15 minuter. Sänk sedan värmen till 200, vädra och sätt i en termometer i brödet. Grädda tills inntertemperaturen är 97 grader. Bullarna gräddade jag i 15 min 250 grader.

Många tycker surdegsbak är krångligt. Anledningarna är bland annat att det är många moment och det tar väldigt lång tid. Sen så vet man inte riktigt hur surdegen reagerar från gång till gång. Men, efter att ha bakat med surdeg (och långa jäst-jäsningar också för den delen) i ett par år nu, så tycker jag inte alls det är så krångligt. Visst, man behöver ha lite framförhållning och planera lite, men för övrigt tar det inte mer tid än ett vanligt bak, och den mesta av tiden sköter ju sig degen aldeles själv!

För att illustrera hur jag brukar lägga upp mitt bakande så ger jag er ett litet smakprov på en brödbakar-helg. För det är framförallt på helgen som jag bakar. Teoretiskt sett kan jag säkert sätta fördegen på kvällen, knåda ihop degen på morgonen och sedan ta en eftermiddag att jobba hemma och baka ut bröd. Men det händer inte så ofta. Dessutom är jag ganska morgontrött och börjar jag efter jobbet är risken att jag väntar på att få grädda mina bröd framåt småtimmarna. Då passar helgen bättre! Men, säger kanske ni, vill man inte sova ut på helgen, ta en långpromenad, gå på stan och luncha eller kanske ge sig ut på skridskor/skidor/bada (beroende på årstid)? Jodå, men det funkar också!

På fredags (eller lördags-) kvällen sätter jag en surdegsgrund. Antingen en vete- eller rågsur. Eller bådadera om jag har energi. Kanske lite kross eller hela gryn i blöt? Eller en skållning beroende på morgondagen bröd.

Jag är verkligen ingen morgonmänniska, utan sover i godan ro på morgonen och efter en lång frukost blandar jag fördeg med resten av ingredienserna och kör i assistenten (börjar dagen springa ifrån en kan man här ta en snabb dush medan knådningen pågår).

Sen ska det ju jäsa i 3-5 timmar (mer åt det långa hållet på vintern, då det är lite kallare i köket). Då finns det så massa tid att göra allt det där “andra” man vill hinna med. Ett träningspass, en sväng på stan, en långpromenad eller en fika med vänner. På sommaren jäser allt lite snabbare så då får man inte ta en riktigt lika lång utflykt.

Framåt eftermiddan tittar jag till degen igen, och den mår allt som oftast bra! Då bakar jag ut mina bröd i valfria former och låter jäsa ytterligare 1-2 timmar. En massa tid att pyssla hemma. Kanske planera middag eller varför inte titta på en film/serie??? Sedan så är det bara gräddningen kvar, och vips så har man härligt nybakt surdegsbröd som har mognat lagom till söndagsfrukosten (eller måndagen då om man väljer söndan som bakdag)! När man får in snitsen att planera runt bröden så blir det inte ett så enormt projekt, utan bara något som vävs in i resten av livet. Sen är det ju vissa dagar man experimenterar lite mer och då kan det ju vara bra att stanna hemma under tiden!

Så, sätt igång en surdegsstart, och sedan så är det bara att börja testa!

Vi firade att sambon har klarat sig halvvägs genom doktorandutbildningen genom att bjuda på buffé. Det mesta har han fixat, men jag kan ju inte låta bli att peta lite i köket jag också! Jag har faktiskt hållit mig lugn och bara bakat bröd (focaccia, på beställning) och gjort två röror. Men vilka röror sen! Den ena är baserad på grillad paprika, och liknar ajvar relish. Den andra är en bön-röra inspirerad från Saltå Kvarns bok, men lite modifierad (som vanligt när jag far fram). Sambon däremot har härjat runt i köket två kvällar i rad och trollat fram rätt efter rätt. Men han har ju ingen blogg, så dessa rätter får bara vi och gästerna njuta av. Om ni inte kräver ett gästblogginlägg såklart!

Röra med grillad paprika, soltorkade tomater och oliver

2 röda paprikor
4 soltorkade tomater
1 liten vitlöksklyfta
1-2 msk olivolja
0,5 citron - skalet
0,5-1 msk flytande honung
1 dl kalamataoliver
salt o peppar

Gör såhär:
Dela paprikorna på hälften och kärna ur. Lägg dem på en plåt med skalsidan uppåt och sätt in i ugnen på grill ca 225 grader. Låt stå inne tills skalet svartnat. Tag av skalet av paprikorna och strimla dem grovt. Strimla de soltorkade tomaterna och skala vitlöken. Lägg allt sammans i en mixer tillsammans med olivoja. Mixa så att det blir slätt. Smaka av med citron, honung, salt och peppar. Hacka oliverna grovt och blanda sedan ner dem i röran.

Bönröra med fetaost

3 dl borlottibönor (kokade)
2 små vitlöksklyftor
2 msk olivolja
ca 10 basilikablad
100 g fetaost
1 dl filmjölk
salt, peppar

Gör såhär:
Skala vitlöksklyftorna och dela dem i lite mindre bitar. Lägg allt utom kryddorna i en mixer och blanda till en slät röra. Smaka av med salt och peppar.

Sambon blir titt som tätt överraskad över vilka goda smaker jag trollar fram i köket när jag bara “slänger ihop” något. Jag brukar inte vara lika lätt-imponerad, men den här gången överträffade jag nog mig själv. Och då var det ändå bara en “rensa i frysen” middag på gång. Som vanligt när jag improviserar så har jag lite dålig koll på mängder (och ibland även ingredienserna) som åker i, men jag ska göra mitt bästa för att återge det hela. Om inte annat för att vi ska kunna upprepa succén själva .

Improviserad kycklinggryta

ca 4 portioner
1 röd lök
2 vitlöksklyftor
1 röd paprika
8 stora champinjoner
1 kycklingfilé (det va vad jag hade, men två går säkert också bra)
1 (125 g) kryddig lammkorv
5 dl passerade tomater
1/2 burk kärnfria kalamataoliver
1 burk svarta bönor
1 msk harissa
1 tsk basilika
1 tsk rosmarin
2 msk vispgrädde
salt
peppar
smör och olja att steka i

Gör såhär:
Hacka vitlök fint, strimla rödlöken. Skär paprikan i mindre bitar och klyfta champinjonerna. Strimla kycklingen och slanta korven. Fräs grönsaker och kyckling i en panna tills kycklingen fått färg runt om. Salta och peppra. Tillsätt passerade tomater, harissa, korven, oliver och kryddorna. Låt koka 10-15 minuter och smaka av. Tillsätt en skvätt grädde och de svarta bönorna (avrunna och sköljda) och låt dem bli varma.

Efter en period med lite för mycket sötsaker försöker jag hålla igen på de snabba kolhydraterna och åt grytan med en len avokadoröra och gröna bönor. De som vill kan gladeligen koka lite bulgur till.

Upptäckte just att bloggen firar ett år idag! Man blir nästan lite rädd över hur fort tiden går. Efter en liten trevande start har bloggen nästan helt utvecklats till en mat- och bakblogg. Samtidigt känns det som om jag sakta börjar hitta “min” stil i den stora grytan av bloggar av samma typ.

Nu borde jag kanske bakat en liten tårta för att fira bloggens födelsedag. Jag skyller och jet-lag och försvarar mig med att de aldrig minns sina födelsedagar när de är såhär unga. Istället tipsar jag om min tårta med hallonmousse och choklad. En favorit både här hemma och i toppen bland lästa inlägg! Förhoppningsvis kommer det en andra födelsedag för bloggen, och då blir det tårta kan jag lova!