Den röda tråden

När jag var student (okej doktorand räknas egentligen också som student, men ni fattar) var detta en av mina standardrätter. Den lagades säkert flera gånger i månaden med mycket små variationer, och det kan ju som bekant bli för mycket av det goda. Därför har rätten uteblivit från min repertoar de senaste åren. Men nu var det dags för en grandios återkomst! För gott är det fortfarande.

På grund av borttappade receptböcker under åren så fick jag laga bäst jag kunde ur minnet. Det gick ganska bra och saker föll på sin plats under tiden i köket. En stor förändring gjorde jag däremot medvetet från början. Jag använde panang currypasta istället för den traditionella röda currypastan. Mest för att det är först nu jag upptäckt storheten i panangcurry. Panangcurryn är mycket starkare så vilken man väljer är ju en smaksak!

Kycklinggryta med panangcurry och kokosmjölk

4 rejäla portioner

2-3 kycklingfiléer (ca 400g)
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
2 cm färsk ingefära
1-2 matsked panangcurry (eller röd currypasta)
skalet och saften av 1/2 citron (eller lime)
1 nypa socker
1 burk vattenkastanjer
1 burk bambuskott
1 burk minimajs
1 burk kokosmjölk
4-8 dl vatten
1 paket (100g) glasnudlar (ev)
Några blad thai-basilika
olja till stekning
fisksås att smaka av med

Gör såhär:
Skala löken och dela i klyftor, skala och hacka vitlöken och skala och riv ingefäran. Putsa och strimla kycklingfilén. Fräs lök, vitlök och kycklingfilén i olja tillsammans med currypastan. Tillsätt kokosmjölken och vattnet (ta den större mängden om du ska tillsätta nudlarna). Tillsätt ingefära, citron och socker och låt puttra några minuter. Tillsätt sedan alla grönsakerna på burk (dela gärna minimajsen i mindre bitar) och låt puttra några minuter till, tills kycklingen är genomlagad. Smaka av med fisksås och ev lite mer socker. Om man vill ha glasnudlar i läggar man i dem på slutet och låter dem dra några minuter. Annars är det minst lika gott med ris. Servera och lägg några blad thai-basilika på toppen.

Italiensk mat (läs pasta och riktig pizza) har länge tillhört ett av mina favoritkök. Därför är det lite konstigt att jag var tvungen att åka ända till Australien för att upptäcka gnocchin. Och då menar jag inte den där skålformade pastasorten, utan potatisgnocchi. När jag väl provade fick jag liksom gnocchi på hjärnan och har ätit det några gånger till. Jag har däremot inte riktigt haft tid att ge mig in i gnocchi-tillverkningen, utan köpt färdig. Som med allt annat har jag anat att det skulle nog vara snäppet godare att göra själv, och äntligen har jag tagit mig tiden att testa.

Det finns ju en mängd recept därute, men jag gick efter grundreceptet här. För en som bor Italien borde väl veta hur det hela ska göras eller? Ensam i köket som jag var halverade jag receptet, för inte orkade jag rulla gnocchisar i all evighet inte.

Gnocchi - grundrecept

2-3 portioner
500 g mjölig potatis
125 g vetemjöl
0.5 tsk salt

ev ett ägg (det behövde inte jag)

Koka potatisen mjuk med skalet på. Låt svalna något, skala och mosa potatisen. Blanda i mjöl och salt och knåda till en smidig deg. Detta gick mycket smidigare än jag anat. Kanske behöver man justera mjölmängden lite beroende på potatisen.

Rulla ut degen till långa korvar (tjocka som tummar) på mjölad bänk och skär i 2-3 cm långa bitar. Sedan rullade jag dem till avlånga bitar och tryckte till dem med en gaffel för att få ett fint mönster. Jag är helt övertygad om att de smakar precis lika bra i en mer rustik tappning, men om man vill imponera så…

Lägg de färdiga gnocchin på ett mjölat fat eller bricka, täck med handduk om du inte ska koka dem direkt. Koka upp vatten och salta. Koka gnocchin i omgångar ca 2-3 minuter tills de flyter upp till ytan och fiska sedan upp dem med hålslev. Pass på så de inte kokar för länge! Låt rinna av något och servera sedan med ditt favorittillbehör. Några exempel på tillbehör finns i länken ovan samt här och här (å nej då, jag har ingen förkärlek till Paolo Robertos (fastrars) mat!).

Jag serverade den helt enkelt med pesto, soltorkade tomater, oliver samt parmaskinka. Och lite riven parmesan såklart! Men här kan man variera sig i det oändliga egentligen.

Det enda jag funderar över är om man i något steg kan frysa gnocchin och på så sätt göra den en ledig dag och sedan njuta av hemlagad gnocchi även dagar som är lite stressigare? Någon som har några tips??

Uppdatering långt senare
Jag har nu sökt runt lite på det världsomspännande nätet och kommit fram till att det går alldeles utmärkt att frysa gnocchi! Lägg överbliven okokt gnocchi på en mjölad bricka och ställ in in frysen. När de frysit (så att de inte klibbar ihop) kan man lägga ihop dem i en påse. Jag antar att man sen kan koka dem direkt från frysen. Toppen att ta fram för ett snabbt men samtidigt underbar middagstillbehör (eller huvudingrediens med lite pesto).

…och inte vet vad du ska göra, titta hit!

Tidigare i höstas var vi med och delade på ett helt lamm. Alltså, inte ett HELT lamm. Lammet kom prydligt styckat och förpackat i många fina lättlagade bitar. Det mesta i alla fall. Vi fick även ett par lammlägg som vi inte hade en susning om vad vi skulle göra med, men i dessa dagar då man ska ta vara på det mesta på djuren så passade det toppen att lära sig tillaga lägg.

Såhär i efterhand undrar jag varför jag inte gett mig på detta tidigare, för godare gryta får man leta efter! Så god blev den att det sa slurp utan att kameran han fokusera. Men det var i alla fall dofterna och smakerna som var det bästa med grytan, inte utseendet (köttgrytor har ju en förmåga att se lite bruna o tråkiga ut).

Förutom de härliga lammläggen (som inte var så många) skramlade jag även fram lite fläsklägg. Men har man mer lamm att tillgå gör det ju inget alls. Jag hade även lyckats spara buljong från sommarens revbenskok, men man kan ju såklart koka ihop buljong, lite vin, kryddor (rosmarin o timjan är säkra kort) och annat smaskens när det behövs.

Jag stekte helt enkelt läggen runt om i lite smör, lät dem täckas av buljong i en gryta och kokade i ugnen i ca två timmar. Vid det här laget var köttet så mört att det ramlade av benen bara man sa “bu”. Så jag plockade helt sonika ut köttet ur buljongen och delade försiktigt köttbitarna i lite mindre bitar. De fick vila i en skål medan buljongen reducerades och reddes. Sedan hoppade det ner torkade trattkantareller, schalottenlök, lite flytande honung och en klick cremé fraiche. Tillslut fick köttet åka ner i såsen och bli varmt igen.

De många mm-anden och oh-anden som sedan utstöttes berodde nog lika mycket på dofterna, smaken och det supermöra köttet! Så nu vet ni vad ni ska göra om ni kommit över några lammlägg. Om ni inte vill ge dem till mig vill säga, jag tar tacksamt emot dem!

För ett tag sen komponerade jag ihop en avokadohoummus, som blev riktigt populär här hemma. Hur bra saker jag bakar/lagar än blir så har jag väldigt svårt att göra samma sak igen utan att ändra något. Jag har därför länge funderat på att göra en annan hoummusvariant. Denna gången blandade jag i soltorkade tomater och chilipulver i stället, och jag tror tamejtusan den här varianten blev strået vassare!

Sen kan man ju fråga sig hur mycket man kan mixtra med hoummus och fortfarande få kalla det just hoummus…. Jag får undersöka saken!

Hoummus med soltorkade tomater

250 g kikärter
2 msk tahini
1-2 msk citronjuice
1-2 vitlöksklyftor
ca 10 soltorkade tomater i olja
2-4 msk olja (från tomaterna)
chilipulver
salt
peppar

Gör såhär:
Lägg kikärterna, tahini, citronjuice, vitlöken i bitar, hälften av tomaterna och oljan i en mixer (eller skål till stavmixern). Mixa tills allt är en slät smet. Tillsätt lite mer olja/vatten om den är för tjock. Smaka av med chilipulver, salt och peppar. Strimla resterande tomater och blanda i på slutet. Vakta sedan kylskåpet så att ingen smyger sig dit och äter upp allt i ett nafs!

Dagen har bestått av jobb, storhandling, pyssel i köket (mer om det senare), fixande av middag (det kommer också senare) samt förberedelser till morgondagens bak. Nu har jag verkligen gjort mig förtjänt av att sjunka ner i soffan, slå på TV:n och zappa fram en skräckis. Till detta belönar jag mig med en riktigt god ostbricka och ett glas portvin. Kommer inte längre ihåg alla ostarna, men det är en kitt-ost, en roquefort, en manchegio samt en hård dessertost från Vorarlberg (ett fall av nostalgiköp). Hoppas ni också har en bra allhelgonakväll!

Hej på er! Nu är det äntligen helg och jag ska ägna mig mindre åt jobbet och mer åt spännande saker i köket. Jag mjukstartar med den utlovade lyxiga frukosten. Turkisk yoghurt blandas med varma kaneläpplen som toppas med valnötter och lite honung. Lite varmt, lite kallt, lite sött. Helt perfekt för att pigga upp en gråmulen veckodag. Tycker ni det är lite väl för en vardag så njut av denna till helgen. Snabbt och lätt är det i alla fall!

Turkisk yoghurt med varma äpplen

Tärna 1/2-1 äpple (beroende på hunger och storlek) och lägg i en skål. Pudra över kanel och ev. lite rårsocker. Blanda om och kör i micron 1-1 1/2 minut tills äppelbitarna är mjuka. Lägg under tiden upp ca 1 dl turkisk yoghurt i en annan skål. Häll över äpplena och toppa med hackade valnötter och lite flytande honung. Klart!

För ett par dagar sen blev jag sådär ivrig och upphetsad som jag kan bli när jag pratar om god mat. Ämnet för stunden var denna veggogryta med mango chutney och saffran. En kär vän tyckte absolut att jag skulle lägga upp receptet på bloggen, för mer inspiration när det gäller veggo-mat skadar ju aldrig. Jag har créme fraiche i, men om man vill ha den helt vegan struntar man bara i det, eller tar någon soja-produkt istället.

Det kan ju tyckas lite alldagligt för en fredagsmiddag (om man är på det viset), men med tanke på saffranspriset just nu så skulle den kanske uppgraderas till riktig festmiddag? Gott som tusan är det i alla fall!

Veggogryta med mangochutney och saffran

4 portioner

ingredienser:
1 gul lök
3-4 vitlöksklyftor
1 gul och 1 röd paprika
1 liten squash
1 knippe broccoli
1 tsk ingefära
1 paket saffran
1 burk kikärter (eller hemkokta)
1 dl het mango chutney
1 dl créme fraiche
1 burk ananasringar

Gör såhär: Strimla löken och finhacka vitlöken. Skär alla grönsaker i lagom stora bitar. Fräs löken i lite olja några minuter, tillsammans med ingefära och saffran. Tillsätt resterande grönsaker och låt dessa fräsa med några minuter till. Tillsätt mango chutney, créme fraiche och låt koka ihop några minuter tills grönsakerna böjar bli mjuka. Salta och peppra. Tillsätt kikärterna och låt dem bli varma. Dela ananasringarna i bitar och tillsätt mot slutet. Servera med pasta/couscous/quinoa och toppa med lite koriander och rostade pinjenötter. Ät och njut!

Veckan har varit väldigt hektisk. Så hektisk att jag missade ett OSA. Det brukar jag inte göra. Inte mycket spännande experiment i köket alltså.

Vi hann i alla fall med att göra äppelmos. Våra kära vänner som kom förbi stod för äpplena, medan vi stod för köksutrymmet och min kära assistent. För det är ju med en assistent man gör mos smidigast. I ett huj delades och kokades det äppelklyftor, medan jag stod redo att köra dom genom assistentens passermojäng.

DÅ! Kom alla mina barndomsminnen (som har med äppelmos att göra i alla fall) fram. För moset blev alldeles rosa!!! Av de röda äppelskalen såklart. Jag blev alldeles lyckligt och mosade på för glatta livet. De andra i köket förstod kanske inte min uppspelthet fullt ut, men tyckte nog moset blev fint i alla fall.

Till saken hör att äpplena mamma gjorde mos på när jag var riktigt liten var just sådär röda att de färgade moset rosa. Det resulterade i att jag fram till sju års ålder trodde att äppelmos skulle vara rosa. Annars var det något fel. Det blev en väldig traumatisk upplevelse för mig när jag serverades äppelmos första gången i skolan och det var alldeles gult. Jag kom inte riktigt över det, och har aldrig gillat köpemos. Även om mitt eget mos de senaste åren också haft den klassiska gula färgen. Nu är ordningen återställd till slut!

Nu blev det ett riktigt långt inlägg om äppelmos, men vad gör man inte när man känner sig riktigt nostalgisk? Ha en bra söndag!

Här kommer ett inlägg som jag länge längtat efter att få skriva.

Hälsingeostkaka är inte samma sak som Småländsk ostkaka. Hälsingeostkaka tillagas med fördel av en (äldre) dam bosatt i hälsingeskogarna, på mjölk direkt från bonden. Hälsingeostaka ska vara fast och gnissla lite när man äter den. Någon säger att den ska smaka blyertspenna, men det låter ju inte så gott.

När man som jag är bosatt många mil från Hälsingland får man göra det bästa av saken. Då köper man gammeldags mjölk, trotsar åldersgränserna (för någon dam klassar jag mig inte som ännu), och ger sig i kast med att ysta för fulla muggar. Ge mig några år så ska jag ge de gamla damerna en match. Än så länge så är min ostkaka i alla fall ett helt OK substitut.

När man gör ostkaka så går det åt mycket mjölk. Man brukar räkna en liter per person, och det stämmer nog ganska bra! Det tar lite tid, så det är lika bra att göra ordentligt mycket på en gång! Det finns också många tips, idéer och olika tillvägagångssätt där ute. Är det någon som har något ytterligare tips så säg gärna till!

Hälsingeostkaka

ca 10 portioner

10 liter gammeldags mjölk (helst icke-pastöriserad)
90 g (1,5 dl) vetemjöl
2 msk löpe

Gör såhär:
Värm mjölken till 40 grader (det sägs 37-38, men någon tipsade mig om att man fick det rätta gnisslet om man värmer lite mer). Blanda mjölet med lite av mjölken, tillsätt löpen. Blanda sedan i detta i resten av mjölken och rör FÖRSIKTIGT några minuter. Låt sedan stå tills ostmassa har bildats, ca 1 timme.

Rör lite försiktigt så att ostmassan sjunker till botten, häll sedan av den del av vasslen som går och häll över ostmassan i en silduk. En grovmaskig handduk i durkslag går också bra. Här man man låta vasslen rinna av i några timmar upp till över natten i kylskåp.

Häll/lägg över ostmassan i en form. Antingen en rund sockerkaksform eller en avlång brödform. Tryck till ordentligt så att ostkakan blir kompakt. Häll bort lite mer vassle. Grädda ostkakan i vattenbad 225 grader, minst 1 1/2 timme. Den ska bli fast helt igenom. Du kan hälla av vassle under tiden om det blir mycket. Det blir gärna en svart skorpa på ostkakan. Ta bort den när ca 1/2 timme återstår, höj temperaturen till 250 grader och låt ostkakan bli gyllenbrun igen. Alternativt tar du bara bort skorpan när ostkakan är klar och svalnat. Det går mycket lättare tycker jag. Låt svalna i formen innan du stjälper upp kakan.

Ostkakan går toppen att frysa in. Vid servering skivar man ostkakan, lägger i en form och slår över lite grädde/mjölk och gräddar i ugnen tills den fått lite färg. Sen ska den serveras med grädde och nykokt hallonsylt. Saftsås sägs också vara korrekt, om man nu skulle gilla det. Eller varför inte hjortronsylt? Risken är att den går åt lite väl snabbt och innan man vet ordet av måste man släpa hem tio nya liter mjölk från affären. Speciellt när far får delar av ostkakan i födelsedagspresent! Grattis!

Hemma igen efter kursen, och nu ska det bli ordning på bloggen igen. Börjar helgen med lite fredagsmys och en enligt mig grymt underskattad efterrätt: Marängsviss, -swich, -schwich…
Ja ja, tur att det är lättare att göra den än att säga dess namn! Inga hemgjorda maränger tyvärr, men chokladsåsen är hemkokad i alla fall. Den allra enklaste; blanda lika delar (volym) socker, kakao och vatten. Koka upp och vispa under tiden, låt koka ca 1 minut. Klart!
Trevlig helg på er alla!