Den röda tråden

Är jag tillbaka? Det kan man aldrig veta, men jag ska i alla fall inte ägna ett helt inlägg till att förklara min frånvaro. Vi kan väl säga som så att jag prioriterat annat. Jag har visserligen fortfarande ätit en massa mat. Ingen anledning att oroa sig där. Jag har ibland även lagat mat. Även om bästa mannen dragit ett stort lass där! Jag har dock inte prioriterat att fota och skriva om det jag äter (och ibland lagar).

Men ibland faller andan på och det här är ju nästan lika snabbt att göra som att blogga om. I alla fall om man har ett gäng bullar av något slag i gömmorna.

I våras bakade jag semmelbullar som vanligt. Jag bakade MÅNGA semmelbullar då fettisdagen sammanföll med min fikavecka på jobbet. Däremot överskattade jag deras kapacitet, för nu i april hade jag ett gäng bullar kvar i frysen. Nu fick vi dessutom hem vår del av Ullälva-kalven, som blivit en vårtradition och med detta krävdes en rensning i frysen. Inte ens jag kan äta hur många vetebullar som helst på en gång, så det blev till att göra skorpor av bullarna!

Då bullarna från början hade ganska mycket kardemumma i sig, så blev det naturligt kardemummaskorpor. De stora bullarna skar jag i skivor och de små delade jag på mitten med en gaffel (så de fick en sådär fin skrovlig yta). Ugnen sattes på 80-100 grader och så torkade jag bullarna på galler i 2-3 timmar och lät dem sedan ligga kvar medan ugnen svalnade över natten.

Lätt som en plätt och fantastiskt gott med lite smör, ost och en klick marmelad!