Den röda tråden

I dessa bistra tider är det väl toppen med hemmagjort julpynt som inte kostar många kronor. Dessutom är det ju bra om det går snabbt, när man jäktar mellan alla måsten. Därför dyker den klassiska apelsinen med nejlikor upp bakom lucka 9. En apelsin, några nejlikor, lite rött sidenband. En sambo som slår i en spik att hänga den på är också bra. Och vips! Så har vi gjort hemmet lite mer stämningsfullt.

Det känns lite som att mammas recept fått stå tillbaka för pappas här på bloggen. Det är i så fall väldigt orättvist då mamma bidragit minst lika mycket till mitt mat- och bakintresse som pappa. Men nu är det dags för mammas revansch! På den gamla goda tiden, då de flesta citrusfrukter bara såldes under vinterhalvåret, var det just på senhösten/vintern som mamma lagade citrusmarmelad. Nu för tiden kan man få tag på det mesta året runt, men apelsinerna är fortfarande godast på vintern, så det finns anledning att hålla på traditionerna.

Nu när vi traskar in i november tyckte jag därför det passade sig att laga citrusmarmelad efter mammas klassiska recept. Som med det mesta min mamma gör är det ordentligt neddraget på sockret. Sådär så att man ibland tyckte det krullade sig lite väl mycket på tungan när man var mindre. Jag har själv börjat det syrliga på äldre (!) dar, men om du vet av dig att du behöver lite mer sötma i tillvaron, så öka på sockermängden lite! Inget konserveringsmedel har jag i heller, så frysen är en bra förvaringsplats.

Citrusmarmelad på mammas vis

(Halv sats)

2 apelsiner
1 grapefrukt
1/2 citron
250-300 g socker

Gör såhär:
Använd helst ekologisk frukt. Skrubba den annars mycket noga, för här ska hela frukten med i marmeladen! Skär bort topparna på frukten och skär den sedan fint. Hur du gör spelar inte så stor roll, men se till att skalbitarna blir ganska små, resten faller isär i alla fall. Tag bort kärnor och ansa lite av det vita innanför skalet om det är mycket, det blir lätt lite väl beskt annars.

Koka upp allt i en kastrull och låt puttra under lock i ca 30 minuter, tills skalbitarna är mjuka. Rör om då och då. Tillsätt sedan sockret och koka ytterligare 20-30 minuter. Gör marmeladprovet för att se att den är tjock nog. Låt svalna och dela sedan upp i lagom stora portioner. Frys in det som inte går åt den närmaste framtiden.

Hej på er! Nu är det äntligen helg och jag ska ägna mig mindre åt jobbet och mer åt spännande saker i köket. Jag mjukstartar med den utlovade lyxiga frukosten. Turkisk yoghurt blandas med varma kaneläpplen som toppas med valnötter och lite honung. Lite varmt, lite kallt, lite sött. Helt perfekt för att pigga upp en gråmulen veckodag. Tycker ni det är lite väl för en vardag så njut av denna till helgen. Snabbt och lätt är det i alla fall!

Turkisk yoghurt med varma äpplen

Tärna 1/2-1 äpple (beroende på hunger och storlek) och lägg i en skål. Pudra över kanel och ev. lite rårsocker. Blanda om och kör i micron 1-1 1/2 minut tills äppelbitarna är mjuka. Lägg under tiden upp ca 1 dl turkisk yoghurt i en annan skål. Häll över äpplena och toppa med hackade valnötter och lite flytande honung. Klart!

Veckan har varit väldigt hektisk. Så hektisk att jag missade ett OSA. Det brukar jag inte göra. Inte mycket spännande experiment i köket alltså.

Vi hann i alla fall med att göra äppelmos. Våra kära vänner som kom förbi stod för äpplena, medan vi stod för köksutrymmet och min kära assistent. För det är ju med en assistent man gör mos smidigast. I ett huj delades och kokades det äppelklyftor, medan jag stod redo att köra dom genom assistentens passermojäng.

DÅ! Kom alla mina barndomsminnen (som har med äppelmos att göra i alla fall) fram. För moset blev alldeles rosa!!! Av de röda äppelskalen såklart. Jag blev alldeles lyckligt och mosade på för glatta livet. De andra i köket förstod kanske inte min uppspelthet fullt ut, men tyckte nog moset blev fint i alla fall.

Till saken hör att äpplena mamma gjorde mos på när jag var riktigt liten var just sådär röda att de färgade moset rosa. Det resulterade i att jag fram till sju års ålder trodde att äppelmos skulle vara rosa. Annars var det något fel. Det blev en väldig traumatisk upplevelse för mig när jag serverades äppelmos första gången i skolan och det var alldeles gult. Jag kom inte riktigt över det, och har aldrig gillat köpemos. Även om mitt eget mos de senaste åren också haft den klassiska gula färgen. Nu är ordningen återställd till slut!

Nu blev det ett riktigt långt inlägg om äppelmos, men vad gör man inte när man känner sig riktigt nostalgisk? Ha en bra söndag!

Ja, egentligen förknippar man väl skörd mer med odlade växter, men i helgen har jag i princip skördat lingon! På tomten ute på ön (där man tidigare i sommar kunde frossa i smultron) var nu lingonen mogna. En hel slänt lyste röd, och det gick i princip att stå längst ner i slänten och helt bekvämt plocka liter efter liter av härliga röda lingon. Efter ca 4 kilo insåg jag att sambon skulle börja klaga på att frysen blir för full, så jag hejdade mig. Men visst fanns det mer att plocka.

Några få lingon plockade jag även ute i skogen, men det var mest för att lura kantarellerna. Jag tror fullt och fast på att kantarellerna släpper lite på garden om man plockar något annat (t.ex. lingon), och inte gömmer sig fullt lika mycket. I alla fall hittade jag kantareller på många fler ställen än vanligt, men lite avplockat var det nog allt. Jag har konkurrens på kantarellfronten helt klart!

Ikväll när jag förvällde kantarellerna kunde jag inte låta bli att steka upp lite och lägga på en kvällsmacka. Såhär är nog kantarellerna allra allra godast. Smörstekta, saltade, på knäckemacka. Helt enkelt.