Den röda tråden

Vi äter mycket sallad till maten här hemma. Ibland försöker jag vara kreativ och göra en sallad som harmoniserar med maten, eller utgör ett spännande komplement. Men allt som oftast blir det en helt vanlig bladsallad-tomat-paprika-gurka sallad. Mest som utfyllnad alltså.

Jag har inte varit allt för intresserad av att ha dressing på salladen i vardagsslag. Detta trots att jag är uppvuxen på vinägrett smaksatt med italiensk salladskrydda. För er som undrar har för övrigt ingen italienare hört talas om den kryddan. Men nu har det blivit annat av! Tricket heter riktigt god olivolja och eventuellt vit balsamvinäger. Krydda sedan med en gnutta flingsalt och ett litet varv på pepparkvarnen så är allt kirrat!

Själv har jag fastnat för den spanska olivoljan Marqués de Valdueza, som jag hittade på matmässan tidigare i våras. Den är tydligen vida omtalad och även jag fastnade direkt för den ganska milda, men mycket smakrika oljan. Den lena smaken kommer fram bäst om inte det den hälls över har för starka smaker, och då passar ju en sallad alldeles perfekt!

Helt plötsligt blir vardagssalladen nästan det bästa på tallriken!