{"id":2349,"date":"2012-06-25T20:20:29","date_gmt":"2012-06-25T19:20:29","guid":{"rendered":"http:\/\/lotta.hellstrom.st\/blog\/?p=2349"},"modified":"2012-06-25T20:20:43","modified_gmt":"2012-06-25T19:20:43","slug":"en-svensk-klassiker-del-3","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/lotta.agholme.se\/blog\/?p=2349","title":{"rendered":"En svensk klassiker – del 3"},"content":{"rendered":"

S\u00e5, helt pl\u00f6tsligt en dag i b\u00f6rjan av mars s\u00e5 var det bara en gren kvar av klassikern. V\u00e4tternrundan. 30 mil p\u00e5 cykel. Det som jag sett fram emot med skr\u00e4ckblandad f\u00f6rtjusning och trodde skulle vara den jobbigaste grenen av de alla. I samma veva basunerade en bekant ut p\u00e5 Facebook att klassikern var avklarad p\u00e5 24 timmar. S\u00e5klart s\u00e5dde detta ett fr\u00f6 i mitt huvud. 24 timmar? Jag hade inte ens t\u00e4nkt p\u00e5 att man kunde ha ett tidsm\u00e5l f\u00f6r hela klassikern. Efter lite \u00f6verslagsr\u00e4kning kom jag fram till att det f\u00f6r mig innebar att jag skulle beh\u00f6va \u00e5ka V\u00e4tternrundan p\u00e5 mindre \u00e4n 11 timmar och 15 minuter. HELT om\u00f6jligt t\u00e4nkte jag och slog bort tanken.<\/p>\n

Tr\u00e4ning inf\u00f6r V\u00e4tternrundan<\/h2>\n

En fin vecka i mars fick Lexan sin premi\u00e4rtur f\u00f6r s\u00e4songen (ja, jag har en s\u00e5dan relation till min cykel nu). Efter n\u00e5gra turer p\u00e5 egen hand och med n\u00e5gon enstaka v\u00e4n k\u00e4nde jag mig redo f\u00f6r ett s\u00f6ndagpass med klubben. Mitt allra f\u00f6rsta l\u00e5ngpass med NocOut, med klungk\u00f6rning och fikastopp och allt vad det innebar. Nerv\u00f6s gav jag mig av till m\u00f6tesplatsen och n\u00e4r vi alla var samlade gav vi oss av. En ynka mil senare var jag ohj\u00e4lpligt avh\u00e4ngd p\u00e5 en rakstr\u00e4cka i motvind och allt k\u00e4ndes hoppl\u00f6st. D\u00e5 v\u00e4nde en v\u00e4ldigt sn\u00e4ll bekant och jag fick f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen ge upp och l\u00e5ta mig knuffas en bit (efter n\u00e5gra g\u00e5nger har jag nu f\u00f6rlikat mig med k\u00e4nslan att beh\u00f6va den d\u00e4r hj\u00e4lpande handen i ryggen och saknar den till och med ibland<\/i>). De d\u00e4r 11 timmarna p\u00e5 VR k\u00e4ndes v\u00e4l inte n\u00e4rmare efter den s\u00f6ndagen precis. Men sedan s\u00e5 \u00e5kte jag och tre andra v\u00e4nner fr\u00e5n NocOut p\u00e5 CycleCamp<\/a> p\u00e5 High Chaparall, och det blev lite som i triss-reklamen. Pl\u00f6tslig h\u00e4nder det! Att k\u00f6ra i klungor med m\u00e4nniskor p\u00e5 samma niv\u00e5, med superduktiga och trevliga ledare, att lyssna p\u00e5 roliga f\u00f6redrag och umg\u00e5s med h\u00e4rliga nyfunna v\u00e4nner i dagarna tre var hur roligt som helst. Det var nog h\u00e4r jag fastnade f\u00f6r cyklingen! <\/p>\n

Med nytt mod, sj\u00e4lvf\u00f6rtroende och kunskap om klungk\u00f6rning gav jag mig \u00e5ter p\u00e5 s\u00f6ndagscyklingarna och har trivts som fisken i vattnet hela v\u00e5ren. Visst har jag varit svagast ibland, men d\u00e5 f\u00e5r man skrika “h\u00e5ll igen” eller s\u00e5 kommer den d\u00e4r handen i ryggen. Att orka med en 15-mila runda var hur h\u00e4ftigt som helst, men kulmen av h\u00e4ftighet (f\u00f6rutom VR d\u00e5) var det lilla motionsloppet Sommen runt<\/a> som utg\u00e5r fr\u00e5n Tran\u00e5s. Dit \u00e5kte jag fullst\u00e4ndigt \u00f6vertygad om att vi var ett litet g\u00e4ng som skulle \u00e5ka lite l\u00e5ngsammare \u00e4n den starkare klungan. “Lotta klungan” hade den b\u00f6rjat kallas i diskussionerna innan loppet. V\u00e4l d\u00e4r s\u00e5 visade sig NocOut-andan fr\u00e5n sin (enligt mig) allra finaste sida och “alla ska med” blev dagens motto. Vid starten trodde fortfarande inte p\u00e5 det, men tack vare fantastiska klubbmedlemmar, starka cyklister och goda v\u00e4nner s\u00e5 h\u00e4ngde jag med runt de 12,5 milen. P\u00e5 under fyra timmar. I 32 km\/h i snitt! Jag trodde inte mina \u00f6gon. Jag k\u00e4nde mig stark och den d\u00e4r tanken om 11-timmars gr\u00e4nsen p\u00e5 VR gjorde sig p\u00e5mind igen. <\/p>\n

Jag fortsatte \u00e4ven springa lite under v\u00e5ren och h\u00e4ngde med p\u00e5 klubbens intervalltr\u00e4ningar s\u00e5 ofta jag kunde. Det var ju inte bara f\u00f6r tr\u00e4ningen jag gick, det var ju \u00e4ven s\u00e5 roligt att tr\u00e4ffa alla nya tr\u00e4ningskompisar och k\u00e4nna gemenskapen. K\u00e4nde mig starkare som l\u00f6pare och s\u00e5g fram emot Blodomloppet som jag f\u00e5tt n\u00e5gra av kollegorna att h\u00e4nga med p\u00e5. Lite kaxig t\u00e4nkte jag att jag skulle springa p\u00e5 under 52 minuter, 2.30 under mitt tidigare personb\u00e4sta p\u00e5 milen. Jag var laddad, men gjorde nog en ganska d\u00e5lig uppladdning med f\u00f6r lite mat och vatten. Starten gick och jag f\u00f6rs\u00f6kte h\u00e5lla mitt t\u00e4nkta tempo. Det gick lite f\u00f6r fort i b\u00f6rjan. Sedan lite f\u00f6r l\u00e5ngsamt. Efter 4 km fick jag en mental dipp och efter 5 b\u00f6rjade jag g\u00e5 och var beredd att strunta i allt ihop. Tack och lov samlade jag ihop mina tankar igen, sprang p\u00e5 och tog mig i m\u00e5l p\u00e5 53:19. Jag var besviken f\u00f6rst, men ins\u00e5g sedan att personb\u00e4sta \u00e4r alltid personb\u00e4sta. Och att jag m\u00e5ste jobba med mina mentala svackor n\u00e4r det \u00e4r jobbigt. <\/p>\n

Den stora dagen n\u00e4rmade sig, och s\u00e5 under ett l\u00e5ngpass p\u00e5 nationaldagen k\u00e4ndes helt pl\u00f6tslig allt s\u00e5 tungt. Jag fick slita fast jag bara l\u00e5g i klungan och tog det “lugnt”. Jag orkade inget i uppf\u00f6rsbackarna, och \u00e4ven i den lugnare utbrytarklungan fick jag k\u00e4mpa. V\u00e4l hemma ins\u00e5g jag att pulsen varit h\u00f6gre \u00e4n n\u00e5gonsin och r\u00e4dslan f\u00f6r f\u00f6rkylning kom krypande. Inga andra tecken p\u00e5 sjukdom \u00e4n denna tr\u00f6tthet gjorde att jag \u00e4nd\u00e5 fick till ytterligare n\u00e5gra pass innan det var dags att vila inf\u00f6r loppet.<\/p>\n

Klassikern del 4 – V\u00e4tternrundan<\/h2>\n

Min vapendragare A kom ner redan p\u00e5 tisdagen innan VR och tillsammans startade vi operation f\u00f6rberedelser! Tror aldrig jag varit s\u00e5 f\u00f6rberedd inf\u00f6r n\u00e5got lopp tidigare, men s\u00e5 skulle vi ju vara ig\u00e5ng 12-13 timmar trots allt. (Jo, det var 12-13 timmar som var det officiella m\u00e5let. Jag har alltid ett rimligt m\u00e5l och ett orimligt. Ofta hamnar jag n\u00e5gonstans d\u00e4r emellan och blir tyv\u00e4rr besviken.<\/i>) Vi tog en lugn runda p\u00e5 cyklarna. Vi \u00e5t massor med mat. Vi sov 8 timmar per natt. Vi planerade energi\u00e5tg\u00e5ng. Vi \u00e5t mer mat. Vi h\u00e4mtade nummerlappar i Motala tillsammans med M. Tr\u00e4ffade n\u00e5gra klubbkompisar och snackade lite. Vi \u00e5t lite mer mat. Vi planerade mellantider i dep\u00e5erna utifr\u00e5n flera scenarion. Jag b\u00f6rjade bli nerv\u00f6s. Visste inte om den d\u00e4r tr\u00f6ttheten l\u00e4mnat kroppen \u00e4nnu. Visste inte hur jag skulle kl\u00e4 mig efter det utlovade regnov\u00e4dret. T\u00e4nkte att jag ju egentligen ville klara de d\u00e4r 11:14. Min k\u00e4ra Fredrik hann nog bli irriterad b\u00e5de tv\u00e5 och tre g\u00e5nger p\u00e5 mina f\u00f6rberedelser\/hysteri. Men jag ville vara F\u00d6RBEREDD. S\u00e5 f\u00f6rberedd man nu kan bli p\u00e5 n\u00e5got man aldrig tidigare upplevt.<\/p>\n

\"Innan<\/a>

G\u00e4nget \u00e4r samlat och redo i Motala by night.<\/center><\/em><\/p>\n

V\u00e5r starttid var 01:46 p\u00e5 l\u00f6rdagsmorgonen. Sista kv\u00e4llen f\u00f6rberedde vi all packning, \u00e5t massor av mat (ser ni en trend h\u00e4r?) gick och lade oss ett tag och lyckades faktiskt somna. Jag vaknade till andra halvleken av Sverige-England matchen i EM och \u00e5t lite pastasallad (okej, nu b\u00f6rjade \u00e4ven jag bli m\u00e4tt). Vid halv 12 gav hela g\u00e4nget sig av, \u00e5terigen skjutsade av den t\u00e5lmodigaste av alla, Fredrik. I lugn och ro fick vi ordning p\u00e5 cyklar, kl\u00e4der, nummerlappar, lysen och v\u00e4skor. Fr\u00e5n macken vid McDonalds rullade vi in mot hamnen och gjorde oss beredda f\u00f6r v\u00e5r start. D\u00e5 jag hade k\u00f6rt tjejv\u00e4ttern \u00e5ret innan visste jag ju i alla fall proceduren, \u00e4ven om det var lite annorlunda mitt i natten. V\u00e4dret var fortfarande bra. Uppeh\u00e5ll, n\u00e4stan ingen vind och runt 10-12 grader. Jag hispade lite till om jag var f\u00f6r varmt kl\u00e4dd. De andra var oroliga f\u00f6r att frysa.<\/p>\n

Vi gick in i startf\u00e5llan, \u00e5kte fram till repet och s\u00e5 gick starten. Jag l\u00e5g l\u00e4ngst fram bakom motorcykeln och det k\u00e4ndes bara S\u00c5 h\u00e4ftigt att \u00e4ntligen vara p\u00e5 v\u00e4g! F\u00f6rsta kilometerna h\u00e4ngde v\u00e5rt lilla g\u00e4ng ihop, men sedan s\u00e5 kom det en klunga med danskar som jag tyckte h\u00f6ll ett vettigt tempo. Jag lade mig l\u00e4ngst bak, gav snabbt upp att f\u00f6rs\u00f6ka konversera med dem och h\u00f6rde att jag hade M bakom mig. Kanske skulle vi h\u00e5lla ihop i alla fall? Efter ett tag har jag en svensk bredvid mig och vi pratar lite l\u00e4ngs v\u00e4gen mot H\u00e4stolmen. Det var m\u00f6rkt, n\u00e4stan tyst f\u00f6rutom suset fr\u00e5n cyklarna, och det enda man s\u00e5g var alla r\u00f6da lysen som ett p\u00e4rlband l\u00e4ngs v\u00e4gen. Jag tyckte det var s\u00e5 h\u00e4ftigt! I H\u00e4stholmen gick “min” klunga in i dep\u00e5, vilket jag tycker var alldeles f\u00f6r tidigt. M var borta och jag fortsatte ensam, men hittade tyv\u00e4rr inte lika bra klunga fram\u00f6ver. Ner mot Gr\u00e4nna ljusnade det och jag hade sikte p\u00e5 en “MeraLera” kille som sedan d\u00f6k upp m\u00e5nga g\u00e5nger under de kommande timmarna. I Gr\u00e4nna blev det ett snabbt stopp, p\u00e5fyllning av v\u00e4tska, en bulle och ett snabbt toabes\u00f6k. Lika bra n\u00e4r det \u00e4nd\u00e5 inte var n\u00e5gon k\u00f6. Det hade b\u00f6rjat skv\u00e4tta lite sm\u00e5tt men jag fortsatte utan min regnjacka. <\/p>\n

D\u00e5 b\u00f6rjar h\u00e4llregnet.<\/p>\n

Ner fr\u00e5n Gr\u00e4nna till J\u00f6nk\u00f6ping fick jag k\u00f6ra mycket sj\u00e4lv. Klungorna framf\u00f6r var f\u00f6r l\u00e5ngsamma och de f\u00e5 som cyklade om var f\u00f6r snabba. Det blir snabbt v\u00e4ldigt bl\u00f6tt och jag inser att jag borde bytt ut min windstopper mot regnjackan redan i Gr\u00e4nna. D\u00e5 jag best\u00e4mt mig f\u00f6r att inte stanna i J\u00f6nk\u00f6ping rullade jag vidare med bl\u00f6t jacka mot Fagerhult, tog rygg p\u00e5 lite olika grupper och cyklade fel (!!!) p\u00e5 ett st\u00e4lle. V\u00e4l framme i Fagerhult hittade jag ett st\u00e4lle man kunde g\u00e5 in under tak, bytte ut min bl\u00f6ta jacka mot regnjacka och passade p\u00e5 att dra p\u00e5 mig torra \u00e4rmar ocks\u00e5. L\u00e4mnade in jackan (och lite av all min \u00f6verfl\u00f6diga mat) och spanade in k\u00f6n av folk som skulle bryta. Den var inte n\u00e5dig! Efter kaffe, bulle och banan var det dags att cykla vidare med domnande h\u00e4nder och klapprande t\u00e4nder. De domnade h\u00e4nderna gjorde att jag hade sv\u00e5rt b\u00e5de att greppa vattenflaskan och att v\u00e4xla med v\u00e4nsterhanden! Tack och lov fick jag snart upp v\u00e4rmen och f\u00f6rs\u00f6kte \u00e5terigen hitta n\u00e5gra ryggar i lagom tempo. Det gick v\u00e4l s\u00e5d\u00e4r, men jag fick \u00f6va p\u00e5 min tyska med en \u00e4ldre herre som inte g\u00e4rna pratade engelska och gjorde sin tredje VR i skitv\u00e4der! Vi hade tidigare planerat att stanna i Hjo och \u00e4ta. N\u00e4r jag nu var sj\u00e4lv (och inte ett dugg hungrig) s\u00e5 t\u00e4nkte jag strunta i det men stannade \u00e4nd\u00e5 i dep\u00e5n. Vad jag fick utf\u00f6rt d\u00e4r kan diskuteras, och det var faktiskt mest bortsl\u00f6sade minuter och ytterligare ett tillf\u00e4lle att bli kall. <\/p>\n

Efter Hjo hittade jag \u00e5terigen en lite spontanklunga och pratade ett tag med ett trevligt par fr\u00e5n G\u00f6teborg som gjorde klassikern ihop. De stack sedan iv\u00e4g f\u00f6r att komma under 11 timmar, och jag v\u00e5gade inte h\u00e4nga p\u00e5 d\u00e5 jag var os\u00e4ker p\u00e5 hur l\u00e4nge jag skulle orka. I Boviken hittade jag en NocOut-kompis, men tappade \u00e5ter bort min lilla klunga. Tror \u00e4ven den d\u00e4r MeraLera killen d\u00f6k upp igen! Jag cyklade p\u00e5 ensam, men blev upphunnen av en liten grupp jag tidigare cyklat om. De tyckte att v\u00e5r medelfart nog var ganska lika och f\u00f6reslog att vi skulle sl\u00e5 f\u00f6ljde. Med detta glada, sjungande Uppsalag\u00e4ng (en VR-l\u00e5t hade komponerats tidigare och sj\u00f6ngs f\u00f6r fulla halsar) tog jag mig an de sista milen, nj\u00f6t av uppeh\u00e5llsv\u00e4der och gratis chokladbollar som delades ut l\u00e4ngs v\u00e4gen! De gick in i dep\u00e5 i Hammarsundet och jag, som k\u00e4nde mig stark, fortsatte mot m\u00e5l. Bara fyra mil kvar nu!<\/p>\n

Helt pl\u00f6tsligt kommer det en klunga f\u00f6rbi\u00e5kande, d\u00e4r jag k\u00e4nner att jag nog kan h\u00e4nga p\u00e5. Kanske kan jag klara de d\u00e4r 11:14 i alla fall? Jag trycker p\u00e5 i en uppf\u00f6rsbacke och PANG s\u00e5 g\u00f6r det fruktansv\u00e4rt ont i h\u00f6ger kn\u00e4. Jag f\u00e5r sl\u00e4ppa och kan bara cykla i “tant-fart”. Stannar p\u00e5 en parkeringsplats, tar en v\u00e4rktablett (inte s\u00e5 smart, jag vet), kl\u00e4r av mig lite och ska bege mig igen. Det g\u00f6r om m\u00f6jligt mer ont i kn\u00e4t nu, och inte bara n\u00e4r jag trampar. Bara att f\u00f6lja med i rundtrampet k\u00e4nns som om n\u00e5gon trycker in n\u00e5got vasst i sidan av kn\u00e4t. Det \u00e4r sista grenen p\u00e5 klassikern. Det \u00e4r bara tre mil kvar av trettio. Jag \u00e4r envisare \u00e4n den envisaste \u00e5sna. S\u00e5klart jag forts\u00e4tter. Det g\u00e5r inte fort. Jag grinar illa s\u00e5 fort en liten uppf\u00f6rsbacke ska forseras. Men jag passerar fortfarande cyklister! N\u00e4r jag sv\u00e4nger in mot hamnen i Motala, ser m\u00e5let och h\u00f6r F heja p\u00e5 mig s\u00e5 gr\u00e5ter jag, av lika delar sm\u00e4rta och gl\u00e4dje!<\/p>\n

\"M\u00e5l<\/a>

I m\u00e5l! Tr\u00f6tt, glad och tagen.<\/center><\/em><\/p>\n

V\u00e4l av cykeln k\u00e4nns inte kn\u00e4t alls och jag \u00e4r helt uppe i varv i flera timmar. 3\/4 av den resterande gruppen kommer i m\u00e5l ca 2 timmar senare (\u00e4ven v\u00e5r fj\u00e4rde startande kom i m\u00e5l i sinom tid!) och n\u00e4r cykel och den d\u00e4r bl\u00f6ta jackan h\u00e4mtats ut blir det hemf\u00e4rd f\u00f6r dusch, powernap, skumpa och middag. Sedan sov jag riktigt riktigt gott!<\/p>\n

11:19 blev sluttiden p\u00e5 v\u00e4tternrundan. \u00c5terigen \u00e4r jag n\u00e4rmare m\u00e5ltiden \u00e4n jag trott, men denna g\u00e5ng hade jag inte kunnat cykla fortare \u00e4n jag gjort, i alla fall p\u00e5 slutet. S\u00e5h\u00e4r i efterhand \u00e4r jag s\u00e5klart lite sur p\u00e5 mina 16 on\u00f6diga minuter i Hjo, men man kan ju ta revansch p\u00e5 de d\u00e4r 24 timmarna n\u00e5gon g\u00e5ng. I slut\u00e4ndan m\u00e5ste \u00e4nd\u00e5 vara riktigt n\u00f6jd med att klarat av min (f\u00f6rsta?) svenska klassiker p\u00e5 strax \u00f6ver 24 timmar, mycket snabbare \u00e4n jag kunnat tro n\u00e4r jag startade det h\u00e4r \u00e4ventyret!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

S\u00e5, helt pl\u00f6tsligt en dag i b\u00f6rjan av mars s\u00e5 var det bara en gren kvar av klassikern. V\u00e4tternrundan. 30 mil p\u00e5 cykel. Det som jag sett fram emot med skr\u00e4ckblandad f\u00f6rtjusning och trodde skulle vara den jobbigaste grenen av de alla. I samma veva basunerade en bekant ut p\u00e5 Facebook att klassikern var avklarad […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[9,14],"tags":[336,341,342,340,344,134,335,85,337],"class_list":["post-2349","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-surr","category-trana","tag-cykling","tag-en-svensk-klassiker","tag-klassikern","tag-lidingoloppet","tag-nocoutse","tag-traning","tag-vansbrosimningen","tag-vasaloppet","tag-vatternrundan"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/lotta.agholme.se\/blog\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2349","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/lotta.agholme.se\/blog\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/lotta.agholme.se\/blog\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/lotta.agholme.se\/blog\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/lotta.agholme.se\/blog\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2349"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/lotta.agholme.se\/blog\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2349\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2374,"href":"https:\/\/lotta.agholme.se\/blog\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2349\/revisions\/2374"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/lotta.agholme.se\/blog\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2349"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/lotta.agholme.se\/blog\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=2349"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/lotta.agholme.se\/blog\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=2349"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}